I inledningen av uppsatsen upptäckte vi ingen som hade undersökt vilka inre bilder som skapas och då inte heller jämfört olika individers upplevelser. Analysen av vår undersökning pekar på att producenter av ljudmaterial kan påverka
individers konstruktion av den inre visuella upplevelsen.
Vid uppsatsens början var vi av uppfattningen att en ljudberättelse kan vara så pass detaljerad att de inre bilderna som skapas hos individer överensstämmer.
Gripsrud nämnde begreppet misstankens hermeneutik som betydde att vi som producenter inte kan ha full översikt över de betydelser en text ha för olika människor. Detta tankesätt gick emot det vi tänkte från början. Med analysen i händerna så är det tydligt att det inte bara är detaljrikedomen i ljuden som spelar in. Människor skiljer sig åt, likaså deras inre bilder.
Vad vi ser som spännande i undersökningen är att många intervjupersoner noterade placeringen av saker som helt hade riktats åt vänster eller höger. Det ter sig svårare att få en gemensam interpretant mellan intervjupersonerna när vi använder små panoreringar åt något håll. Varför sneda riktningar verkar vara svårare att identifiera tror vi kan bero på att ljudet hördes i båda öronen,
visserligen med olika hög volym. De objekten som är helt panorerade hördes bara i ett öra med hörlurar.
Intressant är att utseendet på saker varierade sig så pass mycket som det gjorde. Vi har spekulerat i huruvida vi kan få individers inre bilder att vara helt identiska. På grund av att erfarenheterna och kunskaperna hos den tolkande individen spelar in, och alltid är unika, så verkar det dock vara omöjligt.
Vi är medvetna om att intervjuaren aldrig kan garanteras att det är den korrekta inre bilden som beskrivs. Precis som Kvale och Brinkman beskriver så existerar ett socialt samspel mellan intervjuaren och intervjupersonen. Vi är medvetna om att det sociala samspelet för med sig sociala konventioner och påverkar hur intervjupersonen beskriver sin inre bild. Detta kan göra att bilden blir en smula
förvanskad vid återberättandet. Vi har inte upplevt att undersökningen har påverkats av detta. Hade intervjupersonerna fått beskriva sin inre bild utan en intervjuare kan materialet sett annorlunda ut.
Vår roll har varit subjektiv då vi har genomfört undersökningen med ett hermeneutiskt synsätt. Gripsrud nämnde dock att våra erfarenheter inte är helt förkastliga när vi tolkar en text. Vi har försökt vara objektiva i den mån det går men med det här tankesättet så inser vi att våra kunskaper är nödvändiga för att överhuvudtaget förstå någonting.
En svaghet med vår undersökning är svårigheten för intervjupersonerna att komma ihåg allt som hände i berättelsen. Vi strävade efter att göra en så pass kort ljudberättelse som möjligt för att utradera den faktorn helt. Såhär i efterhand känns det som att minnet kan ha spelat in mer än vad vi initialt trodde.
Vi tycker att det kvalitativa tillvägagångssättet främjade undersökningens syfte då vi var intresserade av att gå på djupet hos individerna för att få ta del av deras upplevelser. Vi tror att det skulle varit svårare att jämföra inre bilder genom ett kvantitativt tillvägagångssätt.
Vill vi som producenter skapa en inre bild som liknar en annan lyssnares så pass mycket som möjligt så är det genomförbart. Detta görs troligtvis lättast genom en konvention som så många som möjligt av målgruppen ha en överensstämmande relation till. Panorerar man ut händelser helt så kan lyssnaren även placera sakerna på den platsen vi har avsett.
De tecken vi använder oss av i ljudberättelse tolkades ofta till de objekt som vi avsett gestalta. Detta har att göra med att vi använt oss av betydelser och konventioner som är etablerade sedan tidigare i vårt samhälle. Dessa kan dock komma att ändras i ett längre perspektiv. Fiske har rätt att konventionerna i ett samhälle kan komma att förändras. Därför finns det en möjlighet att vår ljudberättelse kan komma att bli inaktuell i en framtida undersökning.
Undersökningen som gjorts ger en inblick i hur mycket makt en producent egentligen kan ha över tolkningsfriheten av en produktion. Genom att få inre bilder att överrenstämma så kan vi som producenter förmedla ett ännu tydligare budskap. Uppfattar publiken våra produktioner på det sätt vi avsett så kan vi propagera för det budskap som vi vill. På det sättet är den här undersökningen relevant i ett samhällsperspektiv.
9.1 Vidare forskning
Ur ett vetenskapligt perspektiv är forskningsområdet spännande att undersöka.
Detta för att området är relativt outforskat. Vi tror att det kan vara outforskat för att en individs inre bild är problematisk att förmedla.
Det vore spännande att ta sig an fenomenet genom andra tillvägagångssätt. Ett exempel som vi har resonerat kring är fokusgrupper. Då finns möjligheten att hjälpa varandra att komma ihåg och på egen väg diskutera kring deras inre bilder.
Detta skulle vara ett effektivt sätt att utradera risken att glömma bort saker. Vad gäller ljudberättelsen kan man spela upp kortare sekvenser eller längre segment.
Det hade också varit intressant att i en vidare forskning se skillnader i upplevelsen mellan mono- och stereoljud. Detta skulle kunna göras genom ett experiment där en grupp lyssnar på en ljudberättelse i monoljud medan en annan grupp lyssnar på samma ljudberättelse fast med stereoljud. Hur stor betydelse har panoreringar över den inre visuella upplevelsen?