I det här kapitlet redovisas uppsatsens resultatdiskussion i relation till tidigare forskning, teoretiska utgångspunkter samt studiens inledning och bakgrund. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med IKT för att uppnå målen i förskolans läroplan. Studiens forskningsfrågor är; Vilka förutsättningar har förskollärarna för att bedriva undervisning med hjälp av IKT? Hur använder förskollärarna IKT för att främja barns lärande? Hur arbetar förskollärarna med IKT som verktyg för pedagogisk dokumentation?
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande och barnen ska ges förutsättningar att utvecklas till fullvärdiga samhällsmedborgare. Skolverket menar att samhället idag är mer digitaliserat än någonsin och att denna utveckling berör oss alla och också vårt utbildningssystem. Barn behöver tidigt i livet lära sig hantera och förstå digitala verktyg och också hur dessa påverkar dem (2018, s. 3). Skolverket skriver också att digitaliseringen kräver att både barn samt förskolans personal behöver kompetens för att kunna hantera denna utveckling. De behöver förstå möjligheterna men också utmaningarna som kan uppstå. Digitaliseringen innebär även att lärandet i förskolan förändras, hur vi skaffar kunskap, kommunicerar och får information med tekniken som hjälp blir allt mer centralt (2018, s. 7). Som tidigare nämnt finns inget tydligt mål med inriktning mot IKT och digitala verktyg idag i förskolans läroplan, dock kommer det finnas ett tydligare fokus på detta i den nya läroplanen som träder i kraft i juli 2019. Under den nya rubriken “Kommunikation och skapande” står det att förskolan ska ge barnen förutsättningar för att utveckla sin digitala kompetens. Detta genom att barnen ska ges möjlighet att skapa en förståelse för den digitala teknik som vi möts av i vår vardag (Lpfö 2018, s. 9). I Läroplan för förskolan står det dock inte hur förskollärare ska arbeta för att
dessa mål ska uppfyllas utan det är upp till varje förskollärare att själv tolka läroplanen och också lägga upp arbetet så att det går i riktning med läroplanens mål. Detta är något som ser olika ut mellan förskollärare beroende på vilket fokus man har samt vilket teoretiskt perspektiv man utgår ifrån. Med detta som bakgrund har vi valt att undersöka hur förskollärare arbetar med IKT för att uppnå målen i förskolans läroplan, som också är studiens syfte.
Skolverket skriver att den digitalisering som nu pågår i samhället kräver att både barn och förskolans personal behöver kompetens för att kunna hantera de verktyg som utgör den digitala världen (2018, s. 7). I förskolans läroplan står det även skrivet att “Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ges förutsättningar för utveckling och lärande och samtidigt stimuleras att använda hela sin förmåga” (Lpfö98, 2016, s. 11). Vilka är då förutsättningarna för att förskollärare ska kunna bedriva undervisning med hjälp av IKT? Otterborn, Schönborn och Hultén beskriver att det finns en stark koppling mellan tillgängligheten av IKT i förskolans verksamhet och lärarnas användande av IKT i undervisningen (2018). Vi menar i enighet med forskarna att en förutsättning för att kunna bedriva undervisning med hjälp av IKT är att det finns tillgång till artefakter, som i detta fall är digitala verktyg. Resultatet av studien visar på att samtliga förskollärare beskriver att tillgången på digitala verktyg är goda på de olika arbetsplatserna. Där iPads, telefoner, projektorer samt datorer är vanligast förekommande. Samtliga förskollärare beskrev även att en viktig förutsättning för att kunna bedriva undervisning med hjälp av IKT är att de digitala verktygen också fungerar som de ska. I den nya läroplanen betonas även att det är rektorns ansvar att se till att digitala verktyg finns tillgängliga i förskolans verksamhet (Lpfö18, 2018, s. 14).
Som tidigare nämnt menar vi att IKT kan ses som en fysisk artefakt och förskollärarnas kunskaper menar vi istället är intellektuella artefakter. I arbetet med IKT sker då en samverkan mellan själva verktyget och kunskaperna om hur man använder verktyget i praktiken för att främja barnens lärande. I och med detta menar vi att en annan förutsättning för att kunna bedriva undervisning med hjälp av IKT är beroende av förskollärarnas kunskaper. Otterborn, Schönborn och Hultén skriver att lärare menar för att det finns ett stort behov av utbildning och kompetensutveckling för att kunna använda IKT som ett verktyg i undervisningen men också som en naturlig del av verksamheten (2018). Resultatet av studien visar att samtliga förskollärare anser att den IKT-utbildning de fick under sina förskollärarprogram var mycket begränsad eller obefintlig.
Förskollärarna menar dock att de erövrat kunskap om digitala verktyg och dess kommunikativa funktioner genom eget intresse, fortbildningar och kurser via arbetsplatsen samt tips från kollegor, vänner och studenter.
Det går att tolka av resultatet att förskollärarna har olika förutsättningar för att kunna bedriva undervisning med hjälp av IKT. I och med att den nya läroplanen börjar gälla i juli 2019 är det dock ett faktum att digitala verktyg kommer behöva användas i förskolans
undervisning. Vi menar på att det är intressant att vidare undersöka hur detta kommer att påverka förskollärares arbete och frågan vi ställer oss är om alla förskollärare kommer att ha de förutsättningar som krävs för att arbetet med digitala verktyg ska gå i linje med målen i förskolans nya läroplan?
Skolverket skriver vidare att den digitalisering som pågår i samhället innebär att lärandet i förskolan kommer att förändras då tekniken blir allt mer central (2018, s. 7). Även Otterborn, Schönborn och Hultén menar att IKT kan användas till att främja barns lärande inom många olika områden såsom teknik, språk, matematik och sociala färdigheter. IKT bör därför ses som ett hjälpande verktyg för lärare när de ska arbeta med att främja barns lärande inom många olika ämnen (2018). Resultatet av studien visar på att de aktuella förskollärarna många gånger använde digitala verktyg som ett verktyg för att uppnå mål kopplade till andra ämnen i förskolans läroplan. Det kunde exempelvis vara matematik men även språk. Där skiljer sig studiens resultat ifrån Skolverkets text där IKT och digitala verktyg används minst inom området för matematik (2018, s. 66).
Tidigare forskning visar att det finns ett motstånd till en ökad användning av IKT i förskolans undervisning och detta eftersom vissa menar på att digitala verktyg inte har de positiva effekter på barns lärande som många anser. Motståndare menar att digitala verktyg medför att barn blir passiva och då hämmas i den sociala och motoriska utvecklingen (Lindahl och Folkesson, 2012, s. 422-423). Resultatet av studien visar på att en av förskollärarna också upplevde detta fenomen. Förskolläraren beskrev att digitala verktyg i vissa fall kan begränsa utvecklingen av barnens sociala kompetens då samtal och samspel oftast uteblir. Vi menar att det kan vara intressant att undersöka vidare hur förskollärare planerar för undervisning med IKT, där barns sociala samspel är i fokus och om de digitala verktygen då kan bidra till att barn lär tillsammans i kommunikativa sammanhang.
I förskolans läroplan står det att förskolläraren ansvarar för att kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera barns utveckling och lärande för att därigenom kunna utvärdera om verksamheten skapar förutsättningar för detta kopplat till läroplanens intentioner och mål (Lpfö98, 2016, s. 14). Masoumi har genomfört en studie som syftar till att identifiera på vilket sätt IKT integreras i förskolans verksamhet.
Masoumi menar att IKT har många användningsområden men att det vanligaste i de studerade förskolorna var för dokumentation och kommunikation (2015, s. 12-13). Lenz Taguchi beskriver pedagogisk dokumentation som en metod för att samla in material genom att exempelvis fota, filma eller observera barnen för att därefter reflektera kring materialet och sedan vidareutveckla undervisningen så att den möter barnens intressen och behov (2013, s. 13) Resultatet av studien visar på att en av förskollärarna använder digitala verktyg för att filma aktiviteterna i förskolans verksamhet, detta för att kunna reflektera över både sitt eget förhållningssätt men även över barnens lärande.
Även Lindgren lyfter att IKT och digitala verktyg är en stor del av förskolans pedagogiska dokumentation. Dock menar hon att det många gånger sker en “användning och överanvändning” av de digitala verktygen i dokumentationen. Med detta menar Lindgren att det med digitala verktyg är enkelt att ta många bilder på barnen, men att det många gånger inte finns något syfte med att ta bilderna eller att reflektionen kring bilderna helt enkelt uteblir. Detta kan enligt Lindgren ses som att det blir en överanvändning digitala verktygen i dokumentationen då många bilder inte används i rätt syfte utan bara finns där (2012, s. 336). Även Lenz Taguchi lyfter vikten av reflektionen kring det insamlade materialet och menar det alltid behöver ske en reflektion kring dokumentationen för att den ska bli pedagogisk och därmed även nämnas som pedagogisk dokumentation (2013, s. 13). Resultatet av studien visar att två av förskollärarna använder IKT för att fota eller filma barnen i olika aktiviteter men att reflektionen kring det insamlade materialet ofta uteblir. Vi tolkar det som att fotografier eller videofilmning av barnen inte är tillräckligt, utan att det behöver ske en uppföljning och analys av det som dokumenterats för att man ska kunna kalla dokumentationen pedagogisk. Vad är då syftet med dokumentationen när reflektionen kring materialet uteblir? Finns det andra sätt att arbeta på för att följa de riktlinjer som finns i läroplanen om att barnens utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt ska dokumenteras, följas upp och analyseras?