Studien avser även koppla det resultat som presenterats ovan till tidigare hypoteser som
uppmärksammades i början av studien. Dessa hypoteser var att vänsterorienterade partier förväntas uppmärksamma #Metoo i högre utsträckning än högerorienterade partier, att vänsterorienterade partier förväntas rama in rörelsen på ett sätt som uppmärksammar problembeskrivning,
orsaksbeskrivning och lösningsförslag till #Metoo som går i linje med rörelsens beskrivningar och förslag i högre utsträckning än högerorienterade partier. Dessutom att det framförallt är i materialet från riksdagsdebatten gällande #Metoo som vänsterorienterade partier kommer uppmärksamma problembeskrivning, orsaksbeskrivning och lösningsförslag till #Metoo som går i linje med
rörelsens beskrivningar och förslag. De parametrar från resultatet som analysen ämnar undersöka är de som upplevs mest intressanta i förhållande till studiens syfte. Därmed kommer studien lyfta vilka partier som lyft #Metoo mest i inlägg på sina hemsidor samt hur detta överensstämmer med
hypoteserna. Dessutom kommer antal lösningar som partierna presenterade i inläggen och hur dessa gick i linje med rörelsens lösningsförslag analyseras samt kopplas till hypoteserna. Avslutningsvis kommer även lösningarna i debatten för respektive parti att analyseras samt kopplas till
hypoteserna.
pass lite material som faktiskt fanns att studera gällande partiernas reaktioner på #Metoo. Inledningsvis planerades att utföra slumpmässigt urval för att maximalt analysera 50 inlägg per partihemsida för att studien skulle ha en rimlig omfattning. I och med att inte tillräckligt många inlägg från varje parti existerade behövde inget sådant urval utföras, vilket även uppmärksammade hur begränsad mängden inlägg rörande #Metoo som faktiskt fanns. Rörelsen har enligt mig upplevts vara massiv i och med alla inlägg och all den uppmärksamhet den fått i sociala medier i Sverige, men faktumet att partierna inte uppmärksammat rörelsen så mycket som det förväntades påvisar ett visst misslyckande för rörelsen på det institutionella planet utifrån tidigare forskning (e.g. Piccio 2016).
Den första hypotesen som presenterades i studien avsåg i vilken mån partierna skulle
uppmärksamma #Metoo, där resultatet som förväntades var att vänsterorienterade partier skulle uppmärksamma #Metoo i högre utsträckning än högerorienterade partier utifrån motivering från tidigare forskning (e.g. Wide 2006 och Matland och Strudlar 1996). Denna parameter kan endast analyseras utifrån inläggen då det är i detta material kvantiteten syns. Visserligen var det tydligt Vänsterpartiet som lyfte rörelsen mest på sin hemsida, med 25 inlägg, vilket var väntat. Dock följde tre partier med mer högerorienterad politik därnäst, nämligen Centerpartiet med 8 inlägg,
Liberalerna med 4 inlägg och Kristdemokraterna med 3 inlägg. De andra vänsterorienterade partierna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade endast lyft #Metoo i två inlägg var, vilket var näst svagast resultat. De partier som nämnt #Metoo minst på sina hemsidor var de högerorienterade partierna Moderaterna och Sverigedemokraterna.
Den andra hypotesen som presenterades i studien avsåg partiernas lösningar, där hypotesen innebar att vänsterorienterade partier skulle komma att presentera fler lösningar i linje med rörelsens egna lösningsförslag än högerorienterade partier utifrån motivering från tidigare forskning (e.g. Wide 2006 och Matland och Strudlar 1996). Denna parameter kan analyseras utifrån både inläggen på partiernas hemsidor och riksdagsdebatten då båda material innehöll lösningar från partierna. Gällande inläggen på partiernas hemsidor så var det Centerpartiet som presenterat flest lösningar procentuellt jämfört med antal inlägg som överensstämde med rörelsens lösningsförslag. Därefter var det Socialdemokraterna, följt av Liberalerna. De som presenterade minst lösningar i
överensstämmelse med rörelsen var Moderaterna och Sverigedemokraterna. Gällande debatten hade Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet mest överensstämmande lösningar i
jämförelse med rörelsens egna lösningsförslag. De som presenterade minst lösningar i linje med rörelsens lösningsförslag i debatten var de högerorienterade partierna Liberalerna,
Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna.
Hypoteserna som formulerades i början upplevs därmed stämma något bättre överens vid analysen av debatten än inläggen. Detta kan grundas i flera anledningar, exempelvis att inläggen blir något missvisande i den mån att resultatet presenteras procentuellt vilket blir problematiskt framförallt för Vänsterpartiet i den mån att partiets totala möjliga resultat blir mycket högre än för de andra
partierna. Denna problematik finns inte i debatten eftersom alla partier erhålls samma utrymme i denna. En annan tolkning kan vara att de vänsterorienterade partierna presenterar ett starkare medhåll för rörelsen på ett institutionaliserat plan där förändringarna i regel sker, än högerpartierna. Ytterligare en slutsats som kan dras utifrån analysen av materialet är att hypotesen framförallt verkar stämma gällande att högerorienterade partier generellt tycks lyfta rörelsen mindre än vänsterorienterade partier, vilket blir tydligt då framförallt Moderaterna och Sverigedemokraterna har utvunnit minst kodning i alla parametrar som undersökts.
Någonting som upplevs intressant är hur Centerpartiet erhållit mycket högt resultat både gällande uppmärksammande av rörelsen på sin hemsida, samt lösningsförslag som går i linje med rörelsen, trots att partiet traditionellt räknas som ett högerorienterat parti enligt uppdelningen gällande Rödgröna och Alliansen vilket därmed motvisar hypotesen. Enligt undersökningen utförd av SCB som presenterades i bakgrunden av studien påvisas dock hur Centerpartiet är det parti i Alliansen vars partipolitik upplevs utspelas mest åt vänster av de högerorienterade partierna, vilket i någon mån ändå går i linje hypotesen (SCB 2007).
Avslutningsvis avser studien återkoppla kring huruvida #Metoo-rörelsen som social rörelse varit framgångsrik i den benämning att den fått uppmärksamhet på ett institutionellt plan och lyckats påverka partierna i deras politik. Likt tidigare nämnt i analysen upplevdes mängden information gällande #Metoo på partiernas hemsidor vara mindre än förväntat ställt till den stora mängd uppmärksamhet rörelsen fått från civilsamhället och sociala medier, vilket påvisar ett mindre institutionellt fäste än förväntat. Dock anses de lösningar som presenterats och varit i linje med rörelsens förslag ha varit överraskande många, vilket ändå tyder på en viss framgång. Det anses dock att rörelsens institutionella fäste framförallt blir synligt i och med valet som infaller i höst och huruvida #Metoo blir en del av den valrörelse som sker. Vad som är intressant att se är om partierna verkligen genomför de lösningsförslag som presenterats, och huruvida de kommer gå i linje med de åtgärder som #Metoo-rörelsen vill se.
Vidare forskning och avslutande diskussion
Denna studie fokuserade framförallt på agendasättningen rörelsen lyckats genomföra hos riksdagspartierna i Sverige med hjälp av teori om agenda setting av Vliegenthart och Walgrave (2010). Dock hade det varit intressant att se vilket resultat en liknande studie hade fått ifall den fokuserat på institutionaliseringen av rörelsen enligt Piccios (2016) teori. I så fall hade studien kunnat se till hur rörelsen integrerat mer politiken, exempelvis genom att starta
paraplyorganisationer, egna partier eller kommunicerat mer för ökad chans till förändring och institutionalisering.
En annan intressant studie hade varit att jämföra #Metoos uppmärksamhet hos de svenska partierna (likt denna studie undersökt) med politiska partier i andra länder för att se till eventuella skillnader. Ett fördelaktigt tillvägagångssätt hade varit att jämföra #Metoos uppmärksamhet bland
riksdagspartierna i Sverige med partier i andra nordiska länder som har liknande politisk struktur som Sverige. Exempelvis partier från Stortinget i Norge.
Ytterligare ett alternativ till studie som applicerar mest på denna och bygger vidare på resultatet från denna studie är att undersöka hur resultatet faktiskt blir efter det nya riksdagsvalet som sker hösten 2018. Att då undersöka hur utfallet av #Metoo blir bland partierna samt vilka som eventuellt genomför de lösningar som presenterats i relation till rörelsen.
Då denna studie ämnar undersöka hur en social rörelses påverkan av politiken i Sverige sett ut så innefattas den i ett större sammanhang där man ser till sociala rörelsers inverkan på ett
institutionellt plan. Därmed upplevs det viktigt att avsluta med en problematisering av detta fenomen som eventuellt kan inspirera till vidare forskning eller diskussion. Partierna är valda av folket med syfte att fatta beslut i deras namn, om sociala rörelser lyckas påverka politiken kan den roll rörelsen får upplevas besvärande för de folkvaldas beslut. Det kan vara viktigt att ha denna demokratiaspekt i åtanke vid studier av sociala rörelser institutionella påverkan, då det upplevs vara en intressant aspekt värd att diskutera.
Slutsats
Denna studie har genom att analysera inlägg på riksdagspartiernas hemsidor mellan 15 oktober 2017 och 17 april 2018 samt en riksdagsdebatt gällande #Metoo försökt finna svar kring hur de svenska riksdagspartierna reagerat på #Metoo. Utifrån dynamisk frameanalys av Josefina Erikson där fokus läggs på materialets problembeskrivning, orsaksbeskrivning och lösningsförslag har analysverktyg utformats för att analysera materialet och med syfte att finna vilka partier som uppmärksammat #Metoo mest samt vilka partiers uppmärksammande mest överensstämmer med rörelsens. Utifrån tidigare forskning om sociala rörelsers relation till politiska partier samt agenda sättning i politiken har studien utformat hypoteser kring hur resultatet kommer utmynna, där vänsterorienterade partier i regel förväntas uppmärksamma samt rama in #Metoo mer än
högerorienterade partier utifrån tidigare forskning (e.g. Wide 2006 och Matland och Strudlar 1996). De förväntas även göra detta mer i linje med rörelsens egen inramning av #Metoo samt att deras uppmärksammande av rörelsen blir mest tydligt i det mer institutionaliserade materialet.
Slutsatser som kan dras från studien är att generellt sett har inte #Metoo uppmärksammats hos de svenska riksdagspartierna så mycket som det förväntades, vilket tyder på ett i någon mån bristfälligt institutionellt fäste utifrån tidigare forskning (e.g. Piccio 2016). Dock upplevs det att samtliga partier är eniga gällande att #Metoo är ett problem, men det som skiljer sig mellan partierna är det utrymme rörelsen upplevs få hos partierna samt att det är i lösningsförslagen skillnaderna
framförallt framhävs. Vänsterorienterade partier har totalt sett uppmärksammat rörelsen mest i inlägg på sina hemsidor, vilket går i linje med studiens första hypotes. Vidare var det generellt så att de mest högerorienterade partierna lyfte rörelsen minst, samt att dessa presenterade minst
lösningsförslag i linje med rörelsens lösningsförslag, vilket går i linje med studiens andra hypotes. Gällande den tredje hypotesen kring att det är i den institutionella miljön i riksdagsdebatten som vänsterorienterade partiers förslag påvisar starkast enighet med rörelsens egna, så upplevs även denna stämma. I resultatet av debatten upplevs det tydligt att rörelsen i starkare mån lyckats influera de rödgröna partierna, till skillnad från alliansen. Ett parti som däremot står ut i samtliga
resultatbeskrivningar är Centerpartiet. Partiet hamnar högt upp i resultatet både gällande hur många inlägg partiet presenterat angående #Metoo, samt i vilka problem, orsak och lösningsförslag som går i linje med rörelsens både gällande riksdagsdebatten och inläggen på hemsidan. Detta
parti som inkluderas i det blå samarbetsblocket. Dock visar undersökningar (e.g. SCB 2007) att partiet är det högerorienterade parti vars politik orienteras längst till vänster av dessa, vilket ändå går i linje med hypoteserna.