Vid våra statistiska beräkningar fick vi ingen signifikans för någon av våra variabler, med undantag för företagsstorlek, och ingen av våra hypoteser visade sig stämma. Detta medförde att vi förkastade båda våra hypoteser då de inte kunde säkerställas statistiskt. Nedan kommer vi att resonera kring våra resultat. Även begränsningar med denna studie diskuteras.
5.1. Möjliga förklaringar till våra resultat vad gäller institutionellt investerandes påverkan på VD-lönerna
Vi har i vår studie kommit fram till andra resultat än tidigare forskning på området vad gäller hur institutionellt ägande påverkar VD-lönerna i de bolag i vilka de har investerat. Med hänsyn till våra resultat finns ingen anledning att anta att en högre andel institutionellt ägande skulle leda till vare sig en lägre total ersättning för VD eller en högre andel rörlig ersättning för VD i de svenska börsbolag vi undersökt. Detta gav oss anledning till att förkasta våra hypoteser. Frågan som då blir berättigad att ställa är vad detta kan bero på?
Ett tänkbart scenario är att svenska institutionella ägare, i motsats till institutioner studerade i tidigare amerikansk forskning (se bl.a. Carleton et al. 1998; Cornett et al. 2007; David et al.
1998; Graves och Waddock 1990), inte har något intresse av att påverka och med andra ord heller inte försöker påverka sina investeringsobjekt. Lundberg (2007) nämner exempelvis att svenska institutioner historiskt inte har varit alltför villiga att ta konflikter med företag i vilka de investerat. En ytterligare förklaring för denna eventuella ovilja att påverka, även denna i linje med Lundberg, är att svenska institutioner ser sig som förvaltare snarare än aktiva ägare.
Detta kan medföra att de väljer bort att aktivt intervenera i sina investeringsobjekts verksamhet. Även den i tidigare avsnitt diskuterade okunskap om företags verksamhet kan verka avskräckande för institutionella investerare när dessa står i valet att aktivt influera företag och dess ersättningsstrukturer. Utan en närmare analys är det svårt att direkt uttala sig om institutionernas kompetens, men om vi ska lita på tidigare studier på området kan det mycket väl vara okunskap som får de svenska institutionerna att inte agera i lönefrågor.
Vad som delvis ger oss anledning till att ifrågasätta förklaringen att det är institutionernas ovilja att påverka som leder fram till att vi får icke-signifikanta resultat, är att majoriteten av de institutioner vi undersöker i denna uppsats hävdar att de faktiskt tar ett aktivt ägaransvar.
26 Dessutom tyder forskning på att de institutionella investerarna i Sverige har blivit mer aktiva i sitt ägande (Carlsson 2007). Dock kan det, smått provokativt, spekuleras i om de policydokument som tillhandahålls av institutionerna, i vilka de konkret uttalar sina principer om ett aktivt ägande, fungerar mer som medel för att legitimera institutionernas ägande och verksamhet än att dessa dokument efterföljs i realiteten. Forskning på området tyder trots allt på att ökad ägaraktivism sällan belönar sig i ökad avkastning (Lundberg 2007) och om de institutionella investerarna är medvetna om detta, kan det tänkas att de i praktiken avstår från att utöva en sådan, men ändå väljer att producera stilfulla policydokument.
Slutligen kan det även spekuleras i att det existerar olika maktsfärer i bolagstopparna sammanlänkade med institutionerna vilket medför att en vilja att påverka minskar. Även ett sådant argument kan tyckas vara tämligen provokativt men är fortfarande intuitivt tilltalande.
Historiskt sett har trots allt de institutionella ägarna stött de stora privata investerarna i ägarstyrningsfrågor (Carlsson 2007). Om relationerna under lång tidsperiod har varit starka skulle detta även fortsätta kunna påverka hur läget ser ut idag. Skulle exempelvis en högt uppsatt chef för en institution utöva stora påtryckningar på en bolagsdirektör om densamma är institutionschefens, sedan länge, nära vän eller bästa golfpartner?
Men om det ändå är så att institutionerna försöker påverka företagen kan förklaringen till våra resultat vara att de helt enkelt inte har möjlighet att göra så. Orsakerna till att institutionella investerare inte har möjlighet att påverka kan tänkas vara flera. I linje med Brandes et als (2005) förklaring kan tänkas att institutionellt investerande i Sverige, trots att det uppgår till en ansenlig del, likt privat sparande, blir spritt vilket försämrar möjligheten att effektivt utöva påtryckningar gentemot företagen. Vidare kan tänkas att då institutioner ofta har små ägarandelar individuellt, trots att det aggregerade institutionella ägandet är stort, inte heller får gehör för sina önskemål vare sig i ”korridoren” (d.v.s. informellt) eller formellt på bolagsstämmor. Jensen och Murphy (1990) samt David et al. (1998) argumenterar för att institutioner får större makt och mer gehör för sina åsikter om de samarbetar med andra institutionella ägare. Men om nu de svenska institutionerna inte går samman kan det tänkas att dessa står relativt maktlösa, vilket kan vara en möjlig förklaring till våra resultat.
Vidare är representation i valberedningar ett av de vanligaste sätten som de svenska institutionerna använder sig av för att påverka sin investeringsobjekt (Carlsson 2007). Detta
27 mycket på grund av att detta påverkansalternativ har fördelen att institutionerna kan få inflytande utan att för den delen bli insiders, vilket hade varit följden av att sitta med i styrelsen (Carlsson 2007). Men av detta följer komplikationen att de inte direkt får vara med och fatta styrelsebeslut utan de utser agenter för denna uppgift. Trots att institutionerna med detta agerande tar en aktiv roll så uppkommer det slutligen ändå en viss distans till besluten.
Denna distans skulle mycket väl kunna försvåra möjligheterna för de institutionella ägarna att få sin vilja igenom. I den anglosaxiska världen är det mer vanligt förekommande att institutioner deltar i styrelsearbetet (Carlsson 2007). Denna skillnad mellan Sverige och den anglosaxiska kan ha legat till grund för de resultat som vi har fått i denna studie.
Det kan slutligen tänkas att alltför stora påtryckningar från de svenska institutionernas sida inte är möjliga. Till exempel kan påtryckningsmedel så som hotande med flytt av allt kapital omöjliggöras av att institutionerna de facto hanterar många andra människors pengar vilket medför ett stort ansvar och begränsar handlingsalternativen. Möjligheten och auktoriteten att påverka kan även tänkas försvåras i tider av högkonjunktur då företagen presterar goda resultat. Hur ska det exempelvis motiveras att VD-lönen sänks med en miljon då företaget ändå gör miljardvinster och visar god lönsamhet? Vad skulle det göra för skillnad? Dessutom, hur mycket bryr sig institutionella investerare om en miljon hit eller dit när avkastningen på det investerade kapitalet är hög? Just i vårt fall är detta en möjlig förklaring då år 2007 och de närliggande åren bakåt i tiden var synnerligen bra år för näringslivet i Sverige.
Slutligen, om det är så att institutionella investerare i Sverige varken vill eller kan påverka gäller ovanstående resonemang.
5.2. Möjliga förklaringar till våra resultat rörande kontrollvariablerna
Vad gäller våra kontrollvariabler så tycks inte VD-ålder ha någon påverkan på vare sig lönestorleken eller strukturen och andelen oberoende styrelseledamöter tycks inte ha något samband med lönestrukturen. Resultaten tolkar vi som att åldern inte är den avgörande faktorn för hur lönen sätts, vare sig i termer av storlek eller av struktur. Detta kan bero på att VD-åldrarna skiljer sig markant mellan företagen (med andra ord är spridningen stor: den yngsta VD är 30 år och den äldsta är 63). Resultaten rörande VD-ålder skiljer sig från tidigare anglosaxiska studier (se bl.a. David et al. 1998). Inte heller andelen oberoende styrelseledamöter är en avgörande faktor för VD-lönens utformning. Tidigare studier (se bl.a.
28 Brandes et al. 2005) fann även att detta var en faktor som hade tendens att påverka. Med hänsyn till våra resultat kan det mycket väl vara så att oberoende styrelseledamöter i Sverige i realiteten inte har den möjlighet eller det intresse att påverka som finns i dokumenterad i anglosaxiska studier.
Vad gäller dessa variabler hade vi förväntat oss signifikans då tidigare anglosaxisk forskning som sagt tyder på att även dessa påverkar, men så blev inte fallet i denna studie. Av detta att döma spelar faktorerna VD-ålder och andelen oberoende styrelseledamöter ingen roll för hur VD-lönen sätts i de svenska bolagen på Stockholmsbörsens Large Cap-lista i termer av storlek och struktur. Vidare kan de (icke-signifikanta) samband som finns inte uteslutas bero på slumpen.
Den kontrollvariabel som hade ett signifikant samband med VD-lönen (i termer av storlek) var företagsstorlek. Företagsstorlek hade en positiv inverkan på VD-lönens storlek, men detta gällde endast då vi sorterade bort bankerna från våra data. Att företagsstorlek påverkar VD-lönens storlek var förväntat och helt i linje med tidigare forskning (Jarque 2008; Terviö 2008;
Carleton et al. 2007). Att bankernas data togs bort var, som diskuterats ovan, på grund av att deras tillgångar är så pass mycket större än för övriga företag att de snedvred regressionsanalysen för variabeln företagsstorlek.
5.3. Begränsningar med vår studie
Vår studie har vissa begränsningar. Till att börja med undersökte vi likt Ozkan (2007) ett verksamhetsår. Andra tidigare studier som kom till de resultat vi hade förväntat oss, undersökte fler år. Hartzell och Starks (2003), Brandes et al. (2005) och David et al. (1998), för att nämna några, studerade alla en femårsperiod. Samma författare hade även ett större antal företag inkluderade i sina studier (1914 st., 125 st. respektive 224 st. företag) jämfört med vårt förhållandevis begränsade antal företag (47 st.). Storleken på vår population kan således också påverkat de resultat vi kom fram till. Även vår relativt snäva definition av rörlig lön skulle kunna ha påverkat våra resultat. Vidare kan företag tänkas ha merparten långa istället för korta rörliga incitament, och långsiktiga incitament inkluderades inte i vår definition av rörlig ersättning. Allt som allt så kan ovanstående faktorer ha haft betydelse för våra resultat. Det återstår för framtida forskning att studera om så är fallet.
29