Vi upplevde att det var svårt att både filma och att vara en av pedagogerna som inskola- de barnen. Vi kände oss stressade och kluvna till vilket vi skulle fokusera på. Det nor- mala är att lägga all kraft på barnen och deras föräldrar under inskolningen. I och för sig så var föräldrarna informerade om att vi gjorde en undersökning och att det var de som hade huvudansvaret för sina barn den första veckan. Trots att föräldrarna var positiva, så kändes det ändå inte bekvämt. Skulle vi göra om vår undersökning igen, så skulle vi göra den i en för oss okänd barngrupp, där vi inte hade någon anknytning. Vi tycker att det skulle vara intressant att göra om vår undersökning i en ”vanlig” förskolemiljö för att se om den sett annorlunda ut där. Hur påverkade miljön, en skolsal, vårt resultat? Hade det sett annorlunda ut om vi gjorde undersökningen i en redan befintlig förskole- grupp, där det förmodligen finns en trygg stumme med barn som varit på förskolan en längre tid?
Att använda sig av videokameran som dokumentationsredskap vid observationerna an- ser vi var ett bra val, eftersom vi har kunnat titta på filmerna flera gånger både enskilt och tillsammans. Det finns ingen begränsning för hur många gånger vi har kunnat se materialet och på så sätt har vi kunnat få syn på nya saker som skett i samspelen. Vi har kunnat titta närmre på deras kommunikation både när det gäller kroppsspråket och det verbala, vilket hade varit omöjligt om vi inte filmat. Det tog tid att bearbeta videofil- merna, men vi anser att det är värt besväret. Vi har funderat över om videofilmningen har påverkat inskolningen. Var vi tillräckligt fokuserade på barnen ändå? Var videoka- meran något som störde barnen i deras agerande eller är barn idag så vana vid att bli filmade, så att de inte lägger märke till att den finns i miljön?
Vi använde oss även av löpande protokoll, ett block som legat framme där anteckningar gjordes när vi inte hade möjlighet att filma. Dessa anteckningar blir subjektiva och kan inte bli så detaljerade eftersom man inte både kan skriva och observera samtidigt. Det är ändå ett bra komplement till videofilmning anser vi. Vi är medvetna om att vår under- sökning inte är objektiv. Trots att vi försökt att vara objektiva när vi tittat på materialet, så färgas den ändå av oss som observatörer utifrån våra värderingar.
Det har varit både spännande och intressant att göra vår undersökning. Vi har fått många tankar med oss, som vi kommer att delge och diskutera tillsammans med våra kollegor. Vi har en förhoppning om att vi i framtiden skall bli bättre på att se på inskol- ningsrutinerna utifrån ett barnperspektiv. Om vi individualiserar inskolningarna och utgår från barnet, så anser vi att tryggheten infinner sig fortare och barnen kan börja samspela med varandra tidigare.
För oss har det varit både en styrka och en trygghet att skriva två och två. Vi har kunnat stötta varandra - en föder en idé och tillsammans har vi kunnat utveckla den för att komma vidare i vårt arbete.
Som en vidare forskning i ämnet anser vi att det hade varit intressant att undersöka vad det är som händer efter att ett barn gått iväg från ett pågående samspel. Det hade också varit intressant att jämföra och undersöka hur samspelen mellan barnen ser ut en tid efter inskolningen. Var det någon skillnad i samspelen då jämfört med under inskol- ningen? Varade samspelen längre? Var innehållet annorlunda? Kommunicerade de mer verbalt med varandra? Var det fler barn som ingick i samma samspel?
Referenser
Alvesson, Mats & Sköldberg, Kaj (1994). Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.
Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid (2002). Att bli sig själv. Daniel Sterns teori i för- skolans vardag. Stockholm: Liber AB.
Johansson, Eva (2001). Etik i små barns värld. Om värden och normer bland de yngsta barnen i förskolan. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Lindahl, Marita (1996). Inlärning och erfarande. Ettåringars möte med förskolans värld. Göteborg Studies in Educational Sciences 103. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Løkken, Gunvor (1996). Når små barn møtes – om de yngste barnas gruppefellesskap i Barnehagen. Oslo: Cappelen Akademisk Forlag as.
Løkken, Gunvor (2006). Toddlaren som kroppssubjekt. I Gunvor Løkken, Synnøve Haugen & Monika Röthle (Red.), Småbarnspedagogik. Fenomenologiska och este-
tiska förhållningssätt (ss. 28-43). Stockhom: Liber AB.
Merleau-Ponty, Maurice (1989). Phenomenology of Perception. New York, London: Routledge.
Merleau-Ponty, Maurice (1997). Kroppens fenomenologi. Göteborg: Daidalos AB. Michélsen, Elin (2004). Kamratsamspel på småbarnsavdelningar. Stockholm: Pedagogiska institutionen Stockholms universitet.
Nationalencyklopedin Multimedia 2000 plus (2000). Malmö: Nationalencyklopedin AB.
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Repstad, Pål (1999). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Starrin, Bengt & Svensson, Per-Gunnar (1994). Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur.
Stern, Daniel N. (2003). Spädbarnets interpersonella värld - ur psykoanalytiskt och utvecklingspsykologiskt perspektiv. Stockholm: Natur och Kultur.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk – samhällsveten- skaplig forskning. Stockholm: Elanders Gotab.
Bilaga A
Inskolningsschema 1 vecka
Måndag 9-11 – föräldern med hela tiden.
Tisdag 9-12 – föräldern är med en stund, ca 1 timme.
Onsdag 9-14 – föräldern med en stund, individuellt hur länge.
Torsdag 8-14 – barnet lämnas direkt på morgonen.
Fredag 8-15 – som ovan
Inskolningsschema 2 veckor
Vecka 1:
Måndag-fredag 9-11 eller 13.30-15.30 – föräldern med hela tiden.
Vecka 2:
Måndag 9-11 eller 13.30-15.30 – föräldern med hela tiden.
Tisdag 9-12 eller 13.30- 15.30 – föräldern går ifrån en stund, individuellt hur länge
Onsdag 9-14 – (alla barnen samtidigt) föräldern med en stund, individuellt hur länge.
Torsdag 8/9-14 – (alla barnen samtidigt) barnet lämnas ev. direkt på morgonen. Halva gruppen äter frukost utan föräldrar, resten kommer nio.
Fredag 8/9-15 – som ovan. De barn som kom nio på torsdagen kommer åtta idag, De barn som åt frukost på torsdagen kommer nio idag, lämnas direkt.
Bilaga B
Kära föräldrar!
Vi, Ingela Nilsson och Madeleine Eriksson, går sista terminen på lärarutbildningen i Malmö där vi läser till lärare för de yngre åren. I vårt avslutande examensarbete har vi valt att studera barns samspel under inskolningen på förskolan. Vad är det som händer i samspelet mellan barnen: Var och hur sätter samspel igång, hur upprätthålls de och hur avslutas de? Vi upplever att inskolningen ofta görs på rutin utan att pedagogerna reflek- terar över tillvägagångssättet. Vi hoppas kunna använda oss av resultaten för att utveck- la vår kompetens när det gäller inskolningen av nya barn i framtiden!
I vår undersökning kommer vi att observera barnen med hjälp av videokamera, block och penna. Vi vill därför be om er tillåtelse att filma och observera era barn under studi- en. Observationerna kommer vi att analysera och tolka tillsammans. Allt som skrivs kommer att vara anonymt och vi kommer att avidentifiera kommunen, förskolan, barnen och ge dem fingerade namn. Då förskolans sekretess är hård, kommer alla anteckningar och filmer att förvaras inlåsta och förstöras efter att arbetet har slutförts. Ni föräldrar har rätt att se alla observationsprotokoll om ni skulle vilja det.
Har ni några frågor kan ni kontakta oss på telefon. Ingela Nilsson Madeleine Eriksson xxxx-xxxxxx xxxx-xxxxxx
Tack på förhand!
Jag_______________________________________________(vårdnadshavarens namn) ger mitt tillstånd till att________________________________(barnets namn)
får observeras och ingå i Ingelas och Madeleines undersökning. xxxxxxxxxx______________________________(datum) _____________________________________________ (underskrift)