I denna del försöker vi resonera kring diskussioner och frågor som vi har ställt upp och binda dessa till utvald litteratur som kan leda till ett övertygande svar på våra frågor:
1. Hur tänker pedagoger kring matematik i förskolan? 2. Hur synliggör pedagoger matematik i samlingen?
Enligt pedagogernas svar på intervjufrågorna och vår förståelse under observationerna, ser vi att pedagogerna tänkte på samma sätt angående våra frågor kring hur de arbetar med matematik i förskolan.
I studien visar det sig att pedagoger är eniga om att de arbetar medvetet med matematiken, men det kan hända att de inte alltid planerar för det, utan det kommer av sig självt, eftersom matematik finns med i hela vardagen. Det vill säga att den kommer spontant.
”Matematiken finns runt barn hela tiden det är pedagogens uppgift att synliggöra den i ett sammanhang som är meningsfullt” (Riddersporre & Persson, 2010, s.160).
De flesta pedagoger påpekar att matematik är viktigt i förskolan för att kunna få förstå det som händer omkring dem, och för att kunna klara sig i omvärlden.Barnen bör bekanta sig med konkret matematik i förskolan för att kunna lära sig de rätta språkliga begreppen. Utan att få kunskap om matematik kan barnens utveckling inte bli hel och fullständig, detta är vad pedagogerna kommit fram till. Pedagogerna resonerar att matematik är mer än att räkna, inte bara plus och minus utan även sortering, klassificering, parbildning, former och mätning.
”Matematik handlar inte bara om att räkna. Det handlar om att upptäcka världen” (Gottberg & Rundgren, 2006, s.101).
Fyra av pedagogerna anser att man i förskolan inte ska se matematik som en enskild del eller som ett eget ämne, utan att det ska vävas in i olika vardagliga sammanhang. En av pedagogerna ansåg att det skulle finnas en speciell matematikhörna på avdelningen, för att synliggöra matematiken som en egen del. En annan pedagog menar att man med de större barnen kan ”undervisa” i de fyra räknesätten.
32
De flesta pedagogerna nämnde att fruktstunden och måltider är meningsfulla sammanhang där matematiken vävs in. Där kan barnen utmanas till att börja tänka kring matematik till exempel genom att dela frukten och använda sig av rätt begrepp.
Enligt förskolans läroplan (rev 2010) skall pedagogerna sträva efter att varje barn:
Utvecklar sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang,
Utvecklar sin förståelse för grundläggande egenskaper i begreppen tal, mätning och form samt sin förmåga att orientera sig i tid och rum.
I vår forskning har vi sett att fyra av pedagogerna har tolkat läroplanen såsom att matematiken ska integreras i barnens vardag och att de på så sätt kommer i kontakt med de matematiska begreppen. Medan två av pedagogerna anser att man ska skilja ut matematiken som en egen del, redan i förskolan.
Det är lättare för barnen att lära sig någonting i samband med en aktivitet och det stannar längre kvar i minnet hos dem. Därför är det viktigt att ha matematik i samband med andra aktiviteter, vilket ger bättre resultat för barnens lärande.
Pedagoger medger att barnen har med sig en hel del matematiska begrepp, detta kan röra sig om hur många händer, ben, fingrar och andra kroppsdelar man har, samt hur många år man är och hur många syskon man har och om man är äldre eller yngre? Barnen vet vilken våning de bor på och hur många rum de har i lägenheten och så vidare.
Vid sidan av all denna kunskap, menar pedagoger att det är viktigt att använda rätt material och föremål i vardagsaktiviteter som har direkt samband med matematik som leksaker, kort, papper och sax, sagoböcker, former och bilder som gör att barnen lär sig matematiska begrepp och kunna förstå dem. Det är viktigt att ha rätt material och samtidigt veta hur man som pedagog synliggör matematiken med hjälp av dessa föremål.
Vi valde att inte prata med pedagogerna innan observationerna om matematikens betydelse i förskolan, detta för att inte påverka dem att göra samlingen annorlunda utifrån vad vi ville observera. Vi ville uppleva vad som hände, trots vår medverkan i verkligheten med så lite påverkan som möjligt. Under samlingen har pedagogerna använt många olika matematiska begrepp både medvetet eller omedvetet.
33
Vi upplevde att barnen är vana att använda olika matematiska begrepp i samlingen eller vardagen. Pedagogernas förhållningssätt är att väcka barnens intresse kring matematik och att detta sker hela tiden även i det praktiska arbetet till exempel, att rita ”en gubbe” och berätta att gubben har två händer, två fötter eller alla sjunger veckans dagar ”5 på ena och 2 på den andra”, på så sätt visade pedagogerna samtidigt med fingrarna för barnen siffrans betydelse. Pedagogerna påpekade att fria leken var lika viktig för barns lärande och därför skulle en vuxen närvara i barngruppen utan att styra leken men vara ”medlekare” och hjälpa barnen att uttrycka de rätta matematiska begreppen i en medvetenhet utifrån varje barns behov och intresse.
Under vår undersökning på två förskolor kunde vi se att pedagogerna använde lika mycket matematik i sina planerade aktiviteter/samlingar. Den ena förskolan ligger i ett område med flertalet barn med svenska som modersmål. Den förskolans barn kunde därför bättre svenska och hade därmed fler matematiska begrepp och större medvetenhet än barnen i den andra förskolan. Men pedagogernas förhållningssätt och kompetens kring matematiken var lika stor. Alla pedagogerna under intervjuerna nämnde att matematik var viktigt och att man måste börja redan i förskolan för att väcka ett matematiskt intresse och medvetenhet hos barnen.
Pedagogerna använde sig av konkreta matematiska begrepp vid problemlösning såsom under fruktstunden. Pedagogerna har använt olika matematiska begrepp som ”vilken tallrik har är mest frukt?”, pedagogerna har visat två tallrikar med frukt för barnen så att de kunde se hur många bitar som fanns kvar på tallriken. Ett annat tillfälle under en observation var när ett barn fick berätta hur många år pappan fyllde. Pappan var 39 år och barnet visade med fingrarna ”3” och sedan ”9” och samtidigt berättade barnet att de två siffrorna tillsammans visar ”39”, barnet var mycket medvetet och hade erfarenheter med siffrornas betydelse.
Vår slutsats är att ”Barns matematiskt lärande sker hela tiden”. Detta menade pedagogerna också själva och de ansåg att matematiken är en del av vardagen och att matematiken ingick i barnens vardag. Detta skedde mer eller mindre medvetet efter den reviderade läroplanen för förskolan (rev.2010) och ingår i den planerade verksamheten och även spontant i olika aktiviteter hela tiden.
34
Genom vår forskning har vi blivit medvetna om att tolkningen av läroplanen ser olika ut bland pedagogerna. Två av pedagogerna ansåg att matematiken redan i förskolan ska vara ett eget ämne, medan de övriga fyra pedagogerna anser att matematiken ska vara en del i vardagen. Den reviderade läroplanen ger pedagogerna friheten att tolka hur konkret/abstrakt matematiken ska vara i förskolan. Vi anser att det i framtiden skulle vara intressant att se hur olika förskolor tolkar läroplanen när det gäller matematik.
Vi anser också att det i framtiden skulle vara intressant att se om de barn som börjat med matematik i förskolan har ett positivare förhållningssätt till matematik än de barn som först börjat i klass 1.
35
Referenslista
Ahlberg, Ann. (2000). Att se utvecklingsmöjligheter i barns lärande. Nämnaren TEMA Matematik från början. Göteborg: Göteborgs universitet, Nationellt Centrum för Matematikutbildning, NCM.
Björklund, Camilla (2009). En, två, många – om barns tidiga matematiska tänkande. Stockholm: Liber.
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Devold H., Else (2010). Ett och två – stå på tå. Stockholm: Natur & Kultur.
Doverborg, Elisabeth (1978). Matematik i förskolan. Publikationer från institutionen för pedagogik. Göterborgsuniversitet.
Doverborg, Elisabeth & Emanuelsson, Göran (Red.) (2006). Små barns matematik. NCM. Göteborgs universitet.
Doverborg, Elisabeth & Samuelsson, Pramling, Ingrid (1999). Förskolebarn i Matematikens värld. Stockholm: Liber AB.
Forskningsetiska principer inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. http://www.ibl.liu.se/student/byg/filarkiv/1.77549/Forskningsetiska_principer_fix.pdf.
Gottberg, Jessica & Rundgren, Helen (2006). Alla talar om matte redan i förskolan, Kristianstad: Sveriges Utbildningsradio AB.
36
Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2003). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och Kultur.
Johnsen Hoines, Marit (2000). Matematik som språk verksamhetsteoretiska perspektiv. Malmö: Liber AB.
Kvale, Steinar & Bringmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB.
Ljungblad, Ann-Louise (2001). Matematiska Medvetenhet Argument Förlag AB.
Löwing, Madeleine (2008). Grundläggande aritmetik. Lund: Studentlitteratur AB.
Norström Lymeus, Monica (2003). Den magiska mattepåsen. Täby: Sama Förlag AB.
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Lund: Studentlitteratur.
Perssson Annika & Wiklund Lena (2007) . Hur långt är ett äppelskal? – tematiskt arbete i förskoleklass Stockholm: Liber AB.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur.
Wernberg, Anna, Larsson, Karin & Riesbeck, Eva (2010). Matematik i förskolan. Utbildningsvetenskap för förskolan Stockholm: Natur & Kultur.
37
Skolverket: Läroplan för förskolan Lpfö 98,rev (2010).
Stukàt, Staffan (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur AB.
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Bokförlaget Prisma.
Sterner Görel & Johansson, Bengt (red.) (2006). ). Små barns matematik. NCM. Göteborgs universitet.
Wernberg, Anna & Larsson, Karin & Riesbeck, Eva (red) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan Stockholm: Natur & Kultur.
38