Denna uppsats ämnade att belysa vilka faktorer som domare beaktar vid val av påföljd gällande brott som rubricerats som smuggling och där själva smugglingen rör sig om skjutvapen. Något som även ingick i syftet var att undersöka om det fanns skillnader i hur domare dömer ut påföljder när fallen är snarlika varandra och om domare dömer enligt lagstiftningen. För att motverka denna form av brottslighet är det viktigt att berörda myndigheter har kunskap om vad de bör fokusera på vid ärenden som berör smuggling av skjutvapen och att
smugglingsärenden hanteras på ett rättssäkert vis. Detta för att skapa ett tryggare samhälle där illegala skjutvapen inte florerar.
För att återkoppla till uppsatsen första frågeställning; (1) Vilka faktorer
framkommer i domslut vad gäller domares beaktande vid val av påföljd rörande smuggling av skjutvapen? bör denna del inledas med en kortare presentation av
delar av resultatet som behövs belysas ytterligare. Utav de 20 domslut som granskats i denna uppsats visar 18 st av dessa på att domare beaktar en rad olika faktorer vid val av påföljd. De två domslut som inte presenterar någon
information om vad domare beaktat är dock de enda fallen där någon huvudförhandling inte skedde. Det är därför rimligt att anta att avsaknad av huvudförhandling lett till bristande information i domsluten och att beaktanden hade varit tydliga om en huvudförhandling funnits.
Innehållsanalysen ger stöd för att domare beaktar olika faktorer vid val av påföljd men i domsluten skiljer det sig åt vilka faktorer som tas i beaktande. De faktorer som flest domare beaktar är den åtalades ålder, vilken typ av vapen det rört sig
33
om, vilken mängd vapen det rört sig om, vapnets farlighet och sociala
omständigheter. De faktorer som främst ansågs påverka beslutet om påföljd var mängden vapen (vilket beaktades i 19 st domslut) samt vilken typ av vapen som var aktuellt i fallet (vilket förekom i samtliga domslut). Påföljdsvalet skiljde sig åt om det rörde sig om en revolver som ansetts ha haft ett legalt användningsområde men legitimation saknats, än om det exempelvis var en Kalashnikov som helt saknat ett legalt användningsområde och som endast ses vara kopplat till
brottslighet. Det ska dock poängteras att de domslut som hade samma antal vapen och samma typ av vapen beaktades olika och påföljderna för dessa skiljde sig åt. Detta indikerar på att domare inte enbart beaktar dessa faktorer utan även andra. Den faktor som var minst framträdande i lagstiftningen men som beaktades i flertalet domslut är sociala omständigheter. Då denna omständighet endast nämns i ett fåtal punkter i lagen är det intressant att denna faktor beaktats i så pass hög grad som det gjorts. Domare upplevdes ha förståelse för åtalade individer om de befann sig i en svår livssituation och de sociala omständigheterna tenderade till att göra ett märkbart avtryck i valet av påföljd.
6.1 Empiri i relation till teori
För att återkoppla till uppsatsens resterande frågeställningar; (2) Dömer domare i
enighet med lagstiftningen gällande smuggling av skjutvapen? och (3) Finns det skillnader mellan olika domares utdömanden av påföljd när omständigheterna i brottsmålen är snarlika? kommer nedan en diskussion kring analysen av det
framkomna resultatet och teorierna allmänprevention, individualprevention, teorin om vedergällning, teorin om avskräckning, teorin om reformation att föras. Allmänpreventionen måste uppfylla tre förutsättningar för att fungera. För det första så måste allmänheten få information om vilka påföljder som döms ut för att det ska fungera som allmänprevention. Detta är den viktigaste delen för
allmänprevention och utan detta fallerar syftet för teorin. Då domslut är en offentlig handling går det att få ut denna information, men hur många som gör detta för att hålla sig uppdaterade kring påföljdsval i relation till olika handlingar kan diskuteras. För det andra måste allmänheten uppfatta upptäcktsrisken som hög. Detta är ej undersökt i denna uppsats och bör diskuteras i relation till andra studier som gjorts på ämnet. För det tredje måste påföljderna för ett brott upplevas som tillräckligt strängt och ingripande för att ha en avskräckande effekt. I
analysen för resultatet i denna uppsats framkom det att en större del av straffen som delades ut var böter (12 st varav 1 i kombination med skyddstillsyn), fängelse i mindre än 6 månader (2 st) och att straffet skulle anses som avverkat (3 st). Vad som är tillräckligt strängt och ingripande är i denna diskussion tämligen subjektivt men det kan anses att påföljdsvalen i dessa domslut inte nödvändigtvis uppfyller detta kriterium. Grundat på antagandet om att avskräckning fungerar, som bland annat presenteras i teorin allmänprevention, skulle en hårade påföljd kunna bidra till att straffen anses vara tillräckligt stränga och ingripande. Forskning har även visat att allmänprevention främst fungerar på individer som redan från början tagit avstånd från brott och har då ingen större effekt på de individer som faktiskt begår brott. Eventuellt så fungerar den moralbildande delen av allmänpreventionen bättre då allmänheten inte nödvändigtvis behöver veta vilken typ av påföljd olika brott får utan det räcker troligtvis med informationen om att en viss handling är belagd med straff.
34
Individualpreventionen innebär de brottsminskande effekter som valet av påföljd har på den enskilde individen och det talas främst om åtgärderna avskräckning, inkapacitering, behandling. Precis som allmänpreventionen har
individualpreventionen bristande effekt vad gäller avskräckning om straffet inte anses tillräckligt ingripande och strängt. Som redan nämnts har valet av påföljd i resultatet legat i nederkanten av straffskalan och behöver nödvändigtvis inte anses som avskräckande, även om detta varierar från person till person. Vad gäller behandling är det svårt att i denna uppsats dra några faktiska slutsatser då endast en påföljd om rättspsykiatrisk vård delades ut i de granskade påföljderna. Det krävs dock att den åtalade är mottaglig för behandling och då mannen konstaterats ha en allvarlig psykisk störning är det otydligt om en sådan behandling skulle ha någon påtaglig effekt. Inkapacitering innebär en eventuell brottsminskande effekt till följd av att en person är inlåst. Tanken med detta tillvägagångssätt är att det med olika nivåer av säkerhet ska gå att bedöma om individen kan tänkas återfalla i brott. Fängelse dömdes ut som påföljd i 4 domslut (1 kombinerades med
utvisning) och i domsluten beskrivs rättens resonerande kring just återfall i brott. Inkapaciteringen varierande i längd beroende på vad som framkommit i
domsluten (2 månader till 1 år och 6 månader). Effekten av detta framgår ej utav resultatet men om det antas att domarna beaktat de relevanta faktorerna då är detta ett korrekt val av påföljd. Däremot kan det diskuteras att åtalade i endast 4 utav 20 domslut rörande smuggling av skjutvapen, något som samhället, politiker och myndigheter ser ytterst allvarligt på, fick påföljdsvalet fängelse.
Teorin om vedergällning brukas inte i någon större omfattning i det svenska samhället. Däremot finns delar av teorin invävt i tankesättet bakom Sveriges straffsystem. Teorin åsyftar att straff för felaktiga handlingar är ett mål i sig. Detta synsätt rör den del i teorin om allmänprevention som handlar om moralbildning. En handling som samhället uppfattar som felaktig ska åläggas med straff i lag för att på så sätt påvisa gärningens förkastlighet och påverka normbildningen hos medborgare i samhället. I relation till resultatet, och till delen om moralbildning i teorin om allmänprevention, är det troligt att anta att valet av det ej är valet av påföljd som påverkar brottsbenägenheten, utan att det troligtvis räcker med informationen om att en viss handlingar är belagd med någon form av straff. Teorin om avskräckning, som diskuterats i både individualprevention och
allmänprevention, används i det svenska straffsystemet och ses som en viktig del i arbetet mot brottslighet. I relation till resultatet som framkommit i denna uppsats kan eventuella effekter vara begränsade. Ett straff anses främst vara avskräckande när det är tillräckligt strängt och ingripande. I analysen för resultatet framkom det att en större del av straffen som delades låg i nederkanten av straffskalan för brott av smuggling av skjutvapen. Valet av påföljd var i 12 st (varav 1 av dessa i
kombination med skyddstillsyn) böter, i 2 domslut var påföljden fängelse i mindre än 6 månader och i 3 domslut ogillades åtalet och straffet skulle anses som
avverkat. Vad som är tillräckligt strängt och ingripande är i denna diskussion tämligen subjektivt men det kan anses att påföljdsvalen i majoriteten av de granskade domsluten inte nödvändigtvis anses som avskräckande.
Teorin om reformation menar att ett straff som delas ut på rättvisa grunder kan vara ett effektivt sätt att reformera och förändra brottslingar. Det finns dock två förgreningar inom denna teori där den ena antyder att endast de indirekta konsekvenserna av ett straff är reformerande, medan den andra gruppen antyder att straffet i sig leder till en reform. De som tror på den förstnämnda delen av
35
förgreningen anser att det är påverkan under processens gång som har en brottsförebyggande effekt på individen. I förhållande till denna teori anses resultatet av denna uppsats inte riktigt passa in. Att betala böter är knappast en långvarig process som kan tänkas påverka en individs brottsbenägenhet, däremot skulle eventuellt själva huvudförhandlingen och kontakten med rättsväsendet ha en sådan effekt. Detta kan dock inte vara fallet för alla då det i resultatet fanns de som begått brott sedan tidigare (och gått igenom processen tidigare) och inte påverkats av själva processen. Däremot skulle de 4 åtalade som fick påföljdsvalet fängelse påverkas reformerande av processen då den är mer påtagligt i det fallet. De som tror på den andra delen av förgreningen anser att det är straffet som leder till reform. I förhållande till denna teori anses resultatet i denna uppsats inte riktigt passa in. Att betala böter skulle möjligen kunna vara en reformerande process då den baseras på den åtalades inkomst för att det ska ”kännas” lika mycket för alla. Att betala böter ligger dock i nederkanten av straffskalan för påföljdsval för smuggling av skjutvapen och behöver därför inte vara speciellt reformerande. De fyra åtalade vars påföljd blev fängelse kan tänkas ha upplevt en större
reformerande effekt av sitt straff då deras straff ligger högre upp på straffskalan och kan anses vara mer påtaglig.
Som nämnts tidigare i denna uppsats var det svårt att se i vilken utsträckning de olika faktorerna påverkade domares beaktande. Trots detta går det att konstatera att i princip alla faktorer mer eller mindre har beaktats av domare i de domslut där faktorerna var av relevans. Domare valde i många fall böter som påföljd, vilket ligger i den nedre kanten av straffskalan, trots att det förelåg omständigheter som talade för en strängare påföljd. Det är även tydligt att flertalet domare dömer olika i fall som är tämligen snarlika. Vad det beror på är svårt att fastställa utifrån dessa domslut och en bredare och fördjupande studie hade behövts göras på det
området. Däremot är detta ett första steg för ett viktigt forskningsområde och resultatet ger en indikation på vad domare beaktar vid val av påföljd vid
smuggling av skjutvapen. Resultatet kan användas i det syfte som tänkts och ge Tullverket, och andra berörda myndigheter, information om vad de bör fokusera på när de arbetar med fall av smuggling av skjutvapen. Detta innebär att
Tullverket får en ökad kännedom om vilka faktorer som är viktiga vid utdömandet av påföljd vilket kan leda till att domare dömer till högre påföljder.
6.2 Metoddiskussion
Denna uppsats har besvarat syftet och producerat ett tillfredsställande resultat. När sådan här forskning genomförs bör emellertid eventuella begränsningar diskuteras för att skapa en ökad reliabilitet. Fokus bör framförallt ligga på tillvägagångssättet och de olika val som gjorts under uppsatsens gång. Det val som bör diskuteras är att uppsatsen bidragit med en begränsad bild av den statistiska delen av
vapensmuggling då uppsatsen utgått från domslut, något som är av en fördjupande och beskrivande form. Då empirin baseras på en kvantitativ innehållsanalys kan 20 st domslut anses vara magert men då uppsatsen inte avser att generalisera kring resultatet är detta inte ett problem.
Baserat på informationen som funnits tillgänglig samt de förutsättningar som funnits för denna uppsats har en kvantitativ innehållsanalys ansetts vara mest lämpad för att besvara uppsatsens syfte. Däremot bör valet av analys diskuteras då detta val kan tänkas ha haft en stor påverkan på resultatet. Vid valet av analys gjordes, baserat på litteratur rörande metodkunskap, en rad subjektiva
36
gjorts då finns det anledning att tro att valet av analys, och till följd av detta resultat, skulle ha varit annorlunda.
Resultatet från denna uppsats bidrar med indikationer på hur en eventuell generalisering skulle kunna tänkas se ut, men för att konstatera detta krävs ytterligare forskning på ett större material. Syftet i denna uppsats var emellertid inte att generalisera utan att undersöka vilka faktorer som domare beaktar i de utvalda domsluten i just detta urval samt att undersöka hur domare dömer i förhållande till lagstiftningen och i förhållande till varandra.