Diskussion kring styrmedel

Styrmedel används för att styra olika funktioner i samhället såsom kapitalallokering, stabilitet i elsystemet med mera. När styrmedel skiljer sig åt mellan konkurrerande verksamheter

47

uppstår en obalans på den fria marknaden. Detta avsnitt ämnar diskutera vilka styrmedel vind- och kärnkraft påverkas av och dess konsekvenser.

Landbaserad vindkraft påverkas av styrmedel på flera sätt med olika konsekvenser. 1. Elcertifikat

2. Ursprungsgarantier 3. Reducerad fastighetsskatt 4. Avskrivningsregler

Elcertifikaten är ett styrmedel som används för att dels öka ersättningen för hållbara kraftslag och dels för att säkerställa att ny hållbar kraftproduktion byggs ut så att den på lång sikt kan ersätta det ohållbara i elsystemet. Elcertifikaten tilldelas producenter av hållbar el i 15 år efter att ett kraftverk satts i drift. Majoriteten av ersättning från elcertifikaten går dock inte till vindkraft utan bioenergi, 22 % kontra 58 % (OX2, 2014). Genom en subventionerad

intäktsökning för vissa kraftslag och en påtvingad överkapacitet i elsystemet kan en prispress väntas. Värdet av elcertifikat har varit volatilt och skapar, för det data denna studie har använt, en intäktsökning om 20 %. Huruvida det är effektivt att driva fram ny hållbar

kapacitet genom att tvinga ner elpriset och minska lönsamheten hos elföretagen är inte för denna studie att reda ut, men det är en problematik som bör granskas.

Ursprungsgarantier är ett styrmedel som kanske är viktigare för konsumenterna än elbolagen. Ersättningen från dessa ökar endast intäkterna med cirka 0,25 %, inte att

försumma då de inte medför någon signifikant kostnad men inget substantiellt. Istället ökar det snarare medvetenheten hos konsumenterna när det möjliggör för elhandlare att sälja el från specifika kraftslag.

Vindkraften har en reducerad fastighetsskatt jämfört med övriga kraftslag. För vindkraft utgår den med 0,2 % av taxeringsvärdet och för övriga kraftslag exklusive vattenkraft utgår den med 0,5 % (Skatteverket, 2017). Vattenkraften har idag högre skatt än övriga kraftslag men i och med energiöverenskommelsen vill man från politiskt håll sänka denna till 0,5 % likt de flesta andra (Regeringen, 2016). Reduktionen för vindkraft resulterar i att vindkraften enligt denna studies beräkningar betalar cirka 0,5 öre/kWh i fastighetsskatt jämfört med 2,2 öre/kWh för kärnkraften. Detta motsvarar en subvention om 1,7 öre/kWh och med dagens elpris om cirka 40 öre/kWh blir det en ökad vinstmarginal med 4,25 procentenheter, vilket är substantiellt.

Slutligen är det avskrivningsreglerna som skiljer sig för vindkraften då den till största del tillåts beaktas som byggnadsinventarier och inte en byggnad (Henckel, Jonsson, 2014). Detta gör att vindkraften kan skrivas av snabbare vilket medför att tax shield:en flyttas tidigare i livscykel vilket i sin tur medför att nuvärdet av tax shield:en blir högre. Detta kan dock anses som rimligt eftersom den lagliga definitionen gör tydligt att vindkraft är

byggnadsinventarier. Vindkraften har även betydligt kortare livslängd vilket medför annan problematik vilket avskrivningen motverkar.

Kärnkraft påverkas också av flera styrmedel. 1. Effektskatt

48

Den termiska effektskatten är inte inkluderad i denna studie då en blocköverskridande överenskommelse har beslutat att avveckla detta styrmedel senast 2019 (Regeringen, 2016). Effektskatten motsvarar idag 20 % av Ringhals produktionskostnader, vilket är substantiellt (Vattenfall, 2016b). I och med överenskommelsen öppnade partierna även upp för att ersätta nuvarande tio reaktorer, vilket kan vara en anledning till att effektskatten togs bort (Sveriges Radio, 2016). Då effektskatten var en punktskatt på kärnkraft drabbade den huvudsakligen ekonomin för kärnkraftsägare, men nu när politikerna vill öppna upp för ett föryngrande av kärnkraften kan det vara så att kraftbolagen behöver få på skatten för att få ihop kalkylerna. Kärnkraftsföretag, samt några andra institut, är avgiftsskyldiga till kärnavfallsfonden som förvaltar en kapitalbuffert för förvaring av kärnbränsle, transporter av kärnbränsle, forskning och utveckling inom kärnkraft samt avveckling och återställning av mark där kärnteknisk verksamhet har bedrivits (Kärnavfallsfonden, 2018). Styrmedlet är framtaget för att säkerställa att de aktörer som gynnats av att producera el med kärnkraft är de som bär det ekonomiska ansvaret för de konsekvenser kraftslaget medför. Det är ett högst rimligt styrmedel då det framförallt finns utländska investerare i svensk kärnkraft som annars skulle kunna undvika framtida kostnader orsakade på grund av deras verksamhet vilket då de svenska

skattebetalarna skulle behöva stå för.

Diskussion kring ytterligare styrmedel berör följande. 1. Fast ersättning för vindkraft

2. Koldioxidskatt

3. Olycksrisk för kärnkraft

Ett alternativ eller komplement till elcertifikaten och ursprungsgarantierna skulle kunna vara fasta tariffer för vindkraft. Detta system är idag implementerat i Tyskland vilket troligtvis är en av huvudanledningarna till att investerare har ett lägre avkastningskrav för vindkraft än Sverige (Thomassen, Deutsch, 2017; Reichardt et al., 2015). I resultatdelen insågs att elpriset var den största löpande risken för en investering i vindkraft, fasta tariffer skulle eliminera den risken. Skulle fasta tariffer ersätta certifikatsystemet skulle det även minska pressen på elpriset då vindkraft inte längre konkurrerar på samma öppna marknad. Elhandlarna är tvungna att köpa den el som vindkraften producerar vilket skulle orsaka fortsatt press på elpriset. Vindkraft skulle fortsätta byggas då det är en lönsam affär men inte påtvinga andra aktörer en extra kostnad i form av elcertifikat vilket skulle lätta lite på prispressen. Vilket system som är optimalt är inte för denna studie att reda ut, men alternativa system bör beaktas.

Koldioxidskatten är inget styrmedel som berör elproducenterna idag men som inkluderats i denna studie. Den har inkluderats då det likt kärnkraftens avfall är en uppenbar externalitet som bör internaliseras så att kostnaden bärs av den som gynnats av att orsaka den. Detta är för att svenska skattebetalare inte ska betala utländska företags avgifter, men även för att svenska företag inte utnyttjar andra länders skattebetalare. Detta är dock ett styrmedel som måste införas multilateralt mellan nationer så att det inte orsakar obalans i den globala handeln. Inför Sverige ensamt detta mot industrin skulle svensk industri tappa

konkurrenskraft gentemot internationell industri.

När det gäller potentiella olyckor i kärnkraften är detta en kostnad som bara delvis är internaliserad idag. Som det konstaterats har företagen ett visst ansvar att stå för

49

kostnaderna som en kärnkraftsolycka orsakar men den faktiska kostnaden för samhället kan vid en allvarlig olycka bli betydligt större än vad kärnkraftsägarna skulle klara av att ersätta, och då skulle skattebetalarna få ta den ekonomiska smällen (utöver alla andra katastrofala aspekter av en allvarlig kärnkraftsolycka). För att på riktigt internalisera denna kostnad skulle någon form av avgift behöva införas som speglar den faktiska kostnaden per kilowattimme producerad el. Att bedöma den faktiska kostnaden är dock mycket svårt, för att inte säga omöjligt, eftersom det kräver att både kunna förutse själva kostnaden och dessutom att avgöra hur ofta en kärnkraftsolycka sker. De beräkningar som berörts i den här rapporten sträcker sig från lågt räknade 0,2 öre/kWh till högt räknade 22,9 öre/kWh, där dock den senare siffran bedömts vara exceptionellt högt räknad, i synnerhet med hänsyn till svenska förhållanden. Detta stora intervall av bedömningar pekar på den höga osäkerheten i att bedöma kostnaden för kärnkraftsolyckor, och vidare kan det antas att en bedömning som låg till grund för nivån på en avgift skulle bli föremål för debatt.

Skulle en sådan avgift införas är det viktigt att den inte bara gör att kärnkraften betalar för den externa kostnaden av olycksrisken, utan att den även ger incitament till att faktiskt minska olycksrisken. Detta skulle kunna uppnås till exempel genom att kärnkraftsbolagen kan få en lägre avgift genom att påvisa högre säkerhet kring sina anläggningar. För att en sådan avgift ska ge tillräckligt med medel för att faktiskt hantera en större kärnkraftsolycka skulle den dessutom behöva vara internationell och omfatta kärnkraftsproducenter i flera länder.