I detta stycke diskuteras studiens utformning, hållbara aspekter, den mån projektets syfte har uppnåtts, kunskapsbidrag samt förslag på vidare utveckling av projektet.
6.1 Studiens resultat och utformning
Studiens syfte har varit att försöka reducera konsumtion genom att påverka människors förhållningssätt till defekta ting i hemmet. Att upplysa samtliga människor om deras egen påverkan på ändliga resurser samt kapacitet till förändring är en stor utmaning då många människors livsstil och identitet kretsar kring konsumtion. Med samhällen, där individualism och fokus på ständig självutveckling råder, kan förståelse finnas för att människors behov av empati behöver tillgodoses, med stycke 2.3 i åtanke. I det har jag sett olika möjligheter till att både frågeställningen samt människors behov av empati kan besvaras. Att inkludera individer som (till stor del) bygger sin identitet med konsumtion att delta i fokusgruppen hade varit intressant och förmodligen relevant för studien. Konceptet hade kanske resulterat i något väldigt olikartat. Positivt var trots allt att fokusgruppens förhållningssätt till materiella ting bestod av viss variation. Några var mer lösningsorienterade, andra mindre. Detta bidrog till mer nyanserade designförslag som möjligen kan påverka flera olika personlighetstyper. Emellertid upplever jag att co- design är oerhört fruktbar som metod till att ta fram just nyanserade lösningsansatser. I detta projekt har co-design faktiskt blivit en del av konceptet, där människor får mötas, lära sig av varandra samt vara delaktig i något. Kanske tillgodoses behovet av empati genom just detta. Därtill finns utrymme för nya förhållningssätt till materiella ting att växa fram.
Slutkonceptet må främst innefatta att vårda sina ting istället för att konsumera nytt, men konceptet berör även vårdarens förhållningssätt till utförande och resultat kring
hantverket. Ett av de största värdena kanske ligger i att få vara kreativt delaktig angående sin omgivning, som även Sanders och Stappers (2008) diskuterar. Dock tänker jag, likt Koren (2008), att de personliga kraven på perfektion behöver sänkas om människor ska bli motiverade till att själv reparera eller personalisera.
Det är diskutabelt huruvida det är ekologiskt hållbart att använda sig av nytt material istället för återbrukat material vid produktion av reparationskitet, sett till cirkulär ekonomi. Svenska träd är däremot en förnybar resurs med låg energiåtgång vid utvinning, vilket ligger till grund för mitt beslut om att använda trä som material för reparationskitet.
39
6.2 Hur väl är syftet uppnått?
Om det syns att ens ägodelar lagats, kan den synliga reparationen då vara ett särdrag som skänker insikt till andra om vikten av att vårda sina ting? Denna företeelse är något som Rognoli (2014) tar upp i avsnitt 2.4.4., ifall estetik kan förmedla hållbarhet, inte enbart utifrån uppenbart hållbara attribut utan även genom avvikande estetik, där människan eller naturen lämnar avtryck. En kan se det som att defekter är en berättelse om tid, där händelser och livet sker, vilka yttrar sig i den omgivande miljön på ett naturligt vis. Att finna en acceptans, eller att vårda sina defekta ting är inte något som går i linje med nuvarande samhällsnormer, sett till vinster i välfärden. Jag anser dock att vårdande individer har alla möjligheter att påverka andra individer, till en mer empatisk
förhållning gentemot defekta ting. Det västerländska samhället har stora behov av att införa nya förhållningssätt för att kunna bidra till hållbar utveckling. I det bör öppningar finnas för till exempel influensers att göra DIY-kulturen till en större
utvecklingsriktning. Att konceptet i sig inte styrs av större ekonomiska vinster kan dock kräva individer som vill bidra ideellt. Vinsten i det hela kan förhoppningsvis ge
medarbetare större uppmärksamhet samt pondus, till sin image likväl.
Huruvida konceptet kan påverka människor till nya förhållningssätt är något som hade behövt analyseras efter viss tid i bruk. Viljan till att göra rätt för sig har däremot bidragit till studiens designförslag. Idag kan vi även bevittna hur allt större krav ställs på företag i form av transparens och rättvis produktion. Fokus ligger därför i att förse bibliotek med kittet för allmänheten att låna, i motsats till massproduktion och försäljning till samtliga hushåll. Studiens kunskapsbidrag till designforskning är slutkonceptets kontenta, att sänka människors krav på perfektion men samtidigt uppmuntra till kreativitet och delaktighet. Detta för att influera konsumenter till att, genom egna handlingar, ta ansvar och påverka designs kvalité.
6.3 Vidareutveckling av studien
I frågan om att driva fram en genomslagskraftig utveckling angående hållbar
konsumtion, lägger denna studie det huvudsakliga ansvaret på konsumenter. Troligtvis bär designers det främsta ansvaret i hur vi designar och i vilket syfte. Fortsatt samarbete med externa aktörer tror jag är oerhört väsentligt för utveckling av etiskt hållbar
produktdesign. Det skulle vara intressant att djupare utforska hur vårdande processer av materiella ting påverkar psykisk hälsa. Kan hantverk eller reparationer möjligtvis förebygga psykisk ohälsa? Hur skulle konstellationer för detta se ut? Här skulle det vara spännande att se om reparationsträffar kan få större genombrott i människors vardag. Användning av kittet skulle behöva observationer för att utvärdera hur praktiskt den är i sin utformning samt vilka verktyg som brukas eller saknas för reparation. Hela kittet väger över fem kilo vilket blir en tung last om hela reparationskitet lånas. Det finns möjligtvis bättre kvalificerade material till förvaringslådan än just trä. Eventuellt skulle enbart förvaringslådan kunna tillverkas av återvunnen plast. Huruvida den utformningen är miljömässigt försvarbar skulle då även behöva utredas.
40