Denna studie syftar till att undersöka några förskollärares syn på vila och återhämtning, samt studera vilka delar av den fysiska miljön som står i relation till vila och återhämtning på avdelningen. I detta avsnitt diskuteras forskningsläget och teoretiska utgångspunkter med studiens resultat och analys. Slutligen skrivs en konklusion om förslag på fortsatt forskning.
8.1. Diskussion
Denna studie består av två delstudier där delstudie ett grundar sig på kvalitativa intervjuer med förskollärare, för att få ta del av pedagogernas syn på vila och återhämtning. Vi har under resultat och analysdelen av delstudien försökt svara på våra frågeställningar, hur resonerar förskollärare kring vila och återhämtning?, vilka olika förhållningssätt
beskriver förskollärarna när de talar om vila och återhämtning i verksamheten? Delstudie två om de fysiska miljöerna vi har observerat utifrån vila och återhämtning. I delstudien har försökt besvara våra frågeställningar, vilka delar av de fysiska miljöerna, inomhus och utomhus kan användas för att främja barnens möjligheter till vila och återhämtning?, vilka hinder kan finnas i samband med vila och återhämtning i inomhus- och utomhusmiljön? Utifrån vår förståelse genomsyras förskollärarnas syn i vår undersökning med att vila och återhämtning är viktigt för barnen, samt att vilan ofta sker i samband med måltiderna. Övervägande är att förskollärarna beskriver lugna aktiviteter för de äldre barnen där de ibland kan behöva stötta och vägleda till att ta det lugnt en stund och vila. Resultatet visar även att delar av miljöerna inbjuder till att barnen ges möjlighet till vila och återhämtning. Detta genom olika delar av miljön både inomhus och utomhus. Förskollärare kan enligt oss då påverka den fysiska miljön för vila och återhämtning samt hur den organiseras för aktiviteter med vila. Övervägande i vår undersökning är att förskollärarna anser att det behövs fler stunder för vila under dagen. Utifrån vårt resultat så är vilan och återhämtning en daglig aktivitet som kan ske spontant mellan aktiviteterna men också som en rutin av sovvila. Grunditz visar på att vilan är en omsorgsaktivitet (2013, s. 103). Utifrån resultatet innefattar vilan omsorg men likväl lärande i form av sagoläsning. Förskollärarna i vår studie beskriver exempel där vilan bör ses som en del av helheten och en del av balansen mellan att vara aktiv och återhämta sig. Det kan i sin tur leda till att barnens välbefinnande
i ökar.
Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell har olika nivåer där förskolan och förskolans miljö utgör barnets närmiljö som ingår i microsystemet (Hwang & Nilsson, 2011,71–72). I vår undersökning kan vi se att förskollärares syn på vila och återhämtning tillsammans med den fysiska miljön som omger barnet i förskolan är integrerade i barnets micronivån. Pedagogerna styr till viss del över hur miljön utformas efter barnens behov och intressen samt påverkar hur den fysiska miljön ser ut genom materialet som finns inne på avdelningen. Nordin-Hultman uppmärksammar att genom historien har förskolornas soffor ofta haft en plats i anslutning till det rum där vila sker. Dessa finns kvar i dagens förskolemiljöer där det ofta sker sagoläsning i och med den lugna stunden, vilket hon även förknippar med hemmets läsning innan läggdags (2004, s.120). I studiens resultat kan vi se hur det fanns soffor på flera av avdelningarna. Samtidigt som soffan kan avspegla en lugn hemlik miljö menar vi att soffan har en dubbel funktion. Barnen kan själva bestämma när de vill vila och återhämta sig. Det kan även avspegla en plats för samtal om böcker.
Förskollärarnas lyhördhet för barnens uttryck om att vila och återhämta sig kan variera. Utifrån studiens resultat kan vi se att förskollärarna ibland får hjälpa barnen att komma ner i varv och vila. Där framkommer det även att förskollärarna menar hur barnen får
delaktighet i vila genom att själva få ta det material de vill ha, samt själva får välja när de vill vila och återhämta sig. Davidsson förklarar att barnen gärna själva vill vara med och bestämma hur miljön ska se ut där de vilar, för att på så vis få delaktighet i sin egen vila. Att få inflytande kan vara när barnen själva får bestämma var vilan ska ske samt vilken saga som ska läsas (2020, s.134–135). Eidevald & Wallander refererar till Nordin-Hultmans förklaring om att en del barn har svårt att koncentrera sig. Dessa uttryck kan eventuellt i första steget ses som något som barnet inte klarar av. Istället för att se det relaterat till verksamhetens utformning av miljön, så läggs felet hos barnet. Författarna visar även på att om man inte är kritisk till den pedagogiska miljön och bara ser det som fungerar bra, så kan man missa hur miljön påverkar på barnet (2016, s.46–47). Om man inte ser vikten av att förbättra och förändra miljön för barnen så kan det vara svårt att se efter var i miljön barnen ges möjlighet till vila och återhämtning.
Nästa system av Bronfenbrenners modell är mesosystemet som innebär förbindelserna inom microsystemet (Hwang & Nilsson, 2011 s.71, 72). I vår studie innefattar mesonivån förskollärarnas och vårdnadshavarnas samarbete med varandra. Det kan vara i den dagliga kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagoger. Detta kan innefatta dialoger om vilan och om barnen upplevs trötta eller om barnen är i behov av vila och återhämtning. Förskolans läroplan beskriver att förskolläraren tillsammans med arbetslaget ska delge barnets personliga situation med tanke om att respektera barnet och tänka på barnets integritet (Lpfö, 18, s. 17).
Inom Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell med exosystemet (Hwang & Nilsson, 2011 s.71, 72) kan vi se kopplingar till studiens resultat om lokalernas utformning och antal rum i verksamheterna. Oftast är det kommunalpolitiken som påverkar lokalernas fasta
miljö och utformning. Inom exosystemet kan vi även se kopplingar till hur många pedagoger per barngrupp som får arbeta i förskolans verksamhet, samt hur stora
barngrupper som kommunen godkänner med max antal barn. I vår undersökning verkar det som att en gemensam faktor i miljöerna är barngruppernas storlek. Utmärkande var att i en av miljöerna ansåg förskolläraren inte att det fanns några hinder för vila och återhämtning. Där var barngruppen mycket mindre än i de andra verksamheterna vi besökte. Pramling Samuelsson, Williams & Sheridan visar på att om barngrupperna är stora behövs en tydlig struktur så att man kan dela in barnen i olika grupper under delar av dagen för att kunna arbeta utifrån läroplanen (2015, s.10). Även barnens vistelsetider kan befinna sig i exonivån, då många barn idag har långa dagar då de kan vistas i verksamheten från förmiddagen till eftermiddagen. Barnens behov av vila och återhämtning kan vara varierande och barnen behöver ändå ges möjligheter till vila och återhämtning även om lokalernas utformning inte är tillräckligt. Det förskollärarna inte kan påverka är resurser såsom att få ett extra rum att ha som vilorum. Vilket kan ses som ett hinder i miljöernas utformning.
Vid den yttersta nivån i Bronfenbrenners utvecklingsmodell makrosystemet (Hwang & Nilsson, 2011 s.71, 72) kan vi se kopplingar till att läroplanen belyser begreppet vila fåtalet gånger. Studiens resultat visar på att det är svårt att veta hur läroplanen ska tolkas och att det inte ska ses som något hinder, men det är förstås viktigt att gemensamt med arbetslaget och andra pedagoger göra en gemensam tolkning av begreppet. Det står i förskolans läroplan att “Förskolan ska erbjuda barnen en god miljö och en väl avvägd dagsrytm med både vila och aktiviteter som är anpassade efter deras behov och vistelsetid” (Lpfö, 18, s.7). Tillsammans med förskolans läroplan finns Barnkonventionen som blev lag i år 2020, i makrosystemet.
8.2. Konklusion
Det vi kan dra som slutsats är att det kan vara svårt att alla barnen ska ges möjlighet till vila och återhämtning i de stora barngrupper som finns i verksamheterna. Vi ser ändå utifrån vårt undersökningsresultat att pedagogerna försöker skapa möjligheter för barnen att vila och återhämta sig, både i den fysiska miljön och genom organiserad lugn stund efter lunchen. Utifrån studiens resultat och diskussion kan vi se liknelser mellan Björklids förklaring om Bronfenbrenners femte system kronosystemet med relationer som utvecklas över tid (2005, s.32). Detta genom hur vi får ta del av barnens vila i förskolan. Hur de ges möjlighet till vila och återhämtning i förskolans miljö kan sedan påverka hur barnen senare ser på vilan i vuxen ålder. Vi kan se ett samband med Strandbergs upplysning om att vi behöver lära oss att vila och återhämta oss och över tid skaffa oss sovmönster (Strandberg, 2015). Ett förslag till vidare forskning skulle kunna vara att få ta del av de äldre barnens syn på vila och återhämtning. I denna studie hade vi inte möjlighet att intervjua eller observera barnen om vila och återhämtning. Vi anser att det behövs en större studie om barns delaktighet och inflytande till vila i förskolans miljö.