I denna studie ville jag lyfta upplevelser av att försvara sig själv vid en rättegång efter att ha varit häktade och därigenom isolerade. Jag har genom mina intervjuer fått ett rikt material och detaljrika beskrivningar av mina intervjupersoners känslor kring det aktuella ämnet. Dock kan jag inte komma med genomslagskraftiga påståenden om att rättssäkerheten äventyras med anledning av den psykiska påfrestningen som de häktade måste genomgå. Jag kan heller inte generalisera mitt resultat till andra personer som genomgått samma händelser och hävda att det är ’såhär det är’. Dock får vi ändå en inblick i hur det upplevs att närvara vid en rättegång som tilltalad efter en tids isolering, vilket kan bidra till ytterligare en nivå i studier av isoleringens
intervjupersoner. Jag har fått en mängd intressanta historier, och framförallt ämnen att studera vidare på. Mina intervjupersoner berörde ofta samma ämnen, som visserligen inte hade med min studie att göra, men som var viktigt för dem att berätta. Vissa av dessa ämnen har för mig blivit idéer på framtida studier.
Frågeställningen var hur upplever en person som varit häktad med restriktioner att denne kan försvara sig själv i sin rättegång? Svaret blev att det finns en ganska stor risk att möjligheten att försvara sig själv försämras om man varit isolerad innan rättegången. Slutledningen känns rimlig då samtliga intervjupersoner berättat just detta, särskilt med anledning av att det går i linje med tidigare forskning om såväl isoleringsskador som konsekvenser för de kognitiva funktionerna av psykisk påfrestning. Det känns osannolikt att mitt urval är unika i sina upplevelser om de försämrade möjligheterna, särskilt med tanke på vad som dokumenterats i tidigare studier. Med anledning av detta känns det rimligt att isoleringen har en negativ inverkan på möjligheten att försvara sig själv i en rättegång. Dock kan jag, som tidigare nämnts, inte uttala mig om att det är på det här viset, men jag kan säga att det i alla fall finns starka indikation på att det är så.
Intervjuerna som genomfördes gick alla mycket bra. Mina intervjupersoner var alla mycket sympatiska, öppna och villiga att berätta om sina upplevelser. Stundtals kom vi naturligtvis in på andra samtalsämnen, detta var dock ingen nackdel utan gjorde att jag fick nya infallsvinklar och idéer om ämnet. Ett exempel på detta var när min första intervjupersonerna berättade att han sett sig själv på film i hovrätten. Jag har aldrig haft en tanke på detta och hans berättelse tillförde en helt ny dimension till studien. Då detta var den första personen som jag intervjuade kunde jag fråga de övriga om deras upplevelser av samma situation.
De etiska övervägandena som togs var många. Ämnet är känsligt. Vi diskuterade ångest och hur denna togs i uttryck, oro, nedstämdhet och fysiologiska reaktioner. Med anledning av det var jag försiktig och inkännande. Jag ville inte föreslå, insinuera eller uppmana till berättelser om känslor, utan det var för mig viktigt att intervjupersonerna själva lyfte att känslotillstånd innan jag gick in på det. Dels för att inte styra studien och dess resultat, men framförallt för att jag inte ville tvinga mig på ämnen som intervjupersonerna inte var bekväma att berätta om.
Många av citaten talar för sig själva, medan andra har presenterats med min egen tolkning. Det finns naturligtvis risk för att jag tolkat citatet fel, men med anledning av mina fältanteckningar
och transkriberingar har jag en kontext inom vilket citatet har blivit uttryckt. Jag har förhållit mig till denna när jag har gjort mina tolkningar och har tillit till mina egna tolkningar av deras utsagor. Samtliga intervjupersoner har berättat att isoleringen fört med sig en rad negativa konsekvenser. Dock berättade också intervjupersonerna att häktningen stundtals uppfattats som
’positiv’ i någon bemärkelse. Vissa har berättat att de upplevde att det var positivt med de fasta rutiner som de skapade för sig själva under tiden som häktade. Några berättade att de varje morgon klädde sig, bäddade sängen och städade i cellen. Detta skulle kunna förklaras av att deras behov av kompetens fick stimulans, då de utförde uppgifter och fick en städad cell och en fint bäddad säng och genom detta kände sig duktiga (Reeve 2015:167). Andra kan nu sakna att vara helt utan krav och prestationer som de var under tiden de var häktade, vilket skulle kunna förklaras av att de under tiden för häktningen utmanades väldigt lite och deras tilltro till sig själva försämrades, vilket kunde resultera i att de inte ville göra någonting över huvud taget (Ibid.:174). Det finns dock inte tillräckligt med positiva upplevelser för att jag ska kunna presentera ett resultat som går emot mina utgångspunkter, majoriteten av tiden upplevdes som mycket negativt och psykiskt påfrestande för mina intervjupersoner.
Min tanke med häktena är inte att de nödvändigtvis ska vara trivsamma att vara på, men de ska i vart fall inte bidra till kort- eller långvarig psykisk ohälsa i den omfattning som den nu verkar göra. Som tidigare nämnts har Sverige i flera decennier mottagit kritik på grund av de omfattande restriktionerna som åläggs de häktade, isoleringen som de utsätts för och de långa häktestiderna. Trots detta vittnar personer om omfattande isolering och social avskildhet. I Sverige sitter tusentals personer häktade varje år, alla dessa är oskyldiga fram till att motsatsen har bevisats. Det är enligt mig inte rimligt att de välstuderade konsekvenserna av isolering är proportionellt i relation till varför häktningarna används; för att säkerställa en rättssäker process. Istället för att se hinder med att låta de häktade utföra meningsfulla sysslor och ha utökade sociala kontakter måste fokus skiftas till att lösa det pågående problemet, för att minska risken för psykisk ohälsa.
Då fokus ligger på att rättssäkerheten ska säkerställas med häktningar bör en tanke ägnas åt den risk som isoleringen medför för rättssäkerheten. Då fokus ligger på att återanpassa och rehabilitera individer som dömts bör en tanke ägnas åt att rättsprocessen skapar en del av den psykiska ohälsa som de sedan försöker rehabilitera bort.