De två delar vilka uppsatsen bygger på har presenterats för att belysa forskningsproblemet, dels utifrån ett historiskt och nutida perspektiv, dels utifrån tre skilda uppfattningar av litteraturval i gymnasieskolan. I nedanstående avsnitt diskuterar vi de intervjuade lärarnas uppfattningar av det egna litteraturvalet med hjälp av kategorier som tidigare presenterats. Då styrdokumenten kan uppfattas tvetydiga finns anledning att fundera över vilka värderingar som styr, något som diskuteras utifrån uppsatsens två delar. Visar de tre intervjuade lärarnas uppfattningar av sitt eget litteraturval på en förändring från den kanoniserade litteraturen mot ett mer pluralistiskt val i litteraturundervisningen? Då vi bara intervjuat ett fåtal lärare kan vi inte lägga fram några generella slutsatser vad gäller lärares litteraturval, utan uppsatsens resultat visar istället på enskilda lärares uppfattningar.
Utifrån vilka värderingar väljs litteratur?
I de intervjuade lärarnas uppfattningar av det val av litteratur som ligger till grund för deras litteraturundervisning, kan vi se att det läggs vikt vid att betona människan som en del i en kultur, och att kulturarvet är av bestående värde. I resultatet kan vi se att lärarnas litteraturval görs utifrån värderingar som kan kopplas till en kulturarvstradition där människan är i centrum. Att äldre litteratur används motiveras främst av att elever då förstår sin egen delaktighet i ett större sammanhang. Värderingar vilka styr litteraturval bygger till stor del på tanken om en gemensam litteratur, vilken utgår från ett förmedlande av kulturarv. Det litterära arvet har därmed en given plats i litteraturundervisningen, då detta anses viktigt för att stärka den egna identiteten. De intervjuade lärarna ger även uttryck för att det dessutom är till fördel om litteraturen har beröringspunkter till elevernas egen situation.Resultatet har också visat på att lärarna vill tillgodose elevers egna intressen, då det stimulerar läsupplevelsen. Vi har dessutom sett att i lärarnas uppfattningar ses litteratur som en viktig del i elevernas
I skolpolitiken finns antydan till en nedtoning av det traditionella bildningsidealet till fördel för ett mer elevcentrerat synsätt. Skolminister Baylan förordar att läsning ska utgå från elevernas eget intresse, en kunskapssyn vilken inte visar sig helt överrensstämma med lärares uppfattningar. Deras uppfattning är att elever bör möta texter de vanligtvis inte kommer i kontakt med på fritiden. Här påvisas en tydlig spänning mellan två skilda synsätt; det perennialistiska och det progressiva, varav det första värnar om en traditionell bildningstradition och det andra sätter eleven i centrum. I uppsatsens empiriska undersökning har det perennialistiska synsättet visat sig vara starkare etablerat i lärares värderingar än de övriga i uppsatsen nämnda utbildningsfilosofiska riktningarna.
Hur kommer det sig att det kanoniska urvalet fortfarande är institutionaliserat då samhällsutvecklingen pekar på att en bredare kunskapsförmedling borde ta plats i skolan? Vi kan se ett möjligt svar i det resonemang som förs i uppsatsens inledande del där det pekas på att kanon bestäms av kulturella och sociala intressen samt är ytterst beroende av historien. Varje kultur värnar om det egna, vilket gör att det finns ett nationellt intresse i att bevara det egna litterära arvet. Om detta resonemang ställs på sin spets kan man som Boel Englund (1997), professor i pedagogik, likna skolan vid ett värddjur i vilken de kanoniserade verken hämtar sin näring. Denna bild av skolans litteraturundervisning råder det dock inte enighet kring, då denna kunskapstradition ses få stå tillbaka för att tillmötesgå en mångkulturell samhällsutveckling. Ytterligare en aspekt vilken tidigare nämnts i uppsatsen är att de värderingar vilka ligger till grund för kanon förändras, preciseras och nyanseras (Brink 1992, sid. 13). Vi menar att en förändring kanske är på väg in i skolans kanondiskurs, men vi kan se att det val av litteratur som görs i gymnasieskolan inte är tillräckligt nyanserat för att möta alla elever. För att litteraturundervisningen ska kunna uppnå de i styrdokumenten uppsatta mål, vilka ska bygga på demokratiska värderingar, menar vi att kanons berättigande som litterär norm bör omprövas.
Innebär kulturell mångfald att nya krav ställs på litteraturval?
Utifrån de intervjuade lärarnas uppfattningar kan vi ana att den kanoniserade litteraturen, vilken vilar på de traditionella bildningsidealen, är inflytelserik när det gäller litteraturundervisningens innehåll. En nationell litteraturlista har en viktig funktion att fylla enligt Brink under förutsättning att denna förmedlar ett kulturarv som ”tolererar och värdesätter olikhet”. Till Brinks resonemang ställer vi oss undrande då en dylik kanon helt måste omprövas till att omfatta ett bredare kulturarv, vilket skolan inte verkar vara redo för. En uppfattning som är framträdande hos de intervjuade lärarna är att litteratur ska ge elever ny insikt, utan att för den skull utmana den egna identiteten. Om man ska uppnå litteraturundervisning som kan tillgodose alla elever får troligen den kanoniserade litteraturen utstå konkurrens i morgondagens gymnasieskola.
Att döma av de intervjuade lärares uppfattningar kan litteratur ses som en del i en socialiseringsprocess, då den förmedlar kulturella värderingar ur ett vidare perspektiv. Syftet kan vara att litteratur ska få elever att tänka sig in i andra människors situation och därigenom hitta beröringspunkter till sitt eget liv. En uppfattning är att skönlitteratur, med sin berättande stil, kan ge elever djupare insikt också i andras kulturer. Många gymnasieelever i Sverige har ett annat modersmål än svenska, vilket innebär att det finns ett stort antal representanter för all världens litteratur. Att elever med annan kulturell bakgrund, söker bekräfta den egna livssituationen måste även beaktas, vilket, i avsnittet Aktuell kanondebatt, poängteras av Saureen som hävdar att ”bara den som har ett stadigt fotfäste i sin egen identitet kan välja att tillägna sig den nationella kulturen”. Ytterligare uppfattning hos de intervjuade lärarna är att det finns motstånd hos elever att läsa annan litteratur än den som speglar den egna kulturen, samt att litteratur inte får upplevas så utmanande att elevens egen identitet känns hotad.
Är då ett förändrat litteraturval en möjlighet att förena det traditionella bildningskravet med de nya krav en mångkulturell samhällsutveckling ställer? I gymnasieskolans kursplan för svenska framgår det att utbildningen i ämnet syftar till att ”hos eleverna stärka den personliga och kulturella identiteten”. Detta, menar vi, talar emot en nationell kanon då den inte kan ses uppfylla de mål vilka är förenliga med skolans värdegrund. Går det att, trots de motsättningar i kunskapssyn uppsatsen visat på, kombinera det traditionella bildningsidealet med ett pluralistiskt synsätt? Vi anser att detta är problematiskt, vilket även Jonsson hävdar, då den elitistiska bildningen i utbildningssammanhang kan uppfattas segregerande. Han anser dock, precis som Witt- Brattström, att skolan borde få ytterligare resurser i upprättandet av kvalitetslitteratur. Vi tolkar deras ståndpunkter som att skolan ska förmedla annan litteratur än den elever vanligtvis kanske läser, utan att för den skull uppfattas vara helt normgivande.
De för undersökningen övergripande kategorierna: historiskt perspektiverande, upplevelseorienterat och demokratiskt medvetandegörande litteraturval, har vi härlett till de tre tidigare nämnda utbildningsfilosofiska riktningarna: perennialism, progressivism och rekonstruktivism. I nedanstående figur visar vi vilka värderingar som ligger till grund för de intervjuade lärarnas litteraturval:
För att tydliggöra ovan nämnda kategorier, presenteras i figuren ett antal begrepp, vilka återfinns i de intervjuade lärarnas uttalanden och därmed ger en bild av undersökningens resultat.
I det historiskt perspektiverande litteraturvalet ser vi att kanontraditionen ses förmedla en gemensam bas vilken ska ge elever en trygg identitet. Ett upplevelseorienterat litteraturval däremot, ska främst tillgodose elevers individuella intresse för att stimulera läsandet, och slutligen riktar sig ett demokratiskt medvetandegörande litteraturval till att socialisera elever genom kritisk fostran. Utifrån uppsatsens empiriska studie kan vi utröna av de intervjuade lärarnas uppfattningar att det demokratiskt medvetandegörande litteraturvalet inte prioriteras, däremot ses den litteratur, vilken förmedlar ett historiskt perspektiv, central i litteraturundervisningen. Det kan vara så att de skolor där vi intervjuade lärare, utgörs av en alltför homogen elevgrupp, vilket kan komma till uttryck i de intervjuade lärarnas uppfattningar av det egna litteraturvalet. Om vi hade haft förutsättningar att välja skolor med större kulturell mångfald kanske resultatet sett annorlunda ut.
Sammanfattningsvis tror vi oss kunna påstå att kanoniserade verk fortfarande har starkt inflytande i gymnasieskolan, men att undersökningens resultat trots detta visar på en svag tendens till ett förändrat litteraturval hos de lärare vi intervjuat. Att litteratur kan ge elever tillgång till det egna kulturarvet, anses av lärarna vara en grundläggande kunskap, men vi menar att då litteraturundervisningen även ska förmedla demokratiska värden, bör litteraturvalet inte enbart grunda sig i värderingar som rådande kanontradition påbjuder. För att litteraturvalet ska kunna passa in i en mångkulturell samhällsutveckling bör det traditionella litteraturval, som präglas av ett perennialistiskt synsätt, utmanas av rekonstruktivistiska värderingar.
Vi anser att vår uppsats bidrar till den forskning om litteraturval som tidigare förts inom det svenskämnesdidaktiska området, då vi tillfört ett mångkulturellt perspektiv. En vidare problematisering kring kanon, kulturarv och mångkultur, menar vi, skulle kunna bli utgångspunkt i en djupare diskussion om svenskämnets framtida innehåll. Den fråga vi lämnar öppen för vidare diskussion; är det möjligen dags för en global kanon i gymnasieskolans litteraturundervisning?
Referenser
Alsheimer, Leif (2004): Ungdomar törstar efter mening och sammanhang. I Enkvist, Inger, red (2004): Skolan – ett svenskt högriskprojekt, (103-108). Hedemora: Gidlunds förlag.
Babel, SVT 2 (2006-04-25).
Bergman, Lotta (2005): Svenskämnet och de kulturella förändringarna. I Ask, Sofia red: Perspektiv på didaktik – svenskämnet i fokus. Stockholm: Svensklärarföreningen, Natur och kultur.
Bloom, Harold (2000): Den västerländska kanon. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Bokbussen, SVT 2 (2006-01-24).
Bra böckers lexikon (2000). Höganäs: Bra böcker.
Brink, Lars (1992): Gymnasiets litterära kanon – urval och värderingar i läromedel 1910 – 1945. Uppsala: Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga
institutionen, nr 30.
Brink, Lars. http://www.hig.se/hs/forsk/larsbrink.html [Hämtad 2006-05-16].
Brink, Lars, Konsensus om kanon?, http://www.hkr.se/templates/Page_3648.aspx [2006- 05-23].
BTJ:s sök- och beställningstjänster: Artikelsök,
http://www.btj.se.db.ub.oru.se/sb/FrontServlet?jump=asok
Danielsson, Annica (1988): Tre antologier – tre verkligheter: en undersökning av gymnasiets litteraturförmedling 1945 – 1975. Lund: Lund Universitet Press.
Dansk litteraturs kanon (2003). Danska undervisningsministeriet.
Danska invandrare kontrar med ny kanon. Artikel publicerad i Sydsvenskan (2006-02- 03), http://sydsvenskan.se/nojen/article140089.ece?context=print [Hämtad 2006-05-09]. Debatt, SVT 1, 2006-05-02.
Englund, Boel (1997): Skolans tal om litteratur – om gymnasieskolans litteraturstudium och dess plats i ett kulturellt åter-skapande. Stockholm: HLS Förlag, Institutionen för pedagogik Lärarhögskolan i Stockholm. Studies in Educational Sciences 10.
Englund, Tomas, red (1996): Utbildningspolitiskt systemskifte?. Stockholm: HLS Förlag. Englund, Tomas (1997): Undervisning som meningserbjudande. I Uljens, Michael, red (1997): Didaktik, (sid. 120-140), Lund: Studentlitteratur.
ES 2000:05 (2000): Estetiska programmet. Programmål, kursplaner, betygskriterier och kommentarer. Stockholm: Fritze.
Google, http://www.google.se/
Hansson, Gunnar (1990): Vem gör litteraturens historia? Linköping: Tema Kommunikation, Universitetet, SIC 32.
Jonsson, Stefan (2004-09-25): Litterär dansk kanon mot inbillade hot. Artikel publicerad i Dagens Nyheter.
Kneller, George (1963): Foundations of education. New York: Wiley.
Kvale, Steinar (1996): InterViews: An introduction to qualitive research interviewing. Thousand Oaks: Sage.
Larsson, Staffan (1986): Kvalitativ analys – exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur.
Lindgren, Karin (2005): Kanon - för folket eller eliten?
http://www.lr.se/lrweb/Home.nsf/bykey/IFRS-692EMC?OpenDocument [Hämtad 2006- 02-08].
Lpf 94. Läroplan för de frivilliga skolformerna 1994. Stockholm: Fritze. Lpo 94. Läroplan för den obligatorsika skolan 1994. Stockholm: Fritze. Malmgren, Lars-Göran (1996): Svenskundervisning i grundskolan. Lund: Studentlitteratur.
Martinsson, Bengt-Göran (1989): Tradition och betydelse. Linköping: Tema kommunikation, Universitetet.
Marton, Ference & Svensson, Lennart (1978): Att studera omvärldsuppfattning. Två bidrag till metodologin (Rapport nr. 158). Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik.
Molloy, Gunilla (2003): Att läsa skönlitteratur med tonåringar. Lund: Studentlitteratur. Nationalencyklopedin (1993). Höganäs: Bra böcker.
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003): Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Magnus, Kulturaliseringen av litteraturstudiet i skola och högre utbildning. http://www.ep.liu.se/ecp/015/064/ecp015064.pdf [Hämtad 2006-05-05].
Pramling, Ingrid (1994): Fenomenografi och pedagogisk praktik. I Nordisk Pedagogik nr 4/94, (sid. 227-239). Oslo: Universitetsforlaget.
Regeringskansliet, publikation (2005): Kultur och lärande går hand i hand.
http://www.regeringen.se/pub/road/Classic/article/13/jsp/Render.jsp?m=print&d=458 [Hämtad 2006-05-10].
Smith, Zadie (2001): White Teeth. London: Penguin.
Stensmo, Christer (1994): Pedagogisk filosofi. Lund: Studentlitteratur.
Strindberg, August (1887): Hemsöborna: skärgårdsberättelse. Stockholm: Bonnier. Svedner, Per Olov (1999): Svenskämnet & svenskundervisningen. Uppsala:
Kunskapsföretaget.
Thaveinus, Jan (1995): Kultur och kanon. Svenskläraren: tidskrift för Svensklärarföreningen, 39(2), s 26-32. Stockholm.
Thavenius, Jan, red (1999): Svenskämnets historia. Lund: Studentlitteratur. Trost, Jan (2005): Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet. Forskningetiska principer inom humasistisk-samhällsvetenskaplig forskning. http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000360/HS_15.pdf [Hämtad 2006-06-05].