Diskussion och slutsatser

Många av informanterna uppfattar att de inte har användning för de kunskaper om grammatik som de möter i skolan. Den största anledningen till det uppfattar vi är att de inte upplever kunskaperna som meningsfulla, varken nu eller i framtiden. Bland de informanter som anser att de har användning för kunskaper om grammatik tycks argumentet om att ha ett korrekt språk vara det som oftast framhävs, vilket också visas i Hanssons (2011) studie. Andra argument som framkommer är att kunskaper om grammatik kan komma till användning i skolan nu, och senare i livet då de vill söka jobb eller vidareutbilda sig. Dessa argument går i linje med vad Hansson (2011) och Bergman (2007) kommer fram till i sina studier.

Informanterna i vår undersökning ger uttryck för att de har en formaliserad och isolerad undervisning där färdighetsträning är överordnat innehåll och kunskapssammanhang. De menar att undervisningen betonar vikten av ett korrekt språk och att undervisningen inte integreras med resterande svenskundervisning. Detta pekar även Hansson (2011) och Bergman (2007) på i sina respektive undersökningar. Majoriteten av informanterna upplever därför grammatik- undervisningen som tråkig, svår och repetitiv. Denna uppfattning verkar vara relativt vanlig, vilket vi kan se i till exempel Bergmans (2007) studie där informanterna uttryckte sig på liknande sätt. Problematiken vi ser i grammatikundervisningen kan givetvis finnas i andra delar av det centrala innehållet i svenskämnet, men då vår studie är avgränsad till

grammatikundervisning kan vårt material inte svara på om att det formaliserade arbetssättet är något som präglar svenskundervisningen generellt.

Den undervisning som informanterna beskriver verkar ha begränsade utsikter att sätta grammatikkunskaperna i ett större sammanhang och motivera varför de ska lära sig kunskaperna. Därför uppfattar informanterna kunskaper om grammatik som poänglöst och de är negativa till kunskaperna. De informanter som i Boström och Strzeleckas (2012) studie hade negativa upplevelser av grammatikundervisning menade att det berodde på att de hade en meningslös grammatikundervisning under skoltiden. Andelen negativt inställda informanter i vår undersökning var högre än andelen negativa i Boström och Strzeleckas (2012) undersökning. Värt att notera är dock att deras undersökning genomfördes med högskolestudenter och uppfattningarna var alltså flera år gamla minnen av gymnasiets grammatikundervisning, medan vår undersökning utfördes med gymnasieelever som just nu läser kursen Svenska 2.

Informanterna tycks efterlysa en övergång från en undervisning om korrekt språk- behandling till en undervisning som sätter grammatikkunskaperna i ett större perspektiv. De eftersträvar en mer funktionaliserad undervisning som utgår från deras erfarenheter. Detta är något som betonas i tidigare forskning, till exempel i Bergmans (2007) studie. Vår undersökning har visat att majoriteten av informanterna vill att grammatikundervisningen ska utgå från helheten snarare än delarna. Ett fåtal informanter gav dock uttryck för att de uppfattade grammatikundervisningen de haft som rolig och lätt. Det är därför viktigt att anpassa undervisningen utifrån elevgrupp, och så långt som möjligt anpassa den efter de olika eleverna.

I vår undersökning har det framkommit att flera av informanterna eftersträvar att lära sig övergripande grammatiska färdigheter, medan andra även vill lära sig mer detaljerade delfärdigheter. Här ser vi att den undervisning som informanterna efterfrågar har formaliserade tendenser. De flesta vill dock lära sig att använda dessa färdigheter i ett större sammanhang som utgår från deras erfarenheter, vilket vi tolkar som att de efterfrågar en funktionaliserad undervisning. Vi menar att en sådan grammatikundervisning är nödvändig för att skapa förutsättningar för att eleverna ska kunna använda sina kunskaper om grammatik både i och utanför en skolkontext. Vi vill ändå i likhet med Palmér (2008) betona att de formaliserade färdigheterna tillsammans med de funktionella kommunkationssituationerna skapar en helhet och att det ena inte behöver utesluta det andra.

En fråga vi ställer oss är om det finns en relation mellan att informanterna upplever att de inte kan begreppen och att de inte heller beskriver vad det är som de tycker är svårt med grammatik. Vi tolkar det som att informanterna har svårt att förklara varför de tycker att det är

svårt eftersom de saknar ett metaspråk. Vi anser att det vardagsspråk informanterna använder för att tala om sina kunskaper inte räcker till för att nå en högre grad av abstraktion och tydlighet. Om de haft ett metaspråk om sina kunskaper om grammatik tror vi att de hade kunnat beskriva sina uppfattningar på ett mer fördjupat och precist sätt. Även Hanssons (2011) studie visade att eleverna inte besatt ett metaspråk utan att vardagsspråket istället fick, som han uttrycker det, vikariera för metaspråket. Vi får uppfattningen av att informanterna tycker att kunskaper om grammatik är viktigt. När vi har gått igenom materialet har vi dock reagerat på att ett fåtal informanter låter som att de imiterar argument de hört under sin skolgång. Detta påminner om det Bergman (2007) skriver om hur elever imiterar lärares argument till varför kunskaper om grammatik är viktiga.

Med utgångspunkt i vårt material tolkar vi det som att eleverna inte förstår att de redan har en mängd kunskaper om grammatik som de utnyttjar när de kommunicerar. Vi menar i likhet med Molloy (2008:131) att informanterna behöver förstå att de behöver ett metaspråk för att kunna beskriva den kunskap de redan besitter. De behöver också veta att de har användning av metaspråket för att kunna utveckla sin språkliga förmåga. Om informanterna blir medvetna om att det är detta grammatikundervisningen syftar till, och att grammatikkunskaper är till nytta när de kommunicerar med andra människor (jfr Teleman, 1991:112), menar vi att de hade kunnat få en större förståelse för varför grammatikkunskaper behövs. Då tror vi att undervisningen hade kunnat upplevas som mer meningsfull. Utifrån de uppfattningar informanterna uttrycker om examinationsformer tolkar vi det som att det påverkar dem negativt att deras kunskaper bara testas på ett sätt. Ifall kunskaperna istället testas på olika sätt med elevgruppen i åtanke menar vi att fler elever skulle gynnas.

Vi uppfattar det inte som förvånande att flera informanter tycker att det är onödigt med kunskaper om grammatik eftersom de inte förstår vad de ska ha dessa ”svåra” och ”tråkiga” grammatikkunskaper till. Om eleverna fick ett tydligt syfte med undervisningen och därmed förstod vad de kan ha kunskaperna till samt förstod hur kunskaperna hänger samman med övriga delar i svenskämnet, menar vi att eleverna lättare borde kunna använda kunskaperna - vilket är vad de faktiskt vill.

Utifrån vårt resultat anser vi att eleverna inte får den undervisning i grammatik som de behöver för att kunna tillägna sig de nyckelkompetenser som EU fastställt att varje individ har rätt att få genom utbildning (EUO, 2006). I svenskämnet blir det nödvändigt att arbeta mot dessa kompetenser genom att utveckla elevernas kommunikativa kunskaper, förståelse för språket och dess användning. Detta kan ge eleverna ett skolspråk och ett offentligt språk som kommer till nytta i sammanhang där vardagsspråket inte räcker till. Ett sätt att göra det på kan

vara att lärare utformar grammatikundervisning som tar hänsyn till både form och innehåll (se Halliday, 2004; Palmér, 2008) där det synliggörs hur språket kan användas och där grammatiken blir ett meningsskapande verktyg. Grammatikundervisningen kan då fokusera på kommunikation i olika sammanhang, vilket är vad informanterna i vår undersökning eftersträvar och vad EU:s nyckelkompetenser syftar till. Därigenom kan undervisningen skapa förutsättningar för eleverna att kunna uppnå de kompetenser som de behöver för att kunna vara aktiva samhällsmedborgare i vår globaliserade värld.

Utifrån de uppfattningar som framkommit i vår undersökning vill vi ansluta oss till Boström och Strzeleckas (2012:38) undran om problemet med kunskaper om grammatik verkligen handlar om att elever har svårigheter att lära sig kunskaperna eller om det snarare handlar om hur undervisningen är utformad. Vi menar att grammatikundervisningen behöver utvecklas och anpassas för att matcha de kompetenser som individer behöver och har rätt till. Eftersom vårt samhälle hela tiden förändras behöver grammatikundervisningen utvecklas i samma takt för att vara relevant.

6.2 Metoddiskussion

Möjligtvis har denna studies resultat påverkats av det faktum att de informanter som besvarade enkäten på skola A gjorde det utanför sin matsal. Ifall informanterna istället hade besvarat enkäten på lektionstid, då vi också hade kunnat förklara den mer utförligt, hade svaren möjligtvis kunnat bli annorlunda. Att ingen informant från skola A deltog i en intervju kan också ha påverkats av denna faktor. Om förutsättningarna hade varit annorlunda hade även vårt resultat kunnat se annorlunda ut. Värt att notera är även den bild informanterna fick associera kring under fokusgruppsintervjuerna. Vi valde medvetet en abstrakt bild, men det kan tänkas att bilden färgade de uppfattningar informanterna gav uttryck för i och med att alla kan associera olika saker till samma bild. Det som informanterna fick en association kring kan ha satt en omedveten prägel på hur de uppfattade intervjuns fokus, och därmed eventuellt påverkat deras svar.