Syftet med denna studie var att belysa individers process att komma ur sin missbruksproblematik, hur känslohanteringen förändrats i processen samt identifiera och analysera framgångsfaktorer som skapats av individerna för att skapa en meningsfull tillvaro. Detta ämnade vi att försöka svara på genom frågeställningarna:
• Hur ser processen ut för att bryta sitt missbruk från droger/alkohol?
• Hur har individens känslohantering utvecklats i denna process?
• Vilka framgångsfaktorer har individen skapat till vardagen för att finna en meningsfull tillvaro?
Majoriteten av studiens intervjupersoner och författare har varit under 30 år vid avslutat missbruk, vilket kan jämföras med Socialstyrelsens (2018) statistik på att medianåldern för att bli behandlad för sin missbruksproblematik blivit lägre. Detta kan även ses som en riskfaktor och tänkas att personer börjar
använda droger i tidigare ålder. Att missbruksproblematiken går neråt i åldrarna är något vi ser som en motivation till att, om möjligt, utöka det förebyggande och främjande arbetet. Något von Greiff och Skogens (2012) belyser som framgångsfaktorer till att bibehålla sig fri från droger är nya och fungerande rutiner i vardagen. Utifrån att statistiken förändras och åldrarna går ner samt den tidigare forskningen kan personer med missbruksproblematik behöva hjälp med att hitta bra och fungerande rutiner i vardagen, något som exempelvis socialtjänsten eller andra organisationer kan tänkas hjälpa till med.
Något som samtliga intervjupersoner och författare varit enade om är att det har varit nödvändigt att nå sin personliga botten för att motivationen inom dem skulle vakna upp för att på så sätt göra förändringar i sin livssituation. Till skillnad vad intervjupersonerna sa i Cunningham, Koski-Jännes och Toneattos (1999) studie där motivationen uppstod i att träffa nya vänner eller att personen fått ett nytt jobb har det i denna studie framkommit olika faktorer till motivation för att vilja avsluta sitt missbruk och för oss till slutsatsen om att det inte finns ett entydigt svar på vad som får en person att vilja avsluta sitt missbruk. Även att samtliga personer uppgett att de behövt nå sin personliga botten bör vi ha i åtanke att detta är något individuellt och att vad en person upplever som en personlig botten inte per automatik behöver innebära detsamma för en annan.
Något studiens resultat visar är att personalen på boendena har spelat en stor roll i processen och arbetet med att hålla motivationen uppe samt gett stöd i arbetet med sina känslor. Boekel et al. (2013) framför i sin studie att personal som har en negativ inställning mot personer med missbruksproblematik visar mindre empati gentemot klienter vilket går emot den aktuella studiens resultat som visar på innebörden av att ha kompetent personal. Hade personalen däremot haft en låg empatisk förmåga och engagemang går det att resonera för att personer lämnar behandlingen ökar vilket visar på behovet av rätt personal på rätt plats.
Vidare lyfter inte Johan om han är samstämmig i den upplevelse angående personalens betydelse. Det som varit centralt för honom i hans process är istället stödet från sin flickvän och att ha ett arbete att gå till för att hålla sig sysselsatt om dagarna, något som går i linje med Blomqvists (2001) studie som lyfter ny partner och nytt arbete som väsentligt för att avstå droger eller alkohol. Mia Törnblom beskriver även att personalen hjälpt henne med att börja arbetsträna och finna en bostad när hon skulle flytta ut från behandlingshemmet. Detta går i linje med det som Richert (2014) lyfter i sin studie där han bland annat belyser att kvinnor ville ha hjälp att finna bostad och meningsfull sysselsättning.
Johan och Tomas har båda erfarenheter av utbytesmedicinsbehandling liknande OMT i Norge. De delar dock inte åsikt om behandlingen. Johan är inte positivt inställd till programmet men fick inte sin situation förvärrad såsom kritikerna menar att deltagarna i OMT fick. Tomas delar dock kritikernas åsikt och menade att hans situation blev värre efter att ha börjat med utbytesmedicinen. Det går därför inte att göra någon analytisk generaliserbarhet eller resultatanalys kring utbytesmedicinen då erfarenheterna från studiens resultat skiljer sig åt och för få personer haft någon erfarenhet av programmet.
Majoriteten av personerna i studien beskriver värdet av deras sociala nätverk i processen att avsluta sitt missbruk och att få en gemenskap samt stöd från självhjälpsgrupper har visat sig haft en stor betydelse. Andra gemensamma faktorer är även att få hjälp med att bearbeta sina känslor med även att få stöd och hjälp i vardagens process med att bibehålla en distans till sin missbruksproblematik. Detta resultat skulle kunna ses vara i linje med von Greiffs och Skogens (2012) studie där majoriteten av svarspersonerna lyft fram AA-möten som betydelsefulla och visar på hur viktiga självhjälpsgrupper faktiskt är. Därmed finns det möjlighet till en analytisk generaliserbarhet genom att den aktuella studien belyser behovet av självhjälpsgrupper samtidigt
som den tidigare forskningen även visar detta. Därför går det att tänka sig att självhjälpsgrupper behövs där missbruksproblematik finns, vilket i den svenska kontexten är nationell.
Utifrån den vikt som författarna och intervjupersonerna lagt vid att lära sig bearbeta och hantera sina känslor och det Feldman Barrett (2018) menar att känslor utvecklas och skapas av fysiologiska situationsförändringar drar vi här en slutsats om att känslohantering är en väsentlig aspekt som bör vara en central del i missbruksbehandling för att minimera risken för att individen ska avsluta behandlingen och falla tillbaka i ett drog- eller alkoholmissbruk.
Resultaten som kommit fram i studien baserat på de teoretiska begrepp som använts är att begreppen korrelerar väldigt mycket med varandra något som den tidigare forskningen inte belyser. Det som uppmärksammats är att känslan av sammanhanget har en väldigt stor betydelse för resterande teorier men även för själva processen att komma ur, och hålla sig från ett missbruk. På grund av att KASAM fokuserar på individens inre och yttre faktorer går teorin att ha som grund och utveckla vidare genom social identitet och emotionell intelligens men även utvecklingen av ens egna känslor har studien belyst som en betydelsefull del i processen.