I denna del av studien diskuteras de två delstudierna samt de likheter och olikheter som finns mellan dem. Diskussionen sker i förhållande till studiens syfte, frågeställningar och teoretiska begrepp. Till sist presenteras en konklusion som sammanfattar det slutliga resultatet av vår studie och förslag ges på vidare forskning.
8.1 Diskussion
Syftet med vår studie var att ta del av förskollärare och barnskötares uppfattning om högläsningens betydelse och dess arbete i förskolan. De frågeställningar vi har utgått från i vår undersökning är, “Vad har förskollärare och barnskötare för tankar om högläsningens betydelse för barnens språkutveckling?”, “Vilka strategier använder förskollärare och barnskötare vid högläsning för barn?”, “Hur genomförs högläsning och boksamtal i förskolan?” och “Anser förskollärare och barnskötare att högläsning är viktig i förskolan och i så fall varför?”. Vi har genomfört två delstudier där delstudie 1 innefattar förskollärare och delstudie 2 innefattar barnskötare.
Vår utgångspunkt har varit den sociokulturella teorin som bygger på att lärande och utveckling sker i socialt samspel med andra. När barn deltar i högläsning som aktivitet beskriver förskollärarna och barnskötarna i studien att de oftast samtalar med barnen. Vissa pedagoger beskrev att de riktar barnens uppmärksamhet till innehållet för att diskutera om orden, innehållet eller bildernas betydelser. Utifrån detta kan vi tolka att förskollärarna samt barnskötarna ger möjlighet till att en appropriering av erfarenheter sker hos barnen. Detta beskriver Säljö vara en process som sker genom samspel, där barnen får ta till sig ny kunskap och omvandla den till sin egen (2017, s.258). Genom högläsning kan denna process skapas då barnen tar del av nya kunskaper både genom innehållet men även i diskussionerna som sker. De tar då del av bokens innehåll samt bearbetar det genom samtal under högläsningen och får möjligtvis tankar och idéer från pedagogen samt de andra barnen under diskussionen. Med utgångspunkt i teorin tolkar vi att samtliga förskollärare och barnskötare genom att samtala under högläsningen möjliggör ett lärande för barnen.
För att möjliggöra ett lärande krävs ibland stöttning av en pedagog då det som ska utvecklas och som barnen utmanas i ligger i deras proximala utvecklingszon (Säljö, 2017, s. 260). Vi kan utifrån intervjusvaren från förskollärarna i delstudie 1 tolks att de möjliggör denna process för barnen genom att medvetet använda strategier som syftar till att skapa ett lärande för barnen genom högläsning. Förskollärarna beskriver deras uppfattning på ett lärande som ger barnen utrymme att med hjälp av förskolläraren tänka, reflektera och ta till sig kunskaper. Samtidigt som de stöttar barnens språkutveckling genom att uppmärksamma ord och innehåll i bokens text och bilder som de låter barnen reflektera över. I delstudie 1 om förskollärares uppfattningar lyftes vikten av att ta högläsning till nästa steg och arbeta vidare
med det genom att barnen får skapa egna berättelser både muntligt och skriftligt med hjälp av bilder eller symboler. Vi finner att förskollärarna i delstudie 1 visar på en uppfattning av ett arbetssätt som ger barnen möjlighet att uttrycka sig genom symboler och bildspråk i sitt berättande. Det kan ge dem språkliga redskap som hjälper till att mediera sin omvärld och vi kan därför relatera deras uppfattningar till det sociokulturella perspektivet på lärande. En till sak vi kunde relatera till vår teoretiska utgångspunkt var hur alla förskollärare i delstudie 1 upprepar ord för att lära barnen dess innebörd. Likaså går det att koppla till mediering som i relation till högläsningen blir ett värdefullt begrepp då mediering kan ske när pedagogen riktar barnens fokus till ett innehåll där kunskap förmedlas vilket således kan vara ord (Säljö, 2017, s.253).
De två delstudierna visar att det finns en rad olika strategier som används av både förskollärare och barnskötare under högläsning. Vi ser dock att förskollärarna har en ökad medvetenhet och ett större antal strategier som de använder sig av. När vi relaterar deras strategier till Pentimonti och Justice artikel bedöms dock nästan alla de nämnda strategierna i delstudierna ge låg stöttning. De strategier vi fann i intervjusvaren ge hög stöttning utgjorde ett litet antal som förskollärare från delstudie 1 angav sig använda. Användandet av strategier kan också förstås utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Dels för att alla respondenterna angav att de samtalar med barnen under högläsningen, dels för att deras beskrivningar visar att de skapar en social gemenskap med barnen kring högläsningen. Vi ser dock att kompetensutvecklingen läslyftet som endast förskollärarna i delstudie 1 har tagit del av har givit nya strategier till förskollärarna som de angav tillämpas under högläsning. Vi kan utifrån intervjusvaren tolka att de flesta av pedagogerna har som avsikt att skapa en gemenskap kring högläsning, genom att bland annat föra diskussioner under högläsningen för att involvera barnen men att de i vissa fall saknas ett lärande syfte. När vi relaterar studierna till varandra kan vi se att förskollärarna i delstudie 1 har en tydligare medvetenhet kring att arbeta främjande för barnens språkutveckling jämfört med vad barnskötarna i delstudie 2 hade. Därför är deras förståelse för högläsning som en språkutvecklande aktivitet den största skillnaden vi kan tolka i de två delstudierna. Förskollärarnas beskrivningar tyder på en uppfattning av högläsning som ett viktigt verktyg att arbeta med för att främja barnens språkutveckling. Förskollärarna angav att de arbetar med stöttning, bildspråk, symboler och berättande som de genom olika strategier möjliggör. De lyfter även vikten av att uppmuntra barnen till ett eget berättande och ta del av varandras berättelser. Detta är saker vi kan relatera till det sociokulturella perspektivet och dess syn på lärande. Vi kan inte utifrån barnskötarnas intervjusvar i delstudie 2 tolka en likvärdig uppfattning på högläsningens betydelse. Att ingen av barnskötarna har tagit det av kompetensutveckling kring högläsning anser vi kan vara ett bakomliggande skäl till det faktum utifrån vår tolkning. I bakgrunden beskrivs de mål som Skolverket har satt upp när det gäller högläsning med barn i förskolan. Dessutom anger Skolverket varför högläsning i förskolan är viktig i den svenska förskoleverksamheten. Utifrån vår studie så uppfyller inte barnskötarna delar av de arbeten som krävs för att möjliggöra en språklig utveckling med hjälp av högläsning som enligt Skolverket är av betydelse. Medans förskollärarna i studien utifrån vår tolkning till största del visar på en uppfattning om arbete med högläsning som uppfyller de kraven och målen.
Det vi finner intressant är hur tidsplaneringen och synen på högläsning som en lärandeaktivitet skiljde sig åt väldigt mycket i de båda delstudierna men även mellan respondenterna i respektive delstudier. Vad gäller huruvida högläsningen är planerad i förskoleverksamheten så hade vissa på planerade tider medan de andra endast hade spontana högläsningar. En del förskollärare och barnskötare menade att det inte fanns möjlighet till att ha planerad högläsning ofta då det är för stora barngrupper i förhållande till antal personal. Vilket är något som Damber, Nilsson & Ohlsson (2013, s.51-52) lyfte är ett skäl till att högläsning prioriteras lågt i förskollärares planering. Det fanns också en syn på högläsning som en aktivitet för att skapa ett lugn i barngruppen, vilket vi kan relatera till Damber (2019) som lyfter ett liknande exempel i sin studie och även vår egen erfarenhet av att högläsning allt för ofta sker i syfte till annat än lärande. Att högläsning i sig är en lugn aktivitet är något vi håller med om och ser positivt på men att syftet med högläsning är att skapa ett lugn ser
vi inte rimmar med läroplanen.
Även om samtliga förskollärare och barnskötare i studien hade en gemensam uppfattning av att högläsningen är betydelsefull för barnens språkliga utveckling så visar de två delstudierna att det finns brister i planeringen av högläsningen samt att det saknas mål för genomförandet. Enligt läroplanen ska barnen ges förutsättningar till att utveckla språkliga kunskaper genom högläsning och därför ser vi att planering och tydliga ramar för genomförandet av högläsning är av största vikt (Lpfö 18, 2018, s.8). Det går att se ett planerat arbete i vissa av barnskötarnas intervjusvar, men att det saknas ett syfte och lärande bakom högläsningen. Medan det i förskollärarnas intervjusvar framkom att alla inte har planerade högläsningar men att det finns en vilja och påbörjad planering för att möjliggöra det. I förskollärarnas fall var Läslyftet en anledning till att det fanns en påbörjad planering. Samt fanns det i deras svar tydliga exempel på hur de arbetar med språkutvecklingen genom högläsning, vilket delvis utgör en plan för vad som ska arbetas med för att uppnå ett lärande.
8.2 Konklusion
Studien visar att högläsning är en del av förskolans arbete och kan genomföras på många olika sätt. Det finns en medvetenhet om att högläsning är ett språkutvecklande redskap men det krävs dock en planering samt användande av strategier från personalens sida för att möjliggöra ett språkligt lärande med hjälp av högläsning. Delstudie 2 visar att det finns en brist på kunskap gällande hur ett arbete med högläsning ska genomföras för att främja barns språkutveckling. Delstudie 1 visar att kompetensutvecklingen bidrar till användandet av strategier vid högläsning och resulterar i en ökad medvetenhet om högläsningens möjligheter för barnens lärande och utveckling. Ett mönster som tycks ha uppstått kring högläsning är att det används som en lugnande aktivitet. Det mönster verkar ha avtagit i samband med kompetensutvecklingen som förskollärarna i delstudie 1 angivit tagit del av. Dock kan vi se att samma medvetenhet inte återfinns i barnskötarnas intervjusvar i delstudie 2. Vårt resultat visar att förskollärarnas samt barnskötarnas arbete med högläsning rimmar med ett sociokulturellt perspektiv på lärande, då de alla beskriver sig ha skapat ett socialt sammanhang med aktiva samtal under högläsningen. Barnen approprierar kunskaper som
förmedlas genom samtalen och får stöd i deras språkliga utveckling. Vilket är en del av betydelsen högläsningen har för barnen.
Genom vidare forskning hade det varit av stort intresse att observera förskollärare samt barnskötare vid deras genomförande av högläsning. Dels för att få en djupare förståelse för användandet av deras strategier, dels för att se samspelet mellan pedagog, barn och bok i samtalen under högläsning.