I detta kapitel kommer val av metod att kritiskt diskuteras och studiens resultat kommer att diskuteras utifrån teorin samt den forskning som tidigare presenterats. Avslutningsvis kommer jag diskutera vad jag lärt mig under arbetets gång samt föreslå framtida forskningsprojekt.
7.1 Metoddiskussion
Antalet lärare att intervjua var sannolikt tillräckligt, då jag nådde en data-mättnad (Bryman, 2008). Den sista intervjupersonen bekräftade främst vad de tidigare intervjupersonerna sagt. Det hade dock varit intressant att få möjlighet att genomföra fler observationer, då det hade gett förstahandsinformation om hur lärarna genomför undervisningen. På grund av tidsbrist valde jag dock att lägga fokus på de kvalitativa intervjuerna.
I efterhand har jag kommit på kvalitetsförbättringar som kunde ha gjorts i min intervjuguide. Bland annat att jag borde ha ställt frågor angående hur lärarna har tillägnat sig den kompetens som behövs för att arbeta laborativt, då jag anser att det har att göra med lärarnas motivation. Skolinspektionen (2009) menar att många lärare saknar den ämnesdidaktiska kompetens som behövs för att genomföra en lyckad undervisning med laborativt material. Enligt Skolinspektionen (2009) är en framgångsfaktor för laborativt arbete att lärare satsar på att fördjupa sina egna ämnesdidaktiska kunskaper. Det hade varit intressant att veta hur, och om, lärarna har valt att fördjupa sina ämnesdidaktiska kunskaper.
7.2 Slutsats
Utifrån den första forskningsfrågan, hur lärare genomför sin undervisning, kan slutsatsen dras att lärarna använder sig av en variation av arbetssätt. Samtliga lärare menar att arbete med laborativt material, digitala verktyg, stenciler samt kooperativt arbete till exempel i form av problemlösning utgör de viktigaste delarna av undervisningen. Det finns tydliga kopplingar till pragmatismens syn på lärande, bland annat att eleverna behöver
kommunicera matematik med varandra, att eleverna ska vara aktiva och att undervisningen ska utgå från elevernas erfarenheter och kunskaper (Dewey, 2004). Lärarnas motivation till att börja arbeta utan lärobok skiljde sig åt, men samtliga lärare är överens om att de motiveras att fortsätta eftersom de ser att deras elever gynnas av arbetssättet samt att de själva utmanas och utvecklas i sin lärarroll. Jag kan dra slutsatsen att lärarna i studien anser att elevernas resonemangsförmåga utvecklas när de får arbeta laborativt tillsammans, vilket den, enligt Skolinspektionen (2009) och Segerby (2017) inte gör till lika stor del när undervisningen utgår från läroboken.
7.2.1 Hur kan undervisningen genomföras utifrån ett laborativt arbetssätt?
När det kommer till planeringen av undervisningen tog samtliga lärare upp vikten av att vara förtrogen med styrdokumenten. Flera av lärarna nämnde också att de kände sig oroliga över att ha missat något av det centrala innehållet i sin undervisning. Enligt Skolinspektionens granskning anser många lärare att de inte har tillräcklig kunskap om kursplanen och anger det som en anledning till att undervisningen är starkt läroboksstyrd. Skolinspektionen menar att detta kan bero på att skolorna inte har lagt tillräckligt med tid för gemensamma diskussioner och tolkningar kring styrdokumenten (Skolinspektionen, 2009). Då flera av lärarna i denna studie också kände sig osäkra gällande styrdokumenten kan jag dra slutsatsen att det stämmer även i dessa fall.
Lärarna berättade att de alltid har laborativt material framme och uppmuntrar eleverna att använda det. Eleverna har fått öva under en längre tid på att använda materialet vid behov, vilket lärarna i början behövde påminna eleverna om. Eleverna är alltså vana vid att självmant hämta och använda laborativt material vid behov. Detta går i linje med vad Moyer (2002) säger om att elever ska känna till materialet så pass väl att det används automatiskt. Likaså stämmer det överens med Rystedt och Trygg (2010) som menar att elever måste använda laborativt material en längre period för att det ska ge en positiv effekt på elevers lärande. Eleverna bör känna till materialet väl och bör vara vana vid att använda det vid behov, vilket lärarna i studien menar att deras elever är. Att eleverna har ständig tillgång till laborativt material är också något som förespråkas av pragmatismen. Dewey (2004) menar att barn behöver få röra vid och se på material och bilder för att skapa sig egna föreställningar. Det teoretiska förstås bättre om det även får upplevas praktiskt (Dewey, 2004).
Lärarna i studien varierar undervisningen med enskilt arbete med stenciler eller digitala verktyg, par- eller grupparbete i form av problemlösning, stationsarbete och genomgångar i helklass. Skolinspektionens kvalitetsgranskning visar att enskilt arbete dominerar under matematiklektionerna och att matematiska resonemang får för litet utrymme i undervisningen (Skolinspektionen, 2009). Vad lärarna i denna studie berättar om sin undervisning skiljer sig alltså från vad lärarna i Skolinspektionens kvalitetsgranskning berättar om sin. Enligt pragmatismens förespråkare bör skolan och undervisning vara en social process (Dewey, 2004), vilket även genomsyrar de intervjuade lärarnas matematikundervisning. Vikten av att eleverna ska få möjlighet att vara aktiva, och inte bara passivt lära av läraren, är något som lärarna, i linje med pragmatismen, för fram som en grundpelare i deras undervisning (Dewey, 2004). Stort fokus läggs vid problemlösning och kooperativt arbete av lärarna i denna studie. Lärarna menar att eleverna blir engagerade vid gemensam problemlösning, vilket går i linje med resultatet av Baileys (2017) undersökning. Flertalet av lärarna tog även upp att de låter eleverna arbeta med olika representationsformer, vilket Rystedt och Trygg (2010) menar är ett givande sätt att arbeta med problemlösning, då eleverna får använda flera sinnen. Arbete med problemlösning stämmer även överens med pragmatismens lärande genom inquiry, samt med pragmatismens tankar om att elever ska få möjlighet att använda flera sinnen (Dewey, 2004).
Samtliga lärare nämnde att de låter eleverna spela matematiska spel ibland och Matilda menar att eleverna tycker att det är så roligt att de inte tänker på att det är matematik. Detta liknar Moyers (2002) studie där matematiken kategoriserades i ”riktig matematik” och ”rolig matematik”. Matilda använder dock inte spelen som en belöning för gott beteende, utan de används konsekvent i hennes undervisning och ses av henne som en viktig del i matematiken. Enligt Moyers (2002) studie ansåg eleverna inte att laborativt arbete var riktig matematik eftersom läraren gav intrycket av att det inte var viktigt. Då samtliga lärare i denna studie uttrycker att den laborativa matematiken är en väsentlig del av undervisningen delas matematiken inte upp på samma sätt som i Moyers (2002) studie.
Flera av lärarna nämnde att det är viktigt att vara lyhörd för vad just de egna eleverna behöver. Anja menar att om en elev vill ha en lärobok bör hen få det, då alla inte lär på samma sätt. Detta stämmer överens med vad Clements och McMillan (1996) menar om att vissa lär sig bättre med penna och papper medan andra gynnas av laborativt material och det är viktigt att lärarna är lyhörda för detta.
7.2.2 Hur motiverar lärarna sitt val av arbetssätt?
Lärarna hade olika motiv för sitt val av arbetssätt: att det bidrar till ett lustfyllt lärande, inspiration från den verksamhetsförlagda utbildningen, inspiration från matematiklyftet och språkliga skäl. Oavsett huruvida det var på eget initiativ de började arbeta utan lärobok eller inte så är alla lärare nöjda med arbetssättet och skulle gärna fortsätta arbeta utan lärobok. En av anledningarna till lärarnas positiva inställning är elevernas möjlighet att föra matematiska resonemang. Lärarna menar att eleverna får prata matematik mer än när de arbetar med en lärobok, vilket bekräftas av vad både Skolinspektionen (2009) och Segerby (2017) skriver. Det går även i linje med vad pragmatismen säger om att språket är ett viktigt verktyg och att eleverna behöver få möjlighet att diskutera med varandra (Säljö, 2012).
Flera lärare lyfte att de har fått kritik eller blivit ifrågasatta av föräldrar gällande deras val av undervisningssätt. Lärarna tror att det har att göra med kulturen i matematikundervisningen, att läroboken och matematiken har ett likhetstecken mellan sig. Bailey (2017) kom fram till ett liknande resultat i sin undersökning. För att underlätta för lärarna menar Bailey (2017) att det är viktigt med kollegialt stöd, vilket även flera av lärarna i denna studie har uttryckt. Speciellt lärarna som började arbeta utan lärobok som nyexaminerade lärare har uttryckt att det kollegiala stödet har varit väldigt hjälpsamt och givande. Golafshani (2013) menar även att stödet av skolstyrelsen är av vikt. Då vikten av det kollegiala stödet ständigt lyfts fram, både i tidigare forskning samt av lärarna i denna studie, kan jag dra slutsatsen att det är en viktig faktor vid undervisning utan lärobok.
7.3 Framtida forskningsprojekt och avslutande
kommentarer
Detta examensarbete kan bidra till att vidga forskningsfältets bild av hur laborativ undervisning kan genomföras och vad som motiverar lärare att arbeta så. Vid ett framtida forskningsprojekt hade jag velat undersöka hur lärare tillför matematiken till de laborativa materialen för att laborativt arbete ska bli givande för eleverna. Det hade kunnat undersökas med hjälp av observationer av flertalet lärare vid ett antal olika
tillfällen i kombination med kvalitativa intervjuer. En kombination av observationer och kvalitativa intervjuer hade gett både lärarens syn samt förstahandsinformation om hur undervisningen går till.
Under litteratursökningen märkte jag en avsaknad av fältexperiment gjorda i årskurs 1–3 i Sverige. Ett exempel på ett sådant hade kunnat vara att en elevgrupp får en laborativ matematikundervisning och en annan får en läroboksbaserad matematikundervisning inom ett specifikt område. Denna typ av experiment, där en experimentgrupp och en kontrollgrupp skapas för att sedan jämföras, kallas en klassisk experimentell design (Bryman, 2008). Detta hade, enligt mig, varit önskvärt och om det hade visat positiva resultat av laborativt arbete hade möjligtvis fler lärare låtit det ta en större plats i sin undervisning.
Inför min framtida profession tar jag med mig vikten av att arbeta laborativt och att ha en varierad undervisning i matematik. Det kommer att vara min uppgift som lärare att möjliggöra att eleverna tillägnar sig de matematiska förmågor som står i läroplanen. Genom att till stor del arbeta laborativt och kooperativt i matematiken ökas, enligt lärarna i studien samt enligt den tidigare forskning som presenterats, elevernas möjligheter att föra matematiska resonemang, som annars ofta förbises (Skolinspektionen, 2009). Då jag har samtalat med sex lärare som har erfarenhet av undervisning utan lärobok har jag fått kunskap och inspiration om hur man kan undervisa med ett laborativt och varierat arbetssätt. Lärarna har delat med sig av flera sätt på vilka man kan planera undervisningen efter styrdokumenten för att säkerställa att inga matematiska områden missas, till exempel genom att planera undervisningen utifrån de förmågor som finns med i läroplanen. Den kunskap jag har tillägnat mig är alltså relevant för mitt kommande yrke.