Mellan förskola och hem- villkoren för 15-timmarsbarnen i Ängelholm

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle (BUS)

Examensarbete

15 högskolepoäng

Mellan förskola och hem- villkoren för

15-timmarsbarnen i Ängelholm

Preschool and home- the terms of 15-hour children in

Ängelholm

Therese Kristiansson

Jannike Toebosch

Lärarexamen 210 hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Kalle Jonasson

Abstract

Preschool and home– the terms of 15-hour children in Ängelholm Jannike Toebosch and Therese Kristiansson

In the Education Act (of Sweden) its described that children to parental leave or children to unemployed have the right to attend at least tree hours a day or 15 hours a week, at preschool. We’ve studied various aspects of the terms of 15 hour children in Ängelholm. We have chosen to approach our issue by using interviews and questionnaires with parents, preschool-teachers and a politician. Our main questions is about how parents look at their children’s stay in preschool, how preschool- teachers look at their pedagogical assignment and how the politician approaches the regulation around the terms of the15-hour rule.

After recalling some aspects of Uri Bronfenbrenners theory, we present an approach to his model and use the different kind of levels to make our research findings legible. Further on we are using prior research as Qvortrup and Halldén. Their research concerns preschool as an institution.

To sum up we have come to the conclusion of that there is a big lack of communication between the different information groups. The municipality has to take a decision, according to these children, based on the financial situation; the preschool teachers have no power to influence the decision of the municipality and don’t have as much time for the parents as they wished. The parents are concerned that there children don’t have the time they need in preschool and that there children are going to miss out on activities that the other children at preschool gets.

Innehållsförteckning

1 Introduktion... 6

1.1 Introduktion till problemområdet ... 6

1.2 Syfte och frågeställningar... 7

2 Teori ... 8

2.1 Bronfenbrenners ekologiska miljömodell ... 8

2.1.1 Modellen... 9

2.2 Forskning med relevans för studien ... 11

2.2.1Qvortrup och hans syn på barnomsorgen ... 11

2.3 Halldéns syn på förskolan ... 12

3 Tillvägagångssätt och empirisk studie ... 14

3.1 Urval och genomförande... 14

3.2 Metodval och metoddiskussion... 15

3.2.1 Intervjuer ... 15

3.2.2 Enkäter ... 16

3.4 Forskningsetiska överväganden ... 17

3.5 Analysbeskrivning... 17

4 Analys... 19

4.1 Bestämmelser kring 15-timmarsregeln ... 19

4.2 Hur ser pedagogerna på 15-timmarsregeln?... 21

4.2.1 Allmänna åsikter kring 15-timmarsregeln... 21

4.2.2 Timantal och tidfördelning... 22

4.2.3 Det pedagogiska uppdraget ... 23

4.2.4 Vikten av att en måltid serveras ... 23

4.3 Hur ser föräldrarna på 15-timmarsregeln och sitt barns förskolegång... 24

4.3.1 Timantal ... 24

4.3.2 Fördelning av timantalet... 24

4.3.3 Barnets förskolegång... 25

4.3.4 Vikten av måltiden ... 25

4.4 Hur ser politikerna på 15-timmarsregeln... 26

4.4.1 Ekonomi ... 26

4.4.2 En förskola för alla... 27

4.4.3 Politikers syn på förskolans verklighet ... 27

4.5 Sammanfattning och slutanalys... 28

4.5.1 Bronfenbrenners ekologiska miljösystem ... 28

4.5.2 Pedagoger, föräldrar och politikers åsikter om 15 timmarsregeln ... 30

4.5.3 Hur ser pedagoger och föräldrar på vistelsetiden... 31

4.5.4 Lunchen som pedagogisk måltid... 33

4.5.5 Föräldrarnas roll ... 34

4.5.6 Förskolan ett komplement till hemmet... 35

4.5.7 Politiska åsikter ... 35

5 Diskussion och kritisk reflektion... 36

5.1 Vår framtida yrkesroll ... 36

5.1.1 Vad är pedagogisk verksamhet ... 36

5.2 Validitet och reliabitet... 37

5.3 Kommunikations- och socialisationsmöjligheter ... 38

6 Referenslista ... 40 Bilaga A: Enkät till föräldrar

Bilaga B: Intervjufrågor till pedagoger Bilaga C: Intervjufrågor till politikern

1 Introduktion

1.1

Introduktion till problemområdet

En solig dag på förskolan ”Blåsippan” förbereder personalen korvgrillningen inför lunchen. Barnen står nyfiket och tittar på och innan de får gå och sätta sig måste de gå in och tvätta sina händer. Alla barnen rusar mot dörren där pedagogen Elsa står och hjälper dem. När Clara, Fredrik och Lina kommer stoppar hon dem i dörren och förklarar att de inte behöver tvätta sina händer, eftersom att de snart ska gå hem. När barnen kommer ut igen är det dags att gå att sätta sig vid det dukade bordet på gården, för nu har Clara, Fredrik och Linas föräldrar kommit för att hämta dem. De har mindre syskon hemma och får därför bara vara på förskolan mellan 08.15 och 11.15 varje dag. (Fältanteckningar 2007-10-09)

Med detta exempel (där alla namn är fingerade), taget från egna erfarenheter, vill vi belysa hur en vanlig dag på förskolan ”Blåsippan” kan se ut. Vad vi vill understryka med detta är att en situation som denna inte är ovanlig på förskolorna i Ängelholm.

Lärarförbundet (2002: 61) hänvisar till skollagen som säger att "Barn till föräldralediga enligt föräldraledighetslagen för vård av annat barn skall tillhandahållas förskoleverksamhet enligt 6§ andra stycket. Förskoleverksamheten skall i sådana fall omfatta minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan”. Detta som skollagen hänvisar till är det som vi kommer att kalla för 15-timmarsregeln. Politikerna i Ängelholms kommun har med hänvisning till lagen beslutat att barn till föräldralediga och arbetslösa får vistas på förskolan tre timmar om dagen. Vilka tider barnet får vistas på förskolan får varje enskild rektor bestämma, men det serveras inte lunch till dessa barn (Telefonsamtal med politiker 2007-10-02

).

15-timmarsbarnen som går på de två förskolorna i Ängelholm, som vi utgått från, vistas på förskolan tre timmar om dagen fem dagar i veckan på förmiddagarna. Därmed deltar de aldrig i den pedagogiska verksamheten på eftermiddagarna. Med begreppet 15-timmarsbarnen syftar vi till de barn som vistas på förskolan 15 timmar i veckan eftersom att föräldrarna är föräldralediga eller arbetslösa.

I vår uppsats kommer vi bland annat att belysa tidigare forskning kring synen på förskolans roll och funktion. Vi kommer även att undersöka vad föräldrarna och personalen anser om det vi kallar för ”15-timmarsregeln” och ”15-timmarsbarnen”. Till sist kommer vi att ta upp hur det kommer sig att politikerna tog detta beslut och vi kommer även att ge er som läsare en kort historisk inblick i hur de politiska besluten har sett ut om man går några år tillbaka i tiden.

Arbetet som helhet gäller både barn till arbetslösa och föräldralediga. Men de föräldrar vi har utgått ifrån är alla hemma för vård av mindre barn. Detta gör att resultatet utifrån intervjuer och enkäter endast belyser barn till föräldralediga. Forskningen som vi använt oss av gäller barn i allmänhet.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka villkoren för 15 – timmarsbarnens förskolegång. Vi vill veta hur föräldrarna och personal på förskolorna förhåller sig till dessa bestämmelser. För att få en bredare syn på området kommer vi även att belysa en politikers åsikter i frågan. I detta arbete har vi valt att lägga fokus på föräldrar, personal och politikers åsikter. Utifrån detta kommer följande frågeställningar studeras:

• Hur ser förskollärarna på sitt pedagogiska uppdrag när det gäller 15-timmarsbarnen?

• Hur ser 15- timmarsbarnens föräldrar på sina barns förskolegång?

2 Teori

Att hitta en relevant teori att knyta an till, kring 15-timmarsbarnen är, enligt oss, en svår uppgift, dels för att det är ett ganska nytt beslut och dels för att det är ett så specifikt och snävt ämne. Vi har därför valt att knyta an till Uri Bronfenbrenners (Imsen 2006) ekologiska

miljömodell men kommer huvudsakligen att använda den för att förtydliga vår egen empiriska undersökning.

2.1 Bronfenbrenners ekologiska miljömodell

Imsen (2006) belyser Bronfenbrenners tankar kring att studera barnet i dess miljö. Hans teori kan ses som en modell över vad som har inverkan på barnet och dess liv. Det är alltså, enligt Bronfenbrenner, inte bara förskolan och familjen som påverkar barnet utan även fler indirekta situationer och system.

Genom skollagen och skolverkets regler kan vi få veta vilka regler som finns kring 15-timmarsbarnen, men för att veta hur barnens villkor ser ut och hur deras vardag påverkas av 15-timmarsregeln, så måste vi gå djupare in i det vi studerar och inte låta tankarna fastna vid barnen, utan även studera föräldrarna, pedagogerna och politiker. Vi vill ge röster åt de olika miljöerna i Bronfenbrenners modell.

Vidare beskriver Imsen (2006) att Bronfenbrenner menar att ett barn aldrig hör hemma i endast en miljö utan till många olika miljöer samtidigt exempelvis hemmet och familjen, förskolan och de vänner som finns på förskolan, vänner utanför förskolan, fritidsaktiviteter osv. Barnet hör även till en stadsdel, ett bostadsområde som i sin tur är delar av en större helhet. Vad barnet tillhör för stadsdel kan i vårt fall ha betydelse genom att beslutet kring de 15 timmar som barnet får vara på förskolan fördelas olika i olika rektorsområde. Hur varje stadsdel ser ut har också en betydelse, eftersom att stadsdelar, präglas av sin etniska och klassmässiga sammansättning (Imsen 2006). För att begränsa vår studie är detta dock inget som vi valt att studera i denna uppsats. Vad som också är viktigt i sammanhanget är, i vilken kommun barnet bor i, som i vårt fall har en stor betydelse eftersom att samma beslut, ser olika ut i olika kommuner.

2.1.1 Modellen

Utifrån Bronfenbrenners teori är det viktigt att inte bara studera barnet i förhållande till alla dess olika miljöer, utan också miljöerna i förhållande till varandra (Imsen 2006), men

modellen har också kritiserats för att den inte behandlar processerna och dynamiken mellan de olika nivåerna (Prout 2005). Bronfenbrenner menar att en miljö är beroende av en annan och att de avlägsna miljöerna hänger samman med de närliggande, exempelvis påverkar beslutet kring förskolevistelsen för barn till föräldralediga och arbetslösa, deras närmiljö.

Miljöerna beskriver Bronfenbrenner genom en figur där fyra olika nivåer ingår (Imsen 2006). I den första nivån, som han väljer att kalla mikronivå, finns de miljöer som barnet direkt är en del av. Närmiljön och människorna i barnets omgivning utgör det närmaste nätverket. För att analysera på mikronivå, bör man här exempelvis analysera förskolan eller skolan som barnet går på. I vår undersökning vill vi se till 15-timmarsbarnen och använda våra frågeställningar och exempelvis väcka en fundering hos pedagogerna på förskolan, om hur de tror att regeln kring dessa barn påverkar dem och resten av deras närmiljö. Eftersom att vi i vår studie vill lyfta fram 15-timmarsbarnens villkor, men inte använda barnen som urvalsgrupp i vårt empiriska material, är det på mikronivå också viktigt för oss att lyfta fram föräldrarnas synpunkter kring deras barns förskolegång.

Figurerna ovan illustrerar tydligt hur Bronfenbrenner tänker kring sin teori och på figur ett ser vi hur de olika systemen utgår ifrån individen i mitten (http://lars.lindgren.com, 2007-12-13). På figur nummer två ser man också hur de olika systemen påverkar varandra. I vår studie har vi valt att ge röst åt alla nivåer och nästan alla miljöer i Bronfenbrenners modell. På

makronivå vill vi belysa staten ur ett nu och då perspektiv. Statens olika beslut påverkar kommunpolitiken på exonivå vilket i sin tur påverkar föräldrar och personal på mikronivå. För att få ett helhetsperspektiv har vi även använt oss av artiklar och tjänsteutlåtande från andra kommuner.

Imsen (2006) skriver vidare om den andra nivån i Bronfenbrenners system som kallas för mesosystemet. På denna nivå studerar man flera närmiljöer samtidigt, för att få fram

samspelet emellan dem. Som tidigare nämnt handlar våra frågeställningar om hur pedagoger, föräldrar och en politiker ser på 15-timmarsregeln och hur det påverkar barnen. Vid en analys på mesonivå studeras förändringar i en miljö som också leder till förändringar i en annan, exempelvis om en femåring som just fått ett syskon och går från 40 timmar på förskolan i veckan, till de 15 timmar som erbjuds. Här kan man tänka sig att detta påverkar barnet. Exosystemet som är den tredje nivån innefattar samhällskonstellationer som indirekt påverkar barnet (Imsen 2006). I vårt fall handlar det främst om hur politikernas beslut påverkar

föräldrarna och pedagogerna. I ett fall där en förälder blir arbetslös, handlar det exempelvis om hur arbetslivets förhållande påverkar barnet. Ur pedagogernas synvinkel handlar det också om deras arbetsliv och exempelvis hur stora barngrupperna är och kommunens beslut kring placering av barn.

Den fjärde och sista nivån kallas för makrosystemet och består av exempelvis staten,ekonomi, socialvård och sjukvård, utbildningssystemet, rättsväsendet och politiska system (Imsen 2006). Exempelvis så kan det politiska systemet påverka fördelning av förmåner i samhället; de påverkar antalet förskoleplatser i kommunen osv. ”Förordningar och bestämmelser på makronivå berör varje barn på mikronivå och det samspel som äger rum där” (Imsen 2006: 76).

Trots att mycket av det Bronfenbrenner pekar på är sådant vi kan relatera till i våra tankar kring den kommande empiriska insamlingen, måste vi ändå med ett kritiskt förhållningssätt

diskutera hans tankar. Modellen som Bronfenbrenner språkar för, tolkar vi emellan åt som att han menar att staten och diverse organisationer på makronivån styr allt. I vår undersökning kopplar vi detta till att föräldrar och personal inte har möjlighet att påverka politikernas beslut om 15-timmarsregeln.

2.2 Forskning med relevans för studien

2.2.1 Qvortrup och hans syn på barnomsorgen

Genom Bronfenbrenners teori har vi fått ett helhetsperspektiv på hur statliga beslut direkt eller indirekt påverkar individen. Vi vill också, genom Qvortrup, väcka tankar kring barnets närmiljö, nämligen förskolan och vilken betydelse den egentligen har.

I ett forskningsprojekt som drog i gång 1987 anlade en grupp nordiska forskare, med barndomssociologen Jens Qvortrup som projektledare, ett nytt perspektiv på barn och barndom. Boken Barn halva priset, som vi valt att använda oss av, utkom 1994 och p.g.a att det är äldre forskning ser vi givetvis på resultatet i boken med extra kritiska ögon.

Det vi har intresserat oss för i boken är en del ur ett kapitel som handlar om tillsyn för mindre barn. Vad som väcker intresse är vem barnomsorgen finns till för, vad är meningen med barnomsorgen? Qvortrup hävdar att en mening med barnomsorgen är att barn inte ska utgöra något hinder för föräldrarnas yrkesarbete och att man inte kan komma ifrån att föräldrar, samhället och ekonomin har en viktig roll vad det gäller hur barnomsorgen ser ut. Dessa tankar är liknande med Bronfenbrenners och de menar båda två att barnets tillvaro i sin närmiljö bör ses i ett helhetsperspektiv. Vidare skriver Qvortrup att det självklart inte är så enkelt att barnomsorgen inte är till för barnen. Det han menar är att då föräldrarna arbetar måste det ligga i samhällets intresse att göra det så bra som möjligt för barnen. Qvortrup menar också att vi borde fråga oss själva om barnen ”har det som de skulle vilja ha det, eller kan man tänka sig andra sätt att sköta barnomsorgen i framtiden?” (Qvortrup 1994:115).

Vi, med många andra, undrar huruvida barns utveckling påverkas om de tillbringar dagen i hemmet eller på förskolan. Enligt Qvortrup (1994) står det klart att på förskolan får barnen möjlighet att samspela och träna sin sociala kompetens med andra barn. Förr, då fler barn var hemma fanns det andra möjligheter att leka med barnen i grannskapet, men då vi nu lever i en tid när fler och fler barn går på förskolan har denna möjlighet försvunnit. En annan fördel som Qvortrup visar på är att förskolan kan ha viktig betydelse i barns vidare skolgång. Med detta tolkar vi att barn som har gått i förskolan redan har skolats in i skolsystemet och dess rutiner. De nackdelar som författaren belyser är att barn som går på förskolan utsätts för en instabilitet då de varje dag måste bryta upp från hemmets trygga miljö. Annan kritik som möts i boken är att barn inte ges lika stor tillgång till den fria leken på förskolan som i hemmet. Med förskolans dagliga rutiner försvinner barns chans till spontanitet. Vad betyder detta för 15-timmarsbarnen? När de vistas på förskolan har de lekkamrater, men inte alltid så stor möjlighet till fri lek. När barnen är hemma får de (kanske) leka fritt, men har inga lekkamrater, då grannskapets barn är i förskolan (förutsatt att de inte också är 15-timmarsbarn). Präglas deras vardag av att ständigt vara på väg från den ena miljön till den andra?

2.3

Halldéns syn på förskolan

Andra som har forskat inom ämnet är professorn Gunilla Halldén. Hennes bok Den moderna barndomen (2007) berör delar som förskolans betydelse för barnen, vad förskolan står för och så vidare. I boken tar författaren bland annat upp att förskolan efter utvärdering av skolverket har visat sig var mer lik skolan än vad som var avsikten. Så som vi tolkar författaren menar hon att vi måste ifrågasätta om förskolan är på väg att bli för mycket skola. En fråga som författaren ställer sig är ”Vilken funktion denna institution har, om den är en ersättning för hemmet som ordet daghem implicerar eller om den snarare en första skola som begreppet förskola kan innebära” (Halldén 2007:58). Vidare skriver hon att förskolan nu har blivit en del av skolsystemet även då den inte är obligatorisk.

Andra delar som tas upp i boken är kontakten mellan förskola och föräldrar. Författaren visar på att förskolan ofta är det första möte föräldern får med en daginstitution. Under författarens arbete med boken så har det framkommit, efter samtal med pedagogerna, att de har en

ambition att alltid möta föräldrarna när de lämnar barnen, men på grund av olika praktiska detaljer är inte detta alltid möjligt. Författaren har även intervjuat föräldrar och under intervjuerna framkom det att föräldrarna har en önskan om att bli mötta av pedagogerna när de kommer.

3 Tillvägagångssätt och empirisk studie

I detta avsnitt beskrivs, hur vi efter att ha tillgodogjort oss olika metodböcker, beslöt oss för att använda oss av både intervjuer och enkäter till vår empiriska insamling.

3.1 Urval och genomförande

Nedan kommer vi att presentera vårt tillvägagångssätt i vår empiriska insamling gällande föräldrar, pedagoger och med en politiker. Vårt empiriska material kommer att utgöras av enkäter till föräldrar, intervjuer med förskolepersonal och en politiker.

Intervjuer och enkäter har insamlats från två olika förskolor i Ängelholms kommun, där vi under vår utbildning gjort vår senaste verksamhetsförlagd tid (VFT). Vårt val av förskolor grundar sig i att vi har en tidigare relation till våra informanter, vilket vi tror kan ge en mer avslappnad intervjusituation. Vi hoppades att informanterna, genom att vi var kända sen tidigare av dem, skulle vara mer motiverade att besvara enkät- och intervjufrågor, och då med så ärliga och uppriktiga svar som möjligt.

På grund av de bestämmelser som finns, på markronivå, kring 15-timmarsbarnen är vi intresserade av vad föräldrar och pedagoger anser om detta. Vi vill få fram deras röster på mikronivå. Vi har valt att ge ut enkäter till sex föräldrar, tre föräldrar på vardera förskola, som är hemma och är föräldralediga. I vår andra urvalsgrupp har vi valt att intervjua tre pedagoger på varje förskola. För att få en företrädare från exonivån representerad i vår studie har vi intervjuat en politiker som sitter i skol- och fritidsnämnden i Ängelholm, även han en bekant till oss.

3.2 Metodval och metoddiskussion

Under arbetets gång kommer vi att använda oss av följande metoder; enkät till föräldrarna och intervjuer med personalen och politikern. I stycket nedan motiverar vi val av metod.

3.2.1 Intervjuer

Med detta metodval vill vi skapa en berättelse som kan få dig som läsare att reflektera över vad några få, av många, förskollärare i Ängelholm anser om villkoren för 15-timmarsbarnen. Att bestämma en lämplig metod var inte något svårt val. I intervjuerna med personalen på förskolan eftersträvar vi den öppna dialogen, vilket är lättast att uppnå genom intervju. Tiden värderas också högt i sammanhanget, både för personalen och för oss. Inom läraryrket hör man ofta hur tidsbristen är ett stort bekymmer och för oss är det då en trygghet att bestämma en tid och plats för våra kommande intervjuer. Med en avsatt tid för intervjuer menar vi att informanten har mer tid att besvara våra frågor. Vi har valt att intervjua sex pedagoger på två olika förskolor. Intervjuerna kommer att äga rum i ett avskilt rum inne på förskolan. Vi kommer att använda bandspelare som hjälpmedel vid intervjuerna, då eventuella citat är viktiga för analysen.

I boken ”Forskningsmetodikens grunder” (Patel & Davidsson 2003:72) tas olika tekniker för att samla information upp. De som kan vara relevanta för oss är begreppen, ”hög grad av strukturering”, ”hög grad av standardisering”, ”låg grad av strukturering” och ”låg grad av standardisering”. Det de vill förmedla med dessa begrepp är att om man gör en intervju med hög grad av standardisering/strukturering så ställer man samma frågor, i samma ordning till alla informanterna men vid olika tillfällen. Vill man i stället ha en mer öppen intervju ställer man frågor som har en låg grad av standardisering/strukturering. Detta innebär att man ställer intervjufrågorna så som de lämpar sig. Här finns det ett stort utrymme för följdfrågor. Vid våra intervjutillfällen kommer vi att använda oss av så öppna frågor som möjligt, detta för att det är den öppna dialogen vi är ute efter.

15-Den fördel, som vi tror, en tidigare relation till informanten innebär, är att intervjutillfället får en prägel av dialog snarare än utfrågning. Genom media har vi fått en bild av att 15-timmarsregeln är något som politikerna inte vill tala om. Stämmer denna uppfattning kan det då vara bra att ha en tidigare relation med informanten. Andra fördelar som finns med att intervjua just denna politiker är att han snart är färdig lärare, vilket gör att han kan svara på intervjufrågorna utifrån två olika synvinklar.

3.2.2 Enkäter

Vad som styr vårt val av metod gällande föräldrarna, är brist på privata utrymmen och undvikande av stress. Informanterna har oftast sina yngsta barn med sig och vi anser att det inte är lämpligt att genomföra en intervju när barnen närvarar. Det vi menar är att det finns en möjlighet att föräldrarnas fokus lätt faller på sitt barn i stället för intervjufrågorna. Enkäter ger informanterna tid att svara när det passar och det finns även möjlighet att tänka igenom sina svar. Vi hoppas att tiden ger dem tillfälle till att skriva vad de verkligen tycker. Nackdelen med enkät är att möjlighet till den öppna dialogen försvinner.

För att återknyta till Patel & Davidsson (2003) så kommer man aldrig ifrån hög grad av strukturering/standardisering vid användning av enkäter. Detta beror på att en enkät är konstruerad på så sätt att varje person ska svara på samma frågor i samma ordningsföljd. Eftersom att vi inte kommer ifrån strukturerade frågor kan vi använda oss av frågeformuleringar som lämnar ett fritt svarsutrymme, t.ex. ”Vad anser du om…”. Vad det gäller användandet av öppna frågor i en enkät finns det lite delade meningar. Johansson & Svedner beskriver i boken Examensarbete i lärarutbildningen (2001) att man bör undvika öppna frågor med motivering att få orkar svara på frågor som ”Beskriv hur du ser på…”. Enligt Johansson & Svedner (2001) ska en enkät i första hand bestå av frågor med fasta svars alternativ. Vidare skriver de att när syftet är att få kunskap om informantens synsätt eller förhållningssätt anser de att intervju är ett bättre alternativ.

Med både Patel & Davidsson (2003) och Johansson & Svedner (2001) i bakhuvudet har vi vägt för- och nackdelar med deras något, från varandra, skilda förslag. Då vi är ute efter föräldrarnas åsikter men känner att intervju inte är den bästa metoden valde vi att mestadels

utgå från Patel & Davidssons tankar om öppna enkätfrågor. Det vi tog med oss från Johansson & Svedners tankar var att ställa en fråga i taget, d.v.s. utan följdfrågor. Med flera frågor inbakade i en, kan det bli förvirrande för informanten.

3.4 Forskningsetiska överväganden

Då vi valt att använda oss av enkäter och intervjuer som metod har vi kommit över mycket information från både föräldrar, personal och en politiker. Innan intervjuerna förklarade vi för pedagogerna att det som de säger inte kommer att kunna spåras till dem. Vi förklarade att det inte nämns i arbetet vilka förskolor vi utgår från eller var förskolorna befinner sig i kommunen. Vad det gäller enkäterna till föräldrarna skrev vi en informationslapp som medföljde enkäterna. På lappen nämndes det vad enkäterna skulle användas till och vikten av att just den föräldern, svarade men även att enkäten var helt frivillig och anonym. För att poängtera detta än en gång skrev vi även på enkäten att det var frivilligt att delta och att när enkäten var ifylld skulle den läggas i ett kuvert så att de kunde vara säkra på att det som skrevs var garanterat anonymt. Även för den politiker som vi intervjuade förklarade vi att dennes namn och partitillhörighet inte skulle komma att figurera i uppsatsen; det som sägs kommer endast att nämnas med ord som gör det omöjligt för läsaren att spåra vem som är vår informant.

3.5 Analysbeskrivning

I processen från att ha gjort ett metodval till att börja använda det empiriska materialet har vi beslutat oss för att använda en så kallas hermeneutisk forskningsprocess (Ödman 2007 & Nyström, http://www.infovoice.se). En sådan process inleds alltid med att fundera över vilken förförståelse som kan påverka själva tolkningen i processen. Vilken relation har vi till frågan kring 15-timmarsbarnen? Ödman (2007), som har en mer filosofisk prägel i sina texter, beskriver hermeneutik som ett vetenskapligt förhållningssätt där grundpelarna handlar om tolkning, förståelse och vetande. Vi eftersträvar en större förståelse genom att tolka

När vi nu har beslutat vilken metod vi vill använda oss av, är steg nummer två att läsa den datainsamlade texten (http://www.infovoice.se). Första gången som man läser igenom sitt datainsamlade material bör detta ge en grundläggande förståelse av materialets helhetsbild. Vid intervjutillfällena tillämpade vi bandspelare, vilket resulterade att vi först fick transkribera materialet innan vi kunde arbeta vidare med det. Patel och Davidsson (2003) skriver om hur analysarbete kan gå till; att det innebär en genomgång av det utskrivna materialet i flera omgångar. Vad som är till fördel under kommande genomläsningar är att använda sig av anteckningar och att stryka under i texten för att hitta eventuella mönster. Mönsterna man hittar är sedan en basal del i kategoriseringen av det insamlade materialet. Kategorierna kan innefatta det som är centralt och även belysa variationen inom kategorin. Denna typ av process har vi använt oss av då vi främst har försökt att belysa skillnader och likheter i svaren hos informanterna men även sådant som väcker funderingar hos oss. Vid bearbetningen av enkäterna förde vi anteckningar vid sidan om texten och markerade det som vi ansåg var av störst vikt vid en kommande analys.

I nästa del i processen ligger vikten på att förklara innebörden i det material som man samlat ihop. Vad Nyström (http://www.infovoice.se) menar är att den information vi har ifrån vår datainsamling är mänskliga sammansättningar, inga sanningar, utan har sitt ursprung utifrån den kultur och tradition vi lever i. Det sätt som vi har använt oss av om hur data ska förklaras har varit en strukturanalys. Enligt Nyström (http://www.infovoice.se) betyder det att liknande innehåll i texten förs samman och innehållet i texten blir klarare framställt.

Vidare i arbetets gång kommer processen att handla om att prova tolkningen (http://www.infovoice.se). Givetvis kan de tolkningar som innefattar vad någonting betyder för en människa bara prövas indirekt (Ödman 2007). För att slutföra processen i analysarbetet bör man göra en huvudtolkning vilket innebär att textens sammanhang sammansälls och det sätt vi gjort detta på är genom att sammanställa texten i en avslutande diskussion.

4

Analys

I detta kapitel redogör vi för analysen av vår undersökning och vi utgår ifrån våra enkätundersökningar och intervjuer och knyter an till vårt syfte och frågeställningar. Vi hoppas här kunna få ta del av hur pedagoger, föräldrar och politiker tänker kring 15-timmarsregeln och 15-timmarsbarnen. Under intervjuerna med pedagogerna och politikern valde vi öppna frågor och tog mest intervjufrågorna i anspråk som ett stöd för oss i intervjun, dessa svar är därmed svårare att strukturera upp eftersom svaren hänger ihop med varandra. I enkätfrågorna erhålls en tydligare struktur och är därmed också lättare att utforma i underrubriker.

Vi inleder analysdelen med att beskriva bestämmelserna kring 15 timmarsregeln. Sedan redogör vi vad våra informanter har svarat i olika styckeindelningar, först pedagogerna, sen föräldrarna och till sist politikerna. Vi skriver sedan en slutanalys genom att dra paralleller mellan de tre olika gruppernas svar och en sammanfattning och våra egna slutsatser. Observera att det ”resultat” vi nedan kommer att redovisa inte inkluderar barn till arbetslösa, då ingen av våra informanter är hemma på grund av arbetslöshet.

4.1 Bestämmelser kring 15 timmarsregeln

På Skolverkets officiella hemsida (http://www.skolverket.se, 2007-10-18) beskrivs skollagen som är stiftad av riksdagen. Skollagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning i Sverige. Lagarna och bestämmelserna kring förskolan och skolan har förändrats genom tiderna, och bestämmelserna för barn till arbetslösa och föräldralediga är en av de delar som varierat genom tiderna.

I boken Förskolan i politiken beskriver Korpi (2006) att man 1985 (a.a: 43) bestämde att förskolan, inte ska vara som tidigare, enbart till för föräldrar som har behov av förskolan då de arbetar eller studerar. Förskolan skulle komma att bli en rättighet för barnet själv, något som alla barn oberoende av föräldrarnas sysselsättning ska kunna få ta del av. Tanken var att

de fem åren hade gått visade det sig att kommunerna inte hade uppnått målet, och för att uppnå målen började nu kommunerna bygga fler förskolor. Nu var kanske en förskola för alla möjligt, men detta var inte långvarigt. År 1991 (a.a: 64) var kommunerna tvungna att få ner kostnaderna inom barnomsorgen. Barn till arbetslösa förlorade, i allt fler kommuner, sina platser och barn till föräldralediga hade ännu sämre möjligheter att få gå kvar på förskolan. Detta var bara ett av många sätt att få ner kostnaderna, större barngrupper, lägre personaltäthet var andra åtgärder som sattes in. Kommunerna höjde avgifterna samtidigt som de sänkte kvalitén. Men några år senare när arbetslösheten minskat och ekonomin hade stärkts, beslutades det den 1 januari 2001 (a.a: 74) att alla kommuner skulle erbjuda barn till arbetslösa barnomsorg. De barn som hade en plats skulle få behålla den och de som inte hade någon skulle erbjudas plats. Ett år senare på initiativ av miljöpartiet kom detta även att gälla barn till föräldralediga.

I andra kapitlet i skollagen som handlar om förskoleverksamhet och skolbarnomsorg innehåller paragraf 6 a och b bestämmelser för barn till föräldralediga och arbetslösa.

6a§ Barn vars föräldrar är arbetslösa skall tillhandahållas förskoleverksamhet enligt 6§ andra stycket. Förskoleverksamheten skall i sådana fall omfatta minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan.

6b§ Barn till föräldralediga enligt föräldraledighetslagen för vård av annat barn skall tillhandahållas förskoleverksamhet enligt 6§ andra stycket. Förskoleverksamheten skall i sådana fall omfatta minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan. (Lärarförbundet 2002: 61)

I skollagen kan man läsa att förskoleverksamheten skall omfatta minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan. Detta beslut kan kommunen inte påverka. Det som de däremot kan påverka är hur de ska fördela de 15 timmarna. Vissa kommuner, t.ex. Örgrytes kommun har valt att starta en förskola riktade till barn till föräldralediga och arbetslösa. Föräldrarna fick till att börja med välja om de ville ha sitt barn på förskolan tre timmar om dagen eller 2,5 dag i veckan. Efter en utvärdering visade det sig att föräldrarna föredrog alternativet 2.5 dag i veckan och inte tre timmar per dag (Tjänsteutlåtande Örgryte kommun 2004-09-09).

Ängelholms kommun har valt att barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga skall erbjudas förskoleverksamhet fem dagar i veckan tre timmar på förmiddag alternativt tre timmar eftermiddag. Det är upp till varje rektor att besluta om vilka tider som gäller i just det

rektorsområdet: förmiddag eller eftermiddag, dock får ingen lunch serveras till dessa barn. Det som skiljer besluten åt mellan föräldralediga och arbetslösa är att de arbetslösa får en större flexibilitet, vid tillfälliga arbeten eller intervjuer, vad det gäller barnets tider på förskolan (www.engelholm.se). Att Ängelholms kommun valde detta alternativ var för att bibehålla kvalitén och samtidigt även ha möjlighet att minska barnkön (Intervju med politiker, 2007-10-30).

4.2 Hur ser pedagogerna på 15 timmarsregeln?

Som tidigare nämnt har vi, för att få de sex pedagogernas åsikter, gjort intervjuer, som vi sedan har sammanställt. Alla intervjuer är anonyma och eventuella namn som nämns är fingerade.

Alla informanterna tyckte det var stora och svåra frågor att besvara, detta för att de såg på 15-timmarsregeln som pedagog men även som förälder. I det större sammanhanget kan man se att alla pedagogerna har delade meningar kring 15-timmarsregeln, men att de alla på något sätt också nämner att det är bra att den finns. Några pedagoger menade dock på att regel är viktigast för barn över tre år eftersom yngre barn inte har samma behov av sociala kontakter.

4.2.1 Allmänna åsikter kring 15-timmarsreglen

Ängelholms kommun har beslutat att barn till föräldralediga/arbetslösa i första hand får vistas på förskolan mellan 8-11, fem dagar i veckan. Som ett andra alternativ, när trycket i barnkön är stort, får barn till föräldralediga/arbetslösa vara på förskolan tiderna 13-16, fem dagar i veckan. Tanken är att två 15- timmars barn ska dela på en plats, ett barn är där på förmiddagen och ett annat på eftermiddagen (Intervju med politiker, 2007-10-30). Några av informanterna menar på att de inte tycker om tanken bakom regeln och det de syftar på då är att två barn delar på samma plats. På de två förskolorna vi utgått ifrån har det inte ännu varit aktuellt för två barn att dela på en plats, eftersom att barnkön inte varit så stor. Enligt våra

problematik som politikerna inte tänkt på. Nedan beskriver en informant hur hon tänker kring det.

Vad som jag tycker är viktigt att lyfta fram ur min synvinkel som pedagog är att man räknar 15 timmarsbarnen som ett ”halvt barn” i barngruppen. Vad som påverkar mitt arbete och som oftast inte lyfts är den administrativa delen. Jag kan inte ge ett ”halvt”

utvecklingssamtal eller en ”halv” inskolning (intervju med pedagog 2007-11-19).

4.2.2 Timantal och tidsfördelning

Gällande fördelningen av de 15 timmarna i veckan var det delade meningar. Hälften av pedagogerna ansåg att fem dagar i veckan tre timmar om dagen var en bra fördelning av timmarna. De fördelar som pedagogerna nämnde med att barnen är på förskolan 8-11, fem dagar i veckan, är att barnen får en bra kontinuitet i sin förskolegång. Detta tror några av pedagogerna är en trygghet för barnen, att barnen vet vad som händer och vad som kommer att hända under förmiddagen. På frågan om barnen ska vara på förskolan på förmiddagen eller eftermiddagen var alla eniga om förmiddagen med motiveringen att det är pedagogiskt bäst då det på förmiddagen finns mest personal. De menade även att barnen är som piggast på förmiddagen vilket gör att de får ut mer av sin vistelse på förskolan.

Den andra hälften av pedagogerna ansåg att det hade varit bättre att fördela timmarna på färre dagar. De nackdelar som togs upp var bland annat att barnen missar den längre sammanhängande ”fria leken”. ”Det som är synd om barnen är att förmiddagarna är så inrutade, den fria leken hinns inte alltid med. Ibland hör man hur barnen bara saknar att få leka. Utrymmet över den fria leken som bara sprudlar, saknas” (Intervju med pedagog 2007-11-16). Även Qvortrup (1994) nämner att förskolans inrutade rutiner gör att tiden för den fria leken begränsas. Nästan alla informanter använder sig av uttrycket ”den fria leken”, men vad innebär det? Är inte all lek ”fri”? Är inte den lek som 15-timmarsbarnen får utomhus ”fri” lek? En annan nackdel som nämns är att, den oftast lite stillsammare stunden efter maten, som på ena förskolan innebär läsvila och på den andra någon form av lugn aktivitet, är något som 15 timmarsbarnen alltid missar.

Pedagogerna nämner också att de vid 11.00 (tidpunkten när föräldrarna till 15-timmarsbarnen hämtar desamma) upplever att de inte har möjlighet att hinna informera om hur dagen har varit. En av informanterna uttrycker att hon inte kan göra ett bra jobb då en aktivitet ute på gården ska avslutas, samtidigt hon vill ta sig tid till att informera föräldrarna om dagen. Hon beskriver att hon själv som förälder, i en sådan situation, känner sig ”påträngande” eller att hon kommer ”olägligt”.

4.2.3 Det pedagogiska uppdraget

På frågan om hur pedagogerna ser på sitt pedagogiska uppdrag gällande 15 timmarsbarnen ansåg alla att de kan tillgodose barnen och deras behov under den tiden barnet vistas på förskolan. En av pedagogerna menade förvisso att hon kan tillgodose barnen deras behov, men att 15 timmarsbarnen inte får lika mycket som de barn som är på förskolan 40 timmar i veckan.

4.2.4 Vikten av att en måltid serveras

Som vi nämnt ovan har Ängelholms kommun bestämt att barn till föräldralediga/arbetslösa inte får äta någon lunch på förskolan. När vi frågade vad pedagogerna anser om detta var hälften eniga om att lunchen är en viktig del av den pedagogiska verksamheten. ”Lunchen är en viktig del för att barnen får sitta i en mindre grupp och att de får lära sig samspel och turtagande och ser hur kompisarna gör när de äter” (Intervju med pedagog 2007-11-19). De andra pedagogerna menade på att det finns viktigare delar än lunchen. De menade på att det ofta bara handlar om 1 – 1½ år av barnens liv, och utifrån deras perspektiv som pedagoger är det bra som det är nu; med extra barn till lunchen får man som pedagog mindre tid till de andra barnen. En av pedagogerna nämner att hon tror att föräldrarna hänger upp sig på att tiden på förskolan inte är tillräcklig just för att barnen inte får någon lunch. Hon menar att föräldrarna kanske inte i första hand tänker på lunchtillfället som en pedagogisk måltid, utan menar istället att det är så enkelt att föräldrarna upplever det som en stress att de ska ha mat färdig hemma när de hämtar sitt barn, både det äldsta och det yngsta är hungriga.

4.3 Hur ser föräldrarna på 15-timmarsregeln och sitt barns

förskolegång?

Vi använde oss av en enkät för att få fram sex stycken föräldrars åsikter kring frågorna om 15-timmarsregeln. Enkäterna är helt anonyma och eventuella namn som nämns är fingerade.

4.3.1 Timantal

De två första frågorna (Se bilaga A) skrev vi med syfte att belysa vad informanterna anser om Ängelholms bestämmelser kring, när och hur mycket man får lämna sitt/sina barn på förskolan och om de önskar något annat timantal. Resultatet visar att ingen av informanterna är helt nöjd med att lämna sitt/sina barn tre timmar på förmiddagen, fem dagar i veckan. Den övervägande anledningen till missnöjet handlar om stressen som föräldrarna upplever innan lämningen. Samtidigt uttrycker flera av föräldrarna att de ser vikten av att deras äldsta barn ska få vara på förskolan för att få leka med kompisar och väljer därför att ändå lämna mellan 08.00-11.00, trots missnöje.

Hälften av informanterna önskar ett annat timantal och andra häften är nöjda, men skulle vilja fördela de 15 timmarna annorlunda. De informanter som är nöjda uttrycker att timantalet inte borde utökas för att de vill träffa sina barn på tider då de är pigga.

4.3.2 Fördelning av timantalet

När vi sedan frågade hur de själva hade fördelat timmarna om de fick bestämma, svarade över hälften att de vill lämna fem timmar om dagen, tre dagar i veckan. Dessa dagar skulle i ett drömscenario då också vara fria att lägga som man önskar under veckan och det skulle också finnas en flexibilitet för när man hämtar och lämnar. En av informanterna uttrycker denna önskan och menar att ”man som förälder bör kunna styra tiderna för de 15 timmarna och göra lite olika, olika veckor, förutsatt att schema lämnas in två veckor i förväg” (Enkät till föräldrar 2007-11-20)

4.3.3 Barnets förskolegång

Fråga fyra (Se bilaga A) handlar om hur föräldrarna ser på sitt barns förskolegång. En intressant fråga där syftet är att ta reda på hur föräldrarna upplever att deras barn trivs på förskolan utifrån de tider barnet spenderar där. Det fanns två svar på denna fråga som ofta återkom. Det första handlar om att informanterna uttrycker ett starkt missnöje med att barnen missar en måltid på förskolan; frukost eller lunch. Någon informant menar att barnets förutsättningar hade blivit ännu bättre med en måltid under den tiden barnet är där. En annan informant menar att hennes barn känner en utanförkänsla på grund av hon kommer till förskolan när de andra barnen äter frukost. En tredje uttrycker att hennes barn tycker om att gå till förskolan ”men har nu börjat bli medveten om att de andra ska äta, men inte jag” (Enkät till förälder, 2007-11-20). I enkäterna framgår det att alla föräldrarna känner väldigt starkt kring att deras barn inte äter på förskolan och man kan verkligen undra vad det är som framkallar denna frustration hos dem. Tycker de att det är ett så pass viktigt pedagogiskt inslag? Eller handlar det om rättvisa? Eller om deras strävan efter att så rationellt som möjligt ordna sin dag?

Det andra återkommande svaret handlar om att föräldrarna tycker att det är för kort tid för barnen att vara på förskolan. De menar att barnens lek får lida och de inte hinner med den lek som barnen skulle vilja. Endast en av sex informanter uttrycker sig vara helt nöjd med hur hon ser på sitt barns förskolegång.

4.3.4 Vikten av måltiden

Fråga fem (Se bilaga A), som var den sista frågan handlar om vad föräldrarna tycker om att Ängelholms kommun har beslutat att 15-timmarsbarnen inte får äta lunch på förskolan. Alla informanter menar att det är något som fattas och att de gärna hade sett i alla fall en måltid serveras under deras barns vistelse på förskolan. Alla utom en informant uttrycker att lunchen är ett viktigt inslag i den pedagogiska verksamheten och att det är av stor vikt att deras barn får äta med andra barn. En av informanterna återkopplar till utanförkänslan och menar att hennes barn inte får ta del av samma saker som resterande barn. I en av sex enkäter nämns

för att barnet går hem hungrigt och lämnar gruppen med matvagnen framför näsan. Vad som också upprör föräldrarna är att de faktiskt betalar samma summa för att ha sitt barn där 15 timmar i veckan utan lunch, som de barn som går hela veckor med lunch. De uttrycker det helt enkelt som att det är snålt.

4.4 Hur ser politikerna på 15-timmars regeln

För att få en mer tillförlitlig studie har vi också valt, precis som det står i syftet, att belysa eventuell problematik och/eller fördelar, angående frågan kring 15-timmarsregeln, som finns ur en politikers synvinkel. Det är trots allt i deras makt besluten kring 15-timmarsregeln tas. För att få fram vad politiker tycker om 15-timmarsregeln har vi valt att använda oss av en intervju då vi träffat en politiker och vi har även varit i telefonkontakt med andra beslutsfattare. Observera nedan att det emellanåt kan uppfattas som att alla politikerna i Ängelholm är eniga och står för det som vi använt som underlag i studien, men vi vill poängtera att informationen nedan endast utgör vad en politiker, från ett parti, i Ängelholm tror och anser.

4.4.1 Ekonomi

Den första frågan handlar om varför det togs ett beslut om 15-timmarsregeln och informanten menar då att detta främst var ett sätt att spara pengar.

Man har bara en viss budget och då vi just nu inom Ängelholms kommun utökar förskoleverksamheten genom att bygga fler förskolor räcker inte pengarna till allt. Vi har bett om mer pengar och hoppas att vi så småningom ska få det (Intervju med politiker 2007-10-30).

Ur en tidningsartikel från Helsingborgs Dagblad (2007-12-09) framkom det att om barnens tider ändras så kommer det att krävas mer personal, vilket kommunen inte har någon budget för. Därför måste kommunen ha dessa tider. Vår fråga blir då, har de större personaltäthet i de kommuner som låter barnen vara på förskolan tre dagar i veckan? En annan anledning till att beslutet togs berodde på långa barnköer, hade man som tidigare låtit barnen vara på förskolan 09.00-14.00, tre dagar i veckan, hade barngrupperna blivit alldeles för stora. Därför beslutades

det att 15-timmarsbarnen skulle vara på förskolan 08.00-11.00 eller 13.00-16.00. Tanken är att två barn ska dela på en plats. Informanten tillägger att det i största möjliga mån är förmiddagen som gäller, men det är upp till varje enskild rektor att bestämma. Att förvaltningen valde detta beslut beror på att detta var ett sätt som kunde bibehålla kvalitén men samtidigt också minska i barnkön (Telefonsamtal 2007-11-13).

4.4.2 En förskola för alla

Informanten (Intervju med politiker 2007-10-30) menar vidare att han kan se både tydliga för- och nackdelar med hur det ser ut idag, men menar att detta är den bästa lösningen just nu. Han uttrycker att han inte helt gillar regeln kring 15-timmarsbarnen, men menar att om man sitter i en allians måste man ibland vika sig för vissa saker. ”Partierna är inte eniga om beslutet, men nästa år ska skolplanen läggas om och i nuläget diskuteras det om att vi ska ändra regeln, men detta är ett beslut som måste tas av alla partierna” (Intervju med politiker 2007-10-30). En av anledningarna till att informanten inte är för tiden 8-11 beror på att han anser att lunchen är en viktig del av vistelsen på förskolan. Han menar på att barnen lär av varandra i matsituationen och att det är viktigt att barnen får en lugn och bra inställning till att äta i grupp. Informanten menar också på att 15- timmars regeln måste finnas då alla barn har rätt att gå i förskolan, det är viktigt att barnen integreras i skolvärlden så att det blir en smidig övergång. Detta är även något som Qvortrup (1994) nämner i sin forskning, han menar på att förskolan kan ha en viktig betydelse i barnets vidare skolgång, då det redan via förskolan skolats in i skolsystemet. Halldén (2007) menar att vi dock måste ifrågasätta om förskolan håller på att bli för mycket skola.

4.4.3 Politikers syn på förskolans verklighet

Frågan är ju hur det blir när politiker, som tar beslut kring förskolan, inte riktigt är insatta i hur den pedagogiska verksamheten fungerar.

Politiker har oftast en snedvriden inställning till verksamheten. För att detta ska brytas måste pedagogerna visa motsatsen. Politikerna måste höra underifrån att det inte fungerar. Många politiker menar också att pedagogisk verksamhet bara finns på förmiddagarna, på eftermiddagarna är det ”barnpassning” och då är det inte lika viktigt för barnen att vara där. (Intervju med politiker 2007-10-30)

Utifrån kommentarer av pedagoger, politiker och föräldrar, från vårt empiriska material kan vi tyda en brist på kommunikation dem emellan. De finns en kontaktbrist mellan exonivån och mikronivån, vilket vi tolkar att informanterna upplever som problemfylld.

Informanten (Intervju med politiker 2007-10-30) berättade att det är alldeles för ofta man hör politiker säga att förskolan bara har barnpassning på eftermiddagen, men för att få politikerna att ändra sin inställning måste pedagogerna visa på att det inte är så. Att detta inte bara är en åsikt som några politikern i Ängelholm anser, visar sig genom en artikel från Helsingborgs dagblad när en politiker i Bjuvs kommun hade som motivering om varför barnen skulle vara på förskolan 8 -11 att det är pedagogiskt bäst för barnen att vara på förskolan på förmiddagen. Detta får en att fundera på om de anser att endast styrda aktiviteter är pedagogisk verksamhet, eller vad menar de med pedagogiskt bäst? (Intervju med politiker 2007-10-30).

4.5 Sammanfattning och slutanalys

I denna sammanfattning, som också är en fortsättning på analysen, kommer vi att dra paralleller mellan de olika informationsgrupperna. Vi kommer även att koppla till teorin och tidigare forskning.

4.5.1 Bronfenbrenners ekologiska miljösystem

Vad vi kan konstatera är att föräldrar, politiker och pedagoger alla har olika åsikter om 15-timmarsregeln utifrån deras egen verklighet, vilket också gör att vår studie får många olika, komplexa resultat. För att återknyta till Bronfenbrenner så menar han att hans modell tyder på

att vi alltid måste ta hänsyn till många olika förhållanden samtidigt och att vi inte alls ska försöka förenkla något, som faktiskt behöver få vara komplicerat (Imsen 2006).

Som en sammanfattning har vi kommit fram till att det är i samspelet mellan de olika miljöerna som våra frågeställningar blir intressanta att analysera och ifrågasätta, eftersom det är just i det samspelet som meningarna delar sig. Var är det då det brister? Sammanfattningsvis så finns det på mikronivån ett missnöje angående tiderna som barnet skall lämnas och hämtas som gör att sammarbetet och kommunikationen mellan pedagoger och föräldrar inte fungerar fullt ut. Vad som också utgör en problematik är att föräldrarna anser att det är för kort tid som barnet får spendera på förskolan och detta i sin tur bidrar till en stress för föräldrarna. Hur barnet påverkas av att gå på förskolan från 08.00-11.00, kan vi inte besvara, dock så finns det funderingar, hos alla tre urvalsgrupper, om att 15-timmarsbarnen missar saker på förskolan, bland annat den fria leken och lunchen.

På makronivån har skollagen stiftat regler kring hur barnen till föräldralediga och arbetslösa får vistas på förskolan. Detta är ingenting som varken kommunen, pedagoger eller föräldrar kan påverka och Imsen (2006) beskriver hur bestämmelser i makrosystemet i allra högsta grad ”berör varje barn på mikronivå och det samspelet som äger rum där”. Vad kommunen, som i Bronfenbrenners modell befinner sig i Exosystemet, kan påverka är hur de 15 timmarna ska fördelas och det är då upp till varje enskild rektor att besluta. Ängelholms kommun tog detta beslutet för att bibehålla kvaliteten och minska barnkön. Var samarbetet brister i exosystemet är emellan politiker, kommunen och pedagogernas arbete. Pedagogerna uttrycker ett missnöje med att två barn skulle dela på en plats, eftersom att detta innebär mycket extra administrativt arbete och mindre tid till varje barn i barngruppen. Politikerna måste också se på detta beslut utifrån en ekonomisk synvinkel, vilket krockar med den pedagogiska strävan. Imsen (2006) menar vidare att exsosystemet innefattar arbetslivets ordning även gällande föräldrarna, exempelvis i en situation där en förälder blir arbetslös så påverkas barnet givetvis direkt eller indirekt.

Imsen (2006) beskriver att Bronfenbrenner utvecklat sin teori sedan han först började forska inom området. Bronfenbrenner har fått mycket kritik angående sin modell för att den gör att barnet/individen som befinner sig i mitten av cirkeln och sen omges av de olika lagrena av miljöer, blir ”inlåst” (Imsen 2006; Prout 2005). Miljöerna hänger samman genom de olika

att man uppfattar hans modell som att individen försvinner bland alla samhällssystem osv. Som tidigare skrivit är det alltså så att Bronfenbrenner på senare tid utvecklat sin modell och lagt en större vikt på det aktiva samspelet mellan barn och föräldrar och samarbete i pedagogiska situationer. Den modell som bildas i vårt sammanhang är också någonting som ändras med tiden beroende på vad aktörerna gör med den. Exempelvis om beslutet kring 15-timmarsbarnen skulle ändras på något sätt, kanske genom timantalet, lunchen osv.

4.5.2 Pedagoger, föräldrar och politikers åsikter om 15-timmars regeln

Politikerna måste se på 15 timmarsregeln utifrån en ekonomisk synvinkel. De måste även se på förskolan utifrån ett samhällsperspektiv vilket gör att de inte kan tillgodose allas viljor. Föräldrarna ser på 15 timmarsregeln utifrån vad som lämpar dem bäst utifrån deras situation. De utgår från sitt barn men även det som är praktiskt bäst för dem gällande tider, mat m.m. Slutligen har vi pedagogerna som ser på 15 timmarsregeln utifrån förskolans verksamhet. De utgår från vad som passar verksamheten och barngruppen bäst. I deras yrkesroll stävar de efter att tillgodose alla barnen. Utifrån dessa tre olika grupper har vi tre olika perspektiv på en och samma regel. Det vi vill lyfta med detta är att det är näst intill omöjligt att få alla grupper att känna sig nöjda.

Enligt Qvortrup (1994) står det klart att på förskolan får barnen möjlighet att samspela och träna sin sociala kompetens med andra barn. De flesta av pedagogerna var inne på detta och de menade då att samspelet och den sociala träningen är delar som 15 timmarsbarnen får ta del av den tiden de är på förskolan. Inte i samma mån som de barnen som är på förskolan hela dagen, men som en av pedagogerna sa, ska de barn som är på förskolan 15 timmar i veckan få lika mycket som de som är där 40 timmar? Utifrån enkäterna så pratar några av föräldrarna om hur viktigt samspel och social träning är, men endast utifrån lunchen. De påpekar bara att barnen missar dessa delar eftersom att de inte får äta lunch på förskolan.

Utifrån vår undersökning kan vi se att alla informanter är nöjda med att det finns en möjlighet att lämna sina barn på förskolan då man är föräldraledig eller arbetslös. En av informanterna nämnde att hon först hade tänkt låta det äldre barnet vara hemma när hon fick ett barn till, men då det inte fanns några andra barn i området som var hemma på dagarna bestämde hon

att låta det äldsta barnet få går kvar på förskolan för att få leka med jämngamla kompisar. Detta är något som även Qvortrup (1994) nämner, han menar på att det förr var fler barn hemma, vilket gjorde att barnen hade andra möjligheter att leka med varandra. Nu för tiden går nästan alla barn på förskolan, vilket gör att barnen i grannskapet inte är hemma på dagarna.

En av pedagogerna nämnde att hon tycker det är bra att barnen får ha tillgång till förskolan fast att mamma eller pappa är hemma. Vidare menade hon på att det inte alltid är så lätt för de barnen som är vana att vara på förskolan 30 – 40 timmar i veckan och sen för att en dag bara få vara där 15 timmar i veckan. Det var dessa barn som hon trodde kunde uppleva det som jobbigt. De andra barnen menade hon på visste inget annat vilket gjorde att de inte reflekterade så mycket över att de missade lunchen med mera. I boken Mamma pappa utan jobb (Näsman & Gerber 1996) framhävs det att förskolan efter en tid utgör en del av barnens vardag. Det är här deras sociala nätverk finns.

En nackdel som framkommit under arbetets gång om 15-timmarsregelns existens är att en pedagog nämnde att hon kan känna för de föräldrar som måste vänta längre än tänkt på att få en förskoleplats eller de föräldrar som inte får plats på den förskolan som de önskat, eller kanske inte ens får plats i samma del av kommunen som de önskat. Hon menade på att i grund och botten är förskolan till för att göra det möjligt för föräldrarna att arbeta samtidigt som man väljer att ha familj. Som vi nämnt ovan ansågs det förr att förskolan endast var till för att barnen inte skulle hindra föräldrarna i deras arbeten. Även Qvortrup (1994) nämner att man inte kan komma ifrån att förskolan är till för att barnen inte ska utgöra något hinder för föräldrarnas arbeten, men det är inte så enkelt. Redan 1985 ansåg man att förskolan inte endast var till barn vars föräldrar arbetade, förskolan skulle vara ett barns rättighet (Korpi 2006). Tyvärr kom det att dröja över 15 år innan beslutet togs och en förskola för alla var möjlig.

4.5.3 Hur ser pedagoger och föräldrarna på vistelsetiden

att barnen inte hinner leka. Detta var något som även pedagogerna nämnde och de menade då att nackdelen med att barnen är på förskolan på förmiddagen är att utrymmet till den fria leken är mindre. En av pedagogerna nämnde att förmiddagen är så inrutad att den fria leken försvinner. En fundering vi får är att det ingår i vårt pedagogiska uppdrag att tillgodose alla barnen och dess behov, om den styrda aktiviteten är ett hinder varför då låta stora delar av förmiddagen vara styrd? Även Qvortrup (1994) pratar om den fria leken, han menar på att förskolans rutiner gör att barns chans till spontanitet i leken försvinner. Andra nackdelar som Qvortrup påpekar är att barn som går på förskolan utsätts för en instabilitet då de varje dag måste bryta upp från hemmets trygga miljö till förskolan där de ofta möter nya människor. Detta är något som varken pedagogerna eller föräldrarna nämnde. Frågan är om förskolan inte blir en trygg miljö för barnen då de vistas där fem dagar i veckan? Andra som har forskat inom ämnet ex. Valsiner och Hårsman (i Lindahl 1998) menar snarare på att barn mår bra av att tidigt bygga relationer med andra än föräldrarna. Barn som tidigt blir vana vid att umgås med andra människor vågar ta kontakt med okända i större utsträckning än de barn som vistas hemma.

Bortsätt från de bestämmelser som finns kring 15-timmarsregeln vågar vi anta att det i grund och botten är alla barns bästa informanterna i vår studie eftersträvar, såväl föräldrar, pedagoger som politiker. Sandberg & Vuorinens (2007) menar att för att uppnå detta, är en basal del i det arbetet, samverkan mellan personal och föräldrar. För föräldrarna är det viktigt att kunna ta del av sina barns värld och de behöver information om det barnet upplever när det är på förskolan. Många av föräldrarna beskrev i enkäterna att de känner att pedagogerna inte har tid för dem. På morgonen, klockan 08.00, när 15 timmarsbarnen lämnas på förskolan är det samtidigt oftast många andra barn som kommer och frukosten har inte alltid hunnit bli avslutad. Innan lunchen, klockan 11.00 finns det mycket som händer på en gång och inte heller då har pedagogerna alltid tid att prata med föräldrarna. Sandberg & Vuorinens (2007) uttrycker att resultatet i deras studie visar på att det är tamburkontakten tillsammans med utvecklingssamtalen som betyder mest för föräldrarna gällande samverkan mellan förskolan och hemmet. Föräldrarna i vår studie nämner en saknad av kontakt med personalen och menar då att det är tiderna som bidrar till detta. En av informanterna uttrycker hur 15-timmars regeln får henne att känna sig som förälder;

Som 15-timmarsförälder känner man sig nästan ”dålig” för att man tycker att ens barn behöver pedagogisk verksamhet och tid med andra barn i grupp. Jag hade önskat mer flexibilitet och inte hela tiden bli behandlad som om man inte riktigt hörde till. Personalen har inte tid med föräldrakontakt vid vare sig 08.00 eller 11.00. (Enkät 2007-11-19)

Även några av pedagogerna nämnde att detta är en av de största nackdelarna med tiden 8-11; att föräldrakontakten inte alltid blir som man önskat. Exobesluten, d.v.s. kommunens beslut om att lunch inte får serveras till 15-timmarsbarnen påverkar mikromiljöns kontakt. Både föräldrar och personal ser brister i samarbetet, p.g.a. kommunens beslut. I boken Den moderna barndomen (Halldén 2007) beskrivs det hur föräldrar har en önskan om att bli mötta i hallen när de kommer för att hämta barnen. Vidare skriver författaren att förskolan ofta är det första möte föräldrarna får med en institution. En fråga vi ställer oss är hur påverkas då föräldrarna om de upplever att pedagogerna inte har tid för dem när de kommer till förskolan? Det vi menar är, om förskolan är föräldrarnas första kontakt med en institution och den kontakten inte blir som de tänkt sig: vilka konsekvenser får detta för föräldrarnas vidare förtroende för skolsystemet?

4.5.4 Lunchen som pedagogisk måltid

15 timmarbarnen i Ängelholms kommun får inte äta lunch på förskolan. Hur ser föräldrar och pedagoger på detta? Har lunchen någon betydelse i 15 timmarsbarnens förskolegång?

För föräldrarna är lunchen en väldigt viktig del av barnens vistelse på förskolan. Föräldrarna är upprörda över att deras barn inte får äta någon lunch och de anser att deras barn missar mycket av den sociala kontakten med de andra barnen. En av pedagogerna nämnde i intervjun att hon inte tror att föräldrarna vill att barnen ska äta på förskolan bara för att de ska lära sig samspela vid måltiden. Hon trodde inte att föräldrarna tänkte på barnens samspel och sociala kontakt vid måltiden. Här visar våra enkäter något helt annat. Alla utom en av föräldrarna hade samspelet och den sociala kontakten som argument för att barnen skulle få äta på förskolan. De menade på att det är viktiga delar som barnen missar på grund av att de inte får närvara. Under intervjun med politikern framkom det att även han anser att lunchen är en viktig del av den dagliga pedagogiska verksamheten, som tyvärr inte 15 timmarsbarnen får ta

4.5.5 Föräldrarnas roll

Resultatet av enkäterna visade på att föräldrarna känner en stress kring hämtning och lämning av sitt barn på förskolan. Så som föräldrarna beskriver dagen är att den blir väldigt inrutad på grund av tiderna på förskolan och stressen som det skapar. Många av informanterna tyckte att det var stressigt på morgonen, med alla de moment som hör till; frukost, påklädning och promenaden till förskolan. Några föräldrar beskriver hur tiden, då det/de äldsta barnen är på förskolan ska gå till det yngsta barnet, samtidigt som eventuella vardagssysslor ska ordnas. När klockan sedan har blivit 11 är det dags att gå och hämta det äldsta barnet samtidigt som lunchen till barnen måste ordnas hemma, istället för att barnet ätit på förskolan. Då alla pedagoger själv är föräldrar nämnde många av dem under intervjuerna att de förstår att föräldrarna upplever situationen som stressig. De kunde förstå varför föräldrarna tyckte att tre dagar i veckan och fem timmar om dagen passade bättre. En av pedagogerna nämnde att en vistelsetid på fem timmar istället för tre skulle ha gjort så att föräldrarna fick mer gjort hemma och på så sätt skulle mycket av stressen, som de upplever, ha försvunnit.

.

I Sandberg & Vuorinens studie från 2007, kunde de se en trend som under de senaste åren ökat, som visar att föräldrar tenderar att isolera sig mer och mer. Detta handlar om den stress som föräldrarna känner, då vardagssysslor och eventuellt arbete tar största delen av dagen. Självklart kan denna ”isolering” både vara självvald men också i vissa fall ofrivillig, hur som helst så bidrar detta i vissa fall till en osäkerhet i föräldraskapet. Sandberg & Vuorinens menar på att om föräldrarna isolerar sig, förlorar de möjligheten att utbyta erfarenheter med andra föräldrar och att lära av varandra. I detta fall fungerar förskolan, om än inte 15-timmarsbarnen, som en bra mötesplats, då de träffar andra föräldrar men kan även söka stöd hos personalen.

En av pedagogerna nämnde att som förälder är det viktigt att inte tala inför barnet vad man tycker och tänker om förskolan och tiderna som barnet får vistas där. Vill man som förälder att sitt barn ska trivas på förskolan måste man själv vara positivt inställd. Även i Sandbergs & Vuorinens (2007) studie, som handlar om samarbetet mellan hem och förskola, lyfts tillit mellan personal på förskolan och föräldrarna, som en av grundstenarna. Barn är otroligt uppmärksamma och känsliga på sina föräldrars åsikter. Även outtalade uppfattningar och bristande tillit till förskolan från föräldrarna, känner barn lätt av.

4.5.6 Förskolan ett komplement till hemmet

Under intervjuerna med pedagogerna nämndes det att förskolan är ett komplement till hemmet. De menade på att förskolan ska ge barnet det som föräldern inte kan så som leka med jämngamla kompisar m.m. Även Näsman & Gerber (1996) nämnde att förskolan är ett komplement till hemmet och personalens uppgift är att kompensera för brister i familjen men även komplettera föräldrarnas vård av barnet. Pedagogerna menade på att förskolan är ett komplement till hemmet, men den är inte obligatorisk. Man måste inte låta sitt barn gå på förskolan. Detta är något som Halldén (2007) nämner när hon förklarar att förskolan inte är obligatorisk, men att den idag har blivit en del av skolsystemet. Vidare skriver hon att efter Skolverkets utvärdering visade det sig att förskolan blir allt mer lik skolan. Frågan är då, om förskolan blir allt mer lik skolan och idag är en del av skolsystemet, hur ser då samhället på förskolan? Ser de förskolan som obligatorisk? En av pedagogerna förklarade att hon tror att samhället framhäver förskolan som något som barnen inte kan vara utan. Hon menade på att man borde fokusera på att stärka föräldrarna i sin roll, då hon idag upplevde en osäkerhet hos föräldrarna. ”Stärk föräldrarna så att de tror på sig själva, föräldrarna måste förstå att de är bäst för sina barn, inte förskolan” (Intervju med pedagog 2007-11-16).

4.5.7 Politiska åsikter

Som vi nämnt tidigare har vi intervjuat en politiker från Ängelholm. Informanten var inte helt nöjd med det nuvarande upplägget, men poängterade att detta, i nuläget, var den bästa lösningen. Informanten menade att då alla barn har rätt att gå i förskolan måste kommunen i nuläget ha denna regel på grund av att ekonomin inte räcker till allt. En annan anledning till att barnen ska gå i förskolan menar informanten är att barnen ska integreras i skolvärlden så att det sedan blir en smidig övergång. Även Qvortrup (1994) anser att förskolan spelar en stor roll här. Han menar på att förskolan har en viktig betydelse i barns vidare skolgång, så som vi tolkar honom menar han att barnen som går på förskolan redan har skolats in i systemet och dess rutiner. Några av pedagogerna var inne på det då de menade att barn efter tre års ålder kan ha större behov av förskolan vad det gäller att lära känna kompisar och sen när de blir ytterligare lite äldre följa med till studiebesök på skolan m.m.