I detta kapitel kommer resultatet diskuteras med hjälp av tidigare forskning och teori. Det kommer även framgå resonemang kring den valda metoden för studien. Avslutningsvis framläggs förslag till eventuell vidare forskning inom området.
6.1 Resultatdiskussion
I beskrivningen från pedagogerna angående separationsbegreppet tydliggörs det att det är förskolans personal som bär ansvaret för barns trygghet och ses som en bärande faktor vid en separation. Ur resultatet av studien framgår det även att separationer uppkommer otaliga gånger per dag för ett barn. Enligt studien är den smärtsammaste separationen den som sker mellan vårdnadshavare och barn. Resultatet kan ses i likhet med Xus (2006) studie där en diskussion framgår att separationer från vårdnadshavare kan medföra känslomässiga reaktioner hos yngre barn samt att ett barn kan påverkas negativt av detta. Däremot visar Hårsmans (1994) och Fahrmans (1991) studier andra infallsvinklar. Enligt Hårsman är en korttidsseparation svårare att hantera för ett barn än en långtidsseparation. Det ses i linje till analysen av denna studies empiriska material då lämningen på morgonen var en dominerande faktor av nästintill alla pedagoger. Samtidigt poängterar Hårsman (1994) att det är de korta och mindre separationerna som är mer påfrestande för ett barn än att separeras från en vårdnadshavare. Fahrman (1991) framhåller en liknande yttring då hon betonar att själva inträffandet av separationen är det jobbigaste för ett barn och att det sedan upplevs enklare. Följaktligen kan det utmynna i att korttidsseparationerna blir bortglömda även om de är minst lika väsentliga.
Utifrån studiens resultat tydliggörs det att de rutinsituationer som uppkommer flertalet gånger om dagen bidrar till olika slags separationer för ett barn. Matsituationer och gruppindelningar inkluderas i förskolans vardag och därför kan dessa associeras som rutiner. Det framgår att samtliga pedagoger uttrycker att de har bestämda platser vid matbordet och därigenom synliggörs den makt pedagogerna har i relation till barnet. Genom att pedagogerna bestämmer platserna kan en separation uppstå för ett barn vilket resulterar i att pedagogerna utövar en makt mot barnet. Pedagogerna menar att de bestämmer barnets plats för vad de tror är det bästa för barnet, detta medför dock att barnet
inte har något inflytande eller är delaktig i det beslut som pedagogerna tagit. Precis som resultatet visar, poängterar Foucault (2017) att den avsikt vuxna har kan innebära konsekvenser för barnet eftersom pedagogen inte vet vad det kan medföra.
Som den här studien har visat synliggörs den relationella makten som en central del gällande barn och pedagog vilket ses som en hierarkisk ordning i vem som tar beslut om vilka platser ett barn har vid matbordet (Dolk, 2013; Aspelin & Persson, 2011). En annan faktor som framkom var också att ett barn kan vara gäst vid ett annat bord, det vill säga om platsen är ledig. Utifrån det synliggörs den relationella makten mellan barn och pedagog där pedagogen har det slutgiltiga ordet. Därmed kan det ses att barnet har en delaktighet i frågan men i slutändan är det upp till hur pedagogen brukar sin makt och vilken separation det kommer leda till för ett barn. En likhet ses till Rantalas (2014) studie och Dolks (2013) tolkning av Foucaults maktperspektiv där de nämner en asymmetrisk relation som finns mellan barn och pedagog, vilket innebär att separationen kan komma i uttryck på grund av de beslut en pedagog tar. En annan aspekt som blir tydlig i jämförande med Rantalas resultat är att makten ständigt återkommer i en institution som förskolan. I enlighet med föreliggande studies resultat förenas makten och de separationer som ständigt sker. Ett annat perspektiv av separationer som synliggörs av respondenterna är vid de tillfälle som pedagogerna väljer att göra gruppindelningar i verksamheten. Det sker ofta gruppindelningar och det innebär att ett barn blir separerat från någon den finner en trygghet i. Det medför otaliga korttidsseparationer i en verksamhet som även står i relation till Hårsmans (1994) resultat där dessa framgår som mest påfrestande. I linje med resultatet utifrån respondenternas svar får barn oftast inte något inflytande över gruppindelningarna. Däremot nyttjar pedagogerna den makt de besitter för att verksamheten ska fungera praktiskt.
I intervjuerna med samtliga pedagoger framkom den hierarkiska styrning som finns inom förskolans värld som en politisk fråga. Pedagogerna framhåller det som en övergripande faktor där den ekonomiska frågan framträder. De nämner att verksamheten generellt förhåller sig till den ekonomiska ramen och att vissa rutiner kan mynna ut i en separation som inte alltid verkställs på bästa sätt på grund av de stora barngrupperna parallellt med liten personalstyrka.
I resultatet framkom även lyhördhet som en central faktor för barns inflytande. Samtliga intervjusvar pekar på hur ett barn ska få inflytande och vara delaktig i en separation utifrån pedagogers lyhördhet gentemot barnet. Pedagogerna reflekterade kring lyssnandet som en intention för att kunna påverka en separation. I enlighet med en lyhördhet lyfter Hårsman (1991) betydelsen av att pedagoger ser och lyssnar till det enskilda barnets individuella olikheter i de reaktioner som kan uppstå vid en separation. Dessutom styrker Ribaeus (2014) Hårsmans studie genom att sätta lyssnandet som en av de mest betydande byggstenarna som kännetecknar demokratiuppdraget, vilka innefattar inflytande och delaktighet. Detta kan ses i linje med föreliggande studie då det framgick att pedagogerna förhåller sig till barns olika behov. Begreppen inflytande och delaktighet överensstämmer med vad Ribaeus (2014) nämner angående tre sätt att förhålla sig till demokratiuppdraget, vilka togs upp i kapitlet av den tidigare forskningen. Det första är relationen mellan förskollärares olika uppdrag, det andra är relationen mellan förskollärare och barn, det tredje är relationen mellan grupp och individ. Med detta utgångsläge synliggörs det att pedagogerna ser en nödvändighet av det mångtydiga uppdrag de har samtidigt som de värnar om sin relation till ett barn genom att de får inflytande över sin separation. Det tredje förhållningssättet framträder i intervjusvaren genom att barnet får bestämma över sin separation med hjälp av egenfattade beslut vid en sådan händelse eftersom pedagogerna bortser från hur andra barn vill ha det och ser till individen i fråga.
Utifrån resultatet framfördes det på vilket sätt ett barn bör vara inkluderat vid en separation från en anknytningsperson. I enlighet med Ribaeus (2014) studie framgår demokratiuppdraget i det stora hela som komplext och tolkningsbart med en betoning på att demokrati så gott som alltid associeras till något positivt i samhället. I resultatet framgår både för- och nackdelar med att tydliggöra en persons hemgång för ett barn. I linje med Ribaeus (2014) resultat ses likheter då det även där tydliggörs att det innebär vissa risker med att ge barn inflytande eftersom det kan landa i en slags skyldighet hos barnet. Det frångår vad Arnér och Sollerman (2013) poängterar om demokratiuppdraget eftersom demokrati är något som ska genomsyra en verksamhet där barns röst står i fokus. Med det som utgångsläge förtydligas pedagogernas svar om att å ena sidan ge barn ett stort inflytande och uppmärksamma dem på den separation som kommer att ske till en anknytningsperson. Men å andra sidan lyfts inflytande i detta avseende som en negativ bemärkelse eftersom det kan utmynna i en oro hos ett barn. Detta överensstämmer med vad Ribaeus (2014) nämner, att demokratiuppdraget är svårdefinierat eftersom det kan
missuppfattas angående att uppmuntra barn till för mycket inflytande som ger mer skada än nytta.
6.2 Metoddiskussion
Syftet med studien var att studera pedagogers förhållningssätt till de dagliga separationer som sker i verksamheter, utifrån ett makt- och demokratiperspektiv. Innan studien påbörjas krävs det att forskaren tar olika beslut beroende på vad det är studien ska handla om samt vilken form av material som ska samlas in. Eftersom vi utgick från en kvalitativ studie använde vi oss av färre antal intervjuer för att på ett djupare plan närma oss vad pedagogerna tänker kring de separationer som sker. Vi gjorde intervjuer med pedagoger som vi varit bekanta med sedan tidigare, däremot har vi reflekterar över att det på så vis kan minska trovärdigheten av studien. Det kan även vara svårt att få samma resultat då bekantskapen kan ha påverkat resultatet. En av orsakerna kan även vara att det mynnar ut i att pedagogerna inte svarar så utförligt som de hade gjort om de blivit intervjuade av en, för dem, okänd person.
Vi utförde sju intervjuer på tre olika förskolor. Eftersom vi inte visste hur mycket material vi skulle få in försäkrade vi oss med att vi kunde komplettera svaren vid behov. Vi ansåg efter att vi avslutat de sju intervjuerna att det var fullständigt material och att vi inte behövde komplettera, men om så var fallet var det en fördel att vi kände till pedagogerna sedan tidigare. Det kan ha varit en fördel med semistrukturerade intervjuer eftersom pedagogerna kunde få ett större inflytande och vid behov kunde vi ställa följdfrågor som kunde resultera i att det blev djupa och reflekterande svar.
6.3 Förslag till vidare forskning
I en framåtskridande blick utifrån resultaten hade det varit berikande att utföra studien i en större omfattning. I föreliggande studie har materialets omfång grundat sig i tre förskolor, däremot har endast somliga avdelningar på respektive förskolor inkluderats i studien. Om studiens omfattning varit längre kunde det både möjliggjort för en längre insamlingstid samt bearbetning av empiri. Det hade kunnat resulterat att fler förskolor
och en inkludering av samtliga avdelningar undersökts vilket bidragit till att fler mönster hade upptäckts i studien än vad som varit möjligt i förevarande studie. Givande hade det även varit att komplettera intervjuer med observationer som kunde gjort studien mer djupgående. På så vis skulle det genererat i ett jämförande mellan hur pedagoger tror de arbetar med separationer motsvarande hur de faktiskt arbetar då denna studien endast har utgått från pedagogers tankar och inte handlingar i en separation.