I detta kapitel tänker jag utgå från mina frågeställningar och dela in dem utifrån den kvantitativa- samt kvalitativa analysen.
Diskussion av kvantitativ analys
Den första frågan jag ställde var hur ofta skålgropslokaler med många respektive få skålgropar förekommer på block och berghäll. Anledningen till varför jag ställde denna fråga var för att undersöka om någon av grupperna oftare kunde kopplas till block eller häll.
Om man tar utgångspunkten i Marstranders tolkning (1963) att stenen har magiska krafter, så kan man diskutera denna fråga med hjälp av det landskapsarkeologiska perspektivet. Jag vill diskutera berghällens och blockets roll under den skandinaviska bronsåldern och vilka föreställningar som kan ha knutits till dessa. För att komma närmre olika människors syn på landskapet och dess uppbyggnad behöver vi ta hjälp av etnoarkeologiska exempel.
Likt Kaliffs tolkning (1997) att stenen är en boning för själar, skriver Thomas (2008) att vissa folkgrupper än idag tror att deras döda förfäders väsen rör sig i landskapet för att sedan bli ett med det. Med Kaliffs
utgångspunkt kan det handla om att de dödas själar till slut landar i stenen, som det sedan huggs skålgropar på för att frigöra dem. Denna tolkning kan inte bevisas, men den får stöd i min analys eftersom skålgropar har en tydlig koppling till gravar.
Thomas tycker nödvändigtvis inte själv att vi kan implementera
etnoarkeologiska exempel i en förhistorisk kontext, men för att försöka förstå bronsålderns tankesätt behöver vi lämna vårt västerländska sätt att se på landskap.
Både Goldhahn et al (2012) och Åstrand (2009) tar upp exempel från den nordiska mytologin, skriven av Snorre Sturlason, för att försöka göra en tolkning. Därför vill jag, för att komma närmare ett nordiskt förhistoriskt perspektiv på berghällen och blocket, hämta inspiration i Snorre Sturlasons texter om den nordiska mytologins skapelse. Ett källkritiskt perspektiv ska absolut nämnas då texterna är skrivna 1700 år efter bronsålderns slut, men med det sagt är det är den närmsta kronologiska beskrivning vi kan hitta om skapelsen i Skandinavien.
Sturlason skriver att världen skapades när Oden, Vile och Ve dräpte jätten Ymer, vars blod blev hav och vatten, köttet blev jord, huvudskålen blev himmeln, benen och tänderna blev berg, bergsklippor och stenar (Sturlason 2019). Om vi tänker oss att denna berättelse bevarats i 1700 år efter
bronsålderns slut, så är alltså berghällar och stenblock kvarlevorna efter en död jätte.
Detta perspektiv stämmer väl med Marstranders tolkning (1963), vilket genom att hugga skålgropar producerar stenmjöl som utvinner stenens kraft, och med detta perspektiv gör att man utvinner en död jättes kraft. Vidare säger Marstranders tolkning även att det avvikande skulle vara mer magiskt. Detta får inget stöd i min analys då jag utgår från att berghällar förekommer mer sporadiskt i landskapet, och är därför mer avvikande än block.
Analysen visade att blocket tydligt är överrepresenterat i alla grupper, även ännu mer tydligt i gruppen 50-500. Att en lokal har 50-500 skålgropar är ovanligt och enligt Marstranders tolkning borde denna sten ha varit väldigt magisk, men eftersom grupp 50-500 ofta finns på ”vanliga” stenblock får det mig att tro att det inte görs någon större rituell skillnad på berghäll eller block under bronsåldern, utan beror rimligen på andra faktorer. Dessa faktorer kan t.ex kanske vara en tillgång och närhet till stenen. I gruppen 50-500 kan även ännu en faktor vara att de ligger utmed en
kommunikationsväg som många människor passerar (Skoglund 2020, muntlig källa), vilket rimmar bra med Wikells iakttagelse (2012) att de lokaler med många skålgropar ligger nära kommunikationsvägar. Kanske är dessa lokaler ett vägmärke av något slag, där man stannar innan eller efter en lång färd för att utföra sina rituella aktiviteter?
Den andra frågan jag ställde var om skålgropslokaler med många skålgropar har en annan placering i landskapet än de som har färre och om det finns någon skillnad när det gäller avståndet till närliggande fornlämningar. Tanken bakom denna frågeställning var om man kunde knyta någon särskild grupp till en särskild fornlämning, t.ex om grupp 50-500 alltid hade en grav kopplad till sig, men efter denna analysen vet jag att så inte är fallet, då olika grupper visar samma relationer.
Enligt Åsa Jönsson (2008b) var 45% av hällristningslokaler i eller 100 meter bort från fossil åkermark. Min analys visar på att 69% var i eller 100 meter bort vilket är en skillnad på 24%. Detta visar på att mitt studieområde är rikt på fossil åkermark, och att det inte riktigt är så rikt på andra ställen i Kronobergs län. Resultatet hade blivit annorlunda om jag hade ett större undersökningsområde då andra socknar möjligtvis inte har samma relation till fossila åkermarker som mitt studieområde.
Diskussion av kvalitativ analys
Vad kan då utgrävningar säga om skålgropars funktion? Åtta olika utgrävningar har gjorts inom mitt studieområde varav fyra av dessa var gravar. Att så många lokaler visat sig vara gravar, eller att de undersökta gravarna visat sig ha skålgropar, är ingen slump då skålgropar ofta påträffas i gravkontexter (t.ex Bengtsson 1999, Widholm 2001). De ska dock inte enbart reserveras för grav-ritualer då i tre av de utgrävda fallen visar sig ha en nära koppling till ett boplatsområde, vilket styrker Peter Skoglunds
antagande (2005) att skålgropslokaler går att anknyta till boplatser. Detta styrker även Ulléns (1997) och Bengtssons (2004) tolkningar att skålgropar tillhörde det vardagliga livet och det ”vanliga folket”, medans det motsäger Cecilia Karlssons slutsats (2009) att det troligen inte ingår i en vardagskult utan i en samhällelig organiserad ritual.
Vid en av boplatserna hittades en bronstacka, som tolkades vara redo för att smältas ner och gjutas till något annat, vilket visar på en koppling till bronshantverk. Enligt Goldhahn hade smeden en väldigt viktig roll i bronsålders samhället, då smeden ses ”som en rituell specialist, en
transformatör, som en medlare mellan materiella och immateriella världar” (Goldhahn 2007 s. 100), vilket rimmar bra med Kaliffs tolkning (1997) att skålgropar kan ses som en kommunikationsväg mellan människan och andevärlden.
Till skillnad mot Goldhahn menar Cecilia Karlsson (2009) att rituella specialister, t.ex smeder, inte går att belägga i det arkeologiska materialet. Mitt material talar dock för att det åtminstone i vissa fall funnit en koppling mellan metallhantverk och skålgropar. I Öjaby 163:2 så återfanns
skålgropar och spår av metallhantverk även i en gravkontext vilket visar på att smeder kunde vara aktiva även i dessa sammanhang.
Jag vill nu gå vidare med att kort diskutera de dateringar som gjordes vid undersökningar. Dateringarna visade ett brett spektrum av tidsepoker, från mesolitikum fram till tidig historisk tid, men med tyngdpunkten på yngre bronsålder till förromersk järnålder som tolkades samtida med
skålgroparna. Denna tyngdpunkt rimmar bra med de andra dateringar som gjorts utanför mitt studieområde (Alexandersson 2001, Lindman 2003). I alla åtta lokaler, samt de två utanför mitt studieområde, visar på perioden yngre bronsålder till förromersk järnålder. Det är alltså sannolikt att de flesta skålgropar i Småland höggs under denna period.
Innan jag avslutar vill jag diskutera skålgropskontexter. Att skålgropen hittas i så många olika kontexter är en av anledningarna till att de är så svåra att tolka. I de åtta olika utgrävningar som gjorts i mitt studieområde kan jag urskilja 3 olika kontexter: nära en boplats, grav med stensättning och stensättning utan spår av begravning. Att fyra olika lokaler förekommer i en gravkontext säger ju att skålgropar är en del av en gravritual, medans de tre lokaler som hittades i en boplatskontext visar att skålgropar också förekommer i andra sammanhang.
Det unika exemplet här är skålgropslokalen Öjaby 115 som låg i centrum av en stensättning som inte var en grav. Av arkeologerna som undersökte lokalen tolkades stensättningen som att den markerade skålgropslokalen och eftersom blocket var sprucket ansåg författaren till rapporten att det
möjligtvis kan symboliseras som Tors kraft eller någon annan mytologisk föreställning (Åstrand 2009). Med Marstranders perspektiv förstår jag varför denna plats ansågs magisk, då den kluvna stenen symboliserar någon
mytologisk föreställning och säkert fått magiska krafter på det sättet. Jag kan även med Kaliffs perspektiv förstå varför man här har gjort skålgropar och en stensättning. Om stenen ansågs vara en boning för själar, och att en kluven sten symboliserar någon mytologisk föreställning som frigjort dessa själar, så kan man förstå varför denna plats hade stor betydelse för
människorna.
Med tanke på resultatet från den kvantitativa analysen där 74% av lokalerna ligger 200 m från någon form av gravmiljö, samt den kvalitativa analysen som visar att många lokaler befinner sig i en gravkontext, vill jag sluta upp mig till de arkeologer som ser skålgropar tillhöra en dödskult. Om jag använder Kaliffs utgångspunkt att stenen är en boning för själarna, och att skålgropar är ett sätt att frigöra och/eller att kommunicera med andevärlden, kan därför valet av en sten nära till huset där den döda bodde kan ha varit avgörande och förklarar varför vissa skålgropar hittas i boplatskontexter.