Individers egna tankar om att bibehålla distansen till droger.
En kvalitativ studie om framgångsfaktorerna i ett avslutat missbruk.
Författare: Oskar Hagelstam & Frida Fält
Kandidatuppsats
Abstract
The purpose of this study is to elucidate individuals' process of getting out of their substance abuse problem, how emotional coping has changed in the process, and identify and analyze success factors created by individuals to create meaningful existence. In order to better understand what the process looks like when a person decides to quit the misuse of drugs and/or alcohol, we interviewed four men and read fours autobiographies written by women who has quit their misuse of drugs or alcohol. We used a criteria selection and through work and personal contact we found individuals who wanted to participate in interviews. The results we got from our interviews and autobiographies, is analyzed by using the theories; a Sense of Coherence (SOC), identity and emotional intelligence. The results of our analysis showed that it was individual what the persons found important for the change in their life. Overall it was important to find a new social identity and find a new meaning in life to maintain the distance to drugs.
Nyckelord
Missbruk, distans, KASAM, framgångsfaktorer, identitet, emotionell intelligens
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Problembakgrund ... 1
1.2 Problemformulering ... 3
1.3 Syfte ... 5
1.4 Frågeställningar... 5
1.5 Avgränsning ... 5
2 Tidigare forskning ... 6
2.1 Missbrukets förklaringsformer och behandling ... 6
2.2 Motivation att avsluta sitt missbruk ... 8
2.3 Framgång med eller utan behandling ... 9
2.4 Bibehållen distans till droger ... 9
2.5 Hur känslor skapas... 10
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning ... 11
3 Teori ... 12
3.1 KASAM ... 12
3.2 Identitet ... 14
3.3 Emotionell intelligens och validering... 15
4 Metod ... 16
4.1 Social konstruktivism... 16
4.2 Val av forskningsmetod ... 17
4.3 Datainsamlingsmetod ... 18
4.4 Förförståelse ... 19
4.5 Urval och urvalsprocess ... 20
4.6 Genomförande ... 21
4.7 Validitet och reliabilitet ... 22
4.8 Generaliserbarhet och social relevans... 24
4.9 Forskningsetiska överväganden ... 25
4.10 Ansvars- och arbetsfördelning ... 26
4.11 Metodsvårigheter ... 27
5 Resultat och analys - intervjuer ... 28
5.1 Att avsluta ett missbruk ... 28
5.2 Ta hjälp eller hjälpa sig själv ... 30
5.3 Känslor ... 32
5.4 Bibehållen distans ... 34
6 Resultat och analys - självbiografier ... 35
6.1 Att avsluta ett missbruk ... 36
6.2 Ta hjälp eller hjälpa sig själv ... 39
6.3 Känslor ... 41
6.4 Bibehållen distans ... 43
7 Diskussion ... 45
8 Slutord ... 48
Referenser ... 50
Bilagor
Informationsbrev……….1 Samtyckesformulär………..2 Intervjuguide………...3
1 Inledning
Skribenterna har båda kommit i kontakt med missbruk på olika sätt, exempelvis genom sociala relationer och vårt yrkesval, och har därför ett intresse av att förstå bakgrund och anledningar till missbruk samt hur processen kan se ut för att komma ur ett missbruk. Utifrån detta bestämdes att temat för vår kandidatuppsats skulle fokusera på vägen ur ett narkotika- och alkoholmissbruk och belysa framgångsfaktorerna i en sådan process.
1.1 Problembakgrund
Missbruk är ett vanligt förekommande socialt problem i Sverige. Agerberg (2018) redovisar att år 2000 hade ungefär tio procent bland niondeklassare i Sverige sagt sig ha provat narkotika där fördelningen mellan pojkar och flickor var jämnt fördelat. Bland vuxna i samma undersökning var det cirka tolv procent som någon gång testat narkotika där männen var dubbelt så många som kvinnorna. Hagborg, Jonsson och Salmson (2010) förklarar att ett missbruk inte är ett socialt problem som står ensamt, utan på ett eller annat sätt är knutet till ytterligare något socialt problem, exempelvis psykisk ohälsa.
Vidare visar Socialstyrelsen (2019a) att det är närmare 450 000 svenskar som har ett alkoholmissbruk och ungefär 55 000 personer med ett narkotikamissbruk. Boekel, Brouwers, Weeghel och Garretsen (2013) förklarar att alkoholkonsumtionen idag är socialt accepterat i Västvärlden trots att det orsakar 11,8 procent av dödsfallen i Europa mellan åldrarna 15–64, dessutom är alkoholanvändning en underliggande riskfaktor för olyckor på jobbet och minskad effektivitet.
Tvångsvården i Sverige har ökat bland kvinnor. I en rapport från Socialstyrelsen (2019b) gjordes en jämförelse mellan 1 november 2017 och 1 november 2018 av hur många personer som tvångsvårdades enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (SFS 1988:870), även förkortat LVM. Mellan
de ovan nämnda datumen hade det totalt skett en minskning med 18 procent av hur många personer som fått tvångsvård. Bland kvinnor hade det däremot skett en ökning av omedelbart omhändertagande under denna tid. Ett omedelbart omhändertagande sker om personen anses vara i så pass akut behov av vård att det inte går att invänta beslut från förvaltningsrätten (Socialstyrelsen 2019b). Ett omedelbart omhändertagande kan ses som en persons rock bottom, vilket Kristiansen (1999) förklarar som en individuell lägsta nivå i livet där personen nått botten och därefter kan se att en förändring behöver ske.
I Sverige finns det olika behandlingsformer att tillgå för missbruksproblematik. Enligt Socialstyrelsens (2019a) nationella riktlinjer finns det ett antal olika psykologiska och psykosociala behandlingar av missbruk och beroende inom socialtjänsten. Exempelvis återfinns motivational enhancement therapy (MET) som är en motivationshöjande behandling, återfallsprevention, tolvstegsbehandling och kognitiv beteendeterapi (KBT) i Socialstyrelsens behandlingsrekommendationer för behandling av personer med missbruksproblematik. Dessa behandlingar syftar till att hjälpa individen att ta sig ur sitt missbruk och saknar därmed fokus riktat mot andra faktorer som skulle kunna vara roten till individens missbruk.
Boekel et al. (2013) konstaterar dock att endast 24 procent av personer med alkoholproblematik och endast 14 procent av personer med drogrelaterad missbruksproblematik söker hjälp i form av någon behandlingsform.
Olika åsikter kring missbruk varierar utifrån de olika behandlingsmetoderna som finns. Minnesotamodellen (tolvstegsbehandling) menar främst att missbruket beror på personlighetsmässiga och fysiologiska sårbarhetsfaktorer medan de psykodynamiskt inriktade behandlingarna utgår från att det beror på uppväxtförhållanden, ångest och svag självkänsla. Behandlingar utan någon tydlig förankring ser exempelvis grupptryck eller svag karaktär som orsak.
Studier gällande behandlares attityder mot klienter visar även att det kan finnas
en negativ attityd på grund av olika föreställningar, exempelvis att personer som brukar heroin är mer ansvariga för sitt mående än personer med AIDS eller någon sorts depression. Det ökar risken för en försämrad terapeutisk allians mellan brukare och terapeut, men bidrar även till en feldiagnostisering kallad diagnostisk överskuggning - vilket betyder att terapeuten/läkaren/praktikern feltolkar individens sjukdomssymtom på grund av individens missbruksproblematik (Berglund, Berggren & Fahlke 2003).
Ytterligare en studie visar att personal med en negativ inställning till missbruk visar mindre empatisk förmåga och engagemang och har en mer undvikande inställning till patienten (Boekel et al. 2013).
1.2 Problemformulering
Narkotikaanvändandet i Sverige har ökat sedan tidigt 2000-tal. I en rapport från CAN (Centralförbundet för Alkohol och Narkotikaupplysning) framkommer det att Sverige har nått en högre narkotikaanvändning under 2000-talet och rapporten indikerar även att användandet av narkotika inte är på väg ner. Hos personer mellan 16–29 år är användandet av cannabis som störst, dock finns den största ökningen av cannabisbruk hos personer mellan 30–44 år. Trots att alkohol blivit tillgängligare i Sverige har konsumtionen av alkohol gått ner cirka 17 procent åren 2004–2018 (Guttormsson 2019). I jämförelse med att narkotikaanvändandet i Sverige ökat har även tvångsvården sett skillnader. Inom tvångsvården har vårdtiden ökat men medianåldern sjunkit. År 2008 var åldern för kvinnor 36 år och 45 år för män. År 2017 var den nya medianåldern för kvinnor 32 år och för män 35 år. Vårdtiden för män har ökat från ungefär 140 dagar 2008 till 160 dagar 2017. För kvinnor ökade vårddagarna från ca 148 dagar 2008 till ca 170 dagar 2017 (Socialstyrelsen 2018).
Vid en telefonstudie med 453 svarspersoner i Ontario som tidigare haft missbruksproblematik, var det endast åtta personer som uppgav att det var
någon sort av missbruksbehandling som låg som avgörande faktor till upphörandet av sitt missbruk (Cunningham, Koski-Jännes & Toneatto 1999).
Att narkotikaanvändandet ökat i Sverige i samband med att tvångsvårdstiden ökat har bidragit till studiens syfte och frågeställning. Hur ser processen ut för att komma ur sitt missbruk och vilka framgångsfaktorer finns det i en behandling för att dels kunna jämföra studien i Ontario som visar att endast åtta personer av 453 tyckte att missbruksbehandlingen var en bidragande faktor till sitt avslut med droger.
Utöver narkotikaanvändandet visar CAN-rapporten att fyra till fem procent av den svenska befolkningen uppskattades ha ett alkoholberoende år 2017 (Guttormsson 2019). Socialstyrelsen (2018) visar även att andelen insatser för män och kvinnor skiljer sig åt i Sverige. Inom den frivilliga vården fick ungefär 10 900 personer någon form av öppen insats den 1 november 2017.
Av dessa personer var två tredjedelar män. Liknande skillnader finns inom heldygnsvård vid samma tidpunkt. Av 2 500 personer som fick heldygnsvård var 75 procent män och resterande 25 procent kvinnor. Baserat på Socialstyrelsens rapport uppmärksammades dessutom skillnaderna mellan könen och bidrog till att studien vill försöka nyansera hur processen kan se ut för män och kvinnor.
Den tidigare forskning som tagits del av inför denna studie belyser faktorer för motivation att avsluta ett missbruk och behålla distansen till droger och alkohol samt argument för och mot nedskärning av missbruksbehandling.
Dock har den forskning till viss del bedrivits i andra länder än Sverige, vilket möjliggör att vår studie kan komplettera den tidigare forskningen för att finna vilken betydelse den svenska missbruksbehandlingen haft för individerna.
Blomqvist (2001) menar även att forskning som bedrivits angående hur personer tagit sig ut ur ett missbruk har fokuserat på personer som genomgått någon sorts behandling. Utifrån Blomqvists resonemang blev studiens kriterier på att finna intervjupersoner att hen skulle haft ett avslutat missbruk sedan
minst ett år tillbaka och inget måste att hen genomgått någon sorts behandling.
Studien tänker sig även kunna komplettera tidigare forskning gällande individens framgångsfaktorer och process till att avsluta ett missbruk samt beskriva hur processen ser ut för att bibehålla distans till droger och finna en meningsfull tillvaro för att komplettera den kunskapslucka som finns idag.
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är att belysa individers process att komma ur sin missbruksproblematik, hur känslohanteringen förändrats i processen samt identifiera och analysera framgångsfaktorer som skapats av individerna för att skapa en meningsfull tillvaro.
1.4 Frågeställningar
• Hur ser processen ut för att bryta sitt missbruk från droger/alkohol?
• Hur har individens känslohantering utvecklats i denna process?
• Vilka framgångsfaktorer har individen skapat till vardagen för att finna en meningsfull tillvaro?
1.5 Avgränsning
Denna studie har avgränsats till personer som har ett avslutat missbruk bakom sig samt att de ska ha varit drogfria i minst ett år. Dessutom har vi avgränsat individer med missbruksproblematik till personer som har ett missbruk av alkohol eller narkotikaklassade preparat. Detta då begreppet missbruksproblematik även kan innefatta exempelvis spelmissbruk vilket inte är vårt syfte att belysa i denna text.
Första tanken med studien var att belysa anledningar till att hamna i ett missbruk, hur processen att komma ur ett missbruk sett ut samt hur livet kan se ut efter ett missbruk, och på så sätt få ett helhetsperspektiv kring hela missbruksproblematiken. Dock konstaterades det att arbetet skulle bli för omfattande kontra den tid som fanns till förfogande men även studiens storlek,
därför avgränsades arbetet till att fokusera på hur det kan se ut att komma ur ett missbruk och undersöka vad som händer för en människa efter ett missbruk.
2 Tidigare forskning
I detta kapitel belyses individers upplevelser av opioidbehandlingsprogrammet OMT och den kritik som programmet fått, ett missbruks olika former samt hur de vanligaste drogerna påverkar en person.
Vidare ligger fokus här på de olika faktorer som varit avgörande för individer att avsluta sitt missbruk, vikten av att ta emot behandling och ha ett socialt stöd samt argument för och mot missbruksbehandling. Därefter belyses också de framgångsfaktorer individer haft för att lyckas bibehålla distans till droger.
Slutligen beskriver forskning från ett konstruktivistiskt perspektiv på hur känslor skapas för att kunna koppla teori till intervjupersonerna och självbiografiernas berättelser.
2.1 Missbrukets förklaringsformer och behandling
Några av de vanligaste drogerna som brukas är alkohol, cannabis och kokain.
Agerberg (2018), författare med inriktning medicin, hälsa och psykologi, förklarar att alkohol är den vanligaste lagliga drogen medan cannabis är den vanligaste olagliga drogen. Alkoholen når hjärnan via blodet men har inga egna receptorer att påverka men den påverkar däremot en rad olika celler och signalsystem vilket gör den mer komplex än andra droger. Cannabis verkar genom cannabisreceptorer och kan ge ett rus upp till fyra timmar och består av två olika faser, en utåtagerande fas då individen blir fnissig, glad och pratsam och därefter en inåtriktad fas då personen lyssnar på musik eller skärmar av sig från omgivningen och kan uppleva att sinnesintrycken blir starkare. En annan vanligt förekommande drog är kokain som verkar direkt på hjärnans belöningssystem genom att blockera återupptaget av dopamin till hjärncellerna. Kokainet ger en kraftig och kort eufori som sedan väcker ett
starkt sug efter mer. Ett kokainmissbruk brukar därför innebära ganska intensiva perioder följda av en krasch i nedstämdhet, ångest och depression (Agerberg 2018).
Ett missbruk kan uppkomma på grund av olika faktorer. En faktor är de opioider som används för smärtlindring inom sjukvården, vilket har ökat missbruket av just opioder. Befolkningen i USA har en 16 procentig genetisk sårbarhet och större mottaglighet för användandet av opioder vilket ökar risken för missbruk. Detta är dock inget primärvården eller befolkningen fått varningar kring enligt Walwyn, Miotto och Evans (2010), docenter och professor i psykiatri och biobeteendevetenskap. Opiatet opium har länge använts som läkemedel samt rusmedel och innehåller bland annat morfin och används därför främst på grund av sina smärtstillande egenskaper (Agerberg 2018). Ett opioidbehandlingsprogram, OMT, i Norge har fått väldigt stark kritik gällande sitt program. Kritikerna menar att programmet inte hjälpte individen ur sitt missbruk utan att det snarare förvärrade en redan dålig situation. Programmets rapporter menar att drogrelaterade överdoser minskat med 80 procent, drogrelaterad ohälsa minskade med 76 procent och att brottsligheten i en medelstor norsk stad, som i studien är anonym, har minskat med 60 procent. Däremot har programmet inte varit hjälpfullt för människor i frågan om att avstå från droger eller kunna bibehålla ett drogfritt liv.
Programmet gällde främst personer med heroinmissbruk och förlitade sig på utbytesmedicinen, metadon eller subutex, vilka påverkar samma receptorer som heroinet utan att skapa något rus enligt Grønnestad och Sagvaag (2016), filosofie doktor och doktorand.
Den psykiska ohälsan hos personer med ett missbruk är ofta kopplat till ens droganvändning och deltagare inom OMT delade uppfattningen att utbytesmedicinen inte hade någon bedövande effekt gentemot skuldkänslor och ångest, och sökte sig därför till andra olagliga substanser för att döva sina negativa känslor. Korrelationen mellan psykisk ohälsa och heroinmissbruk är
påtaglig och deltagarna förklarade att en typ av självmedicinering för sin psykiska ohälsa genom droger har varit en starkt påverkande faktor till utvecklandet av sitt missbruk (Grønnestad & Sagvaag 2016). Enligt psykologen Stålheim (2018) kan olika droger ge en person förmågan att reglera sitt känslotillstånd, används drogerna exempelvis i syfte till att dämpa sorg eller smärta är det en större risk för ett beroende utvecklas. Människor med svår psykisk ohälsa använder oftare droger för att döva negativa känslor som ett sätt att försöka må bra. Genom att droger kopplas till ett slags välbefinnande ökar risken för att utveckla ett missbruk.
2.2 Motivation att avsluta sitt missbruk
Det finns olika anledningar till att motivera ett avslut för sitt missbruk.
Forskning som undersökt frågan hur det kom sig att individer med tidigare alkohol-, cannabis- eller kokainmissbruk velat bli kvitt sitt missbruk fick forskarna flera olika svar. Personer med ett alkoholmissbruk ville främst få en bättre hälsa medan de som brukat cannabis berättade att de fått någon ny umgängeskrets, antingen via ett nytt jobb eller nya vänner, denna anledning delade även en del av personerna med ett alkoholmissbruk enligt filosofie doktorerna Cunningham, Koski-Jännes och Toneatto (1999). Richert (2014), universitetslektor i socialt arbete, belyser i sin avhandling olika faktorer som givit personer motivation att avsluta sitt missbruk. Av de kvinnor som deltog i Richerts studie var det många som påtalade en önskan om att samhället skulle ställa upp med någon sorts hjälp. Exempelvis ville kvinnorna ha behandling som var enskilt för kvinnor. Fler önskemål var bland annat att tillgången till missbruksbehandling överlag skulle vara bättre och att de borde få hjälp med hälsa, att hitta bostad samt en meningsfull sysselsättning. Kvinnorna önskade i större utsträckning än männen att samhället skulle visa mer förståelse och gott bemötande (Richert 2014). I andra fall där samhället och dess behandling inte stått i fokus för att avsluta ett missbruk belyser Blomqvist (2001), professor i sociologisk alkoholforskning, skillnaderna mellan män och
kvinnor. För männen var det exempelvis att bli farfar/morfar, framsteg i arbetslivet eller att ha träffat en ny partner som blev en anledning till att avsluta missbruket. För kvinnorna var anledningen ofta att de väntade barn.
2.3 Framgång med eller utan behandling
Att komma ur sitt missbruk kan se ut på olika sätt. Processen att avsluta ett alkohol- eller drogmissbruk är oftast komplex och pågår under en lång tid. Den största delen av personer som lyckats avsluta sitt missbruk har gjort detta utan att ta emot någon behandling enligt Blomqvist (2001). Trots detta utgår överlag forskningen på ämnet från personer som tagit sig ut ur sitt missbruk med hjälp av någon sorts behandling. Exempelvis kan det ha varit värdefulla förändringar i livssituationen som en ny livskamrat eller nyvunnet förtroende i arbetslivet som hjälpt personer att avsluta missbruket på egen hand. För personer som inte upplevt dessa positiva förändringar kan det vara en ren nödvändighet att få hjälp med detta. Argument både för och emot nedskärning av missbruksbehandling har framkommit. Det som har talat för nedskärning är att det är en så pass stor andel personer som tagit sig ut ur missbruket på egen hand vilket i sin tur väckt tanken om att minska dels på kostnaderna för missbruksbehandlingen och dels att minska utbudet. Det som talar emot nedskärningen är att det inte finns något som talar för att alla med en missbruksproblematik har förutsättningarna för att ta sig ut ur missbruket själv (Blomqvist 2001).
2.4 Bibehållen distans till droger
De olika strategierna och faktorerna som existerar och är till hjälp för personer att bibehålla en distans till alkohol eller narkotika är varierande, enligt von Greiff och Skogens (2012), docenter i socialt arbete. I en studie för att ta reda på avgörande faktorer för att behålla en distans till droger deltog 40 personer i åldrarna 21–70 i undersökningen, där samtliga har genomgått någon sorts behandling. För en fortsatt känsla av framgång efter behandlingstiden uppgavs
bland annat den egna viljan till förbättring som en viktig faktor, samt att personen lärt sig vad denne själv mår bra av och strävar efter att bibehålla detta. Endast en person delade inte bilden att exempelvis AA-möten eller eftervård varit betydelsefullt för att bevara en förändring. Av de personer som däremot lyft fram behandlingsfaktorer som betydelsefulla framkommer det att personerna genom behandling fått hjälp med att skapa nya och fungerande rutiner i vardagen. Vidare lyfter ett flertal av intervjupersonerna fram vikten av att skapa nya relationer och inte umgås med folk från gamla umgängeskretsar som väsentligt för att bevara distansen till alkohol eller narkotika. von Greiff och Skogens (2012) belyser även att det sällan är en enstaka faktor som är avgörande, utan att det är ett samspel mellan flera faktorer för att en person ska nå och bibehålla en positiv förändring.
2.5 Hur känslor skapas
Att förstå hur känslor skapas hos människan debatteras mellan olika forskare men även olika världsdelar. Feldman Barrett (2018), professor i psykologi, beskriver en konstruktivistisk syn av känslor baserad på västvärldens tolkning som menar att känslor är en produkt av hjärnans tolkningsförmåga och förmåga att skapa meningsfull information av inre och yttre händelser. På så sätt menar författaren att känslor skapas av en fysiologisk och yttre situationsförändring som sker samtidigt, reaktionen benämns senare och bildar känslan. Ett exempel är ett barn som blir stressad på grund av att ens mamma lämnar rummet och får frågan om barnet blev ledsen när mamma gick. På så sätt har känslan ledsen skapats av ens erfarenhet och kan senare appliceras på liknande situationer. Genom denna tolkning av hur känslor skapas innebär det att känslor är en social konstruktion vilket innebär att olika kulturer och språk har en stor påverkan på hur människan skapar mening och förståelse av ens inre stimuli som associeras till olika situationer och beteenden. Utifrån detta menar författaren att människans känslor skapas av att aktivt benämna och lagra informationen för att sedan kunna använda det som utlösande faktor i
nästkommande liknande situation eller beteende. Informationen lagras med andra ord som beteendesekvenser och bildar ”manus” för känslan och/eller situationen som väckte känslan. Ett manus aktiveras sedan i liknande situationer som individen tidigare upplevt och vet på så sätt vilken känsla som väckts. Med tiden går människan igenom olika situationer och samlar på sig fler kategorier av känslor – som sorg, lycka, vrede med mera – och skapar på så sätt känslor i jämförelse med att människan har alla kategorier av känslor med sig från födseln vilket beskrivs av andra forskare inom området.
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning
I den tidigare forskning som varit relevant för denna studie har det framkommit att behandlingsprogram som varit ämnade för att hjälpa individer med missbruksproblematik ibland förvärrat deras situation. Vidare har det framkommit att förändringar i livet som exempelvis nya relationer, nytt arbete eller en graviditet har varit personens motivation till att ta avstånd från droger och alkohol. Dock belyser forskning att vissa personer inte har det sociala nätverket att ta hjälp av för att finna motivation och genomgå denna förändring själva, utan är istället i behov av hjälp i form av professionell behandling, vilket talar mot de diskussioner som funnits för att skära ned på missbruksbehandling. Tidigare forskning belyser även att individers framgångsfaktorer för att bibehålla distans till alkohol och narkotika är varierande samt att det oftast är flera faktorer i samspel som kan hjälpa en person att bevara distans. Avslutningsvis beskriver forskning hur känslor konstrueras under livets gång och att det går att utveckla ens känsloregister, vilket är en viktig process för individen efter att ha dämpat sina känslor med droger och alkohol.
Den tidigare forskning som finns på ämnet belyser således faktorer för motivation att avsluta ett missbruk och bibehålla distans till droger, antingen med hjälp av behandling eller socialt nätverk samt argument för och mot
nedskärning av missbruksbehandling. Däremot finnes forskningen bristfällig angående hur individernas process har sett ut när denne har avslutat ett missbruk och tiden efter. Vidare kan det tänkas att studien kan komplettera den tidigare forskning som funnes då syftet är att lyfta fram hur processen har sett ut för individen när denne avslutat ett missbruk samt hur processen ser ut för att skapa en meningsfull tillvaro.
3 Teori
De teoretiska begreppen valdes efter intervjuer skett och självbiografierna lästs. Andra teorier diskuterades tidigt i studien men dementerades på grund av att de inte var relevanta från den narrativa information som kommit fram.
Detta innebär att framtagningen av teorier skett på ett abduktivt arbetssätt som förtydligas under metodavsnittet. De narrativa berättelserna handlade främst om betydelsen och vikten av stödet från andra personer från exempelvis självhjälpsgrupper eller familj, vilket känslan av sammanhang (KASAM) kan analysera utifrån olika begrepp inom teorin. Tillhörigheten till olika grupper tas även upp, hur de fått knyta an till olika sociala grupper på grund av sitt missbruk och därför tillämpades teorin social identitet - vilket analyserar hur människan påverkas av sociala grupper. Till sist berättades det om hur personerna varit tvungna att utveckla känslor som varit avtrubbade under en lång tid, vilket la grunden till att utforska och analysera informationen utifrån teorin emotionell intelligens och validering.
3.1 KASAM
En människas känsla av sammanhang kan ha en stor påverkan på hur en situation hanteras. Aaron Antonovsky (1987/2005) intervjuade 51 olika personer där samtliga hade gått igenom något slags trauma och som ansågs ha klarat av detta på ett icke problematiskt sätt. I analysen av intervjuerna som Antonovsky gjorde fann han några gemensamma nämnare; begriplighet,
hanterbarhet och meningsfullhet som blev de tre centrala komponenterna för begreppet KASAM – Känslan av sammanhang. Begriplighet handlar enligt Antonovsky om hur en individ tolkar inre och yttre stimuli, om tolkningen skapar en känsla av begriplighet eller en känsla av kaos. Tolkar människan situationen som begriplig bidrar det till en starkare känsla av sammanhang. Ett exempel kan vara om människan går igenom en olycka eller en svår period i livet och förstår att det inte kommer att vara för evigt utan att situationen går att handskas med. Vidare gör detta att människan förstår att situationen uthärdlig, som i sin tur bidrar med att människan utvecklar en god begriplighetsförmåga.
För att förstå hur hanterbarhet spelar roll i begreppet KASAM förklarar Antonovsky (1987/2005), om människan har en förståelse att hen har olika resurser att tillgå för att handskas med olika situationer kommer människan förstå att olyckliga saker i livet kommer att hända. På så sätt kan personen hantera situationen och inte känna sig som ett offer. Olika resurser att tillgå kan exempelvis vara ens partner, vänner, kollegor, Gud, historien, en läkare eller någon som personen litar på.
Antonovsky (1987/2005) menar att sista komponenten inom begreppet KASAM är meningsfullhet. Detta handlar om att ha någon motivationskomponent, något människan är engagerad i, vilket bidrar till att människan får uttrycka ens känslomässiga liv och bidrar till en god känsla av sammanhang. Motivationskomponenter kan vara en personlig utmaning, värdefulla känslomässiga investeringar och engagemang. Antonovsky menar att komponenten meningsfullhet bidrar till ens känsla för hur individen resonerar inför livets olika krav gällande om en situation eller händelse är värd att investera energi eller hängivelse i, det bidrar till att individen ser utmaningen som acceptabel eller inte. Detta betyder, enligt författaren, att när olyckliga situationer uppstår drar sig hen inte bort utan försöker söka mening i situationen och komma på hur hen bäst går igenom den.
3.2 Identitet
En människas självkänsla kan påverkas av ens grupper som människan ingår i. Henri Tajfels och John Turners (1979) social identitetsteori menar att social identitet är en persons känsla om sig själv utifrån ett grupperspektiv.
Författarna menade att grupper såsom social klass, familj, idrottsgrupper (exempelvis fotbolls-/hockeylag) och liknande är en viktig källa till människans känsla av stolthet och självkänsla. Grupper ger oss en social identitet och känsla av att tillhöra den sociala världen som finns. Genom att människan kan tillhöra olika sociala grupper tenderar skillnaderna mellan de sociala grupperna att förstärkas genom exempelvis: ett fotbollslag känner att de är det bästa laget på grund av att de tränat hårt hela året medan resterande lag i ligan inte har tränat lika hårt och förtjänar inte att vinna turneringen. Detta exempel kan även överföras till etnicitet och medföra rasistiska åsikter. Inom grupperna känner människan en närhet genom likheterna mellan människorna i gruppen, alla tillhör gruppen på grund av liknande anledningar och framkallar känslan av tillhörighet. På dessa sätt bildas fördomar som ”vi” och ”dem”
mellan grupperna.
Tajfel och Turner (1979) förklarar att fördomarna om ”vi” och ”dem” bildas utifrån tre kognitiva processer: först sker en kategorisering. Det sker på grund av att människan vill förstå och identifiera sig själv utifrån kategoriseringen och på detta sätt förstår människan sin sociala miljö. Kategoriseringar kan exempelvis vara hudfärg, etnicitet, arbetsroll, student och så vidare. Det bidrar till att människan får en viss kunskap om personen i fråga utifrån kategoriseringen, detta appliceras även till gruppen människan själv ingår i.
Ens egna beteende påverkas på så sätt av gruppens normer och preferenser och utifrån dessa anpassar människan sitt beteende efter vad som passar. En person kan ingå i flera olika sociala grupper och på så sätt anpassa sitt beteende efter vad som är lämpligt inom gruppen. Den andra processen är social identitet.
Människan kan anamma gruppens identitet vilket även påverkar ens beteende
och synsätt. Denna process har en stor betydelse för ens identitetskänsla och människans beteende kommer att anpassas till hur gruppen beter sig. Om människan känner en stark tillhörighet till gruppen har det en betydelse för ens egna självkänsla som i sin tur kommer att kopplas till gruppmedlemskapet.
Den sista kognitiva processen är social jämförelse. När människan väl ingår i en grupp och identifierar sig med gruppen tenderar individen att jämföra grupper emellan, den gruppen individen själv ingår i mot grupper som hen inte ingår i. I och med att en del av människans självkänsla kopplas till den sociala gruppen och ens status, ligger det i gruppens – och på så vis människans – intresse att ses som den bättre gruppen. Konkurrens och fientlighet handlar därför inte endast om status, utan även om identiteter.
3.3 Emotionell intelligens och validering
För att kunna förstå, känna igen och ge uttryck för sina och andras känslor krävs det en viss emotionell intelligens. Goleman (1997) förklarar begreppet emotionell intelligens som nedärvda reaktioner på betydelsefulla sinnesintryck eller händelser. Dessa sinnesintryck eller händelser baseras på affekter, som omvandlas till känslor när människan lärt sig att uppleva och sätta namn på affekten. Genom att utveckla ens affekter till känslor upplevs de inte endast som kroppsliga reaktioner vilket kan uppfattas som sjukdomstecken utan som en reaktion på situationen. På så sätt utvecklas även individens självförståelse men även förståelsen till andra vilket har en stor betydelse för människans empatiska förmåga. Salovey, Mayer och Caruso (2008) beskriver emotionell intelligens som en social förmåga eftersom att bedöma och reglera känslor både hos sig själv och andra är en förutsättning för social samverkan.
En bidragande faktor för att förstå, känna igen och ge uttryck för sina och andras känslor är att kunna validera sina egna och andras reaktioner. Sahlin och Malmquist (2018) förklarar validering som en förmåga att kunna se ens egna och andra reaktioner som giltiga och rimliga. Det sker genom att förstå
ens reaktion i samband med situationen och hålla sig objektiv till reaktionen.
Författarna förtydligar att validering bygger på att känslor ger oss information.
Genom att kunna förstå känslans information utvecklas individens självförståelse och bidrar till en ökad förståelse av ens egna reaktioner samt omgivningens. Validering – att se ens egna och andras reaktioner som giltiga och rimliga – har en lugnande effekt för människor, oavsett om det görs av andra eller en själv vilket är en bidragande faktor till att människor mår bra i goda relationer. Författarna förklarar även att validera en själv kallas självvalidering, vilket bidrar till att kunna identifiera och uttrycka ens egna behov. Genom att identifiera och validera ens reaktioner stärker det ens identitet vilket kallas för en jag-stärkande handling. Jag-stärkande handlingar bidrar till att enklare förstå ens egna behov i olika situationer. När vi själva lägger märke till och bekräftar våra egna känslor och behov kallas det för självvalidering.
4 Metod
I detta avsnitt presenteras hur studien har genomförts. Det redogörs utifrån vetenskapsteoretisk ansats, vilken forskningsmetod som valdes, hur data har samlats in, författarnas förförståelse, urvalsprocessen, genomförandet och analysen av datainsamlingen, kvalitetskriterier, etiska överväganden, arbetsfördelning samt metodsvårigheter.
4.1 Social konstruktivism
Thomassen (2018) beskriver att socialkonstruktivismen bygger sin kunskap på den språkliga sociala interaktionen och belyser hur något kan vara social skapat eller konstruerat. Vidare betyder detta att människan skapar eller konstruerar sociala begrepp i samverkan med andra för att skapa en egen förståelse som kan tolkas som sociala problem. Sociala problem bygger på ens sociala kontext och konstrueras utifrån grundläggande värderingar, principer, tankesätt och målsättningar. Baserat på dessa faktorer kan något definieras
som problem och därefter hanteras. Sociala problem konstrueras alltså med hjälp av dagens praktiker som belyser och teoretiserar problemen genom olika begrepp för att beskriva det uppfattade sociala problemet.
Studiens syfte är att undersöka hur en individ lyckats skapa en meningsfull tillvaro efter ett missbruk, därav valdes socialkonstruktivismen som vetenskapsteoretiskt perspektiv. I och med att individerna varit tvungna att skapa nya grundläggande värden, principer, värderingar och tankesätt för att inte längre tillhöra någon social grupp som beskrivs som ett socialt problem vilket baseras på sociala konstruktioner från samhället, kan socialkonstruktivismen ses som passande. Dessutom beskrivs det hur personerna fått utforska och skapa nya associationer till sina känslor, vilket även tas upp i den tidigare forskningen att känslor kan skapas under livets gång vilket utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv.
4.2 Val av forskningsmetod
Den valda metodansatsen utgår från abduktion, vilket kan ses som en blandning av induktion och deduktion (Alvesson & Sköldberg 2017). En induktiv metodansats utgår från det insamlade datamaterialet för att finna passande teorier och en deduktiv metodansats utgår från redan valda teorier som prövas mot datamaterialet (Wallén 1996). Abduktion har, likt induktionen, sin utgångspunkt i empirin, det vill säga datamaterialet. Dock avfärdas här inte något teoretiskt begrepp, vilket för abduktion närmare en deduktiv ansats. De teoretiska begreppen kan inom abduktion ses som en idégivare och hjälp för att finna ett mönster som således kan ge oss en uppfattning om ämnet. Med en abduktiv ansats fastnar inte forskaren i ett och samma spår, utan både teori och empiri kan korrigeras och förbättras med tidens gång (Alvesson & Sköldberg 2017). I denna studie har teoretiska begrepp inledningsvis bidragit med idéer om vad fokus skulle ligga på i intervjuerna och vid läsningen av självbiografierna. Efter att datamaterialet var
insamlat och analyserat byttes de teoretiska begreppen ut för att skapa en så stor förståelse som möjligt utifrån empirin.
Wallén (1996) beskriver att en explorativ studie samlar in grundläggande kunskaper kring ett problem genom att belysa typiska fall, vad som behöver undersökas samt vad som inte hör till problemet i fråga. Utifrån detta blev ambitionen att göra en explorativ studie där studiens teorier kom att baseras på materialet utifrån intervjuerna samt självbiografierna. Dessutom fanns möjligheten att under processens gång ändra på de teoretiska begreppen för att på bästa sätt skapa och ge en förståelse utifrån den narrativa information som tagits del av.
4.3 Datainsamlingsmetod
Då studien vill belysa hur processen ser ut för att avsluta ett missbruk samt vilka framgångsfaktorer som finns för att skapa en meningsfull tillvaro valdes narrativa intervjuer och självbiografiska böcker. En förklaring av narrativa intervjuer är att de utgår från personens egna berättelser om sig själv och sitt liv. Dessa intervjuer kan delas in i tre olika steg där det första steget är att låta intervjupersonen tala fritt utifrån sina upplevelser och inte styra intervjun i en särskild riktning. Det andra steget blir att ställa frågor till intervjupersonen utifrån det som personen redan har berättat, för att på så sätt kunna gå in på djupet av vissa delar i berättelsen. I det tredje och sista steget får intervjuaren möjlighet att ställa frågor till intervjupersonen för att exempelvis reda ut något som under intervjuns gång inte helt fått en klarhet. Vid en narrativ intervju är det väsentligt att intervjuaren förhåller sig till det som intervjupersonen själv valt att berätta och inte tvingar fram något och på så sätt styr intervjun för mycket (Trost 2010).
Förutom narrativa intervjuer har fyra självbiografiska böcker använts för att samla in material. En självbiografi kan ses som en livshistorisk text som
bygger på en persons egna upplevelser (Öberg 2015). Den största skillnaden mellan intervjuerna och självbiografierna är att vid intervjuerna finns möjligheten att ställa följdfrågor och få ett förtydligande om något verkat otydligt. Självbiografierna är en redan färdig berättelse där författaren beskrivit deras missbruksproblematik och hur de tog sig ur den. Skulle det vara något som känts otydligt hade inte möjligheten funnits att utforska detta. Det som ändå var avgörande för studien att ta med självbiografier var att få ta del av kvinnors syn och upplevelser av att avsluta sitt missbruk. På grund av att endast män ställt upp som intervjupersoner blev självbiografierna en möjlighet till att skapa en jämn fördelning mellan mäns och kvinnors upplevelser.
Självbiografierna som använts är ”Så dumt!” av Mia Törnblom, ”Idag är jag fri” av Josefin Dahlberg, ”Jag som var så rolig att dricka vin med” av Rebecka Åhlund samt ”Tack, det är bra!” av Cecilia Svensson.
4.4 Förförståelse
Den förförståelse som författaren har av ämnet som ska studeras är av vikt att belysa för att redogöra för vilka erfarenheter och upplevelser denne har. I och med att ha erfarenheter av ämnet kan författaren ha en större förståelse för vad som kommer fram i intervjuerna och hur intervjufrågorna formats. Vidare kan samma erfarenhet färga hur analysen kommer att se ut exempelvis om det finns förutfattade meningar om den behandling som erbjuds. Därav är det betydelsefullt att lyfta vilken förförståelse som författarna har med sig i studien (Westlund 2019).
Den förförståelse som fanns i början av denna studie utifrån erfarenheter och den tidigare forskning, var att processen för att avsluta ett missbruk inte är en rak och enkel väg. Personerna stöter som oftast på något hinder under vägens gång som försvårar processen samt att det vanligtvis är en livsavgörande händelse som givit motivation till att bryta missbruket. Även har förförståelsen bidragit med insikten om att de människor som kan hamna i en
missbruksproblematik är helt vanliga människor och att det kan finnas underliggande faktorer som har lett till problematiken, något som alla kan stöta på.
4.5 Urval och urvalsprocess
Tidigt i studien konstaterades det att en jämn fördelning mellan män och kvinnor var ett kriterium. Intervjupersonerna som ställde upp var alla män vilket inte var optimalt för att skapa en jämn urvalsgrupp mellan män och kvinnor. Därav togs beslutet att läsa självbiografier skrivna av kvinnor för att nå den fördelning som eftersträvats. Utifrån dessa resonemang blev fördelning fyra män som intervjupersoner och fyra självbiografiska böcker skrivna av kvinnor. För att finna självbiografier som stämde in på studiens kriterier användes sökorden - självbiografier, missbruk, kvinna - för att få fram tips på och valde där ut fyra självbiografiska böcker. Genom yrkesmässiga kontakter kom skribenterna i kontakt med personer som var villiga att ställa upp på enskilda intervjuer. Vidare var planen att besöka till exempelvis AA (anonyma alkoholister), NA (anonyma narkomaner) samt behandlare som håller i 12- stegsprogram för att finna intervjupersoner om behovet av fler intervjupersoner fanns.
I arbetet med att få fram ett urval av intervjupersoner nämner Dalen (2015) bland annat ett kriterieurval, vilket innebär att avgränsningar sätts för vilka personer som passar in i urvalsgruppen. De kriterier som valdes för att få delta i studien valdes med syfte och frågeställningar i åtanke. Kriterierna var att personerna skulle ha varit fria från missbruk i minst ett år samt att det missbruk som personerna har haft ska ha varit missbruk av alkohol eller narkotikaklassade preparat. Till en början diskuterades även om det skulle ställas upp ett kriterium för att personerna ska ha genomgått någon form av missbruksbehandling. Dock ströks detta kriterium tidigt i arbetet då personer som inte genomgått missbruksbehandling inte lyfts fram i tidigare forskning,
vilket motiverade valet att även dessa personer skulle kunna ställa upp som intervjupersoner och förmedla sina upplevelser.
Ett annat alternativ hade varit att göra ett teoretiskt urval, vilket innebär att författaren sätter samman en urvalsgrupp med personer av stor variation för att få en så omfattande bild som möjligt av det fenomen som ska analyseras.
För att använda sig av ett teoretiskt urval krävs en större förståelse för det som studien syftar att ta reda på, något som studenter inte alltid har (Dalen 2015). Om ett teoretiskt urval använts hade resultatet kunnat få en större bild av personernas upplevelser av tiden vid missbrukets avslut och hur processen såg ut, dock togs diskussionen om att det inte fanns en tillräckligt stor förförståelse och förkunskap för att kunna skapa en så rättvis bild som möjligt och därefter togs beslutet om att använda kriterieurval.
4.6 Genomförande
För att komma i kontakt med personer som uppfyllde studiens kriterier tog vi kontakt med personer som genomgått en behandling eftersom en av skribenterna jobbat på behandlingshem. Vi hörde även av oss till personer som avslutat ett missbruk som vi hade kännedom om genom personliga kontakter.
Genom dessa personer kom vi även i kontakt med en person till som uppfyllde studiens kriterier. Efter att ha kommit i kontakt med personer som ville ställa upp som intervjupersoner skickades det ut ett informationsbrev (se bilaga 1) där de kunde läsa om studiens syfte, hur personuppgifter hanteras och att deltagandet var frivilligt. Därefter fick intervjupersonerna välja plats för intervjun, detta då intervjupersonerna skulle känna sig bekväma för att prata om sin missbruksproblematik. En av de fyra intervjuerna hölls via Skype men resterande intervjupersoner träffade vi personligen. Vid intervjun delades det ut ett samtyckesformulär (se bilaga 2) där intervjupersonen fick skriva under att han tagit del av informationen om studiens syfte, frivilligt deltagande samt hanteringen av personuppgifter. Samtliga intervjuer hölls utefter
intervjuguiden (se bilaga 3) men beroende på vilka svar som intervjupersonerna gav kunde följdfrågorna skilja sig något. Vid intervjuerna gjordes ljudupptagning för att kunna transkribera. Enligt Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) är transkriberingen ett sätt för författaren att lära känna sitt material än mer och det är med fördel om personen som hållit i intervjun även gör transkriberingen av denna så intervjuaren kan ta hjälp av sina stödanteckningar från intervjun vid transkriberingen.
När transkriberingen av intervjuerna samt genomläsningen av självbiografierna var klara analyserades datan. En variant för att analysera berättelser är att skapa olika teman utifrån innehållet i livshistorien som förmedlas (Lieblich, Tuval-Mashiach & Zilber (1998). Dessa teman skapades genom att det fördes anteckningar i transkriberingen vid det som uppfattades intressant och relevant för studien. Vid genomläsningen av samtliga självbiografier markerades de sidor som även här upplevdes vara relevanta och intressanta. Efter detta analyserades alla anteckningar och markeringar tillsammans och kunde därefter skriva fram studiens teman: motivation/insikt, rock bottom, självhjälpsgrupper/rutiner, känslor samt socialt nätverk. Då två olika metoder har använts för att samla in empirin har resultaten delats upp i två delar: en del där intervjusvaren presenteras och en del där utvalda citat från självbiografierna presenteras.
4.7 Validitet och reliabilitet
För att granska om studien förhåller sig till syftet och sker på ett adekvat sätt måste tolkningen av informationen ske på ett tillförlitligt sätt. Holme och Solvang (1997) samt Bell och Waters (2016) beskriver att detta sker genom reliabilitet och validitet. Reliabilitet handlar om noggrannheten i genomförandet av att samla in information samt hur bearbetningen sker.
Validiteten kontrollerar om studiens syfte blir besvarat genom ens frågeställning. En hög reliabilitet nås genom att olika och oberoende mätningar
av ett och samma fenomen ger ett så lika resultat som möjligt. Detta betyder att tillvägagångssättet att samla in informationen och hur tolkning av intervjuerna samt självbiografierna sker beskrivs men även att intervjuguiden bifogas som bilaga. Intervjupersonerna har avpersonifierats och nämns inte vid deras riktiga namn i studien på grund av etiska skäl. Yin (2013) menar att det dessutom ska finnas en transparens i arbetsgången för att studien ska uppnå reliabilitet och validitet. Detta betyder att beskrivningen av studien ska vara begriplig även för en person som inte är insatt i ämnet och att det ska vara möjligt att granska all data noggrant.
En diskussion gällande reliabilitet är hur skillnaden av intervjuare kan tänkas påverka resultaten. Bell och Waters (2016) diskuterar om två intervjuare som använder samma intervjufrågor får lika resultat eller om det skulle skilja sig på grund av vilken intervjuare som ställer frågorna. Utifrån detta har diskussionen gått kring om det ska vara samma intervjuare vid alla intervjuer eller inte. Det som diskuterats är hur mycket reliabiliteten påverkas på grund av intervjuare. Trost (2010) belyser att några faktorer som kan tänkas påverka intervjun är kön på intervjuare samt intervjuperson, hur intervjuarens kroppsspråk tolkas och hur vanan är gällande att hålla intervjuer. Utifrån diskussionen gällande reliabilitet och de olika faktorer som kan påverka blev beslutet att intervjuerna delas jämnt med anledning att fördela arbetet med studien lika men även för att utvecklas som professionella. Självbiografierna delas även upp jämnt för läsning, däremot är de mer lättillgängliga i efterhand för att kunna diskuteras vid frågetecken gällande tolkning av texten. Detta kan tänkas öka reliabiliteten om samma eller en ungefär lika tolkning av texten görs av olika läsare.
För att uppnå en hög validitet krävs det att en viss fråga mäter eller beskriver det som faktiskt är tänkt att mäta eller beskriva. Informationen måste därför innehålla en definitionsmässig validitet vilket möjliggör att operationaliseringen av de teoretiska variablerna och det som ska mätas eller
beskrivas korrelerar med varandra (Bell & Waters 2016; Holme & Solvang 1997). Utifrån detta har studiens syfte och frågeställning granskats mot intervjufrågorna som finns i intervjuguiden (se bilaga 3) samt den tidigare forskningen för att undersöka validiteten. Sammanfattningsvis tolkades validiteten hos studien vara god.
4.8 Generaliserbarhet och social relevans
Att generalisera hör till viss del ihop med trovärdighet inom forskningen genom att kunna jämföra och dra vissa slutsatser från det som studerats till en större kontext. Möjligheten till att kunna generalisera kan även jämföras mot studiens relevans. Däremot kan en av den kvalitativa metodens svagheter vara den bristande möjligheten att generalisera till större kontexter. Därför handlar generaliseringsmöjligheterna inom den kvalitativa forskningen om hur det går att överföra ens studie på andra personer i andra miljöer som liknar ens egna forskningsområde. Detta kan även ske genom att jämföra den genomförda studien med andra liknande studier och jämföra resultaten. Har fler studier kommit fram till liknande resultat så ökar det resultatets trovärdigheten.
Däremot är en viktig vetskap att en generalisering aldrig kan veta exakt vad som kommer hända, utan det är snarare en godtycklig hypotes (Öberg 2015).
Denna studie utgår från individers egna upplevelser och livshistorier och på så sätt går det ej att säga att alla individer med samma problematik har precis samma upplevelser. Går det däremot att jämföra och finna likheter i studiens resultat mot den tidigare forskningen, finns det goda möjligheter till en analytisk generalisering vilket innebär att de mönster som finnes i studien utgör ett perspektiv av det som studerats och inte en absolut sanning (Kvale &
Brinkmann 2014).
Utifrån ovanstående resonemang och tidigare forskning samt intentionen hos studien anses möjligheten till någon sorts social relevans för denna studie som god. Begreppet social relevans går att definiera på många olika sätt.
Definitionen i denna studie är att kunna applicera eller jämföra studiens resultat med exempelvis öppenvårdens behandlingsmetoder och bidra med kunskap kring vad som har varit gynnsamt för att bryta och bibehålla sig fri från sitt missbruk, vilket kan tänkas vara nyttig kunskap att ta del av. Med andra ord tolkas social relevans i denna studie som att den nya kunskapen kan bidra till någon social kontext. Då denna studie avser att ta reda på hur processen sett ut för personer att avsluta ett missbruk, vilket inte har funnits vid sökande av tidigare forskning, anses studien ha goda möjligheter att vara av social relevans och bidra till en ökad förståelse för individernas avslutandeprocess.
4.9 Forskningsetiska överväganden
Vetenskapsrådets (2017) - God forskningssed - förtydligar vad forskare ska tänka på gällande etik och moral. Mertons CUDOS-krav förtydligas och innebär bland annat att forskarsamhället samt samhället i övrigt ska få ta del av forskningsresultatet, nya kunskaper får inte hemlighethållas eller döljas.
Forskaren ska även inte ha några andra motiv med sin forskning än att bidra med nya kunskaper och inte låta sig påverkas till tolkningar eller slutsatser som det saknas belägg för. Forskaren ska även ifrågasätta och granska information men bara ge någon hypotes eller bedömning när det finns grund för det. Individer som deltar skyddas även genom individskyddskravet, som är till för att skydda mot skada och kränkningar, exempelvis genom att avpersonifiera individerna. Vetenskapsrådet förtydligar även att forskningsprojektet ska välja det tillvägagångssätt som krävs för att få tillgång till informationen på minst tänkbara skadliga sätt för de berörda individerna.
Vetenskapsrådet hänvisar även till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna med mera inom artikel 12 som menar att ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller något angrepp mot sin heder eller sitt anseende (Vetenskapsrådet 2017). Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor, 3 - 4 §, syftar till att skydda
den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning genom att ha bestämmelser kring behandlingen av personuppgifter samt skydda mot fysisk och psykisk skadlig påverkan för individen.
Psykologiguiden (2020) menar att genom att tala om sin traumatiska händelse – att komma ur ett missbruk skulle kunna ses som att komma ur en traumatisk händelse – minskar människan sina stressnivåer när hen får tala om vad som hänt. På så sätt kan det resoneras att intervjuerna medför en läkande effekt för intervjupersonerna samtidigt som den bidrar med kunskap för övriga som tar del av informationen. Dels har studien inga dolda motiv utan vill belysa deras framgångsfaktorer och utgår dessutom endast av den information som intervjupersonerna valt att dela med sig av och reflektera kring. Såsom vetenskapsrådet och lagen (2003:460) skriver följer studien det så kallade individskyddskravet samt lagtexten för att skydda individerna mot kränkning och skada. Detta har bland annat skett genom att en intervjuguide skickades ut med information och krav på ett samtycke för ett genomförande.
Intervjuguiden innehöll information kring vad som skulle komma att diskuteras men även att det var en frivillig aktion och att individerna skulle avpersonifieras för att skyddas mot möjlig skada och kränkning. Även självbiografierna skyddas utifrån ovanstående resonemang genom att använda sidhänvisningar och inte framhäva deras berättelser på något negativt sätt då syftet är att belysa deras framgångsfaktorer samt deras egna tolkningar av deras verklighet. Studiens relevans grundar sig även i den tidigare forskningen och erfarenheter om att det fokuseras en stor del på vad som gick fel på olika sätt, därför kan det argumenteras för att deras erfarenheter har en relevans för övriga samhället.
4.10 Ansvars- och arbetsfördelning
Under studiens gång har arbetet fördelats jämnt genom att delat upp intervjuerna och de självbiografiska böckerna. Vidare fördelades
transkriberingen av intervjuerna jämnt mellan skribenterna för att sedan kunna tematisera berättelserna. Det var ett gemensamt arbete att leta upp tidigare forskning, metodlitteratur och teorier som kunde passa studien vilket sedan delades upp. Vidare har resultaten, analyserna och diskussionen skrivits fram gemensamt. Genomgående har det förts diskussioner innan besluts har tagits om vad som ansågs passa in i studien och på så sätt har det funnits ett gemensamt ansvar för studiens alla delar.
4.11 Metodsvårigheter
Fördelen med narrativa intervjuer och självbiografier är att få ta del av människors berättelser kring sitt eget missbruk. Den narrativa metoden beskrivs av Nylén (2005) att fokuset ligger på beskrivningen av ett händelseförlopp och inte själva erfarenheten i sig, vilket betyder att intervjupersonerna och de självbiografiska författarna beskriver själva sitt händelseförlopp och kan själv välja hur beskrivningen ska ske. Detta kan tänkas vara en nackdel i och med att det blir retrospektiva berättelser, på så sätt har intervjuaren inte har någon insikt i hur förloppet kan ha sett ut. En beskrivning av ett förlopp kan även tolkas på olika sätt beroende på kunskap, livssituation och tid efter händelsen vilket innebär att intervjupersonernas svar skulle kunna se annorlunda ut om exempelvis ett år. Självbiografiernas beskrivning är slutna utifrån författarnas dåvarande kunskap, situation och tid efter händelsen om de inte publicerar en ny utgåva av boken. Utifrån dessa metodsvårigheter kan återskapandet av informationen försvåras, däremot är detta något alla undersökare/forskare får ta ställning till.
Att intervjupersonerna och författarna till självbiografierna själva har makten att beskriva händelseförloppet betyder även att de har makten att framställa beskrivningen efter egna behov. Nylén (2005) förklarar att aktörernas egna intentioner är viktiga för deras konstruerade narrationer och avspeglas i
berättelsens intrig. Detta medför med andra ord att intervjupersonerna och författarna kan återberätta sina berättelser på ett sätt som de anser framställer dem och deras berättelser bäst. Denna medvetenhet bidrar bland annat till att intervjuguiden innehåller öppna frågeställningar som tillåter intervjupersonerna att utveckla sina svar så mycket som möjligt, däremot är självbiografierna färdigkonstruerade och tolkningen sker utifrån externa perspektiv och föreställningar.
5 Resultat och analys - intervjuer
Nedan analyseras intervjuerna där intervjupersonerna fått fingerade namn då dem är avidentifierade på grund av etiska skäl. Två av intervjupersonerna har haft ett narkotikamissbruk och de andra två har haft ett blandmissbruk av både alkohol och narkotika.
5.1 Att avsluta ett missbruk
Intervjupersonerna fick frågan om hur den sista tiden av missbruket såg ut.
Flera var samstämmiga i att det var en mörk tid och att de hade nått sin lägsta punkt i livet. Samtliga behövde någon extremt känslomässig upplevelse för att hitta insikten till att motivera sin förändring.
Insikten till att det krävdes någon sorts förändring för Johan skiljer sig från motivationsfaktorerna från den tidigare forskning som presenterats. “Det var för att jag dog. Det var nu eller aldrig.” Johan berättar att motivationen till att komma ur sitt missbruk kom på sjukhussängen efter att ha blivit återupplivad och fått hjärtat opererat. Den extrema händelsen som krävdes för Johan kan tolkas spela roll för begriplighets faktorn för hans KASAM, att förstå allvaret av ens missbruk och få insikten till att sluta.
“Där var mitt sista återfall. Det var ett så kraftigt återfall att jag blev uppväckt av ambulanspersonal då jag hade tagit en överdos av kokain och heroin. Där någonstans, där vaknade jag till liv och förstod att, jag blev rädd och jag ville inte dö.”
(Gustav)
Likt Johan krävdes det för Gustav att något extremt förekom på grund av missbruket. KASAM:s begriplighet innebär enligt Antonovsky att människan kan gå igenom en svår period i livet och ha förståelsen att situationen inte kommer att vara för evigt. Det kraftiga återfallet för Gustav kan tänkas ha bidragit till att han kom i kontakt med sina rädslor för att dö och fick insikten till att någon sorts förändring måste ske. I samband med detta går det att diskutera att även hans begriplighetsförmåga utvecklades genom att förstå att hans missbruk inte behöver pågå för alltid.
“[...] det som hände som fick mig att vakna upp liksom det var att jag lyssnade på en låt, hmm, och jag kom i kontakt med mina känslor liksom, jag kom i kontakt med mig sorg, jag bara grät liksom jag tyckte det var så jävla skönt för jag hade inte, ahmen du vet jag hade ju drogat så länge [...]”
(Erik)
Det Erik beskriver är att hans uppvaknande skedde när han kom i kontakt med sina känslor igen. Tidigare forskning presenterade att olika droger kan dämpa ens känslor såsom exempelvis sorg. I citatet beskriver han hur härligt det kändes att komma i kontakt med känslorna igen. Hans känslor kan ses som startskottet till att komma ur sitt missbruk vilket kan kopplas till KASAM:s meningsfullhet och att han hittade sin motivation genom att kunna vara i kontakt med sina känslor igen. Uppvaknandet bidrog med andra ord till att Erik ställdes inför verkligheten av sin situation och hittade sin meningsfullhet för att investera sin energi i en behandling för att komma ur sitt egna missbruk.
5.2 Ta hjälp eller hjälpa sig själv
Av de fyra intervjupersonerna som ställde upp i studien var det tre personer som hade fått behandling via tolvstegsprogrammet. Samtliga tre personer som använt sig av tolvstegsbehandling har en positiv syn på programmet och upplever sig hjälpta av det.
“[...] det var ju bara att hoppa in i rädslan liksom. Men när jag väl kom dit så förstod jag ju ganska fort att det var ju en bra plats liksom.”
(Erik)
Erik beskriver sina rädslor som fanns när han kom till behandlingshemmet på grund av ovissheten om vilka som var där och rädslan över funderingen om behandlingen kommer att hjälpa och om det är något för han. Vidare beskriver Erik hur viktigt det var att möta resterande klienter och bygga relationer till dem. Genom att beskriva att behandlingshemmet var en bra plats på grund av klienterna som fanns på plats kan det tänkas ha ett samband med hans sociala identitet till sig själv och gruppen. Den sociala identitetsteorin menar att människans självkänsla påverkas på grund av tillhörigheten till gruppen och om individen anammar gruppens identitet kan det påverka ens beteende och synsätt. Erik beskriver att det kändes som en bra plats vilket kan tänkas ha en stor betydelse för att han skulle knyta an till klientgruppens synsätt och beteende, som kan tänkas vara att hålla sig fri från sitt missbruk och agera i enlighet med behandlingshemmets normer.
“[...] den funkade för tillfället men samtidigt så slutar man ju inte utan man får andra tabletter istället. Men visst, det kanske var det som behövdes för att man inte skulle ta allt det andra och sen successivt tog jag bort medicinerna.”
(Johan)
Det Johan talar om är att han testat på en annan form av behandling än tolvstegsbehandling där han förklarar att behandlingen använde utbytesmediciner, efter en tid togs medicinen bort men det kändes problematiskt i och med risken för att fortsätta missbruka något annat blir högre. OMT i Norge fick kritik för just detta, att programmet inte hjälpte individen ur sitt missbruk på grund av utbytesmedicinen utan att det snarare förvärrade en dålig situation, men i detta fall beskriver Johan att det faktiskt gick bra att successivt minska på medicinerna för att till slut ta bort dem helt.
Däremot beskriver inte Johan vilken typ av medicin som använts för att kunna jämföras med OMT i Norge som använder sig utav metadon eller subutex.
“[...] för jag har ju tampats med min egna etik, min egna moral så många gånger att så jag behövde verkligen göra det här arbetet för att bygga upp mig själv igen och få nya värderingar, få ny moral och etik tillbaka.”
(Gustav)
I intervjun beskrev Gustav vilket arbete han gjort på behandlingshemmet och förklarade att han behövde en plats där det gick att bygga upp nya värderingar, ny moral och etik igen. Det tuffa arbetet kan ha hjälpts av KASAM:s begrepp hanterbarhet som förklarar att om individen förstår att han har olika resurser att tillgå för att handskas med sin situation - i detta fall att bygga upp nya värderingar, moral och etik igen - kommer individen att klara av uppgiften bättre och förstå att livet inte endast består av olyckliga ting, vilket även minskar risken för att känna sig som ett offer. Genom att vara på behandlingshemmet och kunna ta hjälp av personal och klienter på plats kunde Gustav se vilka resurser som fanns att tillgå inför hans personliga arbete.
