Diskussion och Slutsats

7.1 Orsaker till läroböckers europeiska framställning

Att läroböcker till stor del innefattar europeisk historia är egentligen inte konstigt eller utmärkande, utan något vi förväntat oss av två anledningar. Dels har historieämnet en tradition att vara nationsbyggande (Holmén, 2006) och dels är läroböckerna utformade för att matcha kursernas centrala innehåll, vilka i sin tur till stor del lyfter europeiska perspektiv. Vad vi däremot förväntade oss var en tydligare skillnad mellan böcker publicerade för läroplanerna 1994 och läroplanerna 2011. Denna hypotes baseras på att historiemedvetandet har fått en tydligare roll i Lgr11 och Gy11, samt att andelen befolkning med utländsk bakgrund har ökat sedan 1994. Om historiemedvetande förstås som att erfara historia för att tolka sin nutid och orientera sig för en framtid är det rimligt att utomeuropeisk historia får mer utrymme i läroböckerna. Professor John Chang´ach (2011) har studerat Kenyas kursplan för historieämnet och kommer fram till att den nationalistiska anda som kursplanen har är en nödvändighet för den nationella sammanhållningen för ett land som relativt nyligen vunnit självständighet efter att ha varit en koloni. Då Sverige varit en självständig stat sedan 1500-talet hade vi hoppats att läroböckerna förändras i snabbare takt och blir mer interkulturella ju senare de publiceras. Varför innehållet i läroböcker från innan och efter skolreformen 2011 inte skiljer sig mer åt kan bero på flera anledningar. En enkel förklaring kan vara att förändring av de traditionella historienarrativen går långsamt och att författarna av läromedel inte hunnit ikapp den kulturella utvecklingen i Sverige. En annan förklaring kan vara att historieämnets långsamma förändringsprocess beror på att läroboksförfattarna ser det som en svår utmaning att utvidga historienarrativens geografiska orientering och fortfarande ha en tydlig struktur för läsaren att följa (Lozic, 2010, s. 294).

7.2 Möjligheter och risker

Vi ser möjligheter att arbeta med läroböckerna för att uppnå en interkulturell undervisning, då de framställer europeiska historienarrativ. Dock krävs att läraren kompletterar med fler historienarrativ för att bredda det geografiska området och implementerar narrativ som berör ömsesidiga kulturmöten. Vidare kan läroböckerna vara en bra utgångspunkt för att problematisera och skapa diskussion om eurocentrism. Har man däremot inget kompletterande

40

material och använder läroböckerna utan detta tankesätt finns det flera risker som man bör ta hänsyn till. Vi ser även att en av böckerna är olämplig att utgå från då författarnas språkbruk värderar historiekulturer och människor olika, vilket i sin tur försvårar en interkulturell undervisning. Läroboken i fråga skulle kunna användas för att statuera ett exempel på vad interkulturalitet inte är, men förlorar då sitt syfte att vara en lärobok för läraren att i stort basera sin undervisning på.

En del av resultatet visade på att läroböckerna är eurocentriska vilket kan tänkas vara logiskt då vi befinner oss i Europa och det är detta samhälle vi lever i. Däremot menar flera forskare att konsekvenser av att man inte tar upp andra kulturer är att man skapar upplevda gränsdragningar vilket leder till exkludering av människor i samhället (Barton, 2001; Lozic, 2010; Graver, Haydn & Ribbens, 2008). Resultatet visade också att det fanns vissa delar i läroböckerna som inte bara exkluderade utan värderade det utomeuropeiska perspektivet. Ett exempel på detta är ett utdrag från Historia. Ämnesboken som beskrev den japanska industrialiseringen enligt följande: “Japanerna bevisade att ett ‘efterblivet’ folk kunde komma ifatt” (Ivansson & Tordai, 2008, s. 238). Det finns en problematik med detta som handlar om att beskrivningarna av ett folkslag snarare leder till stereotyper, vilket inte är i linje med skolans värdegrund, ämnesmål eller en interkulturell undervisning. Utöver att det motarbetar interkulturell pedagogik så bidrar dessa beskrivningar också till orientalism då man främlinggör det utomeuropeiska vilket gör att andra historiekulturer ses som mindre betydande i relation till den europeiska. Vi ser således en risk med att använda lärobokens stycke om utomeuropeisk historia i syfte att utveckla interkulturalitet, då språkbruk som ovan nämnts kan bidra till att upprätthålla postkoloniala maktstrukturer. Vidare sätts ofta narrativen om utomeuropeiska områden i kontrast till västvärlden vilket gör att den framstår som överlägsen jämfört med “de andra”, vilket också blir orientalism (Hobson, 2006, s. 19). Således bör man överväga om man kan utgå från läroböckerna i undervisningen, även utan en interkulturell målsättning.

Ett annat resultat som kan motverka interkulturell undervisning är läroböckernas upplägg, alltså att de utomeuropeiska narrativen ofta finns presenterade i tilläggskapitel. Enligt Johansson (2012) så kan dessa tillägg öka elevers förmåga att se att det finns flera berättelser, men hon menar samtidigt att det finns en risk med att det europeiska historienarrativet upplevs som det “riktiga” (s. 136). Även Joan W. Scott (1999) menar att tilläggskapitel förstärker dikotomin mellan ett “vi” och “dem” (s. 22). Som lärare bör man vara medveten om fara med

41

att skapa gränsdragningar och orientalism varpå vi rekommenderar lärare att arbeta med läroböckerna utifrån de strategier vi föreslagit i början av detta avsnitt.

7.3 Slutsats

Vi har gjort en läromedelsanalys med syfte att ta reda på om innehåll som behandlar industrialisering i läroböcker för historia är interkulturellt, samt hur man kan utgå ifrån läroböcker för att bedriva en interkulturell undervisning. För att få fram ett reliabelt resultat har vi skapat en analysmodell i två delar, vilka tar reda på 1) interkulturellt innehåll och 2) interkulturella undervisningsmöjligheter. Resultatet av analysdel 1 visar att läroböcker i historieämnet har ett relativt lågt interkulturellt innehåll, framförallt då de brister i framställningen av utomeuropeiska narrativ och narrativ som rör växelverkande/ömsesidig interaktion mellan olika kulturer. Resultatet av analysdel två ger oss en indikation på att läromedel framförallt kan utgöra basen för att framställa och problematisera europeiska historienarrativ. Endast en fjärdedel av böckerna erbjuder berättelser som möjliggör för undervisning utifrån begreppet pluralism. I syfte att bedriva interkulturell undervisning behöver de flesta av de undersökta läroböckerna någon form av extern komplettering. Som några avslutande ord skulle vi vilja ge förslag på vidare forskning. Det finns idag forskning som framhäver vad interkulturalitet är, hur det lärs ut samt hur elever uppfattar och utvecklar interkulturell kompetens. Däremot har vi inte hittat någon forskning på hur interkulturell kompetens bibehålls efter avslutad skolgång samt vilka faktorer, till exempel politisk och social påverkan, som kan förändra individens förmåga att tänka och agera interkulturellt. För att kunna undersöka hur denna förmåga bibehålls behövs en tidsmässigt längre studie som genom intervjuer och provfrågor hade kunnat testa elevers interkulturella förmåga över tid. Vi hoppas att vår undersökning kan bidra till att visa på de möjligheter som finns med användning av läroböcker samt att vår analysmodell kan användas av framtida forskare. Framförallt hoppas vi att skolor som önskar ha en interkulturell profil tar del av vår studie och analysmodell innan inköp av historieläromedel.

42

Referenser

Agnvik, M. oth. (1988) Historiedidaktik i Norden 3. Lärarhögskolan: Malmö. Hämtad: https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=cat05074a&AN=malmo.b1041 588&lang=sv&site=eds-live

Ammert, N. (2011a) Om läroböcker och studiet av dem. I: Ammert, Niklas (red.) Att spegla världen. Läromedelsstudier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur Barton, K. C. (2001). History Education and National Identity in Northern Ireland and the

United States: Differing Priorities. Theory Into Practice, 40(1), 48

Barton, K. & McCully, A. (2001) National Identity and the History Curriculum in Northern Ireland: An Empirical Study of Students' Ideas and Beliefs. Theory Into Practice, 40(1), 48-54.

Bergmann, K., Kuhn, A., Rüsen, J. & Schneider, G. (1992) Hanbuch der Geschichtsdidaktik. Band 1 Seelze-Velber: Kallmeyer’sche. Verlagsbuchhandlung.

Bryman, A., & Nilsson, B. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Liber

Chang'ach, J. K. (2011). History Teaching in Kenyan Secondary School, for Peace, Reconciliation and National Integration.

Cohen, L., Manion, L., & Morrison, K. (2013). Research Methods in Education. [electronic resource]. Taylor and Francis

Danielsson Malmros, I. (2012). Det var en gång ett land: berättelser om svenskhet i historieläroböcker och elevers föreställningsvärldar. Höör: Agering

Darvishpour, M. edt, & Westin, C. edt. (2015). Migration och etnicitet : perspektiv på ett mångkulturellt Sverige. Studentlitteratur.

Dunn, R. (2000). ”Constructing World History in the Classroom” i Stearns, Peter N., Seixas, Peter & Wineburg, Samuel (2000). Knowing, teaching, and learning history: national and international perspectives. New York: New York University Press, s. 121-140. Eklund, M. (2003). Interkulturellt lärande. Intentioner och realiteter i svensk grundskola

sedan 1960-talets början. Institutionen för Lärarutbildning, Luleå tekniska universitet. Englund, T. (1986). Curriculum as a political problem. “Changing educational conceptions

with special reference to citizenship education”. Uppsala.

Ferguson, N. (2011) Civilization: The Six Killer Apps of Western Power. London: Penguin Group.

43

Grever, M., Haydn, T., & Ribbens, K. (2008). Identity and School History: The Perspective of Young People from the Netherlands and England. British Journal Of Educational Studies, 56(1), 76-94.

Hobson, J. (2006) Västerlandets österländska ursprung. Studentlitteratur Lund.

Holmén, J. S.-Å. (2006). Den politiska läroboken: bilden av USA och Sovjetunionen i norska, svenska och finländska läroböcker under Kalla kriget. Acta Universitatis Upsaliensis. Johansson, M. (2012) Historieundervisning och interkulturell kompetens. Karlstad. Karlsson, K.-G. edt, & Zander, U. edt. (2009). Historien är nu: en introduktion till

historiedidaktiken. Lund: Studentlitteratur.

Lahdenperä, Pirjo. (2004a). Interkulturell pedagogik – vad, hur och varför. I P. Lahdenperä (Red.), Interkulturell pedagogik i teori och praktik (s. 11–33). Lund: Studentlitteratur Lahdenperä, Pirjo (red.) (2004b). Att utveckla skolan som interkulturell lärandemiljö. I.P

Lahdenperä (Red.), Interkulturell pedagogik i teori och praktik (s. 57–74). Lund: Studentlitteratur

Lappalainen, P. (2004). Makt, integration och diskriminering: det svenska dilemmat. (Förrapport från Lappalainens SOU-utredning om strukturell diskriminering) Levén, S. (2003). Lärares attityder till läromedel - Rapport om enkätundersökning bland

lärare om läroböcker och läromedel

Lozic, V. (2010). I historiekanons skugga: historieämne och identifikationsformering i 2000- talets mångkulturella samhälle. Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Lorentz, Hans (2009) Skolan som mångkulturell arbetsplats - att tillämpa interkulturell pedagogik. Lund: Studentlitteratur

Lorentz, H. (2006). ”Interkulturell kompetens – en pedagogisk utvecklingsmodell” i Lorentz, H. & Bergstedt, B. (red.) (2006). Interkulturella perspektiv: pedagogik i mångkulturella lärandemiljöer. Lund: Studentlitteratur.

Nordgren, K., & Johansson, M. (2015). Intercultural historical learning: a conceptual framework. Journal of Curriculum Studies, 47(1), 1–25.

Nordgren, K. (2006). Vems är historien?: historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella Sverige. Fakultetsnämnden för lärarutbildning, Umeå universitet]. Scott, J. W. (1999) Gender and the Politics of History. New York: Columbia University

Press.

Skolverket. (1994). Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94

Skolverket. (2011a). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011.

44

Skolverket. (2011b). Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet 2011.

Statistiska Central Byrån. (2019). Befolkningsstatistik i sammandrag 1960–2018, hämtad:

https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens- sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik-- riket/befolkningsstatistik-i-sammandrag/#Fotnoter)

UNESCO (1974, 19 November) Recommendation concerning education for international understanding, cooperation and peace and education relating to human rights and fundamental freedoms. Adopted by the general Conference at its eighteenth sessions. Paris.

Wang, Q. (n.d.). Interculturalism, intercultural education, and Chinese society. Frontiers of Education in China, 12(3), 309–331.