Människor kommer antagligen att utsättas för någon sorts naturkatastrof under sin livstid. Särskilt känsligt är det om barn drabbas av en sådan. Därför är det viktigt att vi som går lärarutbildningen nu får kunskap om hur vi ska möta de elever som kan bli berörda av en naturkatastrof. Vårt samhälle har utvecklats mycket på senare tid genom att vi har fått mer kunskap och medvetenhet om hur människan fungerar. Varför har inte den nya
lärarutbildningen utvecklats med samhället? Med tanke på samhällets utveckling varför är det då fortfarande tabu att prata om sorg och död? Vi tror att det, precis som Dyregrov (1994) menar, kan vara vuxnas rädsla för att göra det värre för eleverna att ta upp ämnet. Eller också är det lärarnas dåliga erfarenheter som gör att ämnet inte blir en del av undervisningen? Den mediala tekniken har också förändrats på senare år och gör att många naturkatastrofer skildras mer närgående i TV-rummet. Förr tog det längre tid för nyheter att nå barnen, men i dag har de med sig händelsen direkt efter att den inträffat. Detta påverkar elevernas reaktioner, vilka lärarna måste bemöta i klassrummet.
Varför är en del skolor inte förberedda på att möta elevernas reaktioner vid en naturkatastrof? Kan det bero på att de inte tror eller vill att det ska hända någon i deras klass och skola? Eller kan det bero på att de själva har varit med om någon traumatisk händelse? Många vuxna förstår inte att sorg för dem inte är det samma som för barn. Barn har svårt för att förstå vad som är verkligt och inte är verkligt. Det är viktigt att känna till barns sorgreaktioner för att vara ett bra stöd vid deras sorg.
Varför är inte handlingsplanerna väl genomarbetade och förankrade hos personalen på en del skolor? Vi tycker att det är skrämmande att inte handlingsplaner prioriteras och uppdateras årligen. Som vi tidigare nämnt har rektorn det yttersta ansvaret för att en krisplan upprättas vid en katastrof. Hon/han bör tillsätta en krisgrupp som kan vara till hjälp när det behövs. Skola B menade att det var för många anställda på skolan för att ha en krisgrupp. Vi anser att en så stor skola är i större behov av att ha en krisgrupp som organiserar arbetet då en händelse som påverkar skolan har hänt. Det är viktigt för att de ska undvika kaos när en naturkatastrof uppstår. Varför ska en skola behöva drabbas av en naturkatastrof innan det upprättas en handlingsplan? Borde inte handlingsplanen vara så pass självklar att den alltid finns på
hur en handlingsplan på skolorna kunde se ut vid flodvågskatastrofen. Vi tyckte att det var bra att denna kom ut i samband med flodvågskatastrofen. På så sätt kunde skolorna få en konkret mall på hur de skulle gå tillväga. Denna tog en av våra undersöknings-skolor hjälp av. Det finns mycket litteratur om hur en handlingsplan kan se som skolorna kan ta hjälp av när de upprättar en sådan.
Förberedelser inför skolstarten vårterminen 2005 var olika beroende på hur hårt drabbade skolorna var. Den ena skolan anser vi vara väl förberedd med tanke på att de saknade en elev. Den utbildning som personalen fick tror vi var givande. Precis som Erikson (1971) menar tog de tag i krisen direkt och hade därför organiserat första skoldagen på ett bra tillfredställande sätt. Den andra skolans personal valde att inte samlas och prata om hur de skulle bemöta eleverna. Detta kan bero på att de är en stor personalstyrka och att de inte var lika berörda av händelsen.
Vår undersökning styrker Eriksons (1971) teori om att en kris stärker och utvecklar
människan både positivt och negativt. Personligheten kan ändras och det är något som våra undersöknings- personer pratade om när vi intervjuade dem. Detta anser vi är viktig kunskap för oss att ha med sig i läraryrket. Även Cullbergs (2003) krisfaser tycker vi är betydelsefulla att känna till för att ta emot en elev på bästa sätt.
Vi anser att lärarna har ett stort ansvar när en naturkatastrof inträffar. Dels måste de möta elevernas reaktioner på bästa sätt, men även möta deras föräldrar på ett bra sätt. Lärarna måste tänka på att behålla ett lugn och tänka på hur han eller hon uttrycker sig vid mötet med
eleverna i klassrummet. Vi håller med Dyregrov (1994) och våra urvalspersoner om att det är viktigt att undvika ord som omskriver ordet död t. ex gå bort, sömn eller resa, därför att eleverna kan bli förvirrade och inte förstå vad läraren menar. Som blivande lärare tycker vi att det är viktigt att ta stöd utifrån om det behövs. Läraren kan också behöva uttrycka sina känslor och tankar. Detta är något som vi tror sällan utnyttjas. Vår undersökning styrker inte detta påstående men lärarna antydde att det i vissa fall kan behövas. I Rädda Barnens material om flodvågskatastrofen nämns att läraren kan uppmuntra eleverna till att skänka pengar till hjälporganisationer detta tas antagligen upp för att de är en hjälporganisation. Föräldrarna får ta ställning till om de vill skänka pengar, anser vi. Lärarna bör se till att eleverna får ett avslut vi tror att de endast då kan gå vidare på bästa sätt.
6.1 Kritisk granskning av vårt genomförande, metod och data
Genomförandet av arbetet har gått bra. Vårt val av metod ansåg vi var rätt för vårt ämnesval. Antalet intervjuer var tillräckligt för att få fakta till vårt resultat. Som vi tidigare nämnt tyckte vi att det var bra att vara två när vi gjorde intervjuerna, eftersom båda kunde vara aktiva samtidigt och vara ett stöd för varandra. Användning av diktafon har varit positivt därför att vi kunde observera hur urvalspersonerna ställde sig till frågorna. Då kunde vi se om personen kände obehag och anpassa våra frågor efter det.
Temakuverten var användbara vid vårt resultat. På ett enkelt sätt kunde vi strukturera vårt resultat utifrån teman. Vi fick tillräcklig empiri för att kunna sammanställa ett bra resultat. Det framkom under vår undersökning att ju närmre krisen en person är desto mer tar man till sig. Våra frågeställningar besvarades men det hade också varit intressant att undersöka krishantering ur ett genusperspektiv samt även undersöka en lägre åldersgrupp, eftersom vi båda har behörighet mot förskola och grundskolans tidigare år. Tankar som kom upp under tiden vi arbetade med vår undersökning är varför vi inte fått någon undervisning om
krishantering i vår utbildning och varför det är ett sådant tabu att prata om sorg och död i klassrummet.
Referenslista
Cullberg, Johan (2003). Kris och utveckling. Stockholm: Natur & Kultur
Dyregrov, Atle (1994). Att ta avsked. Stockholm: Rädda Barnen
Dyregrov, Atle (1990). Barn i sorg. Lund: Studentlitteratur
Dyregrov, Atle (1993). Beredskapsplan för skolan. Stockholm: Rädda Barnen
Ejvegård, Rolf (2002) Vetenskaplig metod. Studentlitteratur
Ekvik, Steinar (1991) Skolan och elever i sorg. Oslo: Gylendal Norsk Förlag A/S
Eriksson, Erik. H (1971) Identity: Youth and crisis. London: Faber & Faber
Gustafsson, H, Lars & Nylander, Eric (2005) Skolan efter katastrofen. Tillgänglig 2005-11- 02, http://www.rb.se/NR/rdonlyres/CD107D40-912-4E85-
80F41/0/skolanefterkatastrofenAsien.pdf
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2001) Examensarbetet i lärarutbildningen.Uppsala: X-O Graf Tryckeri AB
Nationalencyklopedin (2005). Naturkatastrofer, kris och tsunami. Tillgänglig 2005-11-02, http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/notice_board.jsp?i_type=1
Nationalencyklopedin (2005). Chocken, krisen och traumat. Tillgänglig 2005-11-02, http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/show_section.jsp?i_art_id=RP9501&i_w...
Nilzon, R, Kjell (2004). Krishantering. Falköping: Bokförlaget Kommunlitteratur
Polfeldt, Lotta & Petri Gornitzka, Charlotte (2005-11-25) ”Hur länge sörjer barn egentligen?”. Aftonbladet
Raundalen, Magne & Dyregrov, Atle (2005). Hur berättar vi för barnen om flodvågen? Tillgänglig 2005-11-02, http://www.rb.se/NR/rdonlyres/04IBD842-BB5F-4FE6-8A88- 58E6F8BA3B72/0/hurberättarviförbarnenomflodvågskatastrofen.pdf
Repstad, Pål (1999) Närhet och distans. Lund: Studentlitteratur
Rädda Barnen (2004) Barn och Katastrofer –Om hur vuxna kan hantera barns reaktioner och
frågor. Tillgänglig 2005-11-02, http://www.rb.se/NR/rdonlyres/603307776-6F9C-4769-8622-
37EE5A2DB/0/BarnochkatastroferAsiendec2004.pdf
Skolverket (2000). Bredd på det ofattbara. Stockholm: Liber
Svensson, Börje (2002) 11 september om barn och katastrofen i Tv-rutan.Rädda Barnen: Stockholm