I inledningen av uppsatsen ville vi få svar på hur indelningen av elever som ska läsa svenska som andraspråk går till på de utvalda skolorna samt hur undervisningen av ämnet svenska som andraspråk ser ut och skiljer sig åt. Vi ville även ta reda på hur pass de tillfrågade lärarna upplevde att de får stöd och information om ämnet av kollegor och skolledning.
Vårt resultat har visat oss att undervisning av svenska som andraspråk kan se väldigt olika ut. De två skolornas arbetsätt har i princip inga likheter vare sig det gäller indelningsprocessen av vilka elever som ska läsa svenska som andraspråk eller hur undervisningen av ämnet ser ut. Stödet från rektor och ledning är en avgörande faktor i hur svenska som andraspråksundervisningen ser ut på respektive skola. De två skolorna står som två kontraster där Kommunala skolan befinner sig i en positiv cirkel medan Fria skolan har hamnat i en negativ spiral. På Kommunala skolan upplever lärarna stöd från ledning och rektor vilket gör att de känner sig motiverade och hängivna till ämnet vilket i sin tur leder till nöjda elever. På Fria skolan ignorerar ledningen lärarnas missnöje vilket leder till bristfällig undervisning och åsidosatta elever.
Vi anser att det är ett stort problem att det inte finns några tydliga riktlinjer i hur ämnet ska behandlas varken i Gymnasieförordningen eller i läroplanen. Att endast utforma att undervisningen ska finnas som alternativ till svenska (Gymnasieförordningen, 2010) ger en öppning till väldigt fria och godtyckliga tolkningar. Det är kanske också en förklaring till att ämnet ofta behandlas som ett stödämne (Tingbjörn, 2000) då behovet är väldigt opreciserat.Bristen på tydliga krav gör även att skolor får frihet att hantera ämnet efter andra förutsättningar än elevens bästa. Konsekvensen blir att det förefaller vara ett lotteri för en gymnasiesökande elev då undervisningen av ämnet kan skilja sig radikalt åt på olika skolor. Precis som Söderberg (2007) och FlymanMattsson (2013) är vi övertygade om att svenska som andraspråksundervisning bör ske avskilt från svenska för att det ska kunna fungera på bästa möjliga sett. Ämnet har en egen kursplan som bör följas och behandlas som den självständiga kurs det faktiskt är. På Kommunala skolan, där det här arbetssättet är väl inrotat, tycks både lärare och elever vara nöjda och de tillfrågade lärarna menar att det är en nödvändig förutsättning då elevernas förutsättningar är så olika, vilket stämmer helt överens med Söderbergs slutsats. Att, som på Fria skolan, integrera svenska som andraspråkseleverna på svenskundervisningen gör att det blir otydligt för alla involverade vad som gäller. Varken
37
lärarna eller ledning tycks veta vilka riktlinjer som gäller för elevernas undervisning och frågan är hur en elev ska förstå varför man får betyg i ett ämne när man har läst ett annat? I enighet med Milwees (2010) slutsats, eftertraktar vi tydligare riktlinjer och mer tillgänglig information om ämnet svenska som andraspråk för både elever, lärare och skolledning. Det är skrämmande att svenska som andraspråk har varit ett kärnämne i snart 20 år och ändå tycks flertalet skolor inte veta hur ämnet och dess elever ska hanteras på bästa sätt. Man kan även fråga sig hur pass insatta elevernas föräldrar är och om de är medvetna om den rättighet deras barn och ungdomar faktiskt har till svenska som andraspråk-undervisning.
Vi utgår inte från att det nödvändigtvis är ett aktivt val att inte ha en fungerande svenska som andraspråksundervisning på Fria skolan, och utesluter inte att det är en sannolik konsekvens av bristfällig information om ämnet i kombination med svårighet att få tag på behöriga lärare. Utan lärare och riktlinjer är det svårt att veta hur organisation av ämnet ska se ut. Det, samt elever som inte vet sina rättigheter och därmed inte kräver undervisning i ämnet har kanske resulterat i att ämnet inte medvetet har ignorerats, utan helt enkelt förbisetts och glömts. Även om det kan vara en förklaring är konsekvensen dock lika förödande för de elever som är i behov av ordentlig svenska som andraspråksundervisning men ändå får stå utan.
Nämnvärt är att den enda likheten mellan de två skolorna är att samtliga lärare som vi intervjuade saknar full behörighet att undervisa svenska som andraspråk på gymnasienivå. Redan år 2000 taladeTingbjörnom bristen av utbildade läraren som ”den akuta sv2- situationen” och än idag tycks alltså avsaknaden av svenska som andraspråkslärare vara stor. Det anser vi är ett allvarligt problem om den rådande situationen av bristfällig undervisning någonsin ska få en ärlig chans att kunna förbättras.
Efter att ha genomfört vår undersökning kan vi sammanfattningsvis konstatera att andraspråksundervisningen behöver förstärkas i följande punkter:
Tydligare riktlinjer för vem som ska läsa svenska som andraspråk. Vi eftersöker ett standardiserat verktyg som lärare kan använda för att enklare placera in elever i olika svenskgrupper. I dessa verktyg bör man lokalisera huruvida eleven i fråga gör typiska andraspråksfel i sin svenska. Om så är fallet bär eleven placeras i svenska som andraspråksundervisning. Att endast utforma att eleven kan fåundervisning i svenska som andraspråk är alldeles för arbiträrt och subjektivt.
38
Stärkta rättigheter för andraspråksundervisning. I nuläget finns det elever i behov som åsidosätts sin rätt att få en korrekt och anpassad utbildning. Det ska inte vara möjligt för rektorer att kringgå gällande regler om de vill. Det ska inte heller gå att tolka bort en elevs behov av svenska som andraspråk.
Information. Rektorer, lärare, elever, föräldrar och gemene man behöver veta vad ämnet svenska som andraspråk är! Om en rektor inte har kunskap om vad svenska som andraspråk är så kan det inte heller krävas av lärarna på skolan ska veta det. Och om inte lärarna vet så kan inte eleverna informeras. Föräldrar vet inte heller alltid vilka rättigheter som deras barn har i skolan. Svenska som andraspråk behöver synas och höras mer!
Behöriga lärare. Allt kommer tillbaka till att en obehörig lärare inte kan ge samma undervisning som en lärare som studerat ämnet under ett antal terminer. Svenska som andraspråk är ett eget ämne som kräver egen undervisning och pedagogik. Att undervisa elever på deras andraspråk kräver kompetens.
Fortsatt forskning kan förslagsvis göras med rektorer och skolledning på fler skolor för att få en djupare insyn i hur pass stor okunskapen kring ämnet svenska som andraspråk är. Vår förhoppning är att ämnet svenska som andraspråk lyfts upp ur sin glömska och tas upp till diskussion. Vi anser att det är ett viktigt ämne, som det dessutom finns ett stort behov av, men som inte fungerar på rätt sätt. Andelen behöriga lärare har alltid varit en bristvara när det kommit till svenska som andraspråk vilket vi anser är ett stort problem. Utan en behörig lärare kan undervisningen aldrig ske på rätt sätt.
Axelsson, Monika (2004). ”Skolframgång och tvåspråkig utbildning” i Hyltenstam och Lindberg (red.) (2004) Svenska om andraspråk – i forskning undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Dalen, Monika (2007). Intervju som metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB
Flyman Mattsson, Anna (2013-01-31) ”Bedömning av andraspråk i utveckling.” Föreläsning hos Riksförbundet för Lärare I Svenska som Andraspråk (LISA). Pauli Gymnasium, Malmö. Flyman Mattsson, A. & Håkansson, G. (2010). Bedömning av svenska som andraspråk. Lund: Studentlitteratur.
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa intervjun. Lund: Studentlitteratur.
Löthagen, Annika; Lundemark, Pernilla; Modigh, Anna. (2012). Framgång genom språket –
Verktyg för språkutvecklande undervisning av andraspråkselever. Stockholm: Hallgren &
Fallgren.
Milwee, Linda (2010) Svenska som andraspråk – Ett stödämne? – En studie om ämnet
svenska som andraspråks status. C-uppsats. Malmö Högskola.
Skolverket (2008). Med annat modersmål. Rapport nr 321.
Skolverket (2009). Skolverkets lägesbedömning 2009. Rapport nr 337
Skolverket (2011a). ”Svenska som andraspråk” i Skolverket (2011) Läroplan, examensmål
och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011.
Skolverket (2011b). ”Om ämnet svenska som andraspråk”. <
http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/gymnasieutbildning/amnes-och-laroplaner/sva> Hämtad 2013-03-13.
Sveriges Riksdag (2010) Gymnasieförordningen.
<http://rkrattsdb.gov.se/SFSdoc/10/102039.PDF> Hämtad 2013-04-04
Söderberg, Kristin (2007) Svenska och svenska som andraspråk – En intervjustudie med fyra
Tingbjörn, Gunnar (1994). Svenska som andraspråk – En introduktion. Lärarbok 1. Stockholm: Natur och Kultur.
Tingbjörn, Gunnar (2000). ”Svenska som andraspråk - ett ämne i tiden” i Åhl, Hans (red.) (2000). Svenskan i tiden – verklighet och visioner. Stockholm: HLS Förlag.
Intervjuguide
Hur länge har du varit lärare?
Hur länge har du varit på skolan?
I vilka ämnen är du behörig?
Har ni elever med annat språk än svenska som modersmål på din skola?
Ungefär hur stor del av alla elever är elever med svenska som andraspråk?
Har du undervisat i svenska som andraspråk?
Hur länge har du undervisat andraspråkelever i svenska?
Läser alla elever med svenska som andraspråk ämnet Svenska som andraspråk?
Om ja,
Hur ser andraspråksundervisningen ut? (integrerat, särskilt?) - fungerar det? Varför, varför inte, tror du?
Upplever du att du fått rätt information eftersom du inte är behörig?
Hur sker urvalet? Väljer de själv eller blir de automatiskt placerade? - fungerar systemet effektivt? Hur menar du att man annars skulle göra?
Hur jobbar ni utefter att det finns två olika kursplaner i svenska/svA?
Om nej,
Erbjuds svA-undervising? Varför/Varför inte? Vad tror du?
Tycker du att SvA-undervisningen fungerar?
Vad hade kunnat göras bättre (om det inte fungerar bra)
Vems ansvar ligger det på?