I följande avsnitt besvaras studiens frågeställningar samt framförs diskussioner kring studiens resultat, slutsatser och metod i relation till det teoretiska ramverket och tidigare forskning. Det är dessutom i detta avsnitt som de teoretiska begreppens koppling till internet kommer att diskuteras i studiens begränsningar och styrkor. I avsnittet redogörs det dessutom för studiens relevans för socialt arbete samt reflektioner kring vidare forskning.
7.1 Studiens frågeställningar
7.1.1 Hur framställer diskussionsdeltagarna män som är utsatta för våld av kvinnor?
Kategorin som utgörs av gruppen som i hög grad styrs av genussynen, det vill säga utgår från att alla män och kvinnor besitter respektive typiska normerande egenskaper och attribut, framställer män som är utsatta för våld av kvinnor på ett sätt som förminskar eller osynliggör dem. Dessa diskussionsdeltagares framställning av kvinnors våld mot män kan ses som ett uttryck för social kontroll samt bidragande till stigmatisering av våldsutsatta män, då de försöker upprätthålla genussynen i diskussionstrådarna. Den andra kategorin, som redan nämnt, utgörs av de diskussionsdeltagare som ifrågasätter genussynen. Den attityd som
genomsyras i denna grupp är att de betraktar kvinnors våld mot män utifrån ett lika stort allvar som mäns våld mot kvinnor. Det går således att se att de diskussionsdeltagare som ifrågasätter och problematiserar könsnormer även tenderar att betrakta mäns utsatthet för våld som
existerande, allvarlig och lika viktig att prioritera som kvinnors utsatthet för våld. Män som utsätts för våld av kvinnliga partners framställs sålunda på Flashback på två olika vis beroende på vilken uppfattning av genus som diskussionsdeltagarna har. Har
diskussionsdeltagarna ett förhållningssätt som styrs av genus framställs männen på ett förminskade vis, medan om diskussionsdeltagarna har ett ifrågasättande förhållningssätt gentemot genus framställs männens utsatthet vara lika allvarlig som kvinnors utsatthet.
7.1.2 Hur resonerar diskussionsdeltagarna kring socialt stöd och hjälp för våldsutsatta män?
Den kategori diskussionsdeltagare som i hög grad styrs av genussynen, uppvisar två kontrasterande attityder gentemot vilket stödbehov våldsutsatta män har. Den ena attityden påvisar åsikter om att våldsutsatta män, på grund av sina manliga egenskaper, bör kunna hantera sin utsatthet på egen hand utan utomstående stöd. Genom att dessa
diskussionsdeltagare förminskar mäns behov av stöd kan det ses som ett uttryck för social kontroll. Den andra attityden påvisar istället åsikter om att våldsutsatta män, på grund av sina manliga egenskaper, är i större behov av stöd än kvinnor då mansnormen enligt dessa
missgynnar våldsutsatta män. Dessa två attityder verkar se på könsnormerna utifrån olika perspektiv, vilket således bidrar till att deras uppfattningar kring mäns behov av stöd även
skiljer sig. Fastän de ser på mäns behov av stöd på olika vis verkar de ha en gemensam
nämnare, att de i hög grad styrs av genussynen. Den kategori diskussionsdeltagare som istället ifrågasätter genussynen anser att det brister med stöd för våldsutsatta män i jämförelse med det stöd som finns för våldsutsatta kvinnor, och denna skillnad problematiserar denna grupp i termer av att grunda sig i könsnormer. Vidare innehar dessa diskussionsdeltagare en
uppfattning om att våldsutsatta kvinnor och våldsutsatta män borde få ett likvärdigt stöd från samhället, då de anser att båda könens våldsutsatthet borde betraktas utifrån ett lika stort allvar. Sammantaget går det att se att de diskussionsdeltagare som styrs av genussynen resonerar kring att männen antingen inte har något behov av stöd alternativt att de är i större behov av stöd än kvinnor. De diskussionsdeltagare som har ett ifrågasättande förhållningssätt gentemot genus resonerar istället kring att det brister i stödet för våldsutsatta män eller att stödet för män och kvinnor borde vara likvärdigt.
7.1.3 Hur resonerar diskussionsdeltagarna kring samhällets representation av mäns våldsutsatthet?
Den kategori diskussionsdeltagare som ifrågasätter genussynen tenderar att lyfta fram media som delvis ansvarig för den missgynnande samhällssyn som råder kring mäns våldsutsatthet, då framställningen av kvinnors våld mot män porträtteras på ett sätt som glorifierar kvinnor samtidigt som det förminskar och förlöjligar män. Medias porträttering av kvinnors våld mot män framställs av diskussionsdeltagarna på ett sätt som kan förstås som en form av social kontroll. Ett ytterligare perspektiv som framförs av denna grupp diskussionsdeltagare är en uppfattning om att mer eller mindre alla samhällsmedlemmar på olika sätt exponeras och påverkas av könsnormer, och att det är de individer som styrs av könsnormer som genom utövande av social kontroll mot varandra upprätthåller den samhälleliga synen på våldsutsatta män som en förminskad och stigmatiserad grupp. Samhällssynen på våldsutsatta män enligt diskussionsdeltagarna tycks enkelt uttryckt antingen vara en produkt av medias framställning eller en produkt av samhällsmedlemmarnas inverkan på varandra.
7.2 Studiens begränsning och styrka
Föreliggande studies resultat och slutsatser kan förklaras ge en förståelse för de attityder som uttrycks på internetforumet Flashback gällande mäns utsatthet för våld av kvinnliga partners. Internet är dock en plattform som möjliggör för människor att ta kontakt med främmande personer och trots att personerna är anonyma inför varandra kan de ändå utgöra en publik som är signifikant för varandra, vilket kan få individerna att förhålla sig till varandra i enlighet med de normer och värderingar som råder i samhället (jfr Persson, 2012). När det kommer till studiens begränsning och styrka ligger fokus på huruvida diskussionsdeltagarnas attityder kan avspegla attityder i samhället. Vi kan inte äga visshet om att deltagarna upplever Flashback som ett forum där de kan koppla av sin roll och fullt ut åskådliggöra sina genuina åsikter, det vill säga befinna sig i den bakre regionen (jfr Lögdlund & Bergkvist, 2014). Vi kan heller inte säkerställa att forumet är en plats där deltagarna upplever att de måste träda in i en viss roll och således resonera på ett sätt som enbart har funktionen att leva upp till de andra
deltagarnas förväntningar, det vill säga befinna sig i den främre regionen (jfr Lögdlund & Bergkvist, 2014). Om fallet är sådant att diskussionsdeltagarna befinner sig i den främre regionen, skulle det kunna vara ett uttryck för att de porträtterar sig själva på ett sätt som inte alltid överensstämmer med den verkliga individen bakom skärmen (jfr Persson, 2012). Att befinna sig i den främre regionen kan således innebära att individerna uttrycker sig i enlighet med det förväntade, det vill säga i linje med samhälleliga värderingar och normer. Eftersom Flashback möjliggör anonymitet, innebär det att diskussionsdeltagarna kan bestämma vilken roll de ska anamma och de diskussionsdeltagare som innehar eventuella stigman kan således
dölja sin riktiga identitet i syfte att vilseleda andra genom att bland annat smutskasta individer med liknande stigman eller genom att representera sig själva oärligt (jfr Goffman, 2014). Sammantaget går det inte att garantera huruvida sanningsenliga enskilda diskussionsdeltagare är i sina utsagor, däremot kan rollframträdandet i den främre regionen vara ett uttryck för att de attityder som uppvisas på Flashback gällande kvinnors våld mot män även kan representera attityder som florerar bland samhällsmedlemmar.
Samtidigt är studier på människors attityder komplexa, oavsett om det rör sig om intervjuer eller utsagor på internet, då det aldrig går att fullständigt säkerställa att människor är uppriktiga i sina utsagor. En styrka i denna studie kan emellertid faktiskt vara just anonymiteten som omgiver diskussionsdeltagarna på Flashback. Just på grund av det
anonyma skyddet kan det ha bidragit till att diskussionsdeltagarna upplever sig kunna uttrycka sig i deras bakre region och sålunda representera sig själva på internet i enlighet med den riktiga bilden av dem. De utsagor som dessa diskussionsdeltagare framför kan därmed förväntas vara deras uppriktiga åsikter. Eftersom internet för många har kommit att bli deras bakre region möjliggör det dessutom för dessa individer att diskutera sina stigman på ett sätt de eventuellt inte hade kunnat göra i det verkliga livet, vilket innebär att Flashback kan betraktas som en plattform där individer kan tala om sådant som är svårt att tala om ansikte mot ansikte (jfr Persson, 2012). Med utgångspunkt i resonemanget om att individer tenderar att vara mer öppna och ärliga på anonyma plattformar som Flashback kan det antas att de attityder som florerar på forumet inte bara genomsyrar samhällsmedlemmarnas attityder, utan även representerar människors äkta åsikter rörande kvinnors våld mot män. Sammantaget kan vi inte fullt ut veta om diskussionsdeltagarna befinner sig i den främre eller den bakre
regionen när de för resonemang gällande kvinnors våld mot män eftersom Flashback är en anonym plattform. Detta kan betraktas både som en begränsning eller som en styrka. Begränsningen kan yttra sig genom att vi inte kan säkerställa fullständigt uppriktiga åsikter bland diskussionsdeltagarna, fastän chansen är stor att utsagorna är genuina. Den stora styrkan i föreliggande studie är emellertid att de attityder som kommer till uttryck på Flashback, oavsett om dessa framkommer med utgångspunkt i den bakre eller den främre regionen, förmodligen kan avspegla de normer och värderingar som råder i samhället beträffande mäns utsatthet för våld av kvinnor.
7.3 Studiens slutsatser i relation till den tidigare forskningen
Tanken om att denna studies slutsatser även skulle kunna påstås avspegla attityder som råder i samhället i stort kan bekräftas genom att se till den tidigare forskning som existerar kring ämnet. Studiens slutsatser påvisar att personer som i hög grad styrs av genussynen, har attityder som förminskar och osynliggör mäns utsatthet för våld av kvinnliga partners samt attityder om att våldsutsatta män inte har behov av stöd eller att det är den grupp som har störst behov av stöd. Forskning kring ämnet styrker detta då det förklaras att en orsak till varför män blir utsatta för våld av kvinnliga partners kan grunda sig i att dessa män betraktas sakna manliga egenskaper och attribut (jfr Kullberg et al., 2015) eftersom den manliga normen i samhället är associerat till ökat emotionellt och fysiskt våld mot kvinnliga partners och inte till våldsutsatthet (Willie et al., 2018). Likväl visar forskning att allmänheten besitter attityder som säger att kvinnors våldsutsatthet ses utifrån en mer sympatisk synvinkel (jfr Terrance et al., 2011) samt som mer allvarligt än mäns utsatthet för våld av kvinnliga partners (Terrance et al., 2011; Ahmed et al., 2013), och dessa attityder tycks existera på grund av att det finns en föreställning om att män har specifika egenskaper som på olika vis skulle kunna tona ned mäns våldsutsatthet (Terrance et al., 2011). På grund av att allmänheten har denna könsstereotypa syn, tenderar även manliga offers fysiska skador av misshandel att bli
minimerade av omgivningen (Dutton & White, 2013). Den forskning som existerar kring ämnet kan således tänkas styrka föreliggande studies slutsatser om att det finns attityder i samhället beträffande kvinnors våld mot män som i hög grad är styrda av genussynen. Studiens resultat och slutsatser uppvisar dessutom en kategori människor som besitter en attityd där genussynen ifrågasätts, vilket sålunda kan betraktas vara den andel individer som inte delar de könsstereotypa uppfattningar som forskningen ovan beskriver att en stor andel människor i samhället har.
7.4 Studiens relevans för socialt arbete
Med utgångspunkt i att de attityder som existerar på Flashback beträffande kvinnors våld mot män även återspeglar samhällsattityder kring fenomenet, kan det tänkas att dessa attityder även existerar bland yrkesverksamma. Normer som existerar i samhället påverkar alla
invånare på ett eller annat sätt, men förhåller sig inte individer kritiska gentemot dem kan det både utifrån studiens slutsatser samt utifrån tidigare forskning bidra till att våldsutsatta män förminskas. Det finns även forskning som styrker tesen om att professionella, som
socialarbetare, är påverkade av genussynen i sitt förhållningssätt gentemot våldsutsatta män. Det framkommer bland annat i forskning att det råder ett könsspecifikt förhållningssätt i västvärlden med fokus på män som våldsutövare, där allmänna policys understöds av teorier om patriarkatet. Detta synsätt påverkar hur arbetet kring våld i nära relation utformas, vilket kan leda till att våldsutsatta män diskrimineras och att det misslyckas med att fånga upp kvinnliga våldsutövares behov av stöd och hjälp (Perryman & Appleton, 2016). Näst intill alla behandlingsprogram som berör våld i nära relation har utgångspunkt i mäns våld mot kvinnor. Professionella som kommer i kontakt med våldsutsatta tenderar därmed att fokusera på den kvinnliga utsattheten (Dobash & Dobash, 2004), då våld i nära relation grundas på att det ses som ett kvinnoproblem och således kräver lösningar med fokus på att det är män som är förövare (Dobash & Dobash, 2004; Hines et al., 2007). Detta synsätt bidrar till att
professionella som arbetar med våld i nära relation tenderar att bemöta våldsutsatta kvinnor utifrån mer allvar och trovärdigt än vad de bemöter våldsutsatta män (Kullberg et al., 2015; Dutton & White, 2013) samt till att socialarbetare tenderar att fokusera på männens egna agerande och hur de på olika sätt kan ha bidragit till våldet (Kullberg et al., 2015). Genussynen kan med andra ord påstås prägla professionellas förhållningssätt.
Dock förklarar Stolt (2010) att när det kommer till bemötandet av våldsutsatta män får det inte präglas av stereotypa föreställningar kring kvinnligt och manligt, då sådana förutbestämda föreställningar kring könsroller och våldsbenägenhet enligt Kullberg et al. (2015) kan påverka hur mötet mellan socialarbetare och våldsutsatt blir. Eftersom våldsutsatta män tenderar att ha svårt att acceptera och likställa sig med våldsutsatthet kan de behöva stöd för att komma till insikt (Wallace et al., 2019), och dessutom tenderar känslan av skam vad gäller mäns våldsutsatthet att utgöra hinder för dessa män att söka hjälp (Stolt, 2010). Det är av vikt att våldsutsatta män tas på allvar, bekräftas samt att de professionella är medvetna om de stigman och tabun som existerar kring mäns våldsutsatthet. Om bemötandet präglas av normativa förutfattade meningar kan det leda till att våldsutsatta män förringar sina egna upplevelser, låter bli att tala om våldet och således inte får möjlighet att bearbeta sin utsatthet.
Professionella behöver därav besitta kunskap kring alla dessa aspekter, kunna hänvisa och stötta männen vidare till mer omfattande behandling (Stolt, 2010). De attityder som förminskar våldsutsatta män tycks med andra ord även finnas bland socialarbetare. Denna studies slutsatser visar dock att det enbart är de som i hög utsträckning styrs av genussynen som förminskar och osynliggör våldsutsatta män. Det är således rimligt att tänka att det enbart är socialarbetare som i hög grad styrs av genussynen som möjligen bemöter våldsutsatta män
på ett förminskande vis, medan de socialarbetare som är ifrågasättande till genussynen förmodligen har ett mer likvärdigt bemötande oavsett offrets könstillhörighet. Eftersom det framkommer i bland annat SoL 5 kap. 11 § och 11 kap. 1§ samt i SOSFS (2014:4) 7 kap. tydliga riktlinjer för hur arbetet gällande våldsutsatta vuxna ska utformas, kan det betraktas som oprofessionellt eller till och med som ett lagbrott att bemöta klienter diskriminerande, oavsett den våldsutsattas könstillhörighet. Det kan sålunda tänkas att denna studie är av relevans för socialt arbete, då studien belyser vikten av att ha ett kritiskt eller ifrågasättande förhållningssätt till könsnormer för att på så vis minska risken för att bemöta våldsutsatta män på ett könsstereotypt och således diskriminerande vis.
7.5 Studiens slutsatser i relation till könsmaktsordningen
För att ge studiens fynd en ytterligare dimension kan slutsatserna diskuteras i relation till könsmaktsordningen. I föreliggande studie lyser könsmaktsordningen igenom på olika sätt, bland annat i termer av att män som grupp är de överordnade och inflytelserika i relation till kvinnor i samhället. Med andra ord är samhället uppbyggt på patriarkala strukturer och just på grund av att män är högst i hierarkin blir de således, genom sitt inflytande, makthavare över samhällsdiskurser. Denna könsmaktsordning bekräftas i studiens genusteorier såväl som i tidigare forskningen och analysen, men framförallt synliggörs könsmaktsordningen i empirin. Som tidigare nämnt hävdar en rad diskussionsdeltagare att det främst är män som förlöjligar och skambelägger våldsutsatta män, såväl i direkta interaktioner som i hur de porträtterar kvinnors våld mot män i media. Könsmaktsordningen kan därmed betraktas vara påtaglig i studiens slutsatser då det framkommer att det till stor del är just män, makthavarna, som styr diskursen om könsnormer och skammen kring våldsutsatta män. Det kan således betraktas som ”naturligt” att dessa synsätt även befästs samt upprätthålls bland samhällsmedlemmar i stort. Dessutom uppvisar diskussionsdeltagarna åsikter om att det är upp till män själva att förändra den missgynnande synen på våldsutsatta män samt det påstådda undermåliga stödet som existerar för denna grupp. Dessa diskussionsdeltagare kan påstås uttrycka att män inte har rätt att klaga på sin förminskade position som de innehar som våldsutsatta, då det är de själva som besitter makten i samhället och således är inflytelserika nog att kunna förändra situationen för våldsutsatta män. Detta tankesätt kan på så vis vara ett exempel på hur könsmaktsordningen kommer till uttryck i utsagorna på Flashback.
Något som är anmärkningsvärt utifrån studiens slutsatser samt utifrån den tidigare
forskningen är att när det kommer till våldsutsatthet i nära relation tenderar män att vara den underordnade och försumbara gruppen. Flertalet av diskussionsdeltagarna resonerar på ett sätt som kan förstås vara uttryck för att de legitimerar mäns försumbarhet när det kommer till våldsutsatthet och detta skulle kunna förstås i relation till könsmaktsordningen. Då män är överordnade kvinnor i så många avseenden i samhället vore det inte otänkbart om det skulle medföra en syn bland diskussionsdeltagarna, men även bland samhällsmedlemmar, som anför att män för ovanlighetens skull borde kunna stå ut med underordning. Det kan även vara just denna könsmaktsordning, om att män står högst i hierarkin, som möjligen kan bidra till stigmatisering av våldsutsatta män. På grund av att män i mångt och mycket ses vara överordnade kvinnor, blir de våldsutsatta männen möjligen extra utsatta då deras
våldsutsatthet blir ett bevis på att de är underordnade sina kvinnliga partners och således bryter mot könsmaktsordningen och den manliga normen.
7.6 Vidare forskning
I denna studie framkommer det av utsagorna i diskussionstrådarna att det övervägande talas om våld i termer av fysiskt våld, både bland de diskussionsdeltagare som i hög grad styrs av genussynen men även av de som ifrågasätter genussynen. Det fysiska våldet tenderar att betraktas som den mest allvarliga (Hammock et al., 2015; Isdal, 2017) och vanligaste formen av våld, då detta är den mest uppseendeväckande markören för våldsutsatthet (Isdal, 2017). Samtidigt visar forskning att män utsätts för mer psykiskt våld än fysiskt våld av kvinnliga partners (Stolt, 2010) samt att konsekvenserna som uppstår av psykiskt våld tenderar att vara allvarligare än de fysiska konsekvenserna då de psykiska konsekvenserna kan vara subtila och svåra för andra att upptäcka (Entilli & Cipolletta, 2017). Det finns ytterligare former av våld som individer utsätts för och förutom fysiskt och psykiskt våld lyfts även sexuellt våld, latent våld och materiellt våld fram i föreliggande studie. Möjligen kan det vara så att det fysiska våldet betraktas vara mest kritisk just på grund av att det kan leda till en direkt dödlig utgång, och i relation till att män betraktas ha ett fysiskt övertag kan detta tänkas vara grunden till samhällssynen om att mäns våld mot kvinnor är den allvarligaste typen av våld i nära relation. I och med detta osynliggörs till viss del de andra våldstyperna, vilket även kan vara ett uttryck för att det finns ett stort mörkertal våldsutsatta män och givetvis våldsutsatta individer
överlag.
Vad gäller vidare forskning skulle ett alternativt perspektiv vara att undersöka attityder i förhållande till våld i samkönade relationer samt förekomst och bemötandet av dessa individer. Med tanke på den okunskap som existerar beträffande våldsutsatta män, där män som grupp dessutom är privilegierade i samhället, går det att föreställa sig att det råder ännu större kunskapsluckor inom forskningsområden som våld i samkönade relationer. Icke desto mindre anser vi att det finns ytterligare behov av mer forskning beträffande mäns
våldsutsatthet av kvinnliga partners, där en inriktning skulle kunna vara att undersöka hur socialtjänsten bemöter och arbetar med målgruppen. Kan socialtjänsten minska mörkertalet våldsutsatta män genom sitt sätt att arbeta och bemöta målgruppen? Hur uppmärksammar socialarbetare våldsutsatta män? Har socialarbetare ett könsstereotypt förhållningssätt i bemötandet av våldsutsatta män och kvinnor? Vilka varningstecken kan socialarbetare utgå från när det kommer till våldsutsatta män?