Vår undersökning visar att våra respondenter har olika uppfattningar om huruvida det finns kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor i svenskämnet. Fyra, Anna, Isabell, Hanna och Siv, av våra sex respondenter menar att de upplever eller har upplevt skillnader mellan pojkars och flickors kunskaper. Tre av respondenterna, Anna, Isabell och Siv, menar att flickor presterar bättre än pojkar i svenskämnet. De upplevda kunskapsskillnaderna mellan pojkar och flickor i svenskämnet stöds av både PISA (2019) och PIRLS (Skolverket, 2018a) internationella undersökningar. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att dessa internationella undersökningar är generella för hela landet, vilket innebär att olika skolor och klasser kan ha olika resultat som inte motsvarar det generella värdet. Därför är det inte överraskande när en av våra respondenter, Mona, upplever att hon inte har några kunskapsskillnader i sin nuvarande klass. Däremot menar den fjärde respondenten, Hanna, att hon upplever kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor, i form av att pojkar presterar bättre än flickor. Givetvis är detta möjligt ur de internationella undersökningarnas perspektiv, men det stöds inte vidare av annan forskning, exempelvis Sundman Marknäs (2015). Sundman Marknäs (2015) menar istället att flickor generellt sett är mer anpassade till skolan än vad pojkar är, eftersom flickor sägs vara mer stillsamma och ordningsamma än pojkar. Därför menar forskaren att flickor bör prestera bättre än vad pojkarna gör. På så sätt blir det intressant när en av våra respondenter, Ella, uttrycker att hon inte kan se
individer. Detta stöds förvisso i Sundman Marknäs (2015) forskning som visar att det inte finns några generella skillnader i kunskap i relation till det biologiska könet.
I detta arbetet har vi reflekterat över Ellas uttalande. Vi ifrågasätter hur lärare ska kunna förhålla sig till de kunskapsskillnader som finns mellan pojkar och flickor i svenskämnet idag när man inte ens i tanken kan gruppera eleverna som pojkar respektive flickor. Forskning visar (Paterson, 2014) att barn idag har en stor insikt i vad som förväntas av pojkar respektive flickor. Givetvis menar vi inte att lärare ska förstärka de grupperingarna, men vi ifrågasätter hur lärare ska kunna arbeta för att stärka pojkarnas kunskaper om lärare inte kan se dem som pojkar. Forskning visar (Sundman Marknäs, 2015) att det är särskilt i svenskämnet som elevernas könstillhörighet är som mest avgörande för hur väl eleverna kommer att lyckas. Därför bör lärare kunna tänka i banor som berör just hur de ska hantera denna problematik för att kunna möta alla elever på bästa möjliga sätt. Visserligen resonerar tre av våra respondenter, Anna, Hanna och Isabell, att det som kan ligga till grund för att det finns kunskapsskillnader kan orsakas av att vi placerar pojkar och flickor i olika roller. Detta är något som Sundman Marknäs (2015) forskning stödjer. Däremot kan man se denna problematik ur genusvetenskapen, (Hirdman, 2001) som menar att denna typ av gruppering är något som sker dagligen, medvetet eller omedvetet. På så sätt kan vi resonera kring om det kan gynna eleverna att som lärare vara medveten om detta, för att på så sätt även vara medveten om att inte förstärka dessa grupperingarna.
Fyra respondenter, Anna, Hanna och Isabell och Ella, upplever att pojkar är senare in i den finmotoriska utvecklingen än vad flickor är. När pojkar, med bristande finmotorik, ska skriva med penna och papper ifrågasätter vi hur detta ska gynna deras engagemang och hur kunskapsutveckling ska kunna hamna i deras närmsta utvecklingszon. Dessutom visar forskning (Hamilton & Jones, 2016) att om vi lyckas öka pojkarnas engagemang i svenskämnet kommer kunskapsgapet till flickorna att minska. Ytterligare forskning (PISA, 2019) stödjer detta resonemang och vidareutvecklar det till att pojkarnas kunskapsgap till flickornas då hade minskat med två tredjedelar. Givetvis är kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor en komplex uppgift, Eckeskog (2013) ger ett förslag för hur man kan förhålla sig till problematiken. Forskaren menar att lärare måste skapa möjligheter i skolan för eleverna att kunna dra paralleller till sina egna liv.
Detta är någonting som pojkarna i Hamilton och Jones (2016) forskningar efterfrågar vid användningen av surfplattor i klassrummet.
Vår undersökning visar att flertalet av respondenterna, Anna, Ella, Hanna och Isabell, ställer sig positiva till användningen av surfplattor för att minska kunskapsskillnaderna mellan pojkar och flickor i svenskämnet. Tre av respondenterna, Anna, Hanna och Isabell, vidareutvecklar sina resonemang och menar att användningen av surfplattor kan gynna pojkars kunskapsutveckling eftersom de har svårigheter med sin finmotorik. Forskning (Smith, Hardman & Higgins, 2007) visar att när lärare har ett öppet förhållningssätt till surfplattor kan även pojkarnas engagemang i svenskämnet öka. Dock upplever en respondent, Ella, att alla elever i hennes klass gynnas genom användningen av surfplattor. Att respondenterna har ett sådant positivt förhållningssätt till användningen av surfplattor, anser vi, vara givande för elevernas kunskapsutveckling samt för att undervisningen ska hamna i elevernas närmsta utvecklingszon. Däremot visar forskning (Smith, Hardman & Higgins, 2007) att alla elever inte alltid gynnas i undervisningssituationer som inkluderar användningen av surfplattor. Detta eftersom pojkar ges mer utrymme än tidigare, vilket kan leda till att flickor missgynnas.
Vår undersökning visar att två respondenter, Mona och Siv, förhåller sig negativa till användningen av surfplattor som material för att minska kunskapsskillnaderna i svenskämnet. När Siv resonerar kring den negativa påverkan som surfplattor har, tar hon inte sin utgångspunkt i forskning som visar att flickor missgynnas vid användningen. Istället argumenterar hon för att kunskapen inte blir lika djup som den hade blivit vid användningen av böcker. När en respondent, Mona, uttalar sig om att hon inte använder surfplattor flitigt i sin undervisning ställer vi oss frågan om det finns några bakomliggande anledningar till detta. Möjligtvis kan det vara så att respondenten upplever den problematik som Hamilton och Jones (2016) mött med lärare i deras undersökning, nämligen att lärarna saknar kompetens för användningen av surfplattor i klassrummet.
Isabell, har ett öppet förhållningssätt till att surfplattor kan vara en del i arbetet för att minska kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor. Samma fyra respondenter, Anna, Ella, Hanna och Isabell, har dessutom kortare arbetslivserfarenhet än resterande två respondenter, Mona och Siv. Våra två äldre respondenter, Mona och Siv, ser inte surfplattor som en möjlighet i arbetet för att minska kunskapsskillnader mellan pojkar och flickor. Dessutom har dessa två respondenter, Mona och Siv, längre arbetslivserfarenhet än resterande fyra, Anna, Ella, Hanna och Isabell. Därav kan vi se både ett samband mellan respondenternas ålder och deras arbetslivserfarenhet.