I början av denna uppsats beslutades att frågeställningarna skulle lämnas empiriskt öppna eftersom de teoretiska förväntningarna kunde anses tala för att postmateriella värderingars effekt på psykisk ohälsa och välfärdsstatsregimers roll i dessa samband kunde gå i båda riktningarna. Nedan följer en diskussion kring resultaten och dess koppling till det teoretiska ramverk som använts i denna uppsats, begränsningar i och fördelar med metoden som använts samt förslag på vidare forskning.
Resultatet att postmateriella värderingar har en ökande effekt på psykisk ohälsa kan bero på flera faktorer. En egen teori som presenterades tidigare i uppsatsen var att innebörden av postmateriella värderingar i stor utsträckning är en önskan om och strävan efter självförverkligande vilket i sig kan öka stress och ångest. Till detta lades ett resonemang om att postmateriella värderingar enligt moderniseringsteorin mest borde återfinnas i länder där den större delen av arbetskraften befinner sig i tjänstesektorn där kraven är höga och kreativitet den viktigaste produktionsfaktorn vilket kan bidra till upplevd stress och depressionssymptom. Dock bör operationaliseringen av postmateriella värderingar nämnas i detta sammanhang. Operationaliseringen av postmateriella värderingar som svaret på frågan om hur ofta man deltar i religiösa ceremonier är långt ifrån perfekt. Ett alternativ som definitivt hade föredragits om det hade varit tillgängligt är Ingleharts index över materiella/postmateriella värderingar. I en undersökning som denna där tidigare insamlad data skall utnyttjas är det dock inte alltid säkert att frågorna som använts för att samla in materialet är ställda på ett önskvärt sätt. I denna studie fick avkall göras på operationaliseringen av postmateriella värderingar till fördel för ett material som täckte stora delar av världen och med ett bra mått på psykisk ohälsa. Risken är att sambandet mellan postmateriella värderingar och psykisk ohälsa egentligen ser ut på ett annat sätt om det visar sig att operationaliseringen av postmateriella värderingar som använts i denna uppsats inte är valid och mäter det som önskas mätas. Fördelen med användandet av tidigare insamlad data kan ändå tänkas vara så
pass stora att risken för att ha en inte helt valid operationalisering av en variabel är värd att ta. En kvantitativ studie som denna som inte gjorts tidigare kan trots brister peka på intressanta resultat som kan visa vägen för fortsatt forskning och detta hade inte kunnat göras utan tidigare insamlad data.
När det kommer till kontrollvariablerna som användes i studien fick samtliga förväntade riktningar (tecken) på koefficienterna förutom BNP/Capita i den första regressionsanalysen som presenterades i tabell 3. BNP/Capita har som tidigare nämnts haft en mildrande effekt på psykisk ohälsa och ett avvikande från detta kan ha orsakats av det faktum att vissa asiatiska länder hade en tydligt lägre BNP/Capita-nivå än övriga länder (som det överlag fanns väldigt lite variation emellan) och att detta snedvred resultatet men att vid kontroll för välfärdsstatsregimer stämde koefficientens riktning med tidigare forskningsfynd. En annan möjlighet är att det inte fanns länder i data materialet med hög grad av postmateriella värderingar och lågt BNP. Vid en kontroll tittar man på effekten av en variabel ”allt annat lika” men i detta fall kan det ha varit så att inte så mycket annat faktiskt var lika i länderna som kunde hållas konstant och att detta förklarar varför BNP/Capita inte fick ett förväntat värde på sin koefficient i den första regressionsanalysen.
Vidare uteslöts samtliga kontrollvariablers möjliga agerande som bakomliggande variabler i samtliga modeller. Vad som dock bör tas i åtanke är att endast en kontrollvariabel på länder-nivå användes i regressionsanalyserna. Det är troligt att det finns fler variabler som påverkar psykisk ohälsa i ett land utöver BNP-nivå vilket diskuteras längre ner i uppsatsen. När det kommer till andra tänkbara kontrollvariabler på individnivå skulle en utökad kontroll för sjukdom, uppväxtort, familjesituation eller civilstånd kanske ha varit att föredra för att se om dessa påverkar sambandet mellan postmateriella värderingar och psykisk ohälsa. Vidare kan man tänka sig att socioekonomisk status i termer av inkomstnivå skulle kunna påverka en individs psykiska hälsa och/eller grad av postmateriella värderingar och att detta skulle ha kontrollerats för som komplement till BNP/Capita på länder-nivå. Dock kan variabeln utbildningsnivå sägas på många sätt fånga upp effekten av socioekonomisk status. En högre utbildning tenderar att gå hand i hand med ett mer välbetalt arbete vilket i sig kan antas leda till mindre stress och depression hos individer. Högre utbildning kan även antas leda till ett arbete som individen i högre utsträckning anser är meningsfullt och givande vilket också kan bidra till välbefinnande. Vidare kan ett välbetalt arbete också ge möjligheter att betala för vård för psykisk ohälsa som exempelvis en psykolog i den mån samhället inte står för den typen av
vård. Ett visst belägg för detta återfinns exempelvis i en studie av Levecque et al. från 2011.77 Ingenting i resultatet talade för att utbildningsnivå skulle vara en bakomliggande/mellanliggande variabel. Enligt moderniseringsteorin sprids dessutom graden av postmateriella värderingar som en effekt av god ekonomisk utveckling och välstånd upplevt över tid vilket talar för att BNP/Capita är en viktig kontrollvariabel.
Den andra regressionsanalysen som presenterades i tabell 4 användes för att se hur sambandet mellan postmateriella värderingar och psykisk ohälsa skilde sig åt mellan välfärdsstatsregimerna. Det visade sig att skillnader fanns och framför allt att postmateriella värderingar hade en starkare positiv effekt på psykisk ohälsa i den konservativa välfärdsstatsregimen än i övriga regimer. Teorin om att välfärdsstatens generositet skulle ha mildrande effekt på psykisk ohälsa finner studien inga stöd för i resultaten. Liberala välfärdsstatsregimen valdes ut som referenskategori i regressionsanalyserna med en tanke om att den socialdemokratiska välfärdsstaten skulle skilja sig åt från liberala välfärdsregimer med avseende på hur postmateriella värderingar påverkade psykisk ohälsa. Ett generöst socialförsäkringssystem med betoning på universalism och klassutjämning som kännetecknar de socialdemokratiska välfärdsstaterna troddes mildra effekterna av psykisk ohälsa jämfört med det minimala sociala skyddsnät som erbjuds till individer som bor i länder med liberala välfärdsstater. Postmateriella värderingar visade sig öka individers självuppskattade psykiska ohälsa i liberala välfärdsregimer och effekten hade en i princip negligerbar skillnad i socialdemokratiska välfärdsstater. Detta indikerar att det nog finns andra variabler som påverkar psykisk ohälsa i de olika välfärdsstaterna snarare än generositeten. Hade andra variabler kontrollerats för hade kanske sambandet sett annorlunda ut. På länder-nivå skulle det kunna röra sig om allt från styrelseskick (Inglehart och Welzels moderniseringsteori menar att det demokratiska styrelseskicket är mest gynnsamt för den postmoderna människans möjligheter till självförverkligande) till arbetsmarknadsrelaterade variabler där starka skyddsnät för anställda kanske skulle kunna tänkas påverka individens psykiska hälsa positivt. Men alla uppsatser kräver begränsningar för vad som kan testas inom en viss tidsram och detta kan i så fall vara förslag för framtida studier på området.
I den östeuropeiska välfärdsstatsregimen hade en ökad grad av postmateriella värderingar en mildrande effekt på psykisk ohälsa. Detta resultat, som går emot det generella samband som syntes utan kontroll för välfärdsregimer, tyder på att en jämförelse mellan välfärdsstater som
77 Levecque et al. Economic Hardship and Depression across the Life Course: The Impact of Welfare State
skiljer sig åt så pass mycket i sin struktur kanske inte är möjlig att göra, dels på grund av operationaliseringen av postmateriella värderingar som deltagande i religiösa ceremonier och dels på grund av regimernas variation i tillhandahållandet av välfärd mellan länder inom samma kategori. Länderna som kategoriserats som tillhörande den asiatiska välfärdsstatsregimen skiljer sig antagligen inom gruppen mer åt i hur tillhandahållandet av välfärden ser ut jämfört med inom länderna i de kategorier tre kategorier som valts ut efter Esping-Andersens typologi. Innebörden av postmateriella värderingar skiljer sig dessutom antagligen åt i länder inom den asiatiska regimen jämfört med den socialdemokratiska regimen. Det faktum att sambandet mellan postmateriella värderingar och psykisk ohälsa tedde sig så olika i olika regimer indikerar att vidare forskning krävs för kontroll av fler variabler än endast de som valts ut för denna studie.
Slutligen skall tilläggas att det faktum att en ökad grad av postmateriella värderingar på ett betydande sätt ökade psykisk ohälsa i den konservativa välfärdsstatsregimen skulle kunna bero på att den konservativa välfärdsstaten kännetecknas av fokus på kärnfamiljen, manlig familjeförsörjarmodell och andra traditionella värden. En ökad grad av sekulära och postmateriella värderingar skulle kunna innebära att idén om hur man vill bilda familj, leva och arbeta kanske är mer individuellt anpassad än välfärdsstaten är accepterande av eller gynnsam för vilket kan leda till högre grad av psykisk ohälsa hos dessa individer. Att vara en postmodern individ i ett samhälle där traditionella värden dominerar välfärdens uppbyggnad kan säkerligen vara stressande om individen exempelvis är en ensamstående arbetande kvinna. Det faktum att postmateriella värderingar operationaliserades som i vilken utsträckning man deltog i religiösa ceremonier (i vilken utsträckning man är traditionell mer eller mindre) kan dock ha överdrivit effekten av postmateriella värderingar på psykisk ohälsa i detta fall. Hade Ingleharts index använts istället för den operationalisering som valdes i detta fall som tar hänsyn till båda dimensionerna (ökade självförverkligande värden och minskade traditionella värderingar) hade denna effekt kanske blivit mindre stark.
Sammanfattningsvis kan sägas att studiens styrkor ligger i dels det välbeprövade mått som användes för att mäta psykisk ohälsa och dels antalet länder och dess täckning över världensdelarna som fanns att tillgå i materialet. Materialet som användes i studien möjliggjorde en kvantitativ analys av postmateriella värderingars effekt på psykisk ohälsa som inte tidigare gjorts. Svagheten i studien ligger utan tvekan främst i operationaliseringen av variabeln postmateriella värderingar och i att inte fler relevanta kontrollvariabler användes i modellen. Förslag till vidare forskning är därför framför allt att, kanske med hjälp av
intensiva fåfallstudier, undersöka fler faktorer som påverkar graden av postmateriella värderingar och psykisk ohälsa i olika länder för att i nästa steg sedan utreda om sambandet mellan de två beror på någon annan bakomliggande variabel. Ett annat uppslag för fortsatt forskning är indelningen av länder utanför Europas gränser i välfärdsstatsregimer och postmateriella värderingars betydelse i dessa kontexter.