I detta kapitel avslutar vi vår undersökning med en diskussion om hur själva arbetet har genomförts samt en kritisk reflektion på vad vi har sett. Vi skriver också om hur vi skulle kunna tänka oss att gå vidare med denna undersökning.
5.1 Diskussion
Som vi nämnt i inledningen så kom undersökningen till genom vårt intresse för samtalet i förskolan. Vi har kunnat uppnå det vi ville med denna undersökning, att undersöka hur pedagoger kommunicerar med barnen på våra förskolor.
Resultatet blev inte det förväntade. Det som överraskade oss när vi analyserat vårt arbetsmaterial var att pedagogerna många gånger pratade förbi barnen och ofta fanns det övervägande uppmaningar och fostran i kommunikationen. Pedagogerna förhåller sig för det mesta positivt till barnen och upprepar, benämner och bekräftar det barnen säger. Det finns en intention bland de vuxna att använda dialogen, vid flera tillfällen ser vi att både barn och vuxna startar dialoger som avbryts dels av händelser i själva situationen men också av andra vuxna som avbryter. Detta blev tydligt när vi analyserade de filmer som vi hade spelat in. Det har både gett oss nya perspektiv på samtalet i förskolan men det har också väckt nya utmanande tankar hos oss. Matsituationerna var den del som överraskade oss mest. Vi hade förmodat att de var då vi skulle se de flesta dialogerna. Det visade sig att runt matbordet var det nästan uteslutande uppmaningar och fostran, hur barnet skulle sitta, använda besticken, lägga upp maten och så vidare. De barn som satt tysta och inte sade något under måltiden försökte pedagogerna sällan leda in i
samtalet. Även i samlingen och i hallen vid av och påklädning är fokus på här och nu situationen. Pedagogerna benämner och bekräftar det aktuella händelsen men använder sällan dialogerna jämförande med andra samanhang eller problematiserar orsaker. Samtalen går sällan utanför den aktuella situationen eller planeringen. I verksamhet som sker ute när barn och vuxna går utanför förskolegården eller när de vuxna ingår i små grupper med barn ökar dialogerna som handlar om annat än den aktuella situationen.
Vi har funderat mycket kring varför vi fostrar barnen så mycket i förskolan och försökt hitta orsaker till det. Bae menar att förskolans och pedagogens otydliga roll i samhället kan vara faktorer som gör att vi håller oss till tillrättavisningar och uppmaningar. Där föreställningen om när och hur kunskap och inlärning sker ligger kvar i den tidigare uppfattningen om att barn är mottagare och objekt. Pedagogerna planerar verksamheten efter sin syn på kunskap och barns lärande. Rättvisetänket, att alla barn ska behandlas lika och att man som pedagog inte får sticka ut menar Bae kan bidra till att dialogen blir saklig och neutral. För att hävda sin självaktning och att man gör ett ”bra jobb” så är det lättare att sätta gränser och hålla ordnig och reda och luta sig mot uppfattningen att det är den vuxnes ansvar att lära barnen respekt för andra. Osäkerheten kring yrkesrollen kan orsaka att dialogen blir dämpad och barnets lekfullhet bemöts med saklighet. Den osäkerheten kan också ge sig uttryck i att pedagogerna är rädda att ses som lektanter och inte göra ett seriöst pedagogiskt arbete. En annan föreställning som lever kvar är att vi hela tiden ska ha överblick över gruppen, vad den gör och befinner sig. Det leder till att vi tappar bort dialogen och istället fokuserar på att alla barn ska göra något och att ingen ska känna sig utanför.
Läroplanen är tydlig i sin framställning att förskolan skall stimulera barnen att ta initiativ och utveckla deras sociala och kommunikativa förmåga. Vidare säger läroplanen att förskolan ska lägga grunden till att barnen på sikt ska kunna
kommunicera och samarbeta för att kunna utvecklas till ansvarskännande människor och samhällsmedborgare. Förmågan att kunna kommunicera är viktig i dagens samhälle där informationsflödet är stort och förändringen går fort. Barndomen ses fortfarande som en tid för att lära sig bli vuxen och det är väl ok om vi också ser det som ett sätt för att barnen att få inflytande över sin vardag. Om vi istället tänker att barnen ska
behandlas likvärdigt och inte lika kan det öppnas möjligheter till dialog och samarbete. Vi har i vårt observationsmaterial sett tillfällen där en vuxen och ett barn har en
anerkjennande dialog och snart har den dialogen dragit till sig fler barn. Diskussioner om vad som är en pedagogs roll på förskolan tror vi skulle stärka oss. Även reflektion över vad/hur vi gör nu och hur vi kan utveckla den anerkjennande dialogen kan stärka oss. För om vi inte förändrar ”tänket” kring barnet i gruppen, när har vi då tid att se det enskilda barnet i de stora barngrupperna. Barn tillbringar idag mycket av sin tid på förskolorna. Diskussionen om hur vi som pedagoger ska hitta nya vägar att nå det enskilda barnet anser vi behöver komma upp på agendan.
5.2 Kritisk reflektion
Vårt upplägg av undersökningen är vi nöjda med och tycker att vi lyckades göra relativt bra tidsramar som har passat oss. Det vi skulle ändra på om vi skulle göra om
undersökningen är tidsramen för transkriberingen av dialogerna på filmerna vilket tog mycket längre tid än vi beräknat. Vår empiri samlade vi ihop under en begränsad tid vilket gjorde att vi hade tid att gå tillbaka och undersöka en del situationer närmare som vi tyckte var intressanta och hade då tid att filma mer om vi ansåg det nödvändigt. Det som var svårt var att hitta material som var kopplat direkt till vår undersökning, dialogen med barn. När vi väl sökte, med språkförbistringar, utanför Sveriges gränser hittade vi ett ganska brett material som belyste våra frågor.
Att med hjälp av filmkamera observera verksamheten har varit ovärderligt eftersom vi där både kunde lyssna på samtalen och titta på hur kroppsspråket såg ut. Vi kunde diskutera situationerna på filmerna tillsammans och då verkligen analysera det vi såg. Det vi skulle tänka på om vi skulle göra om undersökningen är kamerans placering, det blev väldigt slamrigt och ibland gick samtalet inte att höra. Bättre kameror än de vi använde är nog ett sätt att komma ifrån problemet med ljudstörningar, också lös mikrofon till kameran som går att ställa mer strategiskt för att minska ljudstörningar. Modernare kameror än de vi använde kan kopplas till pc vilket också hade underlättat för oss, både vid transkriptionen och när vi skulle bära med oss all apparatur när vi skulle träffas för analys. Eftersom vi arbetat under tiden vi studerar har det varit svårt att kopplas från verksamheten den tiden observationerna pågår. Det har inneburit att vi inte
alltid har vetat och kunnat åtgärda kameror som flyttats eller sett att den vinkel vi ställt in kameran i inte varit bra.
Vi har under arbetes gång träffats kontinuerligt vilket har varit ett stort stöd för oss då har vi kunnat hitta nya infallsvinklar och sporrat varandra om någon känt att det har varit tungt. Arbetsfördelningen har fungerat bra då båda har tagit sitt ansvar för att hitta material och skrivit ihop olika delar. Vi har kunnat vara ärliga mot varandra och tyckt till om något har känts fel vilken har varit en stor trygghet.
Det som vi känner att man skulle vilja undersöka vidare är varför och hur viktig fostran är för oss pedagoger. Vad betyder fostransbegreppet för oss pedagoger och vad menas med fostransbegreppet i läroplanen, är det någon skillnad i betydelsen? En fråga som är svårare att undersöka men som skulle var intressant att få svar på, är hur barnen känner när dialogen övergår till förmaningar och tillsägelser?
Detta arbete är något vi har och kommer att ta med oss ut i verksamheten och kan delge våra kollegor. Eftersom vi tycker det är viktigt att all personal inom förskolan förstår vikten av kommunikation och är medvetna om hur vi egentligen kommunicerar med barnen under den dagliga verksamheten. Vi hoppas att det utifrån vår undersökning kommer att bli många diskussioner om hur vi ska arbeta med dialogen i den dagliga verksamheten.
Vi avslutar vårt arbete med några tänkvärda rader.
Någon kanske vet vad ett barn är, men ingen vet vad det kan bli. Någon kanske vet vad en förskola är, men ingen vet vad den kan bli. Någon kanske vet vad världen är, men ingen vet vad den kan bli.
Referenslista
Arnér, Elisabeth & Tellgren, Britt (2006). Barns syn på vuxna – att komma nära barns perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Bae, Berit (2004). Dialoger mellom förskolelärer og barn – en beskrivende og fortolkende studie. Oslo: Universitetet.
Eriksson, Lars Torsten & Wiedersheim-Paul, Finn (2006). Att utreda, forska och rapportera (8: nde uppl.). Stockholm: Liber AB.
Fjellström, Roger (2004). Skolområdets etik. En studie i skolans fostran. Lund: Studentlitteratur
Hageby, Birgit & Arpi, Agneta (2002). Kom lite närmare, 20 dialoger om kommunikation. Stockholm: Bonnier Utbildning AB.
Halldén, Gunilla (red.) (2007). Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Falun: ScandBook.
Haugen, Synnöve Lökken, Gunvor, & Röthle, Monika (red.) (2006).
Småbarnspedagogik. Fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber AB.
Hundeide, Karsten (2006). Sociokulturella ramar för barns utveckling – barns livsvärldar. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, Eva (2005) Möten för lärande Pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen. Kalmar: Liber AB.
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2003). Förskolan - barns första skola. Lund: Studentlitteratur
Juul, Jesper & Jensen Helle (2003). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Runa förlag.
Karlsson, Liisa (2003). Efter barndomens död? Tidskrift för Börne-& Ungdomskultur Nr.46 (157-169).
Ladberg, Gunilla (1995). Om människors utveckling. Falköping: Liber.
Lindahl, Marita (1998). Lärande småbarn. Lund: Studentlitteratur.
Pape, Kari (2002). Socialkompetens i förskolan. Stockholm: Liber AB.
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning (3: dje uppl.).
Lund: Studentlitteratur.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2005). Det lekande lärande barnet i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber AB.
Pramling Samuelsson Ingrid (1999-05). Gästkrönika för SIH:s hemsida. Tillgänglig 2009-10-03.
www.ped.gu.se/users/pramling/early/kompetenta.html
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur.
Repstad, Pål (2007). Närhet och distans. Lund: Studentlitteratur.
Rosenqvist, Mia Maria (red.) & Andrén, Maria (red.) (2006). Uppsatsens mystik – om konsten att skriva uppsats och examensarbete. Mölnlycke: Hallgren & Fallgren.
Strandberg, Leif (2007). Vygotskij i praktiken Bland plugghästar och fusklappar. Finland: Nordstedts Akademiska Förlag.
Schyl-Bjurman, Getrud & Strömberg-Lind (1976). Dialogpedagogik. Lund: Liber Läromedel AB.
Sommer, Dion (2007). Barndomspsykologi Utveckling i en förändrad värld. (2:a reviderade utgåvan). Hässelby: Runa förlag.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Whalström, Gunilla O (1996). Hantera konflikter – Men hur? Metodbok för pedagoger. Hässelby: Runa Förlag AB.
Wehner-Godèe, Christina (2002). Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika metoder (1: a uppl.). Stockholm: Liber AB.
Åberg, Ann & Taguchi Lenz, Hillevi (2007). Lyssnandets pedagogik etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber AB.
Öhman, Margareta (2006). Den viktiga vardagen – vardagsberättelser och värdegrunden . Hässelby: Runa Förlag.