Inskolning är en viktig del av förskolans verksamhet och är samtidigt en situation som aktiverar barns anknytningssystem. Det är viktigt att ta hänsyn till detta som förskollärare och vi har därför valt att studera detta område för att bidra med ökad insikt i detta.
Utifrån resultatet kan vi se att förskollärarna upplever sitt tillvägagångssätt vid inskolning mer inkluderande än vad föräldrarnas upplevelse är. Markström och Simonsson menar att inkludering av föräldrarna i inskolningen är viktigt och även att föräldrars närvaro i inskolningen spelar stor roll (2017, s. 184). Vidare beskriver författarna att förskolläraren ska bygga ett förtroende till föräldern och barnet tidigt. Detta för att bygga en tillit till föräldern som gynnar barnet (Markström & Simonsson, 2017, s. 184). Resultatet visar att majoriteten av föräldrarna upplever att förskollärarna inkluderar dem i inskolningen, bland dessa föräldrar är det dock en stor andel som tycker att de inte blir inkluderade. Detta gör att vilket förskollärarnas tillvägagångssätt bör bli ännu mer inkluderande för att föräldrars upplevelse av denna fråga ska höjas samt att de också ska skapa en trygg anknytning till förskolläraren.
Det är viktigt att föräldrarna känner en trygghet till förskolläraren, detta för att gynna barnets vistelse i förskolan. Tidigare forskning visar att barn som har en trygg anknytning till sin förälder har lättare att knyta an till förskolläraren (Verschueren & Spilt, 2020, s. 3). Om föräldern inte är inkluderad i inskolningen kommer det bli svårare för de att kunna fungera som en trygg bas för barnet. Barnen behöver föräldern under inskolningen för att kunna skapa en ny anknytningsrelation till förskolläraren. Resultatet visar att förskollärare till största del tar hänsyn till barnet och förälderns relation och föräldrarnas resultat visar att även de upplever att förskolläraren tar hänsyn till detta. Commondari menar att förskolläraren kommer att bli barnets trygga bas i förskolan och det visar sig vara positivt för barnets utveckling att ha en sådan trygg anknytningsrelation till sin förskollärare (2013, s. 124). Commondari menar fortsättningsvis att barn som skapar en trygg anknytning till förskolläraren kommer att känna sig mer bekväm och självsäker i förskolan (2013, s. 123-124). Skapandet av barns trygga anknytning till förskolläraren återspeglas i hur god relationen mellan förskolläraren och föräldern är. Vilket gör att förälderns upplevelse av inskolningen och förskollärares tillvägagångssätt vid inskolningen spelar stor roll. Utifrån detta kan vi se att majoriteten av förskollärare och föräldrar upplever att de inkluderar och känner sig inkluderade i inskolningen samt att anknytningsrelationen mellan barn och förälder tas i beaktande.
Vidare visar resultatet att majoriteten av förskollärarna inte frågar om föräldern är redo att lämna vid första tillfället under inskolningen. Majoriteten av föräldrarna upplever även de att de inte får frågan om de känner sig redo att lämna barnet. Förskollärare anser alltså att de inkluderar föräldrarna i mycket hög grad men de tar inte hänsyn till förälderns känslor vid första separationen. Tidigare forskning visar att det blir en jobbig och laddad övergång för
barnet och föräldrarna att börja förskolan (Månsson, 2011, s. 13). Att som förälder lämna barnet för första gången är en stor händelse och det är därför viktigt för förskollärarna att inkludera föräldrarna även i frågor som denna. Detta för att som tidigare nämnt känner barnet av förskollärarens och förälderns relation och kan finna trygghet i det, då både förskolläraren och förälderns gemensamma mål är att barnet ska få en trivsam inskolning (Markström &
Simonsson, 2017, s. 179).
Resultatet visar att majoriteten av föräldrarna upplever att barnet behövde deras närvaro under inskolningen, samtidigt som de också upplevde att barnen utforskade förskolans omgivning i hög grad. Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att barnet behöver föräldern under inskolningen för att kunna utforska förskolans miljö tillsammans med pedagogen och bekanta sig med den för att skapa en trygghet till både pedagog och förskolemiljö. Under detta utforskande återvänder barnet till föräldern (den trygga punkten) för att tanka trygghet för att sedan kunna fortsätta utforska vidare (Commondari, 2013, s. 2). Barnets anknytningssystem aktiveras återkommande vid en inskolning i förskolan (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 162). Föräldrarnas resultat visar att de flesta barn börjar i förskolan vid 18 månader. Vid denna ålder utvecklas barnets anknytningssystem som mest och detta stadie barnet befinner sig i då kallas närmandefasen. Detta innebär att barnet har ett stort behov att kontakt till sin förälder (trygga bas), separationsångesten är hög och barnet upplever ett obehag av att vara utan sin trygga bas. Det är därför viktigt att barnet har vetskap om att föräldern är närvarande vid inskolningen för att kunna utforska förskolan tillsammans med förskolläraren. Tidigare forskning visar på att barnet ska ha möjlighet att bygga en trygg bas till en förskollärare på förskolan. Detta för att förskolläraren sedan fungerar som barnets trygga bas när det är dags för föräldern att lämna (Månsson, 2011, s. 13). Det är viktigt att förskolläraren ska bidra med trygghet till barnet, både för barnets skull och dess välbefinnande på förskolan, läroplanen för förskolan skriver att “Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla.” (Lpfö18, 2018, s. 10). Detta gör att förskollärares ansvar i att skapa trygghet för barnet blir centralt.
9.1 Begränsningar och metoddiskussion
Utifrån våra resultat har vi med oss tanken att resultaten kan tolkas på andra sätt. En övergripande tanke är att de flesta resultaten kan tolkas som positiva. Till exempel frågan vi ställde till föräldrarna som handlar om i vilken grad förskollärarna inkluderar dem i inskolningen, så är det 40.8% som svarar att de blir inkluderade i mycket hög grad. Detta resultat kan tolkas som positivt om den övriga procenten från svarsalternativ 3-5 inte uppmärksammas, där anser vi att det är värt att notera att ca 40% inte känner sig inkluderade fullt ut. Vi väljer att uppmärksamma både positiva och negativa aspekter för varje fråga, detta för att kunna uppmärksamma inskolningens brister i relation till anknytning.
Det finns självklart även begränsningar med studien. Vi kan utläsa att det är fler förskollärare än föräldrar som har svarat på enkäterna. Detta kan medföra att resultatet hade sett
annorlunda ut om respondenterna var samma till antalet. Som tidigare nämnt i metoden (6.2 och 6.3) så är det en hög procent av både föräldrar och förskollärare som inte slutfört enkäterna. Detta gör att resultatet kan ha sett annorlunda ut om vi nått den gruppen som inte valde att svara. Vi är också medvetna om att könsfördelningen i föräldrarenkäten är skev, detta för att endast 1.9% av respondenterna är män vilket också kan ha påverkat vilket resultat vi fått fram. Gällande metoden har vi haft i åtanke att de föräldrar som valt att svara på vår enkät kan vara de som har mindre bra upplevelser av inskolning i förskolan, vilket kan ha påverkat våra resultat en del. Förskollärarnas svar kan också ha påverkat vårt resultat i form av att vissa frågor kan dem uppleva endast har ett korrekt svar.
Utifrån respondenterna som svarat på förskollärarenkäten är vi medvetna om att en del av resultaten kan komma från en student eller barnskötare, även då vi skrev ut att vi söker förskollärares svar. Detta för att facebookgruppen pedagogiska tips och trix för oss som jobbar i förskolan, hade en blandad målgrupp med studenter, förskollärare och barnskötare.
Vi gjorde ett medvetet val kring att publicera enkäterna på sociala medier, detta medför att vi kan finna djupare och mer utvecklande svar via en annan metod. Men för denna studie anser vi att det var effektivt att använda sociala medier för att få så stort urval som möjligt på kort tid. Genom att använda sociala medier för att samla in vår data så når vi endast förskollärare som har facebook. Vi är medvetna om att det är långt ifrån alla förskollärare som har facebook och även om de har facebook så behöver de inte vara medlemmar i denna gruppen vi vänt oss till. Detta medför att alla förskollärare inte har haft möjligheten till att se och svara på denna enkät, vilket gör att det blir ett självurval för vilka som svarar på enkäten. Det resulterar också i att resultatet skulle kunna se annorlunda ut om vi använde oss av en annan metod än sociala medier. Dock ser vi ingen anledning till att tro att det skiljer sig åt i någon stor utsträckning. Förskollärarna som är med i gruppen är ett väldigt stort antal och det ger möjlighet till en representativ urvalsgrupp trots begränsningarna.
9.2 Fortsatt forskning
Denna studie har varit intressant för oss att genomföra och det har gett oss många tankar kring vidare forskning kring detta ämne. För att uppnå ett mer omfattande resultat skulle fler infallsvinklar kunna ta plats kring detta.
Enkätundersökningarna skulle kunna kombineras med observationer ute på förskolorna, vi skulle då kunna se till exempel huruvida barnen är i behov av föräldern som en trygg bas under inskolningen. Via observationer kring detta ämne skulle mer kunskap om förskollärares olika tillvägagångssätt vid inskolning synliggöras när det upplevs i realtid.
Via mer omfattande undersökningar skulle förskollärares kunskap kring anknytning också kunna förmedlas för att veta om ytterligare kompetensutveckling behövs för att kunna genomföra en god inskolning. För att förskolläraren ska ta hänsyn till barn och föräldrars anknytningsrelation samt hur inskolningen behöver utformas för att anpassa den efter varje barns individuella anknytningssystem.
9.3 Konklusion
Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares tillvägagångssätt vid inskolning i förskolan i relation till anknytningsrelationen mellan det inskolade barnet och föräldern. Vi har även undersökt föräldrarnas upplevelse av inskolningstiden.
Vår studie visar att majoriteten av förskollärarna inkluderar föräldrarna i inskolningen, de anser också att de tar hänsyn till barnet och förälderns anknytningsrelation. Dock kan vi se utifrån resultaten att föräldrarna inte upplever detta i lika stor utsträckning. En slutsats som kan dras utifrån detta är att förskollärarna upplever att de inkluderar föräldrarna mer än vad föräldrarna upplever att de blir inkluderade. Samtidigt kan vi inte se några tendenser till att förskollärarna exkluderar föräldrarna. Vi ville undersöka om förskolläraren tar hänsyn till barnet och förälderns anknytningsrelation och majoriteten av förskollärare skriver att de tar hänsyn till den och föräldrarna upplever detsamma. I enkätundersökningen ställdes frågan kring om förskolläraren frågar föräldern om de är redo att lämna barnet vid första tillfället.
Majoriteten av förskollärarna svarar att de inte ställer den frågan till föräldern, majoriteten av föräldrarna upplever även att de inte får den frågan. Vilket gör att det brister i förskollärarnas antydande på att de inkluderar föräldrarna i mycket hög grad. Detta för att denna fråga är relevant sett till barnet och förälderns anknytningsrelation.
Vår studie visar vidare på föräldrarnas viktiga roll under inskolningen. Majoriteten av föräldrarna menar att de blivit inkluderade och upplevt att pedagogerna tagit hänsyn till föräldrar-barn relationen. Vi ville undersöka förälderns närvaro under inskolningen och vikten av anknytning för barnet. Enkätundersökningen innehöll frågor för att få fram information om detta och vi fick in goda svar som gav oss slutsatsen till att barnen behöver förälderns närvaro för att våga utforska förskolemiljön. Vi kan se att majoriteten av barnen som skolats in är i toppen av en utvecklingsfas i anknytningssystemet och är i extra stort behov av förälderns närvaro som en trygg bas. Detta för att kunna skapa en god anknytning till förskolläraren, som sedan kommer att bli barnets sekundära anknytningsperson i förskolan i relation till föräldern.
Utifrån dessa slutsatser kan vi konstatera att anknytning spelar stor roll för barnets välbefinnande i förskolan och att en trygg anknytning ger positiva effekter på barnets utveckling och lärande. Föräldrars upplevelse av inskolning i förskolan visar ett blandat resultat men majoriteten av föräldrarna upplever denna period som positiv. Vidare kan vi konstatera att förälderns närvaro är viktig under inskolningen samt att förskollärarna inkluderar och tar hänsyn till föräldrar-barn relationen till största del, även om vi kan utläsa att de brister i en del frågor.