Diskussion med ledning av empiriska iakttagelser

of-fentlig sektor. Det har blivit dags att diskutera de empiriska iaktta-gelser som redovisats i kapitlets tidigare delar.

4.3.1 Labb – ett begrepp med flera betydelser

Trots sina olikheter har de initiativ som diskuterats en gemensam vision i att driva och stötta innovations- och förnyelsearbete i of-fentlig sektor. Av dessa är Experio Lab Sverige den enda aktör som finns i och är knutet till den organisation som verksamheten är av-sedd att utforska och förändra. I vissa av de åtta regionerna förfogar

man över en egen fysisk utvecklingsmiljö. I andra är medarbetarna integrerade i en utvecklingsenhet eller liknande. Metoderna som an-vänds är designbaserade och inriktade på praktiska experiment. Den nationella dimensionen utgörs av ett samverkansnätverk (Experio Lab Sverige) för utbyte mellan regionerna. Experio Lab Sverige har inte en tydlig ambition att förändra regelverk, men arbetet möter kontinuerligt utmaningar i existerande riktlinjer och regler.

De övriga aktörerna agerar som externa förändringsagenter, tjänstedesignkonsulter, facilitatorer och utbildare. De går beroende på fall och kontext in och ut ur det system som ska utvecklas.

Inom Vinnovas satsning Smart policyutveckling är det i de flesta fall tjänstedesignkonsulter som på uppdrag av respektive myndighet går in och genomför ett policyorienterat uppdrag, efter Vinnovas förarbete. I det här sammanhanget benämns de enskilda projekten som policylabb och policy är tydligt avgränsat till regelverk. Vinnova tycks betrakta utvecklingsarbetet på myndigheten samt det förar-bete som de själva varit en del av, som delar av policylabbet. Vid in-tervjuer med designkonsulterna är det inte tydligt att de uppfattar det som att de gjort något som avsevärt skiljer sig från ett ”vanligt”

tjänstedesignuppdrag. Konsulterna uttrycker att de i lika hög grad adresserar frågor kring beteende och kultur som de direkta regelver-ken i sitt arbete. Projekten har till största del utförts utifrån en myn-dighetsspecifik utmaning med näraliggande intressenter som bildar ett begränsat tjänstesystem kring individ och myndighet.

När myndigheterna som deltog i Smart policyutveckling beskri-ver sitt utvecklingsarbete så växlar de ofta mellan begreppen tjänste-design och policylabb, som om innebörden av dessa begrepp vore densamma. Som framgår av kapitel 2 så är skillnaden dock stor.

Okunskap om skillnaden innebär en väsentlig risk. Flera myndig-heter väljer exempelvis att arbeta med aktörer som erbjuder tjänste-design men som inte vare sig adresserar policy eller inkluderar de systemdimensioner som krävs för att möta gränsöverskridande sam-hällsutmaningar. Risken är då stor att förväntningarna inte uppfylls.

Det kan även noteras att i fallet Förnyelselabbet så är det både miljön, de kompetenser som utgör resurser i projekten samt meto-den som avses med ordet labb. Förnyelselabbet har sina lokaler på SVID, men ser det som att själva labbandet sker i den lokala kontex-ten med de berörda. Arbetet utgår från en samhällsutmaning som

Diskussion med ledning av empiriska iakttagelser

definierats utifrån individens perspektiv och som inkluderar system-dimensioner. Inom projektet Co-Labs (MSI) avses även där en lä-randeprocess, mer än en fysisk miljö.

4.3.2 Lekmannakunskap kontra expertkunskap

I takt med att tjänstedesign sprids inom offentlig sektor i Sverige så utvecklas olika grad av designkunskap, från lekmanna- till expert-kunskap. En designer har ofta en tre- till femårig, högskoleutbild-ning i design. Men i materialet finns exempel korta kurser och ut-vecklingsprogram som leder till vad man kan kalla lekmannadesig-ners. Det är personer med en helt annan profession men som sett nyttan med design. Samtidigt som kunskapen kan vara viktig i deras verksamhet så måste de fortsatt betraktas som noviser vad gäller de-sign (Manzini 2015; Wetter-Edman & Malmberg 2016). Bredd och djup ryms inte i det korta utbildningsformatet. Deras repertoar och förmåga är nyttig men begränsad. Flera av respondenterna framhål-ler att den kan bidra till att generera input till förbättringsarbete men inte för att ta de stora innovationskliven. Det är inte rustade för att möta komplexa samhällsutmaningar.

En respondent som tagit intryck av Förnyelselabbet beskriver värdet av expertdesigners så här:

Den stora styrkan med Förnyelselabbet är att ha en aktuell och het fråga och genom det bygga mycket kunskap ur individens perspektiv. Det blir så tydligt att det är väldigt långt bort från agendan hos övriga [sy-stem]aktörer. Att komma med de bilderna och berättelserna skapar en helt annan dynamik i dialogerna mellan olika aktörer. Det blir tydligt att vi ju delar ansvaret: ”Herregud kan det se ut på det här sättet?” Och det menar jag är ju kärnan, det är ju tjänstedesign i botten, att kunna applicera den på den typen av wicked problems det är ju något betydligt mycket svårare och mer angeläget (...)

Men det är ju också betydligt svårare att driva processerna över tid och att få nationella aktörer att verkligen hitta en ”take” i frågan. Att säga vad gör vi med den här kunskapen? Den är jättebra och så men (…) Och så finns det några besjälade människor i de här organisationerna som säger att det är självklart att vi inte kan göra så här nu när vi har fått syn på hur det är.

Inom Förnyelselabbet arbetar professionella designers tillsammans med andra aktörer. De både driver och genomför processerna, tolk-andet och visualiseringsarbetet. De använder en mycket bred reper-toar av metoder med såväl materiella som sensoriska kvaliteter. Att lärandet då får en annan karaktär kan även ses i delar av Experio Lab Sveriges arbete och i exempelvis Livsmedelsverkets policylabb inom Vinnovas satsning, där det fysiska rummet tydligt användes som verktyg för att förhandla de olika parternas position.

4.3.3 Att utforska, identifiera och synliggöra

Flera respondenter pekar på att det ofta läggs för stor vikt vid själva lösningen. Det förväntas att det specifika designprojektet skall leve-rera en lösning på en viss utmaning, som dessutom ofta beskrivs som komplex. En respondent menar att ett nog så gott värde är att visu-alisera systemfelen ur individens perspektiv. Att göra det synligt och därmed möjligt att agera på för dem som de facto har ett ansvar för frågan. En respondent från en nationell aktör lägger ut texten:

Det finns ju i grunden i regleringsbrev, uppdragsindelning, styrning, mellan olika aktörer, täta skott emellan, den här typen av processer visar på en helhet och bristerna. (…) Den insiktskapande funktionen bara den är tillräcklig för att köra processerna, tycker jag. Den skapar ett mo-tiv till varför vi måste göra nånting annat. Vi kanske inte ska förvänta oss att såna här processer ska förändra systemet för då måste man ju också jobba på fler sätt. Men jag tycker det är skäl i sig att göra det. Att visa på de fruktansvärda kraven utifrån myndigheters kontext som vi utsätter medborgarna för men inte förstår i ett systemperspektiv.

Just den insiktskapande och utforskande processen utifrån indivi-dens perspektiv lyfts fram, mer än det kreativa och idégenererande.

Testandet och experimenterandet finns också med som en del i att lära mer om komplexitetens karaktär i den specifika utmaningen. I relation till lärandet framhåller respondenterna också hur fundamen-talt annorlunda det designbaserade arbetssättet är i förhållande till det befintliga. En respondent från en regional utvecklingsmiljö be-skriver:

Det tar längre tid att tänka i den här typen av processer, det är svårt att utvärdera vad som egentligen har kommit ut. Hela designprocessen är

Diskussion med ledning av empiriska iakttagelser

som ett ... nu-ska-vi-nå-dit-perspektiv. Och det är ju perspektivskiftes-förskjutningen som jag ser det som tar lång tid och är ganska svår. (…) Vad som krävs är att det pågår, den här typen av processer hela tiden så att folk blir vana, det är en vanefråga (...) att orka jobba i de här lösare sätten att tänka.

Genom kontinuerligt prövande av nya möjliga lösningar sker ett lä-rande. Det skapar över tid en ökad förmåga att hantera och möta nya utmaningar. Det sammanfattas väl av Eneqvist et al. (2019) med re-ferens till Charles Lindblom (1959):

…utifrån ett policy- och styrningsperspektiv kan denna designbaserade approach förstås som att förändringar accepteras stegvis och inkremen-tellt, liksom igenom ett trasslande där olika intressen och värden måste hanteras på samma gång som kunskap och policy utvecklas och prövas steg för steg.

4.3.4 Liten aktivitet på makronivån

Kapitlet har påvisat att utbudet är heterogent och brett i Sverige vad gäller organiseringen av designdrivna arbetssätt för att möta sam-hällsutmaningar. Men alla behov är inte tillgodosedda. I kapitel 2 presenterades tjänstesystemets olika nivåer: mikro, meso och makro utifrån Vargo och Lusch (2016). Mikronivån innehåller aktörer som första linjens medarbete och värdeskapandet som sker i samverkan med medborgare och omkringliggande resurser. Mesonivån innefat-tar aktörer på en mer aggregerad organisatorisk verksamhetsnivå så som högre chefer och beslutsfattare inom regioner och myndigheter, medan makronivåns systemaktörer kan vara individer på exempelvis departementen.

I tabell 3 på nästa sida visas de nivåer i tjänstesystemet som de olika aktörerna kan påverka. Inte någon aktör är kontinuerligt verk-sam på makronivån och har något egentligt inflytande över den-samma. I Sverige saknas det alltså förmåga att på detta sätt åtgärda samhällsutmaningar som korsar myndighets- och departements-gränser. Däremot finns det ett antal aktörer som påverkar mesonivån genom att agera inom och mellan tjänstesystem på regional och lokal nivå. Det gäller Experio Lab Sverige, Innovationsplattformarna, MSI och Reglab. Här finns också många av de myndigheter som bygger kapacitet och till viss del förmåga för att hantera utmaningar speci-fika för den egna myndigheten.

Eldsjälar och gränsgångare bedriver relevanta och viktiga projekt med potential att påverka på mikronivå, både avlönat och på sin fri-tid. Här återfinns engagerade medarbetare på myndigheter och inom regioner och kommuner samt designers. Men deras arbete bedrivs oftast inom befintliga ramverk och de saknar därmed möjligheten att göra skillnad, annat än på marginalen.

Tabell 3: De nivåer i tjänstesystemet som de olika aktörerna kan påverka.

Det ska även noteras att Innovationsguiden, som är en nationell ak-tör, mest vänder sig till första linjens medarbetare. Verksamheten bidrar därför främst i lokala sammanhang på mikronivån.

Endast ett fåtal projekt kan sägas ha fått in alla tre tjänstesystem-nivåerna i samma rum. Ett sådant är Förnyelselabbets UNHCR-projekt. Andra exempel är de tydliga uppdragen från Socialdeparte-mentet i fallet Experio Lab Sverige. Men att arbeta systemiskt med horisontella aktörskonstellationer på flera nivåer samtidigt kan be-traktas som undantag snarare än regel.

Det är också tydligt att de nyss nämnda projekten har svårt att bidra till förändringar på makronivån. Det tycks ligga i tjänstesyste-mets karaktär att i första hand titta nedåt på underliggande nivåer.

Detta trots att det sannolikt finns störst potential i att analysera makronivåns påverkan på övriga nivåer.

Vägvisande sammanfattning