Diskussion - Media och socialtjänsten

I diskussionen kommer vi att utgå från vår kunskapsöversikt och de teoretiska

utgångspunkterna för att få en närmare förståelse över de fyra övergripande temana som studien resulterade i, vilka är Medias framställning, Faktorer som påverkar medias

framställning, Medias påverkan på yrkesutövningen och Konsekvenser av medias framställning.

Den genomgående upplevelsen av hur media framställer socialtjänsten och socialarbetare var att den i absolut störst utsträckning handlade om negativa företeelser eller hade en negativ vinkling. Känslan av att socialarbetare och socialsekreterare framställs som inkompetenta och elaka var också något som återkom under intervjuerna. Det stämmer överens med de två aspekterna som socialsekreterare uttryckte i Lundström och Anderssons (2004) studie, vilka var att socialsekreterare upplever att de antingen framställs som oprofessionella och

oförmögna att utföra sitt arbete ordentligt eller att de är okänsliga i sin yrkesutövning. Rexvid (2016) beskriver att välfärdsprofessioner ofta är väldigt komplexa i den bemärkelsen att inget enskilt fall är det andra likt. Det innebär att välfärdsprofessioner måste tolka och använda sitt handlingsutrymme utifrån varje enskilt fall med hänsyn till även lagar och riktlinjer.

Komplexiteten som socialt arbete innebär kan göra det svårt för allmänheten att få grepp om hur professionen agerar i vissa ärenden och hur deras yrkesutövning faktiskt går till. Rexvid (2016) nämner fortsättningsvis vikten av att professioner har god kunskap om sitt

yrkesområde och att allmänheten också uppfattar att de har det för att de ska få tilltro till professionen.

I Lundström och Anderssons (2004) studie framkom det också att socialsekreterare kunde uppleva en paradoxal medieframställning av hur de agerar i ärenden. Paradoxen innefattade att de ibland anses göra för mycket, exempelvis omhänderta barn på bristfälliga grunder eller för lite vilket innefattade olika framställningar av extremfall där barn farit illa och

socialtjänsten anses begått det största misstaget. En känsla av att media ibland skapar motsägelsefulla framställningar av hur socialtjänsten agerat var även något som berördes under intervjuerna i vår studie och stämmer alltså väl överens med resultatet från Lundström och Anderssons (2004) undersökning.

Under intervjuerna framkom det att socialtjänst och socialsekreterare som arbetar med barn och unga uppfattas vara de som oftast blir omskrivna i media av de olika områdena som socialtjänsten arbetar med. Enligt Brunnberg (2001) publicerar media ofta artiklar där

socialtjänsten anses gjort för lite och misslyckats med arbetet i fall där barn och unga farit illa. Även Blomberg (2019) identifierade i sin studie att sådana framställningar utmärkte sig sett till antal publicerade artiklar i media gällande socialtjänster. Dessa artiklar sammanfattade Blomberg (2019) som ”child-abused-narratives” och innefattar kritik av socialtjänst, chefer och politik, i fall där barn blivit utsatta för misshandel eller på annat vis farit illa.

Intervjupersonernas upplevelse av att socialtjänst och socialsekreterare som arbetar med barn och unga är mest utsatta för att bli omskrivna i media stämmer alltså överens med resultatet i Blombergs (2019) studie.

En anledning till den typen av framställningar som intervjupersonerna beskrivit i vår studie ansågs kunna vara att de inte alltid tycks leva upp till olika förväntningar som allmänheten och klienter har på dem. Det kan liknas vid det Healy (2005) beskriver om att socialarbetares organisatoriska ramar och institutionella kontexter kan krocka med de krav och förväntningar som klienter har på socialarbetare. Rexvid (2016) menar att en profession måste leva upp till de krav som allmänheten har på de yrkesverksamma inom den för att uppnå status som att vara en tillförlitlig profession. Att verksamhetens arbetssätt och riktlinjer kolliderar med allmänhetens krav och förväntningar av professionen kan riskera att tilltron till professionen minskar och därmed dess professionella status.

Intervjupersonerna beskrev genomgående att media bara framställer ”en sida av myntet” och med det menades att de upplevde att medias rapporteringar som handlar om socialtjänst och socialarbetare ofta är snedvridna. Två anledningar till att en snedvriden bild framställs av media ansåg intervjupersonerna kunde bero på att relevant bakgrundsinformation inte tas med på grund av journalistiska skäl eller inte kan tas med på grund av begränsningar i och med sekretessen som socialtjänst och socialarbetare omfattas av och som benämns i Offentlighets och Sekretesslagen (OSL, SFS 2009:400). Det innebär att tittaren eller läsaren inte heller får kunskap om att det kan finnas fler anledningar till exempelvis varför ett beslut har tagits av socialtjänsten än det som media beskrivit. Att media bara visar ”en sida av myntet”

förklarades också som att det främst är ytterligheter och skandaler som omtalas och beskrivs i medias rapporteringar. Inom medievärlden råder ständig konkurrens om att fånga flest läsare och tittare (Thomlison och Blome, 2012). Reid och Misener (2001) beskriver att hemska berättelser, skandaler och framställningar av misstag som skett inom socialtjänst har en större tendens att fånga läsare och tittares uppmärksamhet än framgång inom socialtjänsten. Känslan av att ytterligheter främst framställs i media skulle alltså kunna vara för att det är dessa som är mest minnesvärda eller också ett faktum som kan bero på journalistiska orsaker och strategier. Upplevelsen av att inte kunna försvara sig i media där enskilda ärenden framställts har

identifierats under intervjuerna och beskrivningar av att socialarbetare bara har möjlighet att uttrycka sig allmänt och svepande om professionen har också nämnts. Healy (2005) beskriver att den juridiska diskursen kan påverka socialarbetares kontakt med media då socialarbetare måste förhålla sig till riksdagens lagar och de institutionella regler och riktlinjer som de omfattas av i sitt yrke. Pressombudsmannen Olle Stenholm menar dock att även fast

sekretessen kan begränsa socialarbetares möjlighet att uttrycka sig om ett visst ärende i media finns det många positiva aspekter med att socialarbetare tar den möjlighet de har att uttrycka sig om allmänna och generella frågor i media (Josefsson, 2003). Blomberg (2019) beskriver utifrån det hon benämner som ”take-action-narratives”, att socialarbetare kan göra sina röster hörda i media och belysa problematik som de ställs inför i sitt arbete samt brister i

arbetsförhållanden eller dylikt. Det kan sätta press på regeringen att agera och förbättra socialarbetares arbetsvillkor (Blomberg, 2019). Enligt Lundälv och Moberg (2006) kan socialarbetare också påverka allmänhetens syn av professionen, förbättra yrkets status och därigenom kan möjligheten att fler vågar vända sig dit öka, vilket visar på vikten av att socialarbetare ändå uttrycker sig i den offentliga mediedebatten i den mån de kan. Det skulle

till exempel kunna vara att uttrycka sig om den vision som intervjupersonerna nämnde under intervjuerna, att de vill stödja och hjälpa personer i behov via frivilliga insatser främst och inte genom att exempelvis tvångsomhänderta barn.

Att medierapporteringen ofta upplevdes vara negativt vinklad eller inte ge en helhetsbild av socialtjänsten och socialarbetares yrkesutövning kan tolkas utifrån ett maktperspektiv. Hamreby (2009) skriver att makt kan spela in i skapandet och påverka bevarandet av

diskurser. Media kan uppfattas ha makt i och med att de har möjlighet att bestämma hur och vad som ska publiceras samt att de även når ut till en stor mängd människor. Hur det skrivs och talas om socialtjänst och socialarbetare inom media kan påverka socialt arbete och dess status utifrån ett maktperspektiv då medias förutsättningar kan ge möjlighet att diskursen som där framställs kan få högre status än andra diskurser inom området socialt arbete.

Beskrivningar av att medias framställningar av professionen blir den bild som allmänheten tar till sig i relation med att det kan vara svårt att förstå hur och vad socialarbetare arbetar med och därför kan påverka professionens status uttrycktes även under intervjuerna. Zuazaga et al. (2006) menar att socialt arbete är svårt att definiera vilket kan göra det svårt för allmänheten att förstå vad yrket innebär och att media därför kan ha en stor påverkan på allmänhetens inställning till professionen. En intervjuperson uttryckte att när bara en sida ”kommer fram” är det lätt att folk tror att det är den sanna helhetsbilden. Det kan liknas vid det Hamreby (2009) beskriver i samband med att diskurser påverkas av maktaspekten, att framställningar om ett fenomen utifrån denna kan få status som att vara sanning.

I resultatet framkom det att intervjupersonerna upplevde att de personer som kom i kontakt med socialtjänsten kunde vara aningen misstänksamma mot hela verksamheten och därmed även socialarbetarna. Zuazaga et al. (2006) menar på att misstänksamheten också kan komma som en följd av att socialt arbete är komplext och svårt att begripa sig på. Lundälv och

Moberg (2006) menar att socialarbetare själva kan påverka denna misstänksamhet som allmänheten har genom att själva gå ut i media och upplysa allmänheten om deras profession. Sjöström och Öhman (2018) skriver att tilliten och förtroendet för socialtjänsten kan påverkas i positiv riktning om socialarbetare gör sin röst hörda och deltar i mediedebatten.

En orsak till att medias framställning om socialarbetare och socialtjänst upplevs se ut som den gör beskrevs också dels bero på att det främst är de som är missnöjda med kontakten med socialtjänsten som gör sig hörda i media. Att det främst är de missnöjda som gör sig hörda ansåg en del intervjupersoner kan ha sin grund i att de som är missnöjda vill få en förändring i beslut eller insatser som deras ärenden utmynnat i. Brunnberg (2001) beskriver media som ett forum dit klienter och berörda kan vända sig för att ge uttryck och för att ge påtryckning till att förändringar och förbättringar inom socialtjänst och andra verksamheter bör ske.

Intervjupersonerna i vår studie upplevde att de som är missnöjda är övervägande majoritet av användningen av media som forum och att de i dessa fall oftast gör det i hopp om att få ett en förändring i de enskilda besluten snarare än i syftet att ge påtryckning till att förbättra

socialtjänsten som verksamhet. Intervjupersonerna upplevde att socialtjänstens framgångar inte alls yttrades i samma utsträckning som de missnöjdas yttringar i media.

kontakten med socialtjänsten inte vill berätta om det då kontakten kan upplevas som tabu och generera till skamkänslor hos klienter. Enligt Zuazaga et al. (2006) framställs ofta socialt arbete ogynnsamt i media vilket i sin tur påverkar allmänhetens uppfattning av professionen i den riktningen. Om de missnöjda i övervägande utsträckning gör sig hörda kan den redan rådande diskursen om hur socialt arbete beskrivs och framställs i media förstärkas och upprätthållas.

Flera intervjupersoner upplevde att den negativa framställningen som media gav upphov till, inte påverkade deras egen yrkesutövning. Intervjupersonerna hänvisade till att de inte

upplevde att de påverkades eftersom de hade specifika riktlinjer och metoder som de

tillämpade i sin yrkesutövning. Riktlinjerna och metoderna gjorde att de kände sig trygga i sin egen profession. Dellgran (2016) skriver att den professionella yrkesutövningen och

styrningen inom en offentlig välfärdsprofession kan förstås utifrån två olika logiker. Liljegren och Parding (2010) beskriver dessa två logiker som yrkesprofessionalism och organisatorisk professionalism. Utifrån vårt resultat går det att utläsa att intervjupersonerna som arbetar inom socialtjänsten ofta refererade till den organisatoriska professionalismen när de beskrev att de inte påverkades utav medias negativa framställningar. De riktlinjer och metoder som

intervjupersonerna utgått ifrån när de varit tvungna att ta beslut angående insatser för barn och unga var framtagna av organisationen och var så kallad dokumenterad kunskap. Det vill säga färdigställda och genomarbetade riktlinjer och metoder (Liljegren och Parding 2010). En orsak till att intervjupersonerna inte upplevde sig påverkas i någon nämnvärd utsträckning av medias negativa framställningar skulle kunna vara tillit till den organisatoriska

professionalismen. Eftersom intervjupersonerna hänvisar till riktlinjer och metoder som finns för yrkesutövningen kan de känna att de inte personligen blir uthängda av media utan att de har hela organisationen bakom sig på grund av att de följt de riktlinjer och metoder som hela organisationen ska följa.

Av resultatet från våra intervjuer framkom det även att intervjupersonerna upplevde att de inte påverkas av medias negativa framställning utifrån att de själva hade en väldigt stark tro till det arbete som de utförde. Intervjupersonerna kände att de kunde lita på varandra och att de kunde få stöd och hjälp utav kolleger och chefer när de agerade i sin profession. Liljegren och Parding (2010) skriver att yrkesprofessionalism grundar sig på de professionellas egna

kunskap och de etiska principerna som finns inom professionen. Samtidigt som den också utgår från en kollegial styrning vilket innebär att de gemensamt inom professionen kommer fram till de beslut som de ska ta (Liljegren och Parding 2010). Utifrån våra resultat framgick det att intervjupersonerna har en hög tro på deras egen profession och hur de utför deras yrkesutövning. Intervjupersonerna kan därför uppleva att de inte påverkas av medias negativa framställning eftersom de känner sig trygga i sin profession utifrån den kunskap och de etiska riktlinjerna som de besitter genom deras yrkesprofessionalism.

Utifrån intervjuerna identifierades att intervjupersonerna upplevde att de kunde falla tillbaka på de professionella riktlinjerna som fanns inom deras profession och därför inte upplevde sig påverkas av medias framställning i någon märkbar utsträckning. Dellgran (2010) skriver att det kan uppstå svårigheter med att välfärdsprofessioner står mellan organisatorisk

professionalism och yrkesprofessionalism eftersom det kan bli en konflikt mellan vad de vill göra utifrån deras yrkesprofessionalism och vad de bör göra utifrån deras organisatoriska professionalism. Utifrån vårt resultat kunde vi se att de två typerna av professionalitet kan bidra till att intervjupersonerna inte upplever att yrkesutövningen påverkas av medias negativa framställning utan istället ger en trygghet i att vara en professionalitet.

Socialt arbete kan uppfattas vara en profession utifrån olika aspekter, både utifrån den

organisatoriska professionalismen och den yrkesmässiga professionalismen (Dellgran, 2010). Socialt arbete kan dock som tidigare nämnt upplevas vara aningen diffust eftersom det innefattar att förhålla sig till formella regler och riktlinjer samtidigt som en viss

handlingsfrihet också finns (Rexvid, 2016). Att intervjupersonerna betonar de organisatoriska ramarna som en anledning till att de inte nämnvärt påverkas av medias framställningar av professionen kan också anses vara en strategi för att framhäva yrket som en profession. Utifrån en strategisk aspekt skulle det kunna förstås som att intervjupersonerna vill betona sin professionalitet för att minimera risken att deras professionella status avtar. Den

organisatoriska professionalismen är mer byråkratiskt och konkret, den påvisar vad

socialarbetare bör förhålla sig till inom den verksamhet de arbetar inom (Dellgran, 2010). Att betona denna kan anses vara en tydlig argumentation för att yrket är en profession vilket kan ha varit en strategi från intervjupersonerna för att påvisa att de är professionella och för att öka dess professionella status som medias framställningar riskerar att försämra.

Trots att den övergripande upplevelsen var att medias negativa framställning inte påverkade intervjupersonernas yrkesutövning så framkom det från två intervjupersoner att en känsla av press kunde uppstå genom vetskapen att det fanns en möjlighet att de kunde bli involverade i en negativ medierapportering. Thomlison och Blome (2012) skriver att om en socialarbetare är involverad i ett fall som framställs negativt i media kan det leda till att socialarbetaren upplever en rädsla över att ha missat något i utredningen, rädsla av att mista jobbet samt en skam över att de har utsatt en person för lidande. Det som framkom från vårt resultat var att bara vetskapen om att det fanns en möjlighet att framställas negativt i media kunde påverka intervjupersonerna, eftersom de två intervjupersonerna beskrev att de blev noggrannare i yrkesutövningen för att minimera risken att de skulle missa något i utredningarna.

8.1 Metoddiskussion

Vår studie har haft för avsikt att undersöka hur socialarbetare som arbetar med barn och unga upplever att media framställer dem och deras yrkesområde samt hur det i sin tur kan påverka deras yrkesutövning. Vi har intervjuat personer som arbetar inom socialt arbete med barn och unga som även har tagit del av medias rapporteringar om socialt arbete vilket visar på att deras svar är relevanta för studien och dess syfte. Att vi utgått ifrån en kvalitativ ansats har gett förutsättningar till att intervjupersonerna tillåtits reflektera och beskriva utifrån deras egna åsikter och upplevelser. Genom att vi använt abduktion i vår studie, då vi har kopplat empirin till teorierna professionalism och diskurs, har vi också fått en djupare förståelse av vårt forskningsområde.

Intervjupersonerna kunde ibland ge beskrivningar utifrån antaganden och förmodanden vilket innebär att de inte alltid kunde ge ett konkret svar. Med andra ord utgör datamaterialet till en viss del utav spekulationer. I kvalitativ forskning är detta något som är svårt att undvika men det innebär inte att kvalitativa forskningsresultat är att förkasta som osanningar utan mer som framställningar av hur fenomen kan upplevas och betraktas i vissa miljöer och sammanhang som också beror på diskurser och tidsaspekter.

För att öka vår trovärdighet i det insamlade materialet har vi varit noggranna med att fråga intervjupersonerna om vi har förstått deras svar korrekt samt sammanfattat intervjuerna för att försäkra oss om att vi har förstått det som intervjupersonerna har sagt. Det som vi också kunde ha gjort var att skicka de transkriberade intervjuerna till intervjupersonerna så att de fick möjlighet att läsa igenom det och på så vis även öka trovärdigheten i det insamlade datamaterialet. Eftersom studien utfördes under tidsbegränsning fanns det inte tid till att skicka ut det transkriberade materialet till intervjupersonerna. På grund av att vi kontinuerligt stämde av med intervjupersonerna att vi förstått deras svar rätt samt sammanfattade deras svar så gavs de ändå möjligheten att korrigera om vi missuppfattat något i intervjuerna, vilket minskade risken för missförstånd.

Intervjuerna har även utförts av två blivande socionomer vilket i sig kan ha påverkat intervjupersonernas svar. Det kan ha resulterat i att de upplevelser som intervjupersonerna beskrivit gällande medias framställning inte är den fullkomligt sanna bilden, utan att intervjupersonerna kan ha beskrivit upplevelser kopplat till forskningsområdet utifrån sin professionella roll för att framhäva yrkets professionalitet gentemot oss som utförde studien.

In document Media och socialtjänsten (Page 31-37)