5.1 Vår framtida yrkesroll
Vad vi kan konstatera är att 15-timmarsregeln är något som kommer att påverka vår framtida yrkesroll. Meningarna om huruvida detta är positivt eller negativt är också splittrade och många. Eftersom att pedagogerna i just detta sammanhang är maktmässigt underordnade, på grund av att beslutet tas av politiker, kan man ju fundera över vad man som pedagog kan göra för att göra situationen så bra som möjligt, utifrån hur det ser ut idag. Hur ska vi som pedagoger stärka föräldrarna i deras roll och hur ska vi göra för att de barn som går i förskolan ska ha det så bra som möjligt? Som blivande pedagoger ligger tankarna kring vår kommande yrkesstatus nära tillhands. Föräldrarna behöver få känna tillit till oss och vi behöver få känna att de förstår vad vårt yrke innebär. Vi måste lyfta en samhällsdiskussion om lärares yrkesstatus. Som lärare behöver vi presentera för föräldrarna vad vi gör och hur deras barns vardag på förskolan ser ut.
5.1.1 Vad är pedagogisk verksamhet
När vi nu närmar oss slutet av vår studie har vi såklart inte bara fått mycket ny kunskap, utan även nya frågor kring vårt ämne. Efter många olika uppfattningar och synpunkter frågar vi oss själva; vad är pedagogisk verksamhet och vad är de olika urvalsgruppernas uppfattning kring pedagogisk verksamhet? Under arbetets gång har vi förstått att pedagogisk verksamhet är något som de olika urvalsgrupperna ser med olika ögon. Vi har fått en känsla av att pedagogisk verksamhet är de aktiviteter som är styrda och planerade. Pedagogerna var eniga om att förmiddagen var den bästa tiden för 15 timmarsbarnen, några motiverade det med att det är då flest aktiviteter sker. Samtidigt var alla pedagoger noga med att påpeka att pedagogisk verksamhet inte är någonting man kan ta på, utan det bara finns under hela dagen. Varför vill då pedagogerna att barnen ska komma på förmiddagen? Det är en intressant fråga att lyfta, vad är egentligen pedagogisk verksamhet?
Samtidigt finns det ett väldigt starkt fokus på vad 15 timmarsbarnen missar i verksamheten och då med betoning på lunchen och den sammanhängande fria leken. Vi anser själva att uttrycket ”fri lek” är ett diffust uttryck som egentligen beskriver något självklart; all lek är och ska vara fri! Men vad vi fortfarande kan undra över är hur föräldrarna och pedagogerna skulle definiera den fria leken i den pedagogiska verksamheten! Andra funderingar vi har fått under arbetets gång är att pedagogerna nämner att de upplever att barnen missar den fria leken på grund av alla de styrda aktiviteterna. Varför väljer man då att ha förmiddagen inrutad; är det bara de planerade aktiviteterna som är meningsfulla för barnen? Vi tror att man måste ifrågasätta hur man bedriver verksamheten; vad är viktigast för barnen, är det att alltid ha samling klockan nio eller är det mer flexibilitet som tillåter spontanitet för barn och pedagoger.
5.2 Validitet och reliabilitet
Vår undersökning gjordes på två förskolor, av många, i en enda kommun och detta bör även du som läsare ha i åtanke. Det täcker bara två förskolor, sammanlagt sex föräldrar, sex pedagoger, en politiker och inga barn, därför kan studien också validitetsmässigt diskuteras. Det är också viktigt att påpeka att alla familjesituationer ser olika ut, alla barn har olika behov och därför är också meningarna många och splittrade. I vår urvalsgrupp gällande föräldrarna var heller ingen av föräldrarna arbetslösa och vi kan därför inte täcka den delen av diskussionen i arbetet. Reliabilitetsmässigt har själva utlämnandet i sig varit tämligen konsekvent, däremot kan man ifrågasätta enkäten i sig. Svaren i enkäten har fått ett starkt fokus på de negativa åsikterna som föräldrarna har och vi vill påpeka att det eventuellt vid en längre, muntlig dialog skulle blivit ett annat fokus då mer utrymme och följdfrågor skulle varit möjligt. I enkäten vill föräldrarna få fram vad det tycker ska förbättras och vad de är missnöjda med och vid en intervju eller ett samtal skulle vi möjligen ha fått en bredare syn på deras uppfattning.
Att vara objektiv, innebär enligt oss, att vara väl bekant med sin subjektiva hållning. Vi har givetvis försökt se det vi kommit fram till ur olika synvinklar för att få en relevant analys, vad som dock bör lyftas är att alla pedagogerna som vi intervjuade har egna barn och kan därför
föräldrarna har eller arbetar med pedagogiskt arbete och kan därför också se på frågorna ur två olika perspektiv, där det i vårt sammanhang givetvis varit åsikterna i rollen som förälder som dominerat. Även politikern, har kunnat grunna över våra frågor utifrån både en föräldraroll, pedagogisk synvinkel och utifrån sitt arbete som politiker. Vad vi då vill påpeka är att ingen av oss har barn och vi har heller ingen politisk erfarenhet, vilket därmed betyder att vårt perspektiv begränsas.
5.3 Kommunikations- och socialisationsmöjligheter
Det här arbetet är inte tillräckligt stort för att vi ska kunna dra några stora generella slutsatser, det är dock ett väldigt aktuellt problem som säkerligen går att påverka om man väl vill.
För dig som nu läser vår studie kan vårt studieområde tyckas vara tämligen smalt och kanske även diffust i en del sammanhang, men för att se det ur ett större perspektiv och en vidare dimension kan man uttrycka att våra tankar kring 15-timmarsbarnen väcker funderingar över de socialisationsmöjligheter som existerar eller faller bort. Vi menade från början att själva huvudproblemet handlar om en kommunikationsbrist emellan de olika nivåerna och att våra informationsgrupper därför inte fullt ut kan se och förstå varandra ur varandras olika ståndpunkter. Bestämmelser kring 15-timmars regeln skapas av politiker, men samtidigt så är alla politiker inte överens och det kommer att dyka upp nya förslag kring ämnet. Politikern som vi intervjuade uppmanar även pedagoger att höja sina röster inom politiken, om just 15- timmarsregeln, men även kring yrket i stort. En av våra slutsatser att det i Ängelholm just nu inte finns någon möjlighet för alla våra urvalsgrupper att bli nöjda. En av anledningarna så som vi ser det är att förstålelserna för parterna sinsemellan är för liten. Politikerna är för lite insatta i den pedagogiska verksamheten medan föräldrar och pedagoger är för lite insatta i de politiska besluten. Föräldrarna känner sig maktmässigt underordnande och en del av pedagogerna upplever att deras pedagogiska strävan kolliderar med de politiska besluten.
Med övertygelse anser vi att det till en viss del handlar om kommunikationsbrist, men att vi även måste fråga oss hur socialisation påverkas av att exkluderas från delar av verksamheten.
Barnen som går 15 timmar per vecka i förskolan, på grund av att deras föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga, missar en del av verksamheten och då också det sociala samspelet. De barn som vi indirekt talar om i vår studie går från familjegruppen in i socialt samspel med lekkamrater och senare skolkamrater och frågan är då om det ligger ett problem i hur barnets socialisationsmöjligheter ser ut. Vårt resultat får oss att undra om dessa barn blir fast i ett limbo mellan hem och förskola. När de är i förskolan har de lekkamrater, men får inte leka lika mycket fritt eftersom att förskolor ofta har styrda moment i vardagen, och när de är hemma får de (kanske) leka fritt, men har inga lekkamrater, då grannskapets barn är i förskola. Präglas deras vardag av att ständigt vara på väg till den andra miljön?
Likaväl har vi studerat föräldrar som upplever en saknad kring kontakt med pedagoger och att det för dem är en förlust att inte ha möjlighet eller tid till ett samtal kring hämtning eller lämning. Deras barn är så pass kort tid på förskolan och just de tider som är bestämda i kommunen (08.00-11.00) gör att vardagen blir stressig och upplevs av de flesta föräldrarna som att ständigt vara på väg från det ena stället till det andra. De flesta menar också, precis som vi, att detta påverkar de olika miljöernas samspel, förutsättning och utveckling.
Oberoende av validitet eller reabilitet undrar vi, precis som Qvortrup; ”Har barnen det som de skulle vilja ha det, eller kan man tänka sig andra sätt att sköta barnomsorgen i framtiden?” (Qvortrup 1994:115).
Referenslista
Halldén, Gunilla (2007) Den moderna barndomen- och barns vardagsliv. Stockholm: Carlsson Förlag
Imsen, Gunn (2006). Elevens värld: Introduktion till pedagogisk psykologi. (4:e uppl). Lund: Studentlitteratur.
Johansson, Bo & Svedner Per Olov. (2001) Examensarbete i lärarutbildningen- Undersökningsmetoder och språklig utformning. Kunskapsförlaget i Uppsala AB
Korpi Martin, Barbara (2006) Förskolan om politiken – om intentioner och beslut bakom den svenska förskolans framväxt. (2:a uppl.) Stockholm:Edita
Lindahl,Marita (1998) Lärande småbarn. Lund: Studentlitteratur
Lärarförbundet. (2002) Lärarens handbok- Skollag, läroplaner, yrkesetiska principer. Stockholm: Lärarförbundet.
Näsman, Elisabet & Gerber Von, Christina (1996) Mamma pappa utan jobb. Stockholm: Rädda Barnen
Patel, Runa & Davidsson, Bo. (2003). Forskningsmetodikens grunder. (3:e uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Prout Alan (2005): The Future of Childhood. Routledge Falmer: Cornwall.
Qvortrup, Jens (1994). Barn halva priset- nordisk barndom i samhällsperspektiv. Esbjerg: Vestkystens Bogtrykkeri.
Sandberg, Anette & Vuorinens, Tuula (2007). Hem och förskola. Stockholm: Liber AB Ödman, Per-Johan (2007). Tolkning, förståelse, vetande- Hermeneutik i teori och praktik. Finland: Norstedts akademiska förlag
Tidningsartiklar
Flexibilitet på dagis för dyrt. (2007-12-09). Helsingborgs Dagblad.
Wrethov, Elin. (2007-10-30). Mammor vill ändra tiden. Helsingborgs Dagblad.