Resultatet visar att samtliga räddningstjänster jobbar aktivt i det förberedande arbetet att hantera eventuella terrorhändelser. Men hur långt respektive räddningstjänst har kommit i arbetet och vilken kapacitet räddningstjänsterna har att hantera ett terrorattentat varierar.
Den svenska räddningstjänsten påbörjade ett samarbete med polisen redan innan terrorattentatet i Stockholm 2017 men har tagit ett stort steg gällande utbildning och övning efter händelsen.
Storstockholms grundfilosofi är att vid ett eventuellt terrorattentat använda sig av ordinarie rutiner, vilket också var något som den finska räddningstjänsten poängterade. Detta skapar trygghet under extrema händelser. Det gäller att inte krångla till det i onödan som påverkar räddningsarbetet negativt, då situation nog är ansträngande som den är.
Den finska räddningstjänsten hade inte så mycket information att dela med sig av då de inte kommit så långt i det förberedande arbetet. Detta kan ha sin förklaring i att det enda attentat som inträffat i Finland endast skedde för några månader sedan i Åbo. Helsingfors har än så länge inte utsatts för något terrorattentat och saknar därmed erfarenhet att hantera en terrorhändelse. Att Finland har en lägre hotbild än de övriga länderna kan också vara en faktor som påverkar att deras arbete inte är lika utvecklat som i de andra grannländerna.
Alla räddningstjänster har i någon form ett samarbete med andra aktörer, främst med polis och ambulans. Något som utmärker den finska räddningstjänsten är att de kommer att ha ett samarbete med militären vid en eventuell terrorhändelse. Utifrån svaren har den norska räddningstjänsten ett något bredare samarbete med fler specialenheter och aktörer än de andra länderna. Storstockholms brandförsvar tar även upp vikten av att aktörerna använder samma terminologi för att inte hamna i ett läge där missförstånd uppstår och som kan påverkar säkerheten för räddningspersonalen.
Den danska räddningstjänsten har avancerad utrustning med bl.a. ballistisk skyddsutrustning och stor kapacitet att ta hand om skadedrabbade. I Danmark finns det både lokala och nationella strategier samt specialkompetens att hantera händelser under pågående dödligt våld. Danmark är det land som har den högsta terrorhotnivån enligt landets säkerhetstjänst, vilket speglar deras förberedelser och kapacitet. Den danska räddningstjänsten poängterade också att även om övning är viktigt så måste räddningstjänsten vara förberedd på allt och klara sig själva. De andra länderna var mer beroende av andra aktörer, främst polisen, vilket kan vara en svaghet ifall det sker flera terrorattentat samtidigt.
Utifrån erfarenheter från andra länder förordade den danska räddningstjänsten att en förändring av informationsutbytet sker. Vid terrorhändelser sker informationsutbytet inte optimalt med ett
25 inre befäl då ledningen har svårt att snabbt skapa full överblick över situationen. Detta kan innebära att ledningen flyttar ut till attentatsplatsen vid denna typ av insats.
Även om all räddningstjänst har grundläggande kunskap inom livräddning kan utrustning och utbildning inom akutsjukvård vara av stor betydelse vid en masskadesituation. Något som samtliga räddningstjänster tar upp är kunskap och utrustning gällande akutsjukvård. I Sverige har personalen utbildats grundläggande inom akutsjukvård och i Norge har räddningstjänsten första hjälpen utrustning. I Finland och Danmark jobbar räddningstjänstens personal även inom ambulansen, vilket gör att personalen både har kunskap och erfarenheter inom akutsjukvård, vilket ger goda förutsättningar att bedriva ett framgångsrikt räddningsarbete.
Ett terrorattentat är omfattande och flera aktörer samverkar under insatsen vilket innebär att det är en komplex insats. Det medför att det kan vara svårt att få en helhetsbild över insatsen och att aktörerna är beroende av varandra. Det är flera huvudområden som ska hanteras och varje aktör har sitt ansvarsområde. Räddningstjänstens uppgift är alltid att hindra och begränsa skador på människor, egendom och miljö. Vid ett terrorattentat är läget oftast instabilt och dynamiskt.
Vilket gör att det är extra viktigt att alla aktörer gör det som förväntas av dem för att insatsen i sin helhet ska fungera. Detta kräver välfungerande samverkan mellan de inblandade aktörerna.
Just samverkan var något som samtliga räddningstjänster betonar som viktigt. Att ha en förståelse och relation till andra aktörer som kommer att verka under ett eventuellt terrorattentat.
Detta kräver att inblandade aktörer har ett förutsättningslöst och prestigelöst förhållningssätt till varandra. Ingen aktör kan ensam lösa händelsen utan alla måste samarbeta och understödja varandra. Ett gott samarbete ger ett bättre slutresultat då aktörerna delar på arbetsbördan och har möjlighet att rådgöra med varandra. Detta innebär att samverkan måste ske på en mer avancerad nivå. Semisynkron samverkan är troligen den optimala samverkansformen under en insats vid ett terrorattentat. Att både parallell och synkron samverkan tillämpas och att samverkan sker samtidigt men individuellt och prestigelöst. Eftersom situationen är dynamisk gäller det att samverkansformen anpassas efter situation. I vissa lägen kan sekventiell samverkan passa bättre som exempelvis när polisen ska säkra platsen innan räddningstjänsten och ambulanspersonal kan göra sina arbetsuppgifter. Eftersom situationen är föränderlig gäller det att det finns en flexibilitet mellan de olika samverkansmetoderna för att uppnå en effektiv insats.
Detta gäller även beslutsfattande, det är inte enbart en beslutsmetod som fungerar i alla lägen utan detta kommer variera under insatsens gång. Det kommer troligen varken finnas tid eller rum att fatta rationella och genomtänkta beslut. Ett terrorattentat kan leda till en masskadesituation vilket gör att läget är kritiskt och att hjälpbehovet är stort vilket innebär att snabba åtgärder krävs. Därför är inte klassiskt beslutsfattande aktuellt. Vid en terrorhändelse kommer inte en enda person eller aktör ha en fullständig lägesbild av händelsen utan varje aktör
26 fokuserar på sitt ansvarsområde. Det är endast i samspel med de andra inblandade aktörerna som situationen kan hanteras. Beslutsfattningen kan vara naturalistiskt, dynamiskt och distribuerande då besluten sker beroende av varandra av flera personer från olika aktörer.
Förhoppningsvis ger god samverkan och rätt beslutsmetod, i rätt läge, bästa möjliga utgång vid en komplex och extraordinär händelse som annars lätt kan bli överväldigande.
Syftet har varit att ge en grundläggande överblick över hur räddningstjänsterna i Sverige, Finland, Norge och Danmark arbetar gällande terror. Resultatet i detta examensarbete utgår från räddningstjänsten i respektive lands huvudstad. Huvudstäderna har troligen en högre hotbild och har därmed en bättre beredskap, vilket gör att denna undersökning inte speglar hela landets förberedande arbete och förutsättningar att hantera ett eventuellt terrorattentat. De svårigheter som dykt upp under undersökningen har främst varit tillvägagångssättet, varje respondent uppfattade frågorna något olika vilket gav skilda svar. En del av respondenterna gav också mer utvecklande svar än några av de andra länderna. Detta medförde att det blev svårare att jämföra ländernas svar.
Det är svårt att göra någon bedömning hur räddningstjänsten ska arbeta förberedande på bästa sätt eftersom ingen räddningstjänst riktigt har satts på prov med dess nuvarande beredskap. Det hade varit intressant att fördjupa sig i en specifik del i det operativa arbetet. Något som räddningstjänsterna kan se över är akutvårdsutbildning och sjukvårdsutrustning samt räddningspersonalens egen skyddsutrustning. Räddningstjänsten hamnar i en utsatt situation vid ett terrorattentat och att då exempelvis ha ballistisk skyddsutrustning som i Danmark hade varit bra.
27