Diskussion

Syftet med mitt arbete var att ta reda på lärares uppfattning om sin undervisning och att försöka tolka om undervisningen som de bedriver tar hänsyn till elevernas

inlärningsstilar. I min strävan att svara på den uppställda frågeställningen har jag lagt vikt och utgått från Dunn & Dunn inlärningsmodell (Dunn, 2001).

Den mänskliga hjärnan är konstruerad på så sätt så att dess huvudfunktion är att lära och detta innebär att människan kan förbättra ens förmågor och kunskap. Dock, i allt mer stor utsträckning, har inlärningssvårigheterna blivit del av vardagen,

inlärningsmotivationen sjunker och nästan alla elever är glada när skolan är slut. Enligt Prashnig (1995) finns det inte några inlärningssvårigheter, utan det finns endast

undervisningssvårigheter. Detta tyder på att nyckel till en framgångsrik inlärning är att känna till egna personliga inlärningsstilar, acceptansen av starka och svaga sidor, och tillgodoseendet att de personliga preferenserna (Prashnig, 1995).

Sämre självförtroende, känsla av misslyckande och avsky för skolan, som dyker upp när först svagheterna blir påpekade, ersätts av en positiv inställning till skolan och lärande, om lärarna utgår från elevernas inlärningsstilar. De är elevernas styrkor och det innebär att ”man ser varje individs unika möjligheter utifrån ett progressivt

utvecklingsperspektiv”. Det här är en av dem viktigaste slutsatserna från Dunn & Dunn forskningen, säger Boström (1998).

En viktig aspekt, som tydligt framkom under intervjuerna, är att alla respondenterna tyckte att det som påverkar elevernas inlärning mest, är motivationen. Alla lärare är eniga i deras sökande efter ”aha” upplevelser och säger att det är avgörande att undervisningen i NO ska sträva efter att skapa nyfikenhet, lust att lära och väcka elevernas intresse . Detta stämmer överens med Dunn, Dunn & Treffinger (1995) påstående, som hävdar att barnen är och förblir motiverade, när de själva tycker att det som de gör är roligt. Fyra av lärarna anser att elevinflytande uppvisas genom att eleverna får möjlighet att välja arbetssättet. Enligt Boström (1998) förändrar

valmöjligheten kemin i hjärnan så att endorfin, dopamin och serotonin, hormoner, som är viktiga för att känna livsglädje, ökar. När elever erbjuds att välja arbetssätt och uppgift, minskar stressen och de finner mening i det de gör, d.v.s. inre motivation.

40

Enligt Gardner (1999), känner sig människan mest motiverad och öppen för att ta in kunskap, när hon har möjlighet att välja använda sig av sin bästa intelligens. Det finns olika sätt att lösa upp uppgifter, säger Lisa och hon tycker att det bästa är att låta varje elev att välja själv vilken metod som passar själv bäst. Prashnig (1996) säger att då, när elever känner att deras individualitet accepteras och att de blir uppmuntrande att arbeta på sitt eget sätt, stiger motivationsgraden, arbetet blir mer trivsamt, prestationen

förbättras och deras självkänsla okar. Kaj skulle vilja kunna låta eleverna tillverka saker som efteråt kan tas hem, men hindras av ekonomiska frågor. Jag tolkar detta som att han vill påverka den yttre motivationen hos eleverna i form av belöning för deras egen prestation.

En låg motivation kan vara konsekvens av ett lågt ansvar. Kaj poängterar att kunskapen skulle inhämtas kontinuerligt och inte bara inför provet, därför föredrar han att ge oväntat prov. Kunskap om att man kan få oväntade prov, d.v.s. yttre faktorer, kan påverka positivt elevernas attityd till kontinuerlig inlärning. Nya kunskaper, som

kommer att förmedlas, hittar på så sätt solida baskunskaper, som bidrar till att underlätta förståelsen för nyintroducerade begrepp. Dessutom, tycker jag att oväntade prov kan hjälpa till att öka elevernas ansvar för eget lärande. Enligt Boström (1998), ett sätt för att öka ansvartagandet är att resonera med eleven om möjliga konsekvenser vid ett icke- ansvartagande. Jag tycker att Kaj bör förklara för eleverna motiven som han har för att ofta använda oväntade prov. Eva betonar att det är väldigt viktigt att eleven ska ta eget ansvar och att förstå att ens resultat beror först och främst på egen insats. Alla elever måste ta ansvar för det egna lärandet, de behöver lära sig lära. Detta innebär att de behöver upptäcka det bästa sättet att lära sig, egen inlärningsstil, som utgör grunden för effektiv lärande (Boström, 1998).

Jan tycker att det finns elever, speciellt bland de svaga eller speciella, som behöver en precis struktur och att undervisningen måste ha yttre ramar. Dan säger att han håller sig vid fasta ramar i utformningen av en lektion, eftersom eleverna behöver känna sig trygga. Detta överensstämmer med vad Boström & Svantesson (2007) påstår, nämligen att elever som styrs av yttre struktur behöver tydliga ramar.

41

Trots att grupparbete är en omtyckt undervisningsform bland elever, tycker samtliga lärare att man måste hitta balans mellan grupper, stoff och tid. Lärarna är eniga i uppfattningen att grupparbetet har en central roll i att utveckla barnens sociala kompetens, som enligt Boström (1998) är ett viktigt arbetslivs begrepp. De sociala elementen är mer eller mindre inlärda och kan lättare bearbetas än andra stildrag. Flera lärare tycker att eleverna som blir snabbare färdiga med sina uppgifter skulle hjälpa de andra. ”Den som hjälper ger kunskaper till sig själv, på nåt sätt”, säger Jan. Han eller hon kommer säkert djupare i kunskap. Detta stämmer överens med Vygotskji (refererad i Bråten, 1998) som säger att de psykologiska processerna hos varje individ har sitt ursprung i gemensamma mäskliga aktivitetsformer. Gemensamma interaktioner mellan läraren och eleven eller mellan eleverna är drivkraften i barnets ämneskognitiva

utveckling, påstår han. Campbell (1997) säger att en metod som hjälper till att utveckla den interpersonella intelligensen är att eleverna ska undervisa varandra. En annan metod är att samarbeta och ta del av varandras expertkunskaper genom att arbeta tillsammans i grupp med projekt. Kajs tycker att det är viktigt att eleven ska intervjua släktingar för att ta reda på hur saker och ting fungerade i det förflutna. Förutom att eleven, genom

samarbetet med släktingar, får kunskap och nytt perspektiv på då - och nytids teknik, är detta en annan metod för att utveckla den interpersonella intelligensen (Campbell, 1997). Lärarna är överens över att grupparbetet inte är effektivt när det gäller att lära sig nya kunskaper. Enligt Boström & Svantesson (2007), ska fördelningen i sociala

grupperingar tillåtas, efter att nytt material introducerats i grupperingar valda och bestämda av läraren.

Av intervjuerna kan jag tolka att samtliga lärare involverar i sin undervisning sinnena. Dan tydliggör vikten att barnen ska kunna använda alla sinnen för att inhämta kunskap. Eva tror på en aktiv miljö, aktivt arbete och på att alla sinnena ska användas. Eleverna får möjlighet att välja olika metoder och uttrycksformer som power point, modeller, bilder, mm. Sådana metoder, som presenteras av Campbell (1997) används också för att utveckla den visuella - spatiala intelligensen. Spel, drama och musik är närvarande i olika mån i samtliga lärarnas undervisning. Jan säger att musiken kan hjälpa om det spelas i bakgrunden så att man hamnar i sin egen lilla värld, sitter själv… Detta bidrar

42

till att eleven ska koppla av eller för att den ska koncentrera sig extra mycket på sin uppgift och är en av metoderna som Campbell (1997) nämner som hjälp i att öka den musikaliska intelligensen. Eva tycker att spel, drama, lek ger mycket nytta, dels

eftersom eleverna har det roligt och lär sig utan att märka, dels eftersom de ser helheten på annat sätt. En betydelsefull tanke i suggestopedin är att genom att spela mot den undermedvetna erbjuds den lärande till en lugn och avspänd situation. Inlärning ska vara rolig och lustfylld (Ekborg, Ekborg, 1998). Rollspel av någon process som t.ex. fotosyntes, fysisk aktiva lekar i små grupper som behandlar viktiga studerade begrepp är metoder som används med avsikt till att utveckla taktil-kinestetiska intelligenser

(Campbell, 1997). Alla lärare är eniga i att de har svårt att skapa variation i undervisningen i matematik, jämfört med No ämnena, där laborativa momenten erbjuder bredd variation. Eva påstår att man inte ska variera bara för läroplanens skull, utan: ”för att nå alla elever, alla ska kunna hitta sätt som passar dem.” Boström (1998) jämför arbetet med inlärningsprocessen med ett husbygge, där först måste läggas grunden. Först måste man få kunskap om individernas sätt att lära sig.

Som sista ordet, känner Eva att betona vikten med att eleverna litar på henne, att de måste förstå att hon är där för deras skull, att de vågar och att så småningom kommer att lita på sig själva. Boström & Svantesson (2007) påpekar att inlärning och självkänsla hör ihop och att varje elev måste få möjlighet att arbeta utifrån sin unika förmåga, utveckla sina styrkor och stärka sina svagheter i vad det beträffar inlärningen. Tre av lärarna tycker att nackdelen i att variera undervisningen ligger i belastningen som läraren får genom att behöva lägga mycket mer arbete med planeringen och bedömningen av metoden som skulle tillämpas varje grupp.

I min studie har jag inte lagt märke till och behandlat alla de 21 faktorerna, som utifrån Dunn & Dunn inlärningsmodell påverkar inlärningen. Det skulle ha tagit betydligt mycket mer tid för att utföra intervjuerna, samt att bearbeta resultaten. Jag har föredragit att utgå i min tolkning från lärarnas uppfattningar av sin undervisning och har försökt leda intervjuerna så att jag skulle täcka ett så stort område som möjligt. Av studien har jag kommit fram till uppfattningen att lärarna i sin undervisning tar hänsyn till elevernas inlärningsstilar, trots att de gör detta i olika mån. Inga av lärarna gav en förklaring av

43

inlärningsstilar som kunde tyda på att de har utförliga kunskaper om inlärningsstilar och bedriver medvetet undervisningen utifrån dessa. Det verkar som att erfarenhet, känsla och intuition ligger bakom deras arbete utifrån inlärningsstilar. Flera av lärarna har påpekat att inom No ämnena är oerhört viktigt att kontinuerligt vara i topp med dem sista upptäckterna, att vara aktualiserad. Jag tycker att samma attityd skulle de visa mot nya rön som beträffar alla verksamhet i skolans värld. Att fördjupa sig i inlärningsstilar skulle ge de bekräftelser om deras arbete såsom möjlighet till att bredda kunskapen inom inlärningsstilar. Många lärare och pedagoger anser att lärstilar, som kallas ibland för en ny pedagogisk inriktning, är en ny teori som kräver extra mycket arbetsinsatser för att kunna tillämpas i praktiken. Men denna nya pedagogiska inriktning är inte en ny undervisningsmetod och täcker inte hela inlärningsprocessen, utan den skulle snarast ses som en syntes av olika metoder, en vägvisare för vilken metod som kan användas bäst för varje enskild elev utifrån dess sätt att lära. Lärarrollen blir annorlunda och förutsäger att undervisningen ska byggas på styrkor och behov. Läraren måste inta platsen av den mest flexibla personen i klassrummet och att bredda sin pedagogiska repertoar

44