Diskussion om grupparbete

En av frågeställningarna i denna studie behandlar i vilken utsträckning grupparbete används för att gynna elevers språkutveckling under matematikundervisningen. Det framkom tydligt att grupparbete används i matematikundervisningen för att utveckla elevers språk i matematik, däremot planeras det inte i syfte för att främja elevers språkutveckling. Istället används grupparbete i syftet för att skapa en varierad undervisning som inte enbart utgår från läroboken. Grupparbete visade sig vara det främsta arbetssättet som lärarna använder då de arbetar med att utveckla elevers språk. De menar att eleverna genom arbetssättet ges möjlighet att arbeta såväl språk- som kunskapsutvecklande. Det kan uppfattas motsägelsefullt att de påstår sig arbeta språkutvecklande genom arbetssättet samtidigt som de är tydliga med att avsikten inte planeras medvetet. Att resultatet även visar att grupparbete är det främsta arbetssättet då syftet är att utveckla elevernas språk, bidrar till en osäkerhet i hur elevernas språkutveckling främjas då planeringen av arbetsmomentet inte fokuserar på språket. Resultatet visade också att lärarna förespråkar en sociokulturell miljö, där eleverna ges tillfälle att utbyta erfarenheter och kunskaper med varandra. Parszyk (2009) menar att detta är en gynnsam förutsättning för att eleverna ska utvecklas. Lärarna menar att grupparbeten främjar såväl de högre presterande, som de lägre presterande och att eleverna genom att arbeta i grupparbeten ges tillfälle att lära av varandra. Riesbeck (2008) och Miller (1993) menar att då elever interagerar ges de tillfälle att dela erfarenheter med varandra, vilket i sin tur bidrar till att deras tankegångar och iakttagelser blir publika och tillgängliga för varandra. Lärarna anser att eleverna genom att arbeta i grupp får utbyta tankar och idéer vilket utvecklar deras språkliga- såväl som matematiska kompetens. Vygotsky (i Bråten 1996) menar att detta samarbete mellan barnen ger dem tillfälle att utvecklas tillsammans, likväl som enskilt.

Då elever får kommunicera i mindre grupper ges de tillfälle att diskutera, pröva och ompröva och ta hänsyn till andras idéer, något som är svårt att åstadkomma vid enskilt arbete (Barnes 1978). Denna interaktion ger eleverna möjlighet att resonera tillsammans på sin egna språkliga nivå, något som Riesbeck (2008) förespråkar. Vidare menar lärarna att grupparbeten kan främja elevernas kunskapsutveckling genom att de förklarar för varandra på ett sätt som inte läraren klarar av. Barnes

(1978) menar att elever då de arbetar i mindre grupper, ges möjlighet att förklara, förtydliga och bearbeta svårigheter tillsammans. Moschkovich (2002) och Lightbown & Spada (2013) är av åsikten att språkutvecklande matematik kräver ett sociomatematiskt sammanhang, där just diskussion och resonemang är i fokus. I resultatet går att utläsa att lärarna arbetar utifrån ett sociomatematiskt sammanhang då de arbetar med språkutvecklande matematik, även om det inte är planerat. Samtidigt problematiserar en lärare att språkutvecklande matematik och menar att interaktionen mellan eleverna i grupparbete inte automatiskt främjar språket bara för att eleverna talar med varandra. Wood (2001) anser det positivt att sätta upp en norm i klassrummet där läraren tydliggör vad hen förväntar sig av eleverna. Han menar att eleverna då ges kännedom om vad och att de ska delge varandra med kunskaper och erfarenheter.

Det tåls att betänka huruvida elevernas matematiska språkutveckling främjats ytterligare om lärarna medvetet planerat att använda grupparbete, dels som ett varierat arbetssätt till läroboken, dels som ett sätt att främja elevers språkutveckling. Kanske hade elevernas utveckling av såväl deras matematiska språk som kunskap lett till ett mer gynnsamt resultat.

Resultatet visade att lärarna nivårgrupperar sina elever då de anser att deras kunskaps- och språkutveckling främjas bäst genom denna indelning. Att dela in elever under smågruppsarbete är en viktig uppgift som alla lärare bör fundera över (Löwing 2006). Forskning har visat att nivågrupperade grupper inte främjar elevers kunskap- och språkutveckling, utan tvärtom hämmar (Pijls och Dekker 2011). Detta då studier visat att lärares förväntningar sänks då man delar upp eleverna efter deras nivåer, men även då elevers självvärdering och motivation dämpas av uppdelningen (Skolinspektionen 2010). En av lärarna som ansåg sig nivågruppera sina elever menade att hen skapar grupper med elever som är på olika nivåer. Att nivågruppera innebär i praktiken att dela in eleverna med någon som är på samma nivå som dem själva, att läraren ansåg sig nivågruppera sina elever bör ses ur ett annat perspektiv. Läraren menade att eleverna, genom att delas in med kamrater på andra språkliga- och kunskapsmässiga nivåer, utvecklas dels genom att förklara för sin kamrat, dels genom att lyssna. Genom att svaga elever ges möjlighet att lyssna och samspela med andra elever som

kommit längre i sin matematikundervisning, främjas såväl deras strategiska förmåga som resonemangsförmågan (Pijls och Dekker 2011). Att dela in sina elever efter nivåer har i praktiken visat sig ha två olika innebörder. Viktigt att poängtera är att elever gagnas mest i sin utveckling av språk och kunskap då de får arbeta i heterogena smågrupper (Pijls & Dekker 2011; Campbell & Rowan 1997) och att att det är viktigt att gruppmedlemmarna är på olika språklig nivå för att språkliga diskussioner ska uppstå (Long 1985). En intressant aspekt hade varit att studera huruvida de elever som arbetar nivågrupperat utvecklas både ur ett språkligt- och kunskapsperspektiv om de fått arbeta i heterogena grupper.