Infrakulverten medför ett antal möjligheter för ledningsbunden infrastruktur och hanteringen av dessa. Bland annat blir ledningar och kablar synliga istället för att ligga nedgrävda vilket gör det lättare att samla information kring ledningsnätet status och vilka underhåll som är nödvändiga. Utifrån erfarenheterna anskaffade under fallstudien kommer troligtvis även mindre läckage upptäckas och repareras i kulverten då det annars leder till vattenfyllning vilket kan få konsekvenser för andra ledningsnät. Reparationsarbeten av sådana mindre läckor är dessutom billiga och enkla att utföra i kulverten. Då marginalkostnaderna för att reparera sådana små läckage i det konventionella nätet är höga hade ledningar i mark med liknande läckage inte reparerats. Genom att genomföra dessa arbeten och kontinuerligt hålla översikt över ledningarnas status kan ledningarnas funktion upprätthållas över längre tid vilket leder till en ökad leveranssäkerhet. En högre leveranssäkerhet kan också leda till att det är skäligt att ta en högre anslutningsavgift.
Då 15 % av det producerade dricksvattnet i Sverige idag läcker (Malm et al., 2011) leder kulverten även till en ökad resurseffektivitet inom detta system. Om vattenledningarna i kulverten skulle läcka 15 % skulle kulverten snart vattenfyllas vilket skulle få allvarliga konsekvenser för området då all teknisk utrustning i kulverten skulle vattendränkas. Troligtvis är det även enklare att ta upp uttjänta ledningar och kablar ur kulverten än vad det är att ta upp motsvarande nedgrävda ledningar. Kulvertens begränsade utrymmer leder också till att det kan bli en nödvändighet att ta upp gamla system för att få plats med ny teknik. Alltså kan infrakulverten innebära att en del av de hinder mot urban mining som förekommer för nedgrävda kablar helt eller delvis kan reduceras. Detta innebär att infrakulverten kan leda till en ökad resurseffektivitet inom ex. vattensystemen och att mer material återvinns.
Om så blir fallet går det att tala om infrakulverten som en mer hållbar förläggningsteknik för
ledningsbunden infrastruktur med aspekter från cirkulär ekonomi som gör det väldigt intressant ur ett framtida samhällsperspektiv. Dessvärre har flertalet av dessa aspekter inte kunnat kvantifieras i fallstudien då studien begränsades till att endast genomföra en konventionell-LCC. Dock förutsätter detta påstående att det finns en lösning för vad som händer med kulverten efter dess tekniska livslängd är uppnådd, något som inte kunnat identifieras under fallstudien. Kostnaden och miljöpåverkan för att gräva upp kulverten eller på annat sätt bortskaffa den kan innebära att all möjlig nytta under
drift/underhållsfasen går förlorad.
Genom de analyser som gjordes i 7.2 Känslighetsanalys av bakomliggande antaganden framkommer att de förutsättningar som råder på platsen där en eventuell infrakulvert ska anläggas spelar stor roll för ekonomin. De aspekter som undersöks är hur längdförhållandet mellan kulvert och konventionellt nät samt minskat underhåll i kulverten till följd av en bättre miljö påverkar kostnaderna. Utöver dessa aspekter finns även de aspekter som beskrivs i Scenario 2 med merkostnader för spont under både installations- och underhållsfas och vilken inverkan kammare och felleshus har. Dessa analyser visar på vikten av att veta förutsättningarna för att kunna göra rättvisande jämförelser och att kulvertens ekonomiska prestanda jämfört med konventionell förläggning är starkt förknippat med rådande omständigheter.
Andra aspekter som kan tala till infrakulvertens fördel är övriga omständigheter som kan höja underhållskostnaderna för konventionell förläggning. Eftersom kulverten inte behöver några schakt kan ytskiktet vara stensättningar eller andra mer attraktiva alternativ. Hårt trafikerade gator leder också till högre underhållskostnader för konventionell förläggning då avstängningen blir mer omfattande för att kunna säkra arbetsmiljön och dessutom krävs tjockare lager asfalt. Slutligen kan även framtida
88
regelverk innebära högre underhållskostnader till följd av förändrade råvaru- och bränslepriser. För dessa förutsättningar påverkas kulverten mindre än konventionell förläggning och kan därmed bli ett attraktivt framtidsalternativ.
En potentiell fördel som inte undersökts under fallstudien är möjligheten till mer byggbar yta vid förläggning i infrakulvert. Hur stor den ökade byggbara ytan är beror, som för många andra aspekter, till hög grad hur stadsdelen är utformat. Som nämns under 5.2 Installation vid konventionell
förläggning har kulvertröret byggts över vid fåtalet platser i Vallastaden. Enligt Rydin (2016) är det dock inget Tekniska verken strävar efter med infrakulverttekniken i kommande projekt. För att analysera den ökade byggbara ytans värde testades tre olika värden för hur mycket mer byggbar mark förläggning i infrakulvert kan ge jämfört med konventionell förläggning. De tre olika värdena är att för varje meter ledningsnät ger förläggning i infrakulvert 1m2, 2 m2 eller 4 m2 mer byggbar yta. Om
schaktbredden för konventionell förläggning är 8 meter och schaktbredden för infrakulverten är 4 meter ger skillnaden en byggbar yta på 4 m2 per meter. Eftersom konventionell förläggning oftast sker
under gator och måste ha en viss bredd påverkas den byggbarytan negativt(Liljedahl, 2017), därav antas även de två lägre värdena. De tre antaganden som gjorts blir i fallstudien blir det således 1800 m2, 3600 m2 och 7200 m2 mer byggbar yta. Ett sätt att värdera hur mycket dessa tre areor är värda är
genom att analysera markpriset. Den begränsade datainsamlingen inom detta medförde att värdet ses som en funktion av markpriset och Figur 90 jämförs värdet av den byggbara ytan med 10 % av infrakulvertens totala livscykelkostnad vid Scenario 2.
Figur 90: Värdering av byggbar yta för tre olika antaganden kring hur mycket byggbar yta som kan frigöras i fallstudien. Detta jämförs med(den röda linjen) 10 % av Infrakulvertens totala livscykelkostnad vid Scenario 2. X-axeln utgörs av markpriset.
Markpriset behöver vara 1250 kr/ m2 då 7200 m2 byggbar yta frigjorts, 2600 kr/ m2 för 3600 m2 och
5200 kr/ m2 för att värdet ska motsvara 10 % av infrakulvertens totala livscykelkostnad. 10 % av
infrakulvertens totala livscykelkostnad för Scenario 2 motsvarar kostnadsbesparingen vid förläggning utan felleshus. När markpriserna för Vallastaden sattes 2012 var priset ca 1000 kr/ m2 men nu
uppskattas markpriset vara ungefär 2000-3000 kr/m2 (Liljedahl, 2017). Att Vallastaden inte ligger i
89
vara runt 6000-7000 kr/m2. (Liljedahl, 2017). Infrakulvertens totala livscykelkostnad påverkas såldes
var den är belagd och även vid Vallastadens låga markpriser kan värdet vara intressant att ta hänsyn till. En viktig aspekt att ta hänsyn till hos Tekniska verken är att denna potentiella fördel inte gynnar deras organisation utan det är antigen markägaren eller byggherrarna som tar del av den ekonomiska vinningen. Detta kan vara en del av kommande arbete kring infrakulvertens affärsmodell.
Rent tekniskt finns det ett antal aspekter som är viktiga att utveckla utifrån resultaten från fallstudien. Det som kunnat identifieras under fallstudien är framförallt att minskade kostnader för
avloppssystemet är värt att undersöka närmre och att det är möjlighet att reducera
installationskostnaderna om det går att bygga kulvert utan att anlägga kammare eller felleshus. Utöver detta finns det troligtvis även mer tekniska lösningar som går att förbättra. Detta har inte studerats närmre då det kräver en väldigt djup teknisk kunskap om de olika ledningsnäten.
De svagheter med infrakulvert-tekniken som identifierats under fallstudien är främst kopplade till arbetsmiljön. Riskerna vid olyckor, till exempel fjärrvärmeläckage, är stora och det trånga utrymmet försvårar också utförandet av underhållsåtgärder. Bland annat används handkraft i högre utsträckning än i arbete i schakt där större maskiner kan utnyttjas. Detta är viktiga frågor som Tekniska verken pågående arbetar med att förbättra. Det är också en konsekvens av att kulverten i Vallastaden är ett pilotprojekt där det inte kan förväntas att det finns svar och lösningar på alla problem och situationer som uppstår.
Att det är ett pilotprojekt har också inverkat på fallstudiens resultat jämfört med konventionell förläggning då informationen bakom infrakulverten endast kan baseras på Vallastaden-projektet. Då en hel del av de situationer som förväntas hända under den studerade tidsperioden inte hänt tidigare är därför svaren mer spekulativa. Den konventionella förläggningen kunde däremot baseras på
information och erfarenheter som Tekniska verken och dess personal anskaffat sig under en lång tid vilket kan anses mer trovärdigt.
90
8 Analys av utformad modell
Modellen som utformats och används för att beräkna resultaten i kapitel 7 Resultat från modellen har ett antal begränsningar. Vid modelleringen av de infrasystem som studeras gjordes ett antal val. Bland annat beräknades samtliga resultat utifrån ett snitt från 100 simuleringar och
osäkerhetsfaktorer, maxantalsfaktorer och åldersfördelningar karakteriserar tillsammans
infrastrukturen i fallstudien. I detta kapitel undersöks och diskuteras modellens begränsningar utifrån två perspektiv: först hur enskilda modelleringsval påverkar resultaten och sedan hur modellen kan valideras och vad den kan användas till.