I detta kapitel kommer en diskussion att föras kopplat till den teori som är framlagd tidigare i uppsatsen, för att på så vis besvara frågeställningarna. Begreppen modernitet, imperialism och kolonialism kommer att ligga till grund för analysen, såväl som den uppdelning mellan ”european exceptionalism” eller ”european exceptionalism based on imperialistic expansion” för att
tydliggöra vilken förklaringsmodell de olika läromedlen sluter sig till.
33
5.1 Modernitet, kolonialism och imperialism
Uppsatsens första fråga besvaras i detta kapitel. Det som ska besvaras är hur utomeuropeiska kulturer beskrivs och om det sker utifrån europeiska mått. Flera exempel förekommer i texten där utomeuropeisk kultur möts och beskrivs på olika sätt som gör det värt att rikta kritik mot
läroboken. Det som främst går att läsa är att, särskilt, de latinamerikanska kulturerna börjar existera endast då en europeisk nation kommer i kontakt med dem. Läsaren får veta att Aztekerna och Inkaindianerna besegrades av europeiska trupper, dock vet läsaren inget mer om dessa kulturers rika historia. Vidare har Restall i sin bok gjort tydligt att många uppfattningar om erövringen av Latin- och Mesoamerika är myter, som är sprungna ur tiden då erövringarna skedde. Ett förskönande perspektiv av historien, där de europeiska trupperna inte kunde stoppas. Kolonialismens och Imperialismens påverkan på historien, och hur vi ser på vår samtid nu som en följd av det förflutna, kan aldrig beskrivas rättvist om det enbart är historieundervisning utifrån europeisk standard. Det är helt enkelt ett väldigt eurocentriskt synsätt på historien. Modernitetsbegreppet, såsom det är beskrivet i teoriavsnittet, gör sig påmint vid ett flertal tillfällen. Ett rättfärdigande narrativ målas upp där européerna med deras teknologiska överlägsenhet självklart måste gå segrande ur mötet. Detta gäller även beskrivningen av de utomeuropeiska kulturernas höga nivå på konst och vetenskap, men att de teknologiskt låg på ”stenåldersstadiet”. Denna beskrivning är helt klart utifrån europeiska mått mätt, vilket medför att modernitetsbegreppet, som det beskrivs av Mignolo, återigen gör sig påmint. De europeiska (moderna) värderingarna är det som bedömer vad som är märkligt, avancerat eller användbart. Mignolo menar att just beskrivningar och användandet av modernitet som förklaringsmodell för europeiska staters framgång är ett sätt att rättfärdiga kolonialismen och imperialismen. Det blir något oundvikligt, att det upplysta och moderna Europa skulle civilisera och sprida modernitet till dessa outvecklade folk. Det var just dessa argument som fördes fram under kolonialismen och imperialismen, och det är dessa formuleringar i läromedlen som upprätthåller de strukturer som grundlades under kolonialismen.
De båda böckerna tenderar även att homogenisera både européerna och de folk de stötte på. Exempelvis de latinamerikanska folken tenderar att beskrivas på ett sätt som får dem att framstå som en enda grupp, med samma kultur. Dock är Epos bättre på att ge läsaren en uppfattning om de olika kulturerna och en del av de inre stridigheterna. Enligt Mignolo är denna homogenisering ett sätt att utrota ett rikt förflutet, genom att placera den europeiska kontakten med dessa folk som den första gången deras historia tar fart. I verkligheten finns det en rik historia, och det fanns och finns än idag många ursprungliga kulturer i Amerika, och dessa kulturer skiljer sig från varandra
34
på flera olika sätt. Det är inte enbart problematiskt att andra kulturer homogeniseras, utan även Europa som enhet är svårt att rättfärdiga. Nationerna i Europa har haft motstridigheter inbördes, och dessa behandlas ofta i historiska sammanhang, som exempelvis 30-åriga kriget. Men, när andra kulturer möts, så har alla motsättningar och skillnader inom, det som kallas, Europa suddats ut.
5.2 European exceptionalism – Vilken förklaringsmodell använder
författarna?
Här besvaras den andra frågan av uppsatsen. Som jag skrev tidigare så finns det olika förklarande narrativ som används i läromedlen, som är uttryck för eurocentrism. Kolonialismen och
imperialismen brukar förklaras genom antingen european exceptionalism eller european exceptionalism based on imperialistic expansion. Beskrivningarna som ges i Epos är snarare uttryck för det senare, nämligen att imperialistisk expansion ledde till att Europa blev
exceptionellt. Att Europa hade förmågan att erövra massiva landområden, använda dess resurser och befolkningar till produktion och således öka sina rikedomar är varför Europa blev ledande i världen. Detta sätt att förklara kolonialismen är dock enligt Mignolo problematiskt eftersom det fortfarande enbart är européer som får plats på scenen, och det är enbart de som agerar. Om istället globala och gränsöverskridande perspektiv hade använts, enligt den modell Amirell åberopar i sin debattartikel, kunde historien rymma flera olika kulturer och deras interaktioner som leder till en förståelse för hur utvecklingen har sett ut. Istället är det att utomeuropeiska kulturer väntade på att upptäckas och antingen erövras eller anpassa sig till det moderna för att överleva. Dock är Epos mer konsekventa och försök görs att påvisa att utomeuropeiska kulturer faktiskt har egna historier. Exempelvis beskrivs Japans utveckling till imperium på ett sätt som ger merit åt den japanska ekonomin som framgångsfaktor, snarare än att som Alla tiders historia mena att Japan enbart blev framgångsrikt då det började emulera europeiska stater. Alla tiders historia är också den bok som främst framhåller Europa som exceptionellt. Här är beskrivningar av processer och skeenden mycket mer onyanserade, och det är oftast på grund av Europa som utveckling sker. Bristen på reflektion Alla tiders historia visar gällande britternas imperialistiska styre i Indien är en särskild ögonöppnare. Att, som författarna gjort, skriva att det brittiska styret ändå medförde positiva saker som språk, järnvägar, telegraf- och telefonlinjer och skolor är problematiskt och helt i linje med Mignolos beskrivning av imperialism, kolonialism och modernitet som urskuldande narrativ. Att dessa folk ska känna sig tacksamma för det
35
europeiska/brittiska arvet som lämnades i Indien, för att det på något sätt enade landet, är att ursäkta den utarmning av den indiska halvön som skedde. Detta är ett tydligt tecken på att Europa är exceptionellt och det är otänkbart att europeiska stater inte skulle erövra omvärlden. Denna syn på historien, ur ett eurocentriskt perspektiv, med kortare exkursioner i utomeuropeiska nationer ger, som tidigare nämnts, en bild av historien som en utveckling, vars kraft och potential utvecklas och realiseras i Europa, och som är oundviklig. Genom att skriva läroboken i
kronologisk ordning, med fokus på europeisk historia så blir utfallet ett eurocentriskt perspektiv.