Huvudsyftet med min undersökning har varit att klarlägga personalens uppfattningar om mobbningsproblemen inom särskolan, genom att undersöka förekomsten av mobbningen, hur den yttrar sig samt vilka faktorer som påverkar.
8.2.1 Förekomst
Den gemensamma uppfattningen bland respondenterna var att mobbning inom särskolan är begränsad till de äldre eleverna, vilket stämmer väl överens med det resultat som skolverket fått fram. I skolverkets rapport (2002a) framgår det att många elever upplever att det är under de senare åren i grundskolan som den sociala miljön är som svårast och att mellan tre och sex procent av eleverna anser sig ha blivit mobbade i skolan.
Resultatet från min undersökning pekar också på att det är bland de äldre eleverna som mobbningen förekommer, i detta skiljer sig alltså inte grundskolan och grundsärskolan åt. Enligt Olweus (1999) har omkring 15 procent av eleverna i grundskolan på något sätt varit inblandade i
mobbning, varav nio procent som offer. Skolan i min undersökning har omkring 80 elever i särskolan och mobbningsfallen uppskattas till mellan noll och fyra per år. Denna beräkning medför att mellan noll och fem procent av eleverna där har varit eller är utsatta för mobbning. Följaktligen skulle detta innebära att mobbning i särskolan förekommer i något mindre utsträckning än i grundskolan.
8.2.2 Motverkande faktorer
Min undersökning pekar på någraviktiga omständigheter som tillsammans motverkar mobbning. Jag är övertygad om att den relativt höga personaltätheten och de små klasserna innebär att eleverna i stor utsträckning blir sedda och bekräftade av vuxna på skolan och att det är en viktig faktor som motverkar förekomsten av mobbning i särskolan. Hög personaltäthet innebär också att personalen har möjlighet att ta tag i problem som uppstår direkt, vilket i sin tur ger eleverna trygghet. Jag håller med Olweus (1999) när han gör gällande att barn och ungdomar som är osäkra och har behov av att hävda sig kan påverkas att delta i mobbning. Trygga elever dras inte lika lätt med i gruppmobbning, vilket skulle innebära att mindre och trygga grupper motverkar förekomsten av mobbning.
Ytterligare en faktor som flera av respondenterna tog upp är det öppna klimatet som råder på skolan. Detta ligger i linje med de omständigheter som Höistad (2001) tar upp när det gäller det förebyggande arbetet mot mobbning i hans diskussion om Den goda skolan. Ett viktigt villkor är, enligt författaren, att stämningen på skolan präglas av värme, empati och trygghet samt att det råder god stämning bland personalen. Jag håller med Höistad i detta resonemang och menar att när det råder en positiv gemenskap mellan alla vuxna på skolan och att stämningen på skolan präglas av öppenhet och en vilja att hjälpas åt, påverkas hela arbetsmiljön både för eleverna och för all personal. Likaledes anser Höistad att det är av vikt att de vuxna på skolan reagerar konsekvent på negativa beteenden. Flera av respondenterna i min undersökning menade också att man på skolan alltid tar tag i problemen direkt när de uppstår och pratar med eleverna om det som hänt. Detta tror jag är ytterligare en viktig faktor för att motverka mobbning.
8.2.3 Bakomliggande faktorer
Olweus (1991) hävdar att för att det ska röra sig om mobbning måste det finnas någon form av obalans i styrkeförhållandet mellan förövare och den som blir utsatt, vilket innebär att den som blir utsatt har svårt att försvara sig mot angreppen. Det framkommer av mina intervjuer att elever som befinner sig på gränsen för en särskoleplacering kan ha svårt att hantera sin
skolsituation. De låter frustrationen gå ut över de kamrater som de anser sig stå över. Höistad (2001) anser att både mobbare och mobbad är offer och att mobbarens självsäkerhet gentemot den utsatte är ett försvar för osäkerhet och lågt självförtroende. Olweus (1999) menar att mobbning till stor del handlar om makt och rädsla, den som mobbar har behov av makt och får genom mobbningen bekräftelse.
Jag menar att detta är viktiga synpunkter och i min undersökning framkommer också att intellektuellt starkare elever kan utsätta intellektuellt svagare elev för psykning och verbal mobbning och att elever som har en besvärlig hemmiljö kan låta sin frustration gå ut över andra. Detta menar jag att man ska ha i åtanke vid integrering av elever från särskolan i grundskoleklasser. Vi vet att mobbning förekommer och det är de elever som har svårt att hävda sig i kamratgruppen som löper störst risk att utsättas. Har man en intellektuell utvecklingsstörning så har man också svårare att hävda sig verbalt.
En elev som kommer från särskolan till en klass i grundskolan hamnar i ett utsatt läge. För att undvika och förebygga mobbning är det viktigt att som specialpedagog informera om dels vilka konsekvenser elevens utvecklingsstörning har för hans eller hennes beteende men även om elevens starka sidor. Jag anser likaledes att en specialpedagogisk uppgift är att handleda personalen kring bl.a. grupprocesser och mobbningens olika mekanismer. Jag tror att det är nödvändigt att diskutera inkludering på lika villkor med utgångspunkten alla elevers lika värde.
8.2.4 Socialt samspel
Maslow (Maltén, 1992) hävdar att ett av människans mest grundläggande behov är trygghet och skydd mot yttre faror. Jag vill mena att detta innebär att en av skolans absolut mest primära uppgifter måste vara att kunna tillgodose detta behov. Detta i sin tur innebär att vi är skyldiga att skydda eleverna från att blir mobbade. Även individens behov av gruppgemenskap och av att vara accepterad är grundläggande enligt Maslow. För oss i skolan måste detta betyda att vi aktivt ska arbeta för att alla elever känner att de ingår i gemenskapen och att de blir accepterade utifrån sig själva. Barn med lindrig utvecklingsstörning har svårare än andra barn att sätta sig in i hur andra känner. Detta påverkar särskolans pedagogiska verksamhet, som anpassas efter varje elevs individuella förutsättningar. Personalen är medveten om elevernas svårigheter i den sociala interaktionen, vilket skapar ett pedagogiskt förhållningssätt som jag menar medverkar till den relativt mindre förekomsten av mobbning i skolan, vilket mitt resultat också tyder på.
Det framkom i min undersökning ett exempel på gruppmobbning. Olweus (1999) menar att mobbning ofta är ett gruppfenomen och att lättpåverkade barn påverkas att delta i mobbning, om det är flera barn som mobbar. Elever med funktionshinder, som medför nedsatt förmåga till social interaktion, kan också lätt dras med i gruppmobbning, eftersom de inte omedelbart ser innebörden eller förstår konsekvenserna av sitt handlande. Jag anser att en specialpedagogisk uppgift kan vara att se till att personalen inom skolan får god kännedom om mobbning som gruppfenomen. Det är viktigt att lärarna på ett tidigt stadium medvetet, systematiskt och kontinuerligt arbetar för ökad gruppkänsla och samhörighet i klasserna, så att förekomsten av mobbning motverkas.
Enligt Mead (Schellenberg, 1980) sker vår sociala och personliga utveckling i samspel med andra. Som specialpedagog måste det i linje med detta ses som viktigt att ha god kännedom om olika gruppdynamiska effekter och hur samspelet mellan individen och gruppen fungerar. Maltén (1992) hävdar att vi behöver gemensamma regler och normer för att skapa trygghet och han varnar för att den som avviker från gruppens krav på konformitet kan bli utsatt för grupptryck och krav på anpassning. Jag menar att det för att motverka mobbning är viktigt att vi i större utsträckning medvetet arbetar för att skapa välfungerande grupper och klasser i skolan. Vi måste vara uppmärksamma på de elever som på något sätt uppfattas som avvikande i gruppen, så de inte råkar ut för mobbning. Skolverket (2002b) menar att det är viktigt för ungdomar att under skoltiden hitta fram till de normer som de behöver i livet och att lära sig mer om hur de själva och andra människor fungerar tillsammans. Skolverket önskar därför att lärarna skaffar sig ökade och fördjupade kunskaper i socialpsykologi, eftersom det inom skolvärlden behövs mer kunskap om barn och ungas utveckling och socialisering.
Av mina intervjuer framkom att lärarna reagerar mot försök till mobbning på sina lektioner. Flera respondenter berättade att det är vanligt med elevsamtal om hur man ska uppföra sig gentemot både kamrater och vuxna på skolan. I de högre klasserna är social träning schemalagd. Jag har arbetat med ämnet livskunskap inom både grundskolan och särskolan. Mina personliga erfarenheter är att elevernas empatiska förmågor och sociala kompetens utvecklas och att samspelet i gruppen kan stärkas genom ett medvetet arbete. Jag anser att man i all skolverksamhet, även bland de yngre eleverna, kan arbeta med social och emotionell träning och mänskligt samspel. I särskolan där klasserna kan vara för små för ett mer
strukturerat och medvetet arbete med grupprocesser och socialt lärande kan det krävas ett utökat samarbete mellan flera klasser.
Mitt resultat visar att det finns elever som pga. sin utvecklingsstörning har ett sätt som gör att de kan bli tacksamma för andra att reta. Eftersom de har väldigt svårt för att visa sina känslor och sätta emot när andra retas, utsätter de sig själva för risk att bli mobbade. Höistad (2001) tar upp ängslig
personlighet som en faktor som gör att mobbning kan uppstå. Olweus
(1991) menar att passiva mobboffer ofta har låg självkänsla och svårigheter med att hävda sig i kamratgruppen både fysiskt och verbalt. Specialpedagoger måste, menar jag, identifiera dessa elever och genom återkommande och systematisk träning hjälpa dem att sätta emot och säga ifrån när andra elever försöker reta dem eller utsätta dem för kränkande behandling.
Under arbetet i särskolan har jag särskilt noterat att många elever har en ganska begränsad kamratkrets. Detta kan medföra att de inte får ta del av kamratgruppers gemensamma inlärning av normer, värderingar och krav på konformitet på samma sätt som andra barn i grundskolan. Vissa elever kan fastna i beteenden och uppträdanden som kanske accepteras av de närmsta klasskamraterna, eftersom de känner eleven och är vana vid hans eller hennes beteende, men den ”naturliga fostran” från andra barn uteblir. Detta är ett dilemma. Å ena sidan ger små grupper barn mindre erfarenheter av andra barn och mindre vana att umgås i större grupper. Å andra sidan är det lättare att upptäcka och förebygga mobbning i små grupper. Heinemann (1987) sammanfattar sina åsikter om skolors storlek och betonar att små skolor inte förhindrar mobbning, men att de små skolorna med engagerade vuxna enkelt kan göras vänliga och varma. Stora anonyma skolor kan aldrig, oavsett hur mycket de vuxna engagerar sig, fungera lika bra som små och välskötta skolor. Jag instämmer i Heinemanns resonemang kring skolors storlek. Även om det oftast inte går att påverka skolans storlek går det att påverka klasstorlekarna. Jag anser, grundat på litteraturen och min undersökning att det någonstans mellan de små klasserna på endast fyra till sex elever till de stora klasser med över tjugo elever, skulle finnas klasstorlekar som kan gynna både elevernas sociala utveckling och samtidigt motverka mobbning. Maltén (1992) hävdar att gruppstorleken har betydelse för kommunikationen i gruppen. I en mindre grupp vågar individen prata mer, men samtidigt är medlemmarnas totala erfarenhet liten, vilket begränsar kreativiteten och idérikedomen. Ju större grupp desto högre grupptryck, vilket i sin tur kan innebära att gruppmedlemmarna känner sig osäkra och drar sig tillbaka av självbevarelsedrift.
8.2.5 Metoddiskussion
Mitt metodval, att endast intervjua personal på skolan och inte elever, var ett medvetet val. Jag fick en klar bild av hur personalen upplever mobbningen och förekomsten av mobbning på skolan och hur den yttrar sig. Min avsikt var inte att undersöka elevernas erfarenheter av mobbning. Jag tror att min undersökning av mobbningsproblematiken inom skolan ger en faktisk bild av hur det kan se ut. Respondenterna var mycket rättframma i sina svar under intervjuerna och deras berättelser präglades av omtanke och respekt för eleverna. Brockstedt (1998) menar att det är av stor vikt att personal som arbetar med personer med en utvecklingsstörning ser dem som personligheter med utvecklingsmöjligheter. Detta var också den människosyn som framträdde hos personalen i min undersökning.
Det har sina begränsningar att göra en undersökning inom endast ett rektorsområde eftersom det bland annat påverkar valet av intervjupersoner. Stukát (2005) framhåller att urvalet påverkar generaliserbarheten av en undersökning. Trots att intervjupersonerna har olika yrkeserfarenheter och uppdrag i skolan finns en samstämmighet i svaren. Jag bedömer att detta till viss del beror på att personalen känner varandra väl och att flera av dem har arbetat på skolan i många år. Givetvis hade generaliserbarheten ökat om undersökning hade omfattat respondenter från flera olika särskolor. Stukát (2005) säger att värdet av resultatet påverkas om det går att generalisera till en större grupp än den undersökta. Jag vill mena att mitt resultat är fullt möjligt att relatera till, av den orsaken att skolan jag har använt för min undersökning inte utmärker sig från andra särskolor i storlek och personaltäthet. Ytterligare en slutsats jag vill dra av undersökningen är att den människosyn och det öppna klimat som råder i särskolan är viktiga förutsättningar för att eleverna ska känna trygghet och för att personalen ska kunna motverka mobbning.
8.2.6 Slutdiskussion
Jag ville undersöka uppfattningar om hur mobbningsproblematiken i grundsärskolan ser ut och min undersökning visar att mobbning främst förekommer bland de äldre eleverna och att den oftast är verbal och psykisk. Mobbningen bland särskolans yngre elever är begränsad och bland de motverkande faktorerna återfinns bland annat, små elevgrupper, upplevd trygghet och hög personaltäthet. Jag tror vi på skolorna måste förstå mobbningen ur ett allmänmänskligt perspektiv och inte enbart ur ett individperspektiv. Min undersökning visar att olika samverkande orsaker påverkar förekomsten av mobbning och att en viktig faktor är trygghet. Meads symboliska interaktionism (Hwang & Nilsson, 1995), har gett mig en teoretisk förståelse för hur samspelet mellan människor utvecklas och
hur barns sociala och personliga utveckling sker och hjälpt mig förstå och analysera mänskligt beteende. Mead menade att människans sociala och personliga utveckling sker i samspel med andra. Jag vill mena att detta innebär att vi i skolan än mer medvetet måste arbeta för att skapa förutsättningar så att eleverna kan utvecklas och fungera tillsammans i grupper. Jag håller med både Maltén (1992) som anser att det är från familjen vi får våra värderingar och normer som barn och Olweus (1991) som menar att barns uppväxtförhållanden och det sociala samspelet som bärande betydelse för individens utveckling. Även om vi i skolan inte kan ta bort faktorer som negativa hemförhållanden eller uppfostran, måste vi vara medvetna om dessa faktorer och därför arbeta för att ge alla elever ett gott självförtroende och möjligheter till positiv gruppgemenskap med andra barn. Jag tycker att skolan har ett stort ansvar när det gäller att utveckla barns självbild och jaguppfattning och att det är som Maltén (1992) säger att det är genom positiv respons från vår omgivning som vi får trygghet och självaktning.
9 FORTSATT FORSKNING
Under arbetets gång har tankar väckts på att göra intervjuer med elever på gymnasiesärskolan för att undersöka om de har varit utsatta för mobbning när de gick i grundskolan eller grundsärskolan. Eftersom många elever först skrivs in i särskolan när de ska börja gymnasiet skulle det vara intressant att få veta om det finns skillnader mellan elever och deras erfarenheter beroende på vilken skolform de haft som yngre.
Ungdomar med en utvecklingsstörning blir ofta under tonårstiden medvetna om att de inte är som alla andra tonåringar, detta kan väcka förvirring och starka känslor kring identiteten. Utifrån de problem som kan uppstå i samband med detta, kunde en annan utgångspunkt vara att undersöka mobbningsfrekvensen på gymnasiesärskolan genom djup- intervjuer med eleverna.
Ytterligare en undersökning jag har funderat kring, är en jämförelse om mobbning, mellan grundskolan och särskolan. För detta skulle det bl.a. krävas en intervjuundersökning bland särskolans elever.
REFERENSER
Brockstedt, H. (1998). Begåvningshandikappet. I A. Bakk & K Grunewald (Red.), Omsorgsboken (s. 19-26). Stockholm: Liber AB.
Föreningen för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxnas hemsida. Länkadress: http://www.fub.se/ Hämtat den 24 februari 2007.
Heineman, P-P. (1987). Mobbning, gruppvåld bland barn och vuxna. Lund: Natur och kultur.
Hwang, P & Nilsson, B. (1995). Utvecklingspsykologi, från foster till
vuxen. Stockholm: Natur och kultur.
Höistad, G. (2001). Mobbning och människovärde, om förtryck,
utanförskap och vad vi kan göra. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Ljungström, K. (2007). Farstamodellen.
Länkadress:http://www.ordkallanpedaktiv.se/ Hämtat den 17 april 2007 Maltén, M. (1992). Grupputveckling. Lund: Studentlitteratur.
Myndigheten för skolutveckling. (2003). Olikas lika värde. Stockholm: Liber Distribution.
Olweus, D. (1991). Mobbning i skolan. Vad vi vet och vad vi kan göra. Stockholm: Liber AB.
Olweus, D. (1999). Mobbning bland barn och ungdomar. Stockholm: Rädda Barnen.
Schellenberg, J. A. (1980). Socialpsykologins förgrundsgestalter. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
SFS 1985:1100 Skollagen. Utbildnings- och kulturdepartementet. SFS 2006:67 Lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Utbildnings- och kulturdepartementet.
Skolverket. (2002a). Skolan – en arena för mobbning. Stockholm: Liber Distribution. Länkadress: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1028
Hämtat den 15 oktober 2006.
Skolverket. (2002b). Relationer i skolan- en utvecklande eller destruktiv
kraft. Stockholm: Skolverket.
Länkadress: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1061 Hämtat den 4 januari 2007.
Skolverket. (2003). Beskrivande data om barnomsorg, skola och
vuxenutbildning. Rapport nr 236. Stockholm: Skolverket.
Länkadress: http://www.skolverket.se Hämtat den 25 december 2006. Skolverket. (2006). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
förskoleklassen och fritidshemmet - Lpo 94. Stockholm: Skolverket.
Länkadress: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069 Hämtat den 14 januari 2007.
Skolverket. (2007a). Elever i obligatoriska särskolan läsåret 2006/07. Stockholm: Skolverket. Länkadress: http://www.skolverket.se
Hämtat den 1 juni 2007.
Skolverket (2007b). Faktablad. Särskolan och Särvux. Stockholm: Skolverket. Länkadress: http://www.skolverket.se
Hämtat den 14 januari 2007.
Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
BILAGA 1
Intervjuguide ”Mobbning inom särskolan”
1. Hur kan mobbning på särskolan se ut?
Specifika särdrag? Könsskillnader? Fysisk, verbal, frysning?
I vilken utsträckning? Vilka mobbar? Vem blir mobbad? Vilka åldrar?
Var och när förekommer mobbningen?
2. Hur ser det förebyggande arbetet ut?
I klassen?
Med enskilda elever?
Finns livskunskap eller motsvarande på schemat?
Samarbetar grundskolan och särskolan i dessa frågor och i så fall hur? Har man gemensam fortbildning om mobbning?
3. Hur ser arbetet ut vid misstänkt mobbning?
Hur är arbetsgången när det gäller mobbaren? Den utsatte och deras föräldrar?
Följer skolan/du någon specifik modell?
4. Framtiden
Önskemål egen fortbildning Organisatoriskt
BILAGA 2
SKOLANS REKTORSOMRÅDE Läsåret 2005-2006
UTVECKLINGSOMRÅDE: Plan mot mobbning och kränkande behandling.
Vad skall vi uppnå?
Målsättningen är att alla elever och vuxna känner trygghet och gemenskap. Målet är uppnått när
Det inte förekommer mobbning och trakasserier inom vårt rektorsområde.
Alla elever och vuxna känner sig trygga, har arbetsro, gemenskap samt bemöter alla med respekt och behandlar alla lika och rättvist. Efter läsåret 2005-2006 skall mobbningsindex understiga 3 procent och aggressionsindex ska understiga 4 procent.
Handlingsplaner – Åtgärder – Såhär gör vi – Ansvar – Vad? Hur? När? Vem?
• alla vuxna har en skyldighet att känna till mobbingplanen.
• alla vuxna som ser eller misstänker mobbning eller kränkande behandling ska omedelbart vända sig till berörd klasslärare.
• alla i elevens omgivning föregår med gott exempel och ger eleven/barnet positiv förstärkning.
• vuxna finns på de platser, där eleverna/barnen känner sig utsatta eller otrygga. • samarbete tränas i naturliga situationer under hela skoldagen, med kompissamtal,
rollspel, etiska samtal och kamratstödjare.
• personalen får fortlöpande utbildning i mobbningshantering och kamratstödjarverksamhet.
• vårdnadshavare informeras om hur skolan arbetar aktivt för att motverka mobbning och kränkande behandling, vårdnadshavare är delaktiga i arbetet.
• varje arbetslag har ett mobbningsteam som arbetar förebyggande och med akut mobbingarbete.
• arbetslaget informerar elevvårdsteamet om sitt mobbningsarbete.
• särskola, förskola och grundskolans tidiga åldrar har delarbetsplaner anpassade för