Det som är återkommande i skolledarnas syn på specialpedagogen är att de främst utgår från ett arbete på organisationsnivå, vilket är en tanke som det finns stöd för i examensordningen. Från att tidigare varit riktat mot enskilda elever, arbetar nu specialpedagogen mer (men inte enbart) mot organisationen. Även om rektorerna som intervjuernas inte själva ger uttryck för det, menar många av dem att det inom skolvärlden finns de som har en annan uppfattning om specialpe- dagogen där de menar att skillnaden mellan specialpedagog och speciallärare upplevs som dif- fus eller till och med förväxlad. Det är i min erfarenhet inte helt ovanligt att arbetsannonser ibland efterfrågar ”specialpedagog/speciallärare” till en tjänst, vilket talar för ett liknande feno- men. En del till förklaringen av denna förväxling kan bero på att utbildningarna för specialpe- dagog och speciallärare genomgått en rad olika förändringar, vilket potentiellt kan ha fram- bringat en viss oreda. En annan del av förklaringen, i det här specifika fallet, kan ligga i det inom en av Sveriges större friskolekoncernen, i skolledarnas uppfattning, saknas tydliga direk- tiv för hur en specialpedagog kan användas, där rektorn istället ges ett större friutrymme. Yt- terligare en del av förklaringen skulle kunna ligga i att många specialpedagoger arbetar i prak- tiken som speciallärare.
Något som jag finner värt att notera är synen på specialpedagogen och vad denne har för funktion. Det ges olika svar av skolledarna. Svaret som ges av Bertil är starkt fokuserat på resursfördelning och budgetfrågor, där han menar att det är det som är grunden i rektorsfrågor och rektorsbeslut. Andra svar kan påstås vara mer idealiserande, där specialpedagogen blir ele- vens skyddsombud, som värnar om dennes rättigheter till utbildning. Det här påpekas i en in- tervju som något som kan leda till rädsla för specialpedagogen, som kan upplevas som någon som ställer krav på lärarna på ett sätt som upplevs som att arbetsbelastningen blir högre.
Detta hänger ihop med ett tredje svarsled som lyfter specialpedagogen som avlastande, i en realitet där lärare upplever sig själv som överbelastade. Det har rapporterats ett flertal gånger om hur lärare upplever sin arbetssituation som ohållbar och starkt belastade av arbetsuppgifter; enligt en undersökning menar nio av tio grundskolelärare att arbetsbelastningen är för hög (Koch, 2016) och sex av tio lärare överväger att lämna yrket. (Sirén, 2014). Kan specialpeda- gogen vara avhjälpande i sådana situationer? Det är inte otänkbart, men det skulle också kunna resultera i ett kompetensslöseri, där specialpedagogens kompetens nyttjas på ett mindre opti- malt sätt.
När det kommer till skolledarnas tankar om specialpedagogen i framtiden uppenbarar sig två ingångar. En tanke om en specialiserad specialpedagog, med särskild expertis inom vissa fält, och en mer generaliserad specialpedagog. Att sia om framtiden är naturligtvis svårt, men ett sätt att göra det på är att titta på trenderna som funnit historiskt. En sådan historisk återblick skulle kunna tala för ytterligare specialisering och expertiskompetens. Samtidigt finns det för- slag om att bredda den behörighet som ges av specialpedagogprogrammet till att även inkludera behörighet som speciallärare för att göra yrket mer attraktivt. (SOU 2018:17) En del av skolle- darna tycks ställa sig skeptiska till det förslaget och menar att det är ett sätt att urvattna yrket och lösa en personalbrist.
Det kan vara värt att också lyfta saker som inte sägs. Ett tema som generellt lyste med sin frånvaro i samtalen var tanken om specialpedagogens handledande kompetens. Det snuddades vid av vissa av skolledarna, men beskrevs som något som kunde ske spontant och vid behov, om en lärare sökte upp specialpedagogen för att få rådgivning kring en viss situation. Men att det skulle ske som en kontinuerlig och organiserad verksamhet och ha en särskild funktion tycktes inte vara en närliggande tanke bland skolledarna. Det kan också vara ett resultat av lärarnas höga arbetsbelastning och reella budgetfrågor; tid att avvara för kontinuerliga handled- ningssamtal kan vara en bristvara. Samtidigt bör det påpekas att många av skolledarna lyfter specialpedagogens funktion i det kollegiala lärandet; det behöver dock inte handla om handled- ning, utan kan utgå från föreläsningar eller andra typer av möten. Hur rektorn organiserar den specialpedagogiska verksamheten i praktiken är en relevant fråga, men en som sträcker sig bor- tom den här undersökningens syfte.
Slutligen vill jag rikta blicken mot examensmålen för specialpedagoger och hur rektorers tankar förhåller sig till dessa. Överlag förefaller det att skolledarnas uppfattningar stämmer in med hur examensmålen är formulerande. Samtliga uttrycker en medvetenhet kring att special- pedagogen generellt riktas mot lärarna och mot organisationen, även om individ och grupp också lyfts. De flesta av de intervjuade skolledarna lyfter att de noterat ett förtydligade av spe- cialpedagogens funktion på senare tid. Det är något som faller i linje med tidigare forskning (se exempelvis Berglund o.a. 2007). Vad det är som lett till detta förtydligande är svårt att säga. En tänkbar orsak är att det finns många som specialpedagoger som i praktiken arbetar som speci- allärare och att det, till skillnad från lärare. Därtill finns det även många verksamma specialpe- dagoger som utbildads enligt de tidigare gällande examensordningarna. Därtill är det så att för- ändringar och ideologiska skiften inom akademin och utbildningar tar tid att få genomslag i praktiken. Det är möjligt att det som uppfattas som ett förtydligade är ett utslag för att tid har
Som tidigare påpekats har specialpedagogen kallats för en mångsysslare – i vissa fall en under- visande mångsysslare. Något återkommande i skolledarnas svar var att specialpedagogen ska värna elevens rätt till utbildning och likabehandling. Det går inte att peka på ett sätt att göra det här, utan förefaller vara mer amorft än till exempel lärarnas uppdrag att undervisa. Att värna elevens rätt till utbildning och likabehandling kan ta sig många olika uttryck och är avhängande av kontext och de behov som finns i verksamheten, vilket kan resultera i vad som ses som en mångsysslare.
Att lärarna skulle ha en liknande intention betvivlas inte, men, som Eva uttrycker, upplever sig många lärare stressade och upplever att de inte räcker till. Det är i detta sammanhang också värt att begrunda Davids utsaga, där han uttrycker att det kan finnas en rädsla för specialpeda- gogen – ”specialnissen”, för att använda hans ord, ska komma och skapa ännu mer belastning på en redan belastad lärare. Utan en god relation med lärarna blir specialpedagogens arbete lidande och ofruktbart. Det är en tanke som rektorer och specialpedagoger behöver bära med sig när den specialpedagogiska verksamheten organiseras.
8.1. Specialpedagogiska implikationer
Skolledarna som deltagit i undersökningen tycks ha en uppfattning om specialpedagogen som överlag pekar på samma tankar som finns i examensordningen. Dock påpekas det i intervjuerna att andra uppfattningar - idéen om att, för att parafrasera Cecilia, ”här har vi en elev som det är synd om som behöver lite extra hjälp av någon” - inte är ovanliga bland skolans aktörer; både bland lärare och bland andra rektorer.
Det är något som kan avhjälpas av specialpedagoger själva, genom att, så som Cecilia på- pekar, specialpedagoger har tilltro till sin kompetens och är förmögen att förmedla sin uppfatt- ning av uppdraget under till exempel arbetsintervjuer.
Ett annat sätt att arbeta med fenomenet är att det finns en övergripande policy bland frisko- lekoncerner och kommuner för hur specialpedagogen är tänkt att fungera. Fyra av de fem skol- ledarna ingår i samma friskolekoncern, som också är en av Sveriges största och de uppfattar inte att en övergripande existerar. Det finns en risk att en sådan policy kan påverka rektors eget handlingsutrymme och begränsa viss flexibilitet, men samtidigt skulle det fungera som ett vär- defullt klargörande som specialpedagoger kan luta sig mot.
Ytterligare en implikation är den poäng som gjorts av tungt arbetsbelastade och stressade lärare. Specialpedagogen kan bidra till avlastning här; dels på ett konkret och pragmatiskt sätt när det kommer till att ha ”ett koll”, som Eva uttrycker det, och avlasta med vissa administrativa
sysslor. Men avlastningen kan också ske genom handledning och det professionella samtalet, vilket faller inom specialpedagogens kompetensområde. Ingen av de intervjuade rektorerna lyfte dock det här som ett strukturerat inslag i verksamheten, utan något som skedde vid behov, när lärarna behövde hjälp i en viss fråga, såsom anpassningar inför nationella proven. Det senare kan liknas vid något som sker kortsiktigt och det förra som långsiktigt. Det är, som Cecilia påpekar, lätt att i skolans värld fastna i det kortsiktiga arbetet; att arbeta med det som finns framför en och söka efter snabba lösningar på de problem som uppstår. Att arbeta långsiktigt blir oftast mer abstrakt och resultaten syns inte omedelbart. Att som rektor avsätta tid för hand- ledande professionsutvecklande samtal är naturligtvis en fråga om att budgetera tid. Här spelar dock rektorns pedagogiska vision in och utgör en central del av hur verksamheten utvecklas.
8.2. Metoddiskussion
Datainsamlingsmetoden som valts i uppsatsen är kvalitativa intervjuer av semistrukturerad ka- raktär. Det bör påpekas att det av denna typ av studie inte går att dra några generaliserade slut- satser, vilket heller inte varit syftet.
En sak som är värt att påtala när det kommer till intervjusituationerna och de frågor som ställdes är att samtalen tog olika lång tid, där det första samtalet utgjorde det kortaste. Efterhand som intervjuerna avhandlades kom jag på nya följdfrågor och idéer som jag ville höra skolle- darnas tankar om. De svar som jag fick gav mig nya tankar på frågor som jag fann relevanta. Samtidigt som jag ville vara försiktigt att ställa vitt skilda frågor, och utgick hela tiden från intervjuguiden. Det ledde till att vissa av samtalen fördjupades mer i vissa frågor, vilken är anledningen till att alla skolledarna inte uttalat sig om allt.
I efterhand hade det kunnat vara fördelaktigt för mig att genomföra en pilotintervju för att röna ut eventuella otydligheter i hur frågor formulerades.
Eftersom samtal är dynamiska hände det, under de olika intervjuerna, att frågorna kom i olika ordning.
Det går att diskutera vilka faktorer som påverkar respondenternas svar. En faktor som är värd att lyfta är att tre av intervjuerna ägde rum på skolledarnas kontor och två genomfördes via videochatprogrammet Skype. Därtill kan tid på dygnet, respondentens dagsform, med mera påverkat. Det är förvisso svårt att bedöma huruvida det har någon avsevärd effekt som givits.
Alla intervjuer genomfördes utan någon störning, och spelades in för att transkriberas. Det transkriberade materialet blev relativt stort och svårbearbetat, i synnerhet eftersom frågorna, på grund av samtalets dynamiska karaktär, kom i olika ordning.
När det kommer till resultatredovisningen är det så att det sker ett urval, där gemensamma och återkommande teman hittas i skolledarnas utsagor. Jag har gjort mitt yttersta för att göra re- spondenternas uppfattningar rättvisa, bland annat genom nyttjandet av citat. Samtidigt är det ändock en fråga om min tolkning i slutändan, vilket är ofrånkomligt i denna typ av studie.
8.3. Förslag på fortsatt forskning
Undersökningen som genomförts har haft i syfte att åskådliggöra skolledares tankar om speci- alpedagogen och dennes roll. Något som hade varit intressant att undersöka hur skolledarna samordnar den specialpedagogiska verksamheten, och på ett mer jämförande sätt studera rek- torns roll i framgångsrika och icke-framgångsrika specialpedagogiska satsningar.
Något som uppdagade sig under samtalen var också att skolledarna inte uppfattade att det finns några direktiv för hur specialpedagogen ska användas, åtminstone på de fem skolor som ingår i en av Sveriges större friskolekoncerner. Det hade varit intressant att studera hur dessa, i ledningen för dessa koncerner, uppfattar samma fenomen.
I liknande ordning hade en liknande undersökning kunnat genomföras på enkom kommu- nala skolor. Även om syftet för uppsatsen inte ursprungligen var avgränsat till friskolor blev utfallet sådant, varför det hade varit intresseväckande att genomföra en liknande studie med det kommunala i fokus.