Påföljdsval vid smuggling av skjutvapen. Domares beaktande vid beslut om påföljd

Examensarbete i kriminologi Malmö högskola

61-90 hp Hälsa och samhälle

kriminologiprogrammet 205 06 Malmö

06 2015

PÅFÖLJDSVAL VID SMUGGLING

AV SKJUTVAPEN

DOMARES BEAKTANDE VID BESLUT OM

PÅFÖLJD.

2

PÅFÖLJDSVAL VID SMUGGLING

AV SKJUTVAPEN

DOMARES BEAKTANDE VID BESLUT OM

PÅFÖLJD.

THEREZ ERLANDSSON

Erlandsson, T. Påföljdsval vid smuggling av skjutvapen. Domares beaktande vid beslut om påföljd. Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2015.

Bakgrund: Illegala skjutvapen anses vara ett växande problem och därför har

politiker och myndigheter vidtagit olika åtgärder för att minska mängden av dessa vapen i samhället. Bland annat gav Justitiedepartementet Rikspolisstyrelsen och Tullverket i uppdrag att minska införseln av illegala skjutvapen till Sverige. Tullverket har lagt ner stora resurser för att lyckas med det tilldelade uppdraget och det har skapats en känsla av frustration hos myndighetens anställda när deras hårda arbete inte ger det utfall som eftersträvas. Tullverket upplever att domare väljer påföljder som ligger i den nedre delen av straffskalan eller avskrivs.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka domslut som rör smuggling av

skjutvapen och konstatera vilka faktorer som domare lägger störst vikt vid när val av påföljd görs.

Metod: Metoden som använts för att uppnå syftet är en kvantitativ

innehållsanalys.

Resultat: Det framkomna resultatet visar på att de faktorer som domare främst

beaktar vid val av påföljd för smuggling av skjutvapen är den åtalades ålder, vilken typ av vapen det rör sig om, vilken mängd vapen det rör sig om, vapnets farlighet, sociala omständigheter och den åtalades kriminella värderingar. Dock är påverkansnivån av dessa faktorer fortfarande okända och bör studeras närmre. Av resultatet framkom även att domare inte dömer på samma sätt i fall som är

snarlika. Ytterligare framkom att resonemangen som fördes vid val av påföljd stämde bra överens med vad som står i lagstiftningen, men att detta val inte stämde lika bra med de teorier som ligger till grund för lagstiftningen.

Nyckelord: Domares beaktande, Kvantitativ innehållsanalys, Lagstiftning,

3

CHOICE OF SANCTIONS BY

SMUGGLING OF FIREARMS

REFEREE CONSIDERATIONS WHEN

DECIDING ON PENALTIES

THEREZ ERLANDSSON

Erlandsson, T. Choice of sanctions by smuggling of firearms. Referee

considerations when deciding on a penalties. Degree project in criminology 15

högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and society, Department of

criminology, 2015.

Background: Illegal firearms are considered to be a growing problem and

politicians and authorities have therefore taken various measures to reduce the amount of these weapons available in society. The Ministry of Justice assigned the National Police and the Customs Administration to reduce the importation of illegal firearms to Sweden. The Customs has invested a considerable amount of resources in order to succeed with the assigned task and because of this, a sense of frustration has developed among the Agency's employees when their hard work does not provide the outcomes to which they aspire. The Customs Administration feel that the judges choose the penalties which is in the lower half of the range, or that cases are closed down completely.

Aim: The purpose of this paper is to examine the verdict concerning the

smuggling of firearms and ascertain which variables referees consider when selecting the sanction.

Method: The method used to achieve the object is a quantitative content analysis. Findings: The result shows that the variables which judges mainly consider when

deciding the choice of penalty for smuggling of firearms is the accused’s age, what type of weapon it is, what amount of weapon there is, the dangerousness of the weapon, social circumstances and the accused criminal values. The influence of these variables is however still unknown and should be studied further. The results also showed that referees do not judge in the same way in cases that are similar. The results also revealed that the reasoning which was carried out when deciding on the penalty was accurate in relation to the legislation, but the choice of penalty was not consistent with the theories that the legislation is based on.

Keywords: Choice of penalties, Firearms, Legislation, quantitative content

4

FÖRORD

Ett stort tack till min handledare Magda Worobiec som under skrivningen av denna kandidatuppsats hållit mig på rätt spår och handlett mig genom en intensiv period.

Ett stort tack riktas även till Tullverket som gjort denna uppsats möjlig. Men framförallt till Jesper Liedholm och Emma Mårtensson för sin ovärderliga hjälp och sitt enastående engagemang.

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.1TULLVERKET SOM MYNDIGHET ... 9

2.2DAGENS PROBLEMBILD GÄLLANDE ILLEGALA SKJUTVAPEN ... 9

2.3SMUGGLING I LAGSTIFTNINGEN ... 10

3. STRAFFETS FUNKTION: TEORI OCH EMPIRI ... 11

3.1TEORIER KRING STRAFF ... 11

3.1.1 TEORIN OM VEDERGÄLLNING (THE RETRIBUTIVE THEORY) ... 12

3.1.2 TEORIN OM AVSKRÄCKNING (THE DETERRENCE THEORY) ... 12

3.1.3 TEORIN OM REFORMATION (THE REFORMATION THEORY) ... 13

3.2PREVENTION ... 13

3.2.1 ALLMÄNPREVENTION ... 13

3.2.2 INDIVIDUALPREVENTION... 14

3.3HÖGRE STRAFF... 15

3.3.1 ETT LYCKAT EXPERIMENT ... 15

3.4STRAFFSYSTEM PÅ INTERNATIONELL NIVÅ ... 16

3.5SVERIGES STRAFFSYSTEM ... 16

4. METODIK OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 17

4.1INSAMLING AV MATERIAL ... 17

4.1.1 INKLUSIONS- OCH EXKLUSIONSKRITERIER ... 17

4.2METODVAL ... 18

4.2.1 INNEHÅLLSANALYS ... 18

4.2.2 FÖRTJÄNSTER OCH BEGRÄNSNINGAR MED METODEN ... 18

4.3TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 19

4.4VALIDITET OCH RELIABILITET ... 20

4.5ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 20

5. RESULTAT ... 21

5.1SAMMANFATTNING AV DOMSLUT ... 22

5.2INNEHÅLLSANALYS ... 28

6. DISKUSSION ... 32

6.1EMPIRI I RELATION TILL TEORI ... 33

6

7. SLUTSATSER ... 36

7.1DET FRAMTIDA FORSKNINGSBEHOVET ... 36

REFERENSER ... 38

7

1. INLEDNING

Diskussionen kring illegala skjutvapen är ständigt aktuell men har de senaste åren blivit allt mer relevant då frekvensen av skjutningar ökat markant i Sveriges storstäder (BRÅ, 2012). Det rör sig bland annat om spontana skjutningar och skottlossningar vid konfrontationer mellan kriminella personer, men det sker även skjutningar där det främsta syftet är att markera (a.a.). Idag finns det inga aktuella siffror på nationell nivå över antalet illegala vapen i Sverige eller antalet

skjutningar på öppen gata mellan kriminella (BRÅ, 2013). Däremot anser verksamma poliser att antalet skjutningar i storstäderna ökat de senaste tio åren (a.a.). Något som kan tänkas vara en delförklaring till den senaste tidens

skjutningar på allmän plats är kriminellas tillgång till vapen (a.a.). Då illegala skjutvapen anses vara ett växande problem har politiker och

myndigheter vidtagit en rad olika åtgärder för att minska mängden av dessa vapen i samhället. Bland annat har förslaget som regeringen presenterade i en

proposition år 2014, att en skärpning av straff för vapenbrott skulle genomföras samt att ett nytt brott, synnerligen grovt vapenbrott, skulle införas i lagen, trätt i kraft (Dagens Juridik, 2014). Samt att Tullverket i samband med skärpningen för vapenbrott även föreslår en skärpning vad gäller grov smuggling av vapen (SOU 2014:7.). Ännu en åtgärd är att Justitiedepartementet gav Rikspolisstyrelsen och Tullverket i uppdrag att minska innehav och införsel av illegala skjutvapen till Sverige (Regeringen, 2012). I och med denna satsning har Tullverket under bara det senaste året ökat sina beslag av illegala vapen markant (Tullverket, 2015). År 2014 beslagtog Tullverket 115 vapen, jämfört med 51 stycken året innan och jämfört med 11 stycken för tio år sedan (a.a.). För mer information om Tullverkets beslag år 2014, se bilaga 1.

Då Tullverket lagt ner stora resurser för att lyckas med det tilldelade uppdraget skapas enligt J. Liedholm (personlig kommunikation, 12 mars, 2015) en känsla av frustration hos myndighetens anställda när deras hårda arbete inte ger det utfall som eftersträvas. Tullverket upplever att domare väljer påföljder som ligger i den nedre delen av straffskalan (böter) eller att ärendena avskrivs (J. Liedholm, personlig kommunikation, 12 mars, 2015). Ett av många bakslag som Tullverket upplevt var när en åklagare för första gången i Sverige åtalade för synnerligen grovt vapenbrott (det nya brottet som presenterades ovan) i ett fall som

sammanlagt innefattade 51 skjutvapen (Sveriges Radio, 2015). Trots den stora mängden illegala vapen var det endast fyra av de sju åtalade personerna som dömdes till påföljd och bland dessa varierade påföljden kraftigt, från skyddstillsyn till tre års fängelse (a.a.).

Förekomsten av illegala vapen i kriminella miljöer har ökat under de senaste tio åren vilket antyder att kriminella i en allt högre utsträckning har tillgång till vapen (BRÅ, 2012). Skjutningar på allmän plats är en fara för allmänheten och därför är det av största vikt att berörda myndigheter arbetar för att minska tillgången till dessa vapen (a.a.). Denna uppsats är tänkt att bidra med information som en av dessa myndigheter, Tullverket, kan nyttja i sitt arbete för att minska mängden illegala vapen i vårt samhälle och på så vis arbeta mot ett ökande

samhällsproblem. Uppsatsen ska främst bidra med en ökad förståelse för vad domare beaktar i fall som rör smuggling av vapen genom en innehållsanalys av domslut men även undersöka om domare dömer enligt lagstiftningen och på samma sätt i tillsynes liknande fall. Teorier som ligger till grund för denna uppsats

8

är preventionsteorier och straffrättsteorier och dessa kommer, i förhållande till resultatet av arbetet, att diskuteras och problematiseras. På detta sätt kommer uppsatsen bidra med information som gör att Tullverket kan fördela sina resurser på rätt områden och öka effektiviteten i deras arbete.

1.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka faktorer som domare lägger störst vikt vid när val av påföljd görs i domslut som rör smuggling av vapen. Det är viktigt att veta vad som påverkar valet av påföljd och om det finns skillnader i valet av påföljd, inte minst för att smugglingsärendena ska hanteras på ett rättssäkert vis. Det är inte rättssäkert om valet av påföljd skiljer sig åt från direktiven i

lagstiftningen och det är framförallt inte rättssäkert om valet av påföljd skiljer sig åt mellan domare i tillsynes liknande fall. Då styrande i samhället tagit nya krafttag mot illegala skjutvapen, och Tullverket vill se att högre straff döms ut vid sådan brottslighet, kommer denna uppsats även bidra med information kring grundläggande tankar kring straff i relation till smuggling av vapen. För att underlätta förståelsen av ovan nämnt syfte avser denna uppsats även att ge en överblick av lagstiftningen i relation till brottet smuggling av skjutvapen. 1.2 Frågeställning

-Vilka faktorer framkommer i domslut vad gäller domares beaktande vid val av påföljd rörande smuggling av skjutvapen?

-Dömer domare i enighet med lagstiftningen gällande smuggling av skjutvapen? -Finns det skillnader mellan olika domares utdömanden av påföljd när

omständigheterna i brottsmålen är snarlika? 1.3 Definitioner

När begreppet vapen används i detta arbete åsyftas skjutvapen. I 1 kap. 2 § i vapenlagen (SFS 1996:67) definieras skjutvapen som; ”...vapen med vilka kulor, hagel, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel”. När begreppet illegalt vapen används i detta arbete åsyftas skjutvapen som innehavaren ej har tillstånd att inneha i sin ägo. Illegalt kommer att definieras enligt Nationalencyklopedins (2015a) beskrivning; när någon medvetet har överlagt att begå en handling som är straffbelagd, exempelvis att inneha ett vapen som man ej har tillstånd till.

När begreppet smuggling används i detta arbete åsyftas Nationalencyklopedins (2015b) definition; när någon olovligen importerar eller exporterar varor över ett lands gränser, exempelvis vapen.

Smuggling av illegala vapen avser i denna uppsats när individer utan giltigt

införseltillstånd importerar skjutvapen till Sverige.

2. Bakgrund

För att förtydliga uppsatsens innehåll samt tydliggöra studiens syfte kommer bakgrunden inledas med en beskrivning av Tullverkets verksamhet. Därefter

9

kommer ämnen som berör centrala delar av uppsatsen, samt lagstiftning vad gäller smuggling att presenteras.

2.1 Tullverket som myndighet

Tullverket är den statliga myndigheten i Sverige som arbetar med kontroll av varuflödet som sker via import och export till och från landet, de säkerställer således en konkurrensneutral handel och bidrar till ett säkrare samhälle (Tullverket, 2014c). Tullverkets kärnverksamhet består av effektiv handel och brottsbekämpning och deras arbete inriktar sig på att störa och motarbeta organiserad brottslighet samt att bekämpa ekonomisk brottslighet (Tullverket, 2013).

Tullverket förknippas vanligtvis med deras arbete mot narkotika då det är en av deras högsta prioriteringar (Tullverket, 2013). Sedan regeringsuppdraget

utfärdades har Tullverkets verksamhet dock allt mer kommit att inkludera arbete mot vapenbrott och då främst gällande smuggling av vapen (a.a.). Myndigheten lägger mycket kraft på att stoppa den illegala vapeninförseln vilket är ett

långsiktigt arbete (Tullverket, 2014b). För information kring Tullverkets organisationsuppbyggnad, se bilaga 2.

För att kunna hantera och utreda de misstänkta smugglingsbrott som Tullverket dagligen arbetar med finns specialutbildade tulltjänstemän (Tullverket, 2013). Deras uppgift är att se till att åklagare och domstolar har ett tillräckligt underlag för att en rättssäker bedömning av skuldfråga ska kunna göras (a.a.). Under 2014 beslagtog Tullverket 115 skjutvapen på olika vis, exempelvis via postflödet, i samband med husrannsakningar och i samband med kontroller i resandeflödet vid gränsen (Tullverket, 2015). I och med skärpningen av vapenlagstiftningen har myndigheten även fått befogenhet att utföra revisioner hos vapenhandlare som handlar inom EU (a.a.).

Tullverket har genom sitt arbete kunnat konstatera att införseln av illegala

skjutvapen till Sverige främst sker i små volymer och av olika aktörer snarare än i organiserad form (Tullverket, 2014b). Troligtvis är det personer som tar med sig en eller två vapen hem när de är på besök i andra länder (BRÅ, 2012). En stor del av vapnen hittas i post- och kurirflödet, vid husrannsakningar och i flera fall är det Tullverkets sökhundar som har hittat vapnen (Tullverket, 2015).

Tullverket konstaterar även att de ständigt behöver utveckla sina arbetsmetoder för att kunna uppnå de mål som riksdag och regering satt upp för myndigheten (Tullverket, 2013). De arbetar kontinuerligt med att förbättra arbetssättet för att nå goda resultat och för att använda sina resurser på ett kostnadseffektivt vis (a.a.). För att kunna göra detta på ett effektivt vis anser Tullverket bland annat de behöver mer kunskap om vilka faktorer som domare beaktar samt hur domare dömer i fall som berör smuggling av vapen (J. Liedholm, personlig

kommunikation, 12 mars, 2015). De anser även att påföljderna som döms ut gällande detta brott är för låga och en ökning av dessa är eftersträvansvärt (a.a.). 2.2 Dagens problembild gällande illegala skjutvapen

En inte helt ovanlig föreställning är att det är stulna jaktvapen eller vapen från svenska militärens vapenförråd som används vid skjutningar på allmän plats (BRÅ, 2012). Även om detta förekom en del under 1990-talet är det idag troligare

10

att en stor del av de illegala vapnen kommer från Balkan, det forna Jugoslavien (a.a.).

Skjutningar har ökat markant sedan början av 2000 talet vilket främst märkts i Sveriges tre storstäder; Stockholm, Göteborg och Malmö (BRÅ, 2012). Under år 2011 skedde totalt 190 skjutningar i Stockholm på allmän plats, under åren 2010 och 2011 skedde det totalt 84 skjutningar i Göteborg på allmän plats (varav 35 av dessa skjutningar bedöms vara gängrelaterade) och under samma år i Malmö skedde det 309 skjutningar totalt på allmän plats (a.a.). Det är även känt sedan länge att illegala skjutvapen används i majoriteten av de i snitt 15 till 20 fall av dödligt våld som sker med skjutvapen årligen i Sverige (a.a.). Utifrån dessa skjutningar är det inte förvånande att allmänheten upplever att det handlar om större gänguppgörelser, trots att det snarare beror på små konflikter mellan enskilda individer som sedan eskalerar och på så sätt drar in allmänheten i sina uppgörelser (BRÅ, 2012).

Efterfrågan på vapen har ökat i takt med skjutningarna sedan början av 2000 talet och det är många i den kriminella världen som står för denna efterfråga (BRÅ, 2012). En del vill ha vapen då det anses vara en viktig statussymbol medan andra vill ha vapen då det inger en upplevd trygghetskänsla (a.a.). Det finns även kriminella som för en offensiv organiserad brottslighet där de sysslar med utpressning och indrivning där vapnet har en central roll som ett bevis på de kriminellas våldskapacitet (a.a.).

Då vapnen inte är en konsumtionsvara som man gör sig av med, vid undantag för mord eller grov brottslighet, är det svårt att veta hur många vapen som faktiskt går att sälja (BRÅ, 2012). Redan idag är marknaden tämligen mättad på vapen och något som talar för just detta är att det går relativt fort att få tag på vapen med rätt kontakter (a.a.). Utöver smugglingen finns det också en inhemsk produktion av vapen där personer importerar olika delar och bygger ihop vapen som säljs vidare (a.a.).

2.3 Smuggling i lagstiftningen

För att på ett grundläggande plan förstå innebörden av domsluten och de faktorer som presenteras i uppsatsen är det relevant att redogöra för de delar av

lagstiftningen som berör smuggling av skjutvapen och vilka omständigheter som domare ska ta hänsyn till vid utdömandet av påföljd. Vissa av faktorerna i

uppsatsen är även baserade på de delar av lagstiftningen som kommer presenteras i följande avsnitt. För en mer detaljerad beskrivning av lagstiftningen, se bilaga 3. I lagstiftningen står det bland annat att det är olagligt att föra in en vara till

Sverige om det föreligger ett särskilt förbud för den (SFS 2000:1225, 3 § ). Om en individ bryter mot detta förbud kan denne dömas för smuggling där straffet är böter eller fängelse i högst två år (a.a.). Om brottet anses ringa döms den åtalade till böter (SFS 2000:1225, 4 §) och om brottet anses grovt döms den åtalade till fängelse i lägst 6 månader och högst 6 år. De faktorer som domare enligt lagstiftning ska beakta, vid bedömning om smugglingen är grov eller ej, är om gärningen är en del i en brottslighet som utövas systematiskt eller i större omfattning, om gärningen varit av särskilt farlig art eller om den inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse (SFS 2000:1225, 5 §). Straffmätningsprocessen är bestämmandet av ett visst mått av böter eller fängelse i ett konkret fall som resulterar i ett konkret bötes- eller fängelsestraff (Jareborg &

11

Zila, 2010). ”Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig

rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde.” (SFS 1962:700, 29 kap. 1

§). Varje påföljdsval förutsätter att en ungefärlig straffmätning har gjorts och vid denna påföljdsbestämning måste domare jämföra kapitel 29 och 30 i Brottsbalken (Wennberg, 2011). Det är i denna uppsats viktigt att nämna

straffmätningsprocessen för att kunna besvara en av uppsatsens frågeställningar;

”Dömer domare i enighet med lagstiftningen gällande smuggling av skjutvapen?”

Andra delar av lagstiftningen som anses relevanta för denna uppsats, då de både förklarar hur domare ska döma och en del av de faktorer som presenteras i resultatet har utvecklats från dessa delar av lagstiftningen, är förmildrande omständigheter (SFS 1962:700, 29 kap. 3 §), försvårande omständigheter (SFS 1962:700, 29 kap. 2 §), billighetsskäl (SFS 1962:700, 29 kap. 5 §) och

häktningstidens påverkan (SFS 1974:202, 19 §). Förmildrande och försvårande omständigheter är något som rättan ska ta i beaktning i de fall där sådana omständigheter föreligger (Jareborg & Zila, 2010). Dessa omständigheter påverkar inte straffvärdet i sig utan de förmildrande omständigheterna anses tillämpas för att den åtalade individen ska få en rättvis behandling och de

försvårande omständigheterna tillämpas för att kontrollera för återfallsrisken och för grovheten i brottet (a.a.).

Billighetsskäl är, lik som förmildrande omständigheter, grunder för strafflindring (Jareborg & Zila, 2010). Det är en fråga om brottslingens straffvärdighet och trots att dessa skäl inte påverkar straffvärdet anses de ha att göra med en rättvis

behandling av brottslingen (a.a.). En omständighet som däremot påverkar valet av påföljd är om den åtalade suttit häktad vilket beskrivs i lagen om beräkning av strafftid (SFS 1974:202). Det finns även ytterligare beaktanden som ska göras vid val av påföljd (SFS 1962:700, 30 kap.). Rätten ska bland annat fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för lindrigare påföljd än fängelse (SFS 1962:700, 30 kap. 4 §), ta hänsyn till den åtalades ålder om denna är ringa (SFS 1962:700, 30 kap. 5 §) samt beakta den åtalades psykiska tillstånd (SFS 1962:700, 30 kap. 6 §).

3. STRAFFETS FUNKTION: TEORI OCH

EMPIRI

De teorier och strategier som presenteras nedan framhålls för att tydliggöra hur och varför valet av påföljd är viktigt samt varför ett eventuellt högre straff kan anses vara begärligt, något som bland annat Tullverket eftersträvar.

3.1 Teorier kring straff

”The Profit of crime is the force which urges a man to delinquency – the pain of the punishment is the force employes to restrain him from it. If the first of these forces be the greater, the crime will be comitted. If then a man, having reaped the profit of a crime, and undergone the punishment, finds the former more than equivalent to the latter, he will go on offening forever.” (Bentham, 1830. s. 33)

12

sedan Platos tid, och säkerligen långt dessförinnan (Hampton, 1984). Sedan dess har det emellertid utvecklats tre grundläggande teorier kring straff som ständigt modifieras för att anpassa dessa till samhällets förändringar (Jones, 1945). Dessa teorier baseras på tre olika grundantaganden; vedergällning (retributive),

avskräckning (deterrence) och reformation (reformation) (a.a.).

3.1.1 Teorin om vedergällning (the retributive theory)

Teorin som omfattar vedergällning, the retributive theory, åsyftar att straff för onda gärningar är ett mål i sig och att ett försummande av straff för de som bryter mot lagen skulle innebära ett förakt för både samhälleliga och moraliska lagar (Andersson & Nilsson, 2009; Jones, 1945; Rashdall, 1891; Miller, 1970). Däremot ska denna teori inte förväxlas med teorier om straff som hämnd, då hämnd är baserat på känslor och straff på etiska nödvändigheter (Jones, 1945). Det vill säga att vi straffar för att vi måste, inte för att vi vill (a.a.).

Det har dock riktats en del kritik mot denna teori genom åren (Andersson & Nilsson, 2009; Jones, 1945; Rashdall, 1891; Miller, 1970). För det första så går det inte att bevisa att ett straff i sig själv är berättigande och teorin tilltalar snarare intuitionen än förnuftet (Jones, 1945). För det andra så är det svårt att jämställa ett straff med brottet som begåtts och det kan då hända att orättvisor uppstår i ett försök att vara precis i valet av påföljd (Jones, 1945; Rashdall, 1891). För det tredje så borde, teoretiskt, inte enbart de individer som upptäcks begå brott straffas, utan alla medborgare borde straffas för att undvika att orättvisor uppstår (Jones, 1945). Slutligen anses teorin vara allt för abstrakt och tar för lite hänsyn till miljö och individers bakgrunder (a.a.). Teorin abstraherar brottet från individen och dömer i enlighet med detta (a.a.).

3.1.2 Teorin om avskräckning (the deterrence theory)

Teorin om avskräckning menar att ett stabilt samhälle är ouppnåeligt om inte dess lagar respekteras av medborgarna och att det måste finnas en kod för straff för att genomdriva lydnad (Jones, 1945). För att genomdriva denna form av lydnad måste emellertid insikten ges till medborgaren, att straffet för att bortse från samhällets normer överväger de temporära vinster som individen kan tänkas uppnå för sin brottslighet, och på så sätt avskräcka denne från liknande beteende i framtiden (a.a.). Utöver detta måste även straffet vara anpassat så att individen som mottager det kan statueras som ett exempel inför övriga medborgare i samhället så att även de avskräcks från ett brytande av lagen (Jones, 1945; Ellis, 2003).

Det finns dock en del kritik som riktats mot denna teori (Jones, 1945; Ellis, 2003). För det första så ifrågasätts etiken i att statuera en individ som ett exempel inför resten av samhället (Jones, 1945; Ellis, 2003). För det andra så anses straffet göra mer skada för individen och dennes familj, än vad samhället kommer kunna dra nytta av (Jones, 1945). För det tredje så skulle, om syftet enbart var att avskräcka, straffen kunna höjas markant utan att ta hänsyn till något annat (Ellis, 2003). För det fjärde så kan ett strängare straff leda till att individen ser brottsligt beteende som ett element i den upplevda kampen mellan individen och samhället (Jones, 1945). Slutligen så kan ett oproportionerligt straff få motsatt effekt hos andra medborgare i samhället och istället för att avskräcka så väcks sympati med den kriminelle (a.a.).

13

3.1.3 Teorin om reformation (the reformation theory)

Teorin om reformation menar att straff som administreras på rättvisa grunder kan vara ett effektivt instrument för att reformera och förändra brottslingen (Jones, 1945). Det finns dock två förgreningar inom denna teori där den ena antyder att endast de indirekta konsekvenserna av ett straff är reformerande, medan den andre gruppen antyder att straffet i sig leder till en reform (a.a.). Den andra gruppen anser att smärtan som skapas av straffet är så pass påverkande att individen förstår det moraliska fördömandet av dennes handling (a.a.). De som tror på de indirekta konsekvenserna av straff hävdar att straffet i sig inte har något reformationsvärde utan att värdet snarare kommer från indirekt påverkan under processens gång (a.a.). Ett exempel är en fängelsevistelse där reformen sker genom individens kontakt med den pedagogiska sidan av fängelselivet (a.a.). En stor del av kritiken som gavs till teorin om avskräckning kan även appliceras här (a.a.).

3.2 Prevention

Det finns däremot en del forskning som talar emot att straff skulle ha en

signifikant preventiv effekt och att den reformativa effekten inte heller är särskilt uttalad (Ellis, 2003). För att täcka in så mycket av forskningsområdet som möjligt kommer därför även forskning kring prevention att presenteras i följande stycken.

3.2.1 Allmänprevention

Prevention definieras som en defensiv reaktion till ett förväntat beteende

(Semmens, 1991), i det här fallet brottslighet. Allmänprevention handlar om den effekt som straffhotet har på allmänheten (Andersson & Nilsson, 2009; Jareborg & Zila, 2010). Det vill säga att bestraffning av brottslingar ska avhålla andra i samhället från att begå brott (a.a.). Man brukar dela upp allmänprevention i två kategorier, allmän avskräckning och moralbildning (a.a.).

För att allmän avskräckning ska fungera måste tre förutsättningar uppfyllas (Andersson & Nilsson, 2009; Jareborg & Zila, 2010). För det första måste den straffrättsliga regeln vara tillräckligt klar och entydig (normkunskap) (a.a.). Detta innebär att den dels måste vara känd av den aktuella regeln, dels av de

myndigheter som kontrollerar regelefterlevnaden (a.a.). För det andra måste upptäcktsrisken för ett visst brott upplevas som högt samt att det krävs en viss anmälningsbenägenhet hos antingen brottsoffret eller eventuella kontrollerande myndigheter (sanktionssannolikhet) (a.a.). För det tredje måste påföljderna för ett brott upplevas som tillräckligt stränga eller ingripande för att kunna avskräcka en potentiell gärningsman (sanktionsstränghet) (a.a.).

Moralbildning handlar om den vanebildande effekt ett straffhot kan ha (Andersson & Nilsson, 2009; Jareborg & Zila, 2010). Detta sker genom att en gärning förses med straff i lag eller genom dom och på så sätt påvisas gärningens förkastlighet och påverkar normbildningen hos medborgare i samhället (Jareborg & Zila, 2010). När det handlar om moralbildning talar man vanligtvis om att man genom

kriminalisering vill ge uttryck för ett fördömande som man önskar att även allmänheten ska omfatta (a.a.). Det är emellertid viktigt att komma ihåg att det inte enbart är genom faktiska och direkta hot som staten kan främja moral (Rashdall, 1891). Straffrätten fyller även en viktig funktion genom att ge uttryck för den moraliska känslan av gemenskap (a.a.). Populära idéer om det moraliska allvaret i många brott beror till stor del på det straff som delas ut till dem av en brottmålsdomstol (a.a.).

14

Kritik som riktats mot den allmänna preventionen är att människor inte upplever saker på samma sätt (Jareborg & Zila, 2010). Det vill säga att brottslingar

nödvändigtvis inte ser straffhot som något skräckinjagande som andra medborgare i samhället tenderar till att göra (a.a.). Det är även svårt att avgöra om

allmänpreventionen faktiskt påverkar laglydigheten hos människor då det är oerhört problematiskt att konstruera forskningsprojekt där andra faktorer, så som inställning till statsmakten, moralisk uppfostran, utbildning, propaganda etc., hålls konstanta (Andersson & Nilsson, 2009; Jareborg & Zila, 2010). Däremot går det att konstatera att existensen av ett straffsystem har påtagliga allmänpreventiva verkningar (Jareborg & Zila, 2010). Utöver detta finns det ytterligare kritik som baseras på resultat från undersökningar som gjorts på allmänprevention (a.a.). Det har bland annat framkommit att straffsatser högre än tre års fängelse endast har en ytterst liten allmänpreventiv verkan, om ens någon alls (a.a.). Det har även

framkommit att politiskt realistiska justeringar av straffskalor och

bestraffningspraxis inte påverkar kriminalitetsnivån på ett märkbart vis (a.a.). Något som däremot har en märkbar påverkan på kriminaliteten och laglydigheten är upptäcktsrisken och bestraffningsrisken (a.a.). Brottsligt aktiva individer tenderar att ha en mer realistisk uppfattning av dessa risker än resten av

samhällets medborgare, och denna risk är mycket lägre än vad den genomsnittlige medborgaren tror (a.a.).

3.2.2 Individualprevention

Individualprevention innebär de brottsminskande effekter som straff eller

påföljder har på den enskilde individen (Andersson & Nilsson, 2009; Jareborg & Zila, 2010). Det talas främst om tre olika individualpreventiva åtgärder;

inkapacitering/oskadliggörande, behandling/förbättring och avskräckning (a.a.). Inkapacitering/oskadliggörande innebär en eventuell brottsminskande effekt som följer av att ha en person inlåst (Andersson & Nilsson, 2009; Drago et al, 2009). Vanligtvis är det fängelse som åsyftas men det kan även innebära näringsförbud, indragning av körkort eller dödsstraff (Andersson & Nilsson, 2009; Jareborg & Zila, 2010) det vill säga allt som kan påverka att individen inte ska kunna begå nya brott. Tanken med denna strategi är att man med olika nivåer av säkerhet kan bedöma om individer kommer att återfalla i brott (Jareborg & Zila, 2010). Det finns dock en rad brister i denna metod då det är ytterst svårt att förutse vilka som kommer att återfalla i brott (a.a.).

Behandling/förbättring innebär att ta till diverse olika tekniker för att försöka göra brottslingen fri från sitt brottsliga beteende och kan röra sig om allt från

psykoanalys till arbetsterapi (Andersson & Nilsson, 2009; Jareborg & Zila, 2010). Begår en människa brott anses det bero på att denne har haft en felaktig

utveckling vilket kan avhjälpas genom den rätta behandlingen (Jareborg & Zila, 2010). När behandling används som påföljd till ett brott klassas denna som en tvångsbehandling, något som forskning visat på inte har några större effekter (a.a.). Detta innebär att för att behandling ska skapa en förbättring krävs det att individen är mottaglig för behandlingen, annars är denna meningslös (a.a.). Avskräckning innebär att straffet ska få personen att avstå från fortsatt brottslighet genom att det är just avskräckande (Andersson & Nilsson, 2009; Jareborg & Zila, 2010). Dock ska straffet inte enbart ha ett avskräckande syfte utan även ett

15

samband mellan utförd handling och konsekvenserna av denna, ett förhållande som man på olika sätt skulle kunna utnyttja för att påverka brottsligheten (a.a.). Kritiken som finns mot avskräckning på individuell nivå är samma som på allmän nivå (a.a.)

3.3 Högre straff

Utöver det som presenterats i teorierna ovan är det viktigt att ett straff uppfattas som en bestraffning då det måste ge en märkbar negativ upplevelse för den som straffas (Andersson & Nilsson, 2009; Drago et al, 2009; Rashdall, 1891). Det är statens uppgift att straffa och reformera individer som begår kriminella

handlingar, men om individens bestraffning är för mild för att ge en märkbar effekt, då uteblir även reformationen (Rashdall, 1891). Det finns emellertid andra arbetssätt vars reformationsförmåga är effektivare än en bestraffning (Andersson & Nilsson, 2009), och dessa ska naturligtvis nyttjas, men det betyder inte att bestraffningars effekt är mindre betydande för individens reformation (Rashdall, 1891). När en individ inkapaciteras blir effekten att denne (generellt sett) slutar begå brott (Drago et al, 2009). Detta beror främst på den mekaniska avskiljningen av brottslingen från samhället, men det har även påvisats att det finns en

avskräckande effekt beroende på vilken svårighetsgrad fängelsestraffet har, vilket i sin tur påverkar om individen förändrar sitt kriminella beteende (a.a.).

3.3.1 Ett lyckat experiment

En rad beslutsfattare förespråkar att fängelsestraff har en avskräckande effekt och att det är en effektiv metod för att minska brottsligheten (Drago et al, 2009). Det är emellertid viktigt att ha i åtanke att det är ytterst svårt att uppskatta

förändringen som uppstår hos den kriminelle när den utsätts för politiska incitament som är tänkta att påverka dennes brottslighet (a.a.). Den största svårigheten är att observera en ”exogen” variation av fängelsestraff på en individnivå i verkligheten (a.a.). I Italien år 2006 yttrade sig dock ett tillfälle för att göra just detta (a.a.).

Det italienska parlamentet antog ”the Clemency Bill2” då fängelserna i allra högsta grad var överbefolkade (Drago et al, 2009). Lagen innebar en 3-årig minskning av strafftiden för alla intagna som hade begått ett brott före den 2 maj 2006 (a.a.). Detta resulterade i att nästan 22.000 interner, ca 40% av de intagna i Italien, släpptes ut från fängelserna (a.a.). Om det däremot skulle vara så att en före detta intagen begick ett nytt brott inom en 5 års period då skulle kravet att tjäna av det återstående straffet inträda (a.a.). Propositionen konstaterar dock att om en före detta intagen begår ett nytt brott inom en fem års period, efter det att denne frigivits, då kommer denne att behöva avtjäna det återstående straffet som avbrutits av benådningen (som varierar mellan 1 till 36 månader) utöver straffet som ges för det nya brottet (a.a.). Detta innebar en unik möjlighet att identifiera hur människor reagerar på exogena variationer vid fängelsestraff då dessa institutionella förutsättningar manipulerar fängelsestraffen slumpmässigt på en individuell nivå (a.a.).

Resultaten visar bland annat att en policy där en sänkning av den intagens faktiska straff sker i jämförelse med dennes förväntade straff, då minskar den intagnas återfall i brott avsevärt (Drago et al, 2009). Vidare delger resultaten trovärdiga bevis för att en 1-månaders ökning av det förväntade straffet sänker sannolikheten för individer att begå brott (a.a.). Resultaten indikerar även på att det finns en stor

16

avskräckande effekt vad gäller det förväntade straffet vilket bekräftar den allmänna preventionsteorin (a.a.).

3.4 Straffsystem på internationell nivå

Teorin om avskräckning är baserad på den enkla idén om att hot om straff avskräcker brott, en idé som är spridd i stora delar av världen och som ligger till grund för många länders rättssystem (Matthew & Agnew, 2008). Rättssystem och straffteorier skiljer sig dock av naturliga skäl åt trots denna grundläggande princip (Ellis, 2003). I en del länders rättssystem, exempelvis i USAs och Storbritanniens, fastställs ett hot om vedergällning om någon bryter mot deras stadgar och lagar (a.a.). Detta kan grunda sig i att teorin om vedergällning förespråkats och försvarats länge av filosofiska jurister i just Storbritannien och USA (Rashdall, 1891). I Europa har dock ett annat straffsystem nyttjats de senaste 200 åren, eller snarare så länge legalitetsprincipen respekterats (Jareborg & Zila, 2010). Detta straffsystem grundar sig på allmänprevention och är näst intill omöjlig att avskaffa då straffsystemets grund är de villkorade hot om straff som förespråkas vid

användning av allmänprevention (a.a.). I Europa har det ej gjorts några

orealistiska straffhöjningar och dödsstraff nyttjas ej i större delen av de europeiska länderna (a.a.). I USA och Ryssland har däremot sedan mitten av 1980 talet en straffskärpningsspiral satts igång och där nyttjas både höga straff och dödsstraff (a.a.). Något som visat sig fungera mindre bra då USA och Rysslands fångtal är mer än elva gånger så stora som Sveriges och brottsligheten ändå är ojämförligt mycket mer (a.a.).

3.5 Sveriges straffsystem

Det svenska straffsystemet har sedan år 1989 en tredelad legitimering;

lagstiftnings-, dömande- och verkställighetsnivå (Andersson & Nilsson, 2009). Lagstiftningsnivån (riskdagen) hanterar kriminaliseringar och Sverige har

berörande detta allmänpreventionen som grund för legitimering av straffrätt (a.a.). Dessa kriminaliseringar görs för att tillföra eller utöka straffhotet som ska få samhällets medborgare att avstå från brott, dels genom själva straffhotet och dels genom moralbildning (a.a.).

Dömandenivån (domstolsförfarandet) behandlar och arbetar med tillämpandet av proportionerlig vedergällning (Andersson & Nilsson, 2009). Det som ligger till grund för denna process är avsikter, intentioner och insikter för den begångna handlingen (a.a.) Det är denna logik som i termer av proportionerlig vedergällning legitimerar utdömandet av straff, vilket är brottets straffvärde som ligger till grund för straffmätning och påföljdsval (a.a.).

Verkställighetsnivån innefattar arbete kring hur straff och påföljder utformas, hur dess innehåll ser ut och hur de genomförs (Andersson & Nilsson, 2009). På denna nivå är det individualpreventionen som ligger till grund för legitimeringen av resonemanget (a.a.). I detta sammanhang innebär individualprevention att det tas hänsyn till den eventuella framtida brottslighet som en individ begår på grund av påverkan av verkställighetsformen, exempelvis ett fängelsestraff (a.a.).

17

4. METODIK OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

För att besvara arbetets frågeställningar; (1) Vilka faktorer framkommer i domslut

vad gäller domares beaktande vid val av påföljd rörande smuggling av

skjutvapen? (2) Dömer domare i enighet med lagstiftningen gällande smuggling av skjutvapen? (3) Finns det skillnader mellan olika domares utdömanden av påföljd när omständigheterna i brottsmålen är snarlika? bestod materialet enbart

av domslut. Detta då domslut var det mest detaljerade och tillgängliga materialet som fanns att tillgå på ämnet. För att vara relevanta för uppsatsen berörde dessa domslut endast ärenden om smuggling av skjutvapen varvid Tullverket varit delaktiga vid beslag.

4.1 Insamling av material

De domslut som användes som underlag för detta arbete var tillhandahållna av Tullverket och en beskrivning av hur materialet samlades in redovisas nedan. Då både avslutade och pågående fall (som är sekretessbelagda) dök upp när sökningar gjordes i Tullverkets databassystem Tullmålsjournalen (TMJ), var ett deltagande från författarens sida inte möjlig och därför gjordes sökningen av personal från Tullverket. Detta medförde både för- och nackdelar och borde hållas i åtanke då detta kan ha påverkat vilka domslut som valdes ut. Detta ansågs dock som mindre troligt då tydliga direktiv kring eklusions- och inklusionskriterier gavs, samt att tjänstemannen som genomförde sökningen beskrivit hans tillvägagångssätt på en detaljerad nivå. De sökord som valdes skedde i samförstånd med tjänstemannen från Tullverket då han hade goda kunskap om hur TMJ fungerade och vad som genererade nödvändiga träffar. Författaren hade inga invändningar mot de valda sökorden och resultatet tros ej ha påverkats i någon högre grad då mängden sökord och valet av dessa skapade en inkluderande sökning där ytterst lite material gicks miste om.

De domslut som Tullverket samlade in kom från olika tingsrätter och hovrätter spridda över Sverige och sträckte sig från 2009-01-01 till 2014-06-30. De sökord som användes vid sökningen i TMJ var gevär (11910), pistol (11912), revolver (11913), gaspistol/gasrevolver (119204), startpistol (119208), tårgaspistol (119209) samt vapen (1190).Denna sökning genererade 54 ärenden. Många av dessa domslut exkluderades dock då de, i kombination med smugglingsbrott, även berörde andra typer av brott som denna uppsats inte menade att undersöka. Vid domslut där fler än en individ stod åtalad delades domsluten upp. Detta då vissa domslut innefattade flera individer där endast en del av dem begått det aktuella brottet. Efter detta återstod 20 domslut som låg till grund för denna uppsats.

4.1.1 Inklusions- och exklusionskriterier

På ett tidigt stadium i planeringsfasen bör inklusions- och exklusionskriterier fastställas och motiveras för materialet som ligger till grund för arbetet (Olsson & Sörensen, 2011). Detta för att göra arbetet transparent, replikerbart och öka validiteten (Bryman, 2011). De inklusions- och exklusionskriterier som legat till grund för de insamlade materialet beskrivs nedan.

Inklusionskriterier

- Domsluten skulle vara inhämtade från perioden 2009 – 2014, detta då vissa domslut som var avslutade tidigare än detta visade sig endast finnas i

18

- Domsluten skulle innefatta ärenden som berörde smuggling av skjutvapen.

Exklusionskriterier

- Domslut som Tullverket inte hanterat valdes bort.

- Domslut som berörde annat än smuggling av skjutvapen valdes bort. Exklusions- och inklusionskriterierna som bidrog till att endast 20 st domslut samlades in och användes i analysen påverkade arbetets

omfattning och om andra kriterier fastställts hade resultatet troligtvis blivit annorlunda. Om kriterierna inte varit så exkluderande då hade eventuellt fler domslut påträffats och kunnat användas i analysen, men då fanns risken att domslut utan relevans för syftet tagits med och på detta vis minskat uppsatsens validitet.

4.2 Metodval

Valet av metod handlade främst om att hitta ett adekvat sätt att besvara studiens frågeställningar. Detta innebar att metodvalet gjordes baserat på arbetets

frågeställningar och inte tvärt om. Efter att ha gått igenom metodlitteratur (Bryman, 2011; Carlsson, 1996; Eriksson, 2014; Malterud, 2014; Olsson & Sörensen, 2011; Roxell, 2006; Svensson & Starrin, 1996) för att fastställa vilken metod som var mest lämpad för just denna studies frågeställningar valdes metoden innehållsanalys.

4.2.1 Innehållsanalys

Innehållsanalysen är en metod som berör analys av dokument och text (Bryman, 2011), något som passar denna studie bra då materialet består av domslut.

Arbetsmetoden är systematisk, replikerbar och syftar till att kvantifiera innehållet genom kodning utifrån tidigare utformade kategorier (a.a.). Då denna uppsats har en deskriptiv hållning och inte en explorativ är denna metod ytterst lämplig. Innehållsanalysen tenderar att beaktas som en forskningsmetod genom sitt distinkta synsätt på analys, men i vissa anseende handlar det inte om en

forskningsmetod utan snarare om ett angreppssätt (a.a.). Fördelen med att nyttja en innehållsanalys i denna uppsats är bland annat att forskningsmetoden är öppen, det är lätt att beskriva tillvägagångssättet, urvalet och kodningsschemat samt att uppsatsen i och med detta blir transparent och enkel att följa upp (a.a.). Däremot finns det en del nackdelar med innehållsanalysen som metod i förhållande till denna uppsats (a.a.). Bland annat så blir analysen endast så bra som domsluten som uppsatsen grundar sig på är (a.a.). Eventuellt kan det vara så att domsluten inte innehåller tillräckligt med information och då blir analysen bristande. Ännu en nackdel är att det praktiskt taget är omöjligt att utforma en kodmanual som inte innehåller viss subjektivitet från författarens sida (a.a.).

4.2.2 Förtjänster och begränsningar med metoden innehållsanalys

Det finns förtjänster och begränsningar med alla metoder men kvantitativa metoder tenderar till att få kritik för sina kunskapsteoretiska och ontologiska grunder (Bryman, 2011; Denscombe, 2009). Detta beror främst på att metoderna anses frånse de skillnader som finns mellan naturen och samhället och bör därför inte appliceras på samhällsvetenskaplig forskning (Bryman, 2011). Även

metodens mätprocess kritiseras då den anses rymma en artificiell och något oäkta känsla av precision och riktighet som tenderar att inte existera i verkligheten (a.a.). En annan begränsning med denna metod är att kvantitativa metoder anses förlita sig på mätinstrument och mätprocesser vilket innebär att kopplingen mellan

19

forskning och vardag försvåras (a.a.). Den främsta begränsningen med en kvantitativ metod så som innehållsanalys i förhållande till arbetet är dock att forskare inte anses ta hänsyn till det faktum att människor tolkar den värld de lever i, något som inte sker i naturvetenskapens objekt (a.a.). För arbetet innebär detta att olika domare subjektivt tolkat och dömt ut påföljd medan denna uppsats utgår från att alla domare dömt objektivt och att de tolkat lagen och händelsen på samma vis.

Trots de begränsningar som metoden medför är förtjänsterna större. Metoden är i allra högsta grad flexibel vilket ger möjligheter till ett nyanserat resultat (Bryman, 2011). Metoden är även systematisk, transparent och replikerbar vilket ökar uppsatsens reliabilitet (Denscombe, 2009). Då detta arbete examineras på grundnivå är det synnerligen en förtjänst att innehållsanalys inte kräver någon omfattande förkunskap för att kunna genomföras och generera ett adekvat och användbart resultat (Bryman, 2011). Den största förtjänsten med att ha

innehållsanalys som metod i förhållande till denna uppsats är att det är möjligt att uppnå studiens syfte och besvara den aktuella frågeställningen.

4.3 Tillvägagångssätt

En innehållsanalys kan tillämpas på en rad olika dokument och källor men

vanligtvis väljs endast en typ av media och därefter görs urvalet inom ramarna för denna (Bryman, 2011). I denna uppsats valdes dokumentformen domslut då dessa gav detaljerad information om det tänkta ämnet och antogs på ett bra sätt kunna besvara uppsatsens frågeställning. Valet av tidsperiod vid en innehållsanalys styrs i stor utsträckning av när ”händelsen” man vill undersöka inträffat (a.a.). I denna uppsats var den högsta prioriteringen emellertid inte tidsperioden utan själva innehållet i domsluten. På grund av detta påbörjades sökningen av domslut där de flesta fallen ansågs vara avslutade (2014-06-30) och gick bakåt i tiden tills dess att det påträffades domslut som tingsrätter gallrat ut, år 2009 (Finns inte elektroniskt). Detta då dessa domslut kostar att beställa från tingsrätter och hovrätter och denna uppsats inte hade en budget att tillgå.

Den största delen för denna uppsats, och något som underlättade sökningen i domsluten, var att det vid innehållsanalysen skedde en kodning av texterna i termer av teman och ämnesområden (Bryman, 2011). Målet var att kategorisera de företeelser som var av intresse för uppsatsen och det var då viktigt att beakta att utgångspunkten var utav ett tolkande perspektiv då kodningen var tematisk. Denna kodning var ett mycket viktigt steg vid analysen och bestod av två delar; utformningen av kodningsschema och kodningsmanual. På kodningsschemat skulle all information som rörde ett visst fall föras in och det krävdes ett kodningsschema för varje domslut som skulle granskas. De faktorer som inkluderades i kodningsschemat baserades på lagstiftningen som presenteras i bilaga 3 (Jareborg & Zila, 2010) samt på en granskning av 10 domslut, som dök upp i sökningen men som exkluderats då de berörde fler brottstyper än smuggling av skjutvapen, för att få en bild av vilka faktorer som var återkommande i

domsluten. Kodningen skedde genom att infoga siffran 0 där det antingen

saknades information om faktorn, faktorn ej var aktuell för domslutet eller faktorn ej beaktats, och siffran 1 infogades där faktorn beaktades i domsluten. Därefter räknades siffrorna samman och presenterades i hur många domslut som en faktor förekom (total) och i hur många domslut en faktor förekom i procent (%).

Kodningsschemat för domsluten som granskades bifogas i bilaga 4.

20

person som skulle genomföra kodningen, vilket i det här fallet var författaren av uppsatsen (a.a.). Kodningsmanualen för denna uppsats bifogas i bilaga 5. Efter kodningen undersöktes faktorerna i samtliga domslut och en sammanställning av rättens beaktande av dessa faktorer undersöktes och mönster presenterades. Den beroende faktorn vid granskningen av domsluten var val av påföljd. Resterande faktorer jämfördes således i förhållande till denna och mönster i domares beaktande kunde på så sätt träda fram.

4.4 Validitet och reliabilitet

Validiteten och reliabiliteten är ytterst viktig att diskutera vid genomförandet av kvantitativa metoder för att undersöka kvaliteten i undersökningen (Holme & Solvang, 1997). Diskussionen kring reliabilitet berör hur tillförlitligheten av de använda måtten och mätningarna förhåller sig i denna uppsats och om

slumpmässiga och tillfälliga betingelser kan ha påverkat undersökningen. Då politiker och myndigheter valt att gå hårdare åt problemet med illegala skjutvapen de senaste åren är det nämligen inte osannolikt att detta påverkat uppsatsens reliabilitet. Skulle det ha skett förändringar av exempelvis definitioner och lagar under sök perioden för domsluten, beträffande de företeelser som mäts i denna uppsats, finns det risk för att reliabiliteten har påverkats negativt. Detta innebär att ett domslut från början av sökperioden (2009) skulle kunna skilja sig åt från ett domslut som tagits från slutet av sök perioden (2014) vad gäller just definitioner och lagändringar vilket i sin tur kan påverka resultatet. Andra omständigheter som kan ha påverkat resultatet är vilka teman och ämnesområden som konstruerats inför kodningen av domsluten. Eventuellt kan värdefulla teman ha missats och på så sett påverkat resultatet. Ännu en tänkbar reliabel faktor som kan ha påverkat resultatet är det interna bortfallet. I två av domsluten är nämligen informationen ytterst begränsad då ingen huvudförhandling ägt rum och det är rimligt att anta att detta skulle kunna skapa en skevhet i resultatet.

Diskussionen kring validiteten berör i denna uppsats om uppsatsen har mätt vad som åsyftats. En omständighet som påverkade validiteten var att det var svårt att se i vilken utsträckning de olika faktorerna och teman påverkade domares beaktande. I analysen gjordes ett försök till att tydliggöra skillnaderna och konstatera vilka faktorer som påverkade mest. Dessa antaganden var emellertid grundade på subjektiva bedömningar och trots dessa bedömningar kunde några konkreta skillnader ej fastställas. I uppsatsen hade alla faktorer samma

utgångspunkt vad gällde domares beaktande, men i verkligheten kunde eventuellt vissa faktorer haft en större eller mindre påverkan på domare, vilket kan ha påverkat validiteten.

Exklusions- och inklusionskriterierna som bidragit till att endast 20 st domslut samlades in och användes i analysen kan ha påverkat arbetets omfattning och om andra kriterier hade fastställts hade resultatet troligtvis blivit annorlunda. Om kriterierna inte varit så exkluderande då hade eventuellt fler domslut påträffats och kunnat användas i analysen, men då fanns risken att domslut utan relevans för syftet tagits med och på detta vis minskat uppsatsens validitet.

4.5 Etiska överväganden

Forskningsetik berör främst hur man bör förhålla sig till olika omständigheter för att hitta den rätta balansen mellan hänsyn för de många och hänsyn för den enskilde/de få (Alver & Öyen, 1998; Holme & Solvang, 1997). För att skapa medvetenhet kring de etiska dilemman som kan tänkas uppstå i detta arbete

21

kommer en etisk reflektion att göras här nedan. Det finns nämligen teman som är så pass känsliga och etiskt problematiska att de kräver en mycket omsorgsfull och speciell bedömning (Alver & Öyen, 1998). Generellt kan man säga att forskning som sätter individen i centrum, antingen där individen är källan till informationen, medskapare av dokumentation eller objekt för experiment, bör hanteras med ytterst stor försiktighet (a.a.).

Materialet i detta arbete består av 20 st domslut och klassas som offentliga handlingar. Däremot kan domslut trots detta innefatta känslig information om enskilda individer, samt att det även kan tänkas att materialet blir än mer känsligare när domsluten förvaras tillsammans. För att kunna garantera anonymitet för dessa individer kommer materialet att avidentifieras (Alver & Öyen, 1998; Bryman, 2011; Materud, 2011; Olsson & Sörensen, 2011). Då materialet inte kommer kunna kopplas till enskilda individer är det största dilemmat för detta arbete att förvara informationen på ett lämpligt vis där inga obehöriga har tillkomst (Bryman, 2011). Åtgärder som vidtagits för att motverka detta är att materialet förvaras säkert, att materialet är kodat och att materialet i efterhand kommer att förstöras (Alver & Öyen, 1998; Bryman, 2011). Dessutom är det på grund av detta som ingen matris över domsluten kommer att inkluderas i arbetet.

5. RESULTAT

I den här delen av uppsatsen kommer empirin som framkommit att presenteras. Först kommer en genomgång av varje enskilt domslut att göras där relevanta överväganden presenteras och därefter kommer en sammanfattning av de beaktanden som framkommit för att belysa uppsatsens första frågeställning; (1)

Vilka faktorer framkommer i domslut vad gäller domares beaktande vid val av påföljd rörande smuggling av skjutvapen? Då resultatet utgår från valet av påföljd

i de olika domsluten sammanfattas dessa här för att ge en överblickbarhet och grund innan presentationen av resultatet inleds. Uppsatsens resterande

frågeställningar (2) Dömer domare i enighet med lagstiftningen gällande

smuggling av skjutvapen? och (3) Finns det skillnader mellan olika domares utdömanden av påföljd när omständigheterna i brottsmålen är snarlika? är

grundade på resultatet som presenteras nedan men då frågeställningarna är baserade på resultatet, och inte en del av resultatet nedan, kommer dessa diskuteras i diskussionsdelen.

Tabell 1. Påföljdsval i de 20 granskade domsluten.

Påföljdsval Antal domslut

Fängelsevistelse, kort (< 6 månader) 2

Fängelsevistelse, kort (< 6 månader) i kombination med skyddstillsyn

1 Fängelsevistelse, medium (6 månader – 1 år och 6 månader) 1 Fängelsevistelse, längre (1 år och 6 månader - 2 år) i

kombination med utvisning

1

Böter baserat på inkomst 11

Åtalet ogillas, inget straff 3

22 5.1 Sammanfattning av domslut

Domslut 1.

Den åtalade var vid fällande dom en 28-årig man med medborgarskap i annat land. Mannen var sedan tidigare ostraffad. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne infört en skarpladdad revolver med tillhörande ammunition, 8 patroner när han kom till Sverige via båt. Både revolvern och ammunitionen är tillståndspliktiga. Mannen erkände brott och rätten ansåg att ett direkt uppsåt förelåg. Mannen förklarade att revolvern inköpts på ”svarta

marknaden” och skulle användas i form av självförsvar då han och hans hustru blivit utsatta för överfall och trakasserier när de arbetat nattetid. Enligt mannen ska säljaren av revolvern berättat att det inte var en farlig revolver och att den mest gick att skrämmas med. Genom mannens egna uppgifter blev det klarlagt att mannen medvetet fört in en skarpladdad revolver till Sverige. Gärningen var därmed bevisad och mannen dömdes för smuggling helt i enlighet med åtalet. Påföljden blev fängelse i 1 månad och 14 dagar, men då mannen redan suttit häktad i drygt 1 månad skulle mannens straff anses vara avtjänat.

Domslut 2.

Den åtalade var vid fällande dom en 51-årig man från Sverige, om mannen tidigare varit straffad framgick ej. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne infört en revolver till Sverige utan att ha anmält det till tullbehandling i samband med införseln. Mannen erkände handlingen men inte brottet då han ansåg att han inte hade uppsåt att importera en tillståndspliktig revolver. Mannen var en hobbyhistoriker och samlade på föremål från det amerikanska inbördeskriget och hade, med sitt intresse i åtanke, beställt vad han trodde var en replik av en revolver via ett amerikanskt postorderföretag. Mannen var medveten om att föremål som importeras från länder utanför EU blev föremål för tullbehandling och han hade därför aldrig beställt en revolver om han förstått att den var brukbar. Rätten ansåg att mannens förklaring var sannolik och då åklagaren inte kunde motbevisa hans påstående ogillades åtalet. Ingen påföljd dömdes ut.

Domslut 3.

Den åtalade var vid fällande dom en 24-årig man med medborgarskap i annat land och det framgick ej om mannen varit straffad tidigare. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne, utan att anmäla, infört en

pistolarmborst med tillhörande sju pilar samt ett tårgasvapen med tillhörande fyra patroner till Sverige. Mannen införde dessa vapen och tillhörande ammunition via bil över Öresundsbron. Genom detta bröt han mot ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införseln. Mannen kontaktade inte rätten och därför avgjorde rätten målet utan en huvudförhandling. Mannen hade dock erkänt gärningen och detta erkännande vann stöd i övrig utredning i målet och därför dömdes mannen för smuggling. Påföljden blev dagsböter som baserades på mannens inkomst (100 å 170 kr).

Domslut 4.

Den åtalade var vid fällande dom en 53-årig man från Sverige. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne via post- och kurirflödet infört en tillståndspliktig revolver till Sverige utan att ha anmält denna till tullbehandling i samband med införseln. Mannen har erkänt de faktiska omständigheterna men nekar till brott. Mannens avsikt var att köpa en äkta revolver från 1861 (vad som sägs om skjutvapen gäller inte skjutvapen som

23

tillverkats före år 1890) och inte en nygjord kopia som bolaget levererade. Mannens avsikt var att sälja vapnet då ett oanvänt vapen från 1860 talet kunde säljas för ett bra pris, men efter det att han fått reda på att vapnet var en kopia ville han inte behålla det utan endast reklamera det. Mannen hade ej rätt att inneha vapen då hans licens dragits in på grund av att han tidigare dömts för vapenbrott. Rätten ansåg inte att hans oaktsamhet vid detta köp medförde någon straffbarhet och åtalet ogillades. Trots det att åklagaren ansåg att mannen visat en sådan likgiltighet för risken att vapnet skulle kunna vara tillståndspliktigt och att det därför föreligger ett likgilitghetsuppsåt och att mannen därför borde dömas för smuggling. Inget straff döms ut.

Domslut 5.

Den åtalade var vid fällande dom en 61-årig man från Sverige, om mannen tidigare varit straffad framgick ej. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne i samband med inträde i landet med bil underlåtit sig att anmäla en gaspistol och 10 stycken tillhörande peppargaspatroner för

tullbehandling. Mannen erkände gärningen och medgav åklagarens särskilda yrkande om att beslaget förverkas. Påföljden blev dagsböter som baserats på mannens inkomst (40 å 300 kr).

Domslut 6.

Den åtalade var vid fällande dom en 18-årig man med medborgarskap i annat land men med boende i Sverige. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne, utan att anmäla, infört en pistol till Sverige via post- och kurirflödet. Mannen erkände gärningen och medgav åklagarens särskilda yrkande om att pistolen skulle förverkas. Mannen berättade att han utövade en sport där han använde sig av Soft Air Gun och att han hört att dessa var billigare att köpa utomlands. Vapnet hade vid undersökning emellertid konstaterats vara ett tårgas- och signalvapen som i Sverige är tillståndspliktigt. Påföljden blev dagsböter som baserats på mannens inkomst (40 å 50 kr).

Domslut 7.

Den åtalade var vid fällande dom en 57-årig man med medborgarskap i annat land men med boende i Sverige. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne, utan att anmäla, infört ett kombinerat

start-/tårgas-/signalvapen till Sverige via bil. Mannen erkände att han fört in vapnet i Sverige utan nödvändigt tillstånd och att han inte anmält vapnet till tullbehandling. Han antydde emellertid att han inte känt till att det var olagligt att föra in det aktuella vapnet till Sverige och utgick från att det var lagligt. Rätten ansåg att detta inte förutsatte att mannen kunde slippa straff. Mannen förekom även under 35 st avsnitt i belastningsregistret. Påföljden blev dagsböter som baserats på mannens inkomst (60 å 100 kr).

Domslut 8.

Den åtalade var vid fällande dom en 24-årig man från Sverige. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för grov smuggling då denne, utan att anmäla, infört tolv skarpa pistoler med tillhörande 81 skarpa patroner till Sverige via bil. Den åtalade har erkänt gärningen och ett direkt uppsåt har påvisats. Den åtalade uppgav att han haft en spelskuld till en person som kontaktat honom när han fick vetskap om att mannen skulle åka till sitt hemland. Personen ska då ha erbjudit att stryka skulden om den åtalade hjälpte honom att smuggla vapen till Sverige. Den åtalade hörde dock inget mer ifrån personen. När den åtalade var i sitt hemland

24

fick han reda på att han inte kommit in på en utbildning som han sökt och blev då orolig över att han ej skulle kunna betala skulden. Den åtalade kontaktar då personen som ville ha vapen smugglade och kom via honom i kontakt med ytterligare en person som tillhandahöll dessa vapen. Syftet med att transportera pistolerna till Sverige var för att reglera skulden, ej för att tjäna pengar. Den åtalade förekom ej i belastningsregistret men Frivården anförde att mannen hade kriminella värderingar och ett behov av övervakning. På grund av brottslighetens art var det oundgängligen påkallat att påföljden blev en kombination av

skyddstillsyn och fängelse. Fängelsestraffets längd bestämdes till tre månader.

Domslut 9.

Den åtalade var vid fällande dom en 31-årig man från Sverige. Det framgick ej om han varit straffad tidigare. Åklagaren yrkade på att den åtalade skulle dömas för grov smuggling då denne tros ha samarbetat med mannen i domslut 8 och skickat pengar till samma man rörande tolv pistoler. Den åtalade förnekade brott och förklarade att han varit skyldig mannen i domslut 8 pengar och därför skickat stora summor till honom. I en konversation i chattprogrammet Skype diskuterades de ”12 små”, vilket rätten och åklagaren båda ansåg syfta på vapen, medan den åtalade nekade till detta och förklarade att de diskuterat motorcrosscyklar. Dessa motorcrosscyklar skulle mannen i domslut 8 ha med sig hem för att sedan sälja i Sverige. Rätten ansåg dock inte att detta var troligt då mannen i domslut 8 inte skulle få plats med 12 stycken motorcrosscyklar i sin bil, en VW Golf.

Överföringen av pengar i kombination med chatkonversationen styrkte enligt tingsrättens mening att den åtalade handlat på det sätt som åklagaren påstått. Åtalet var därmed styrkt även mot honom. Rättsmedicinalverket hade på tingsrättens begäran utfört en s.k. § 7-utredning. Eftersom denna utmynnat i bedömningen att mannen led av en allvarlig psykisk störning hade tingsrätten också begärt om en rättspsykiatrisk utredning. Slutsatsen i denna är att mannen led av en så allvarlig psykisk störning att han borde dömas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Den senare bedömningen baserades på risk för fortsatt brottslig verksamhet. Tingsrätten delade denna bedömning, varför mannen dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Domslut 10.

Den åtalade var vid fällande dom en 28-årig man från Sverige. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne infört vapen inklusive

förpackningsmaterial till landet. Domslutet var ytterst begränsat i sin information. Så här skrev rätten: ”Målet avgörs utan huvudförhandling, såvida inte något

väsentligt nytt inkommer anser jag mig genom stämningsansökan ha slutfört min talan”. Det framgick ej vilken mängd av vapen det gällde, vilken typ av vapen,

hur smugglingen skett, om mannen varit straffad sedan tidigare eller om mannen erkänt brottet. Påföljden blev dagsböter som baserats på mannens inkomst (80 å 250 kr).

Domslut 11.

Den åtalade var vid fällande dom en 34-årig man från Sverige. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne beställt en kulsprutepistol via internet utan att ha anmält den till tullbehandling. Mannen erkände gärningen och medgav det särskilda yrkandet från åklagare, att vapnet skulle förverkas. Målet avgjordes utan huvudförhandling och därför är informationen i domslutet begränsad. Påföljden blev dagsböter som baserats på mannens inkomst (80 å 50 kr).

25

Domslut 12.

Den åtalade var vid fällande dom en 46-årig man från Sverige. Det framgick ej om mannen var dömd sedan tidigare. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne beställt vapendelar från Tyskland via internet utan att anmäla detta till tullbehandling. Mannen nekade till brott då han ej kände till att det förelåg tillståndsplikt för att ta in de beställda vapendelarna i landet. Då vapendelarna var sönderborrade och han tänkte pryda väggen med dem trodde han ej att det skulle vara ett problem. Okunnighet friade dock ej från straffansvar. Med hänsyn till detta ströks åtalet och gärningen bedömdes som åklagaren påstått. Okunskapen, samt mannens syfte med vapendelarna gjorde dock att påföljden stannade vid villkorlig dom i förening med böter (50 å 100 kr).

Domslut 13.

Den åtalade var vid fällande dom en 33-årig man med medborgarskap i annat land. Det framgick ej om mannen varit dömd sedan tidigare. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne i samband med införsel till Sverige underlåtit sig att anmäla en tårgasrevolver till tullbehandling. Mannen förde även in en kolsyrerevolver med ammunition samt en yxa, men dessa

åtalspunkter ogillades av rätten. Mannen förnekade brott. Mannen, i sällskap med en annan man, kom till Sverige som turister för att samla material till sin musik samt hälsa på vänner. Mannen medförde en tårgasrevolver till landet och hävdade att han ej haft kunskap om att detta var olagligt då det var lagligt i hans hemland. Hans okunskap om svenska regler befriade honom inte från ansvar och han dömdes för smuggling av tårgasrevolver. Påföljden blev dagsböter som baserats på mannens inkomst (80 å 50 kr).

Domslut 14.

Den åtalade var vid fällande dom en 55-årig man med medborgarskap i annat land. Det framgick ej om mannen var dömd sedan tidigare. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne i samband med införsel till Sverige underlåtit sig att anmäla en tårgaspistol till tullbehandling. Tingsrätten avgjorde målet utan huvudförhandling. Mannen ska ha erkänt de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar för brott. Mannen uppgav att han köpt en begagnad bil och att han hittat det aktuella vapnet i denna bil. Han uppgav att han trott att det var en leksakspistol och inte brytt sig mer om den då hans bil ofta var fylld med massa skräp. Rätten ansåg att mannen haft ett likgiltighetsuppsåt och att han ej kunde undgå ansvar för smuggling. Påföljden blev dagsböter som baserats på mannens inkomst (50 å 50 kr).

Domslut 15.

Den åtalade var vid fällande dom en 41-årig man med medborgarskap i annat land men med bostad i Sverige. Det framgick ej om mannen var dömd sedan tidigare. Åklagaren yrkade på att mannen skulle dömas för smuggling då denne i samband med införsel till Sverige underlåtit sig att anmäla en softairpistol till

tullbehandling. Mannen förnekade brott. Mannen hävdade att den aktuella pistolen inte var tillståndspliktig då den drevs med kolsyra, även om den också kunde drivas med s.k. Green Gas. Åklagaren hade i denna fråga åberopat dels förhör med en kriminalinspektör, dels protokoll över vapenundersökning av densamme. Kriminalinspektören uppgav att vapnet var avsett för annan

komprimerad gas än kolsyra som utdrivningsmedel, t.ex. Green Gas. Detta stod också antecknat i protokollet. Tingsrätten konstaterade att det genom åklagarens