Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15 hp
”Är du redo att lämna nu?”
Fördjupad förståelse för inskolningen utifrån förskollärares och föräldrars perspektiv i relation till anknytning
Elin Wimmergren & Linn Engberg
Handledare: Marcus Lindskog Examinator: Gabriella Gejard
Sammanfattning:
Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares tillvägagångssätt vid inskolning i förskolan i relation till anknytningsrelationen mellan det inskolade barnet och dess förälder.
Studien vill även behandla föräldrarnas upplevelse av inskolningstiden. Studien genomfördes med en kvantitativ forskningsmetod som bestod av enkätundersökningar. Två stycken enkätundersökningar genomfördes, den ena riktade sig till förskollärare och den andra till föräldrar. Studien tar avstamp i John Bowlbys anknytningsteori följt av begrepp från den amerikanska psykologen Mary Ainsworth. Utifrån undersökningens resultat framgick det att förskollärarna upplevde att de inkluderar och tar hänsyn till föräldrar-barn relationen till största del. Resultatet visar även att det brister i en del frågor, till exempel att förskollärarna inte frågar om föräldern är redo att lämna barnet vid första tillfället, samt att majoriteten av förskollärarna svarar att de inte är en och samma pedagog som håller i inskolningen. Föräldrarnas upplevelse av inskolningsperioden är blandad men majoriteten av dem känner sig inkluderade i inskolningen och upplever den som positiv. Resultatet visar även vikten av att föräldrarna är närvarande under inskolningen och att förskolläraren bör ta hänsyn till föräldrar-barn relationen för att skapa en trygg anknytning till föräldern som sedan gynnar barnet. Det finns inte mycket forskning kring förskollärares tillvägagångssätt vid inskolning i relation till anknytningsrelationen mellan förälder och barn, därför är detta ett område värt att undersöka vidare.
Nyckelord: Förskola, anknytningsteori, förskollärare, förälder, inskolning
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 2
2.1 Anknytning... 2
2.2 Inskolning ... 3
2.3 Anknytning i relation till inskolning i förskolan ... 3
3. Syfte och forskningsfrågor ... 6
3.1 Frågeställningar ... 6
4. Tidigare forskning ... 7
4.1 Barnets anknytning i relation till förskolläraren ... 7
4.2 Barns behov av trygghet i förskolan ... 8
4.3 Samarbetet mellan föräldrar och förskola ... 8
4.4 Anknytningens inverkan på inskolning i förskolan ... 9
5. Teoretiska perspektiv ... 11
5.1 John Bowlby ... 11
5.2 Arbetsmodeller ... 11
5.3 Mary Ainsworth ... 12
5.4 Anknytningsmönster ... 12
5.5 Anknytningsteorin idag ... 13
6. Metod och material ... 15
6.1 Generell metod ... 15
6.2 Enkät ... 15
6.3 Studie 1 - Förskollärare ... 16
6.4 Studie 2 - Föräldrar ... 17
6.5 Databearbetning och analysmetod ... 18
6.6 Reliabilitet och validitet ... 18
6.7 Etiska hänsynstaganden ... 19
7. Resultat ... 21
7.1 Resultat – Förskollärarenkäten... 21
7.2 Resultat - Föräldrarenkäten ... 26
8. Analys ... 30
8.1 Föräldrarnas delaktighet i inskolningen och vikten av relationen mellan förskola och hem. ... 30
8.2 Förälderns närvaro och barnets anknytning i förskolan ... 32
8.3 Jämförelse ... 34
8.3.1 Föräldrar och förskollärares upplevelser kring anknytningsrelationen ... 34
8.3.2 Föräldrar och förskollärares upplevelser kring inkludering ... 34
8.3.3 Föräldrar och förskollärares upplevelser kring första separationen ... 35
8.3.4 Summering av jämförelser ... 35
9. Diskussion ... 36
9.1 Begränsningar och metoddiskussion... 37
9.2 Fortsatt forskning ... 38
9.3 Konklusion... 39
10. Referenslista ... 40
11. Bilagor ... 42
1. Inledning
Denna studie kommer att behandla barns anknytning i förskolan under inskolningsperioden.
Redan från en tidig ålder etablerar barn ett starkt band, ofta kallat anknytning, till sin förälder. Detta band kommer att utvecklas under hela barndomen och kan komma att få konsekvenser även i vuxen ålder (Hwang & Nilsson, 2011, s. 171-172). Anknytningen barnet har till sin förälder gör att det skapas oro hos barnet vid oönskade separationer.
Anknytningsrelationen kan också påverka inskolningen i förskolan och det är viktig att ta hänsyn till den som förskollärare (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 148).
I Sverige börjar de flesta barn i förskolan mellan ett och två års ålder. I denna ålder utvecklar barnet sin anknytningsrelation som mest, detta kallas aktivt kontaktbeteende. Till exempel får barnet i detta stadie en uppfattning om att föräldern existerar även fast de inte kan se eller höra personen (Hwang & Nilsson, 2011, s. 175). Samtidigt som detta sker ska barnet börja förskolan vilket innebär att relationen utmanas. En viktig frågeställning är därför hur barns anknytningsrelation till föräldern tas i beaktande när denna övergång sker. Läroplanen för förskolan lyfter vikten av att skapa bra relationer mellan förskola och hem för att forma en så positiv förskoletid som möjligt för barnet (Lpfö18, 2018, s. 8). Förskolans uppdrag innehåller inte bara undervisning utan också omsorg för barnen i verksamheten. Broberg, Hagström och Broberg menar att förskolans verksamhet alltid har präglats av två delar, pedagogik och omsorg. Där pedagogik handlar om att stimulera och ge stöd till barns utveckling, och omsorg handlar om att ge barnet tillsyn och omvårdnad (2012, s. 14). I den nuvarande läroplanen för förskolan står det att utbildningen ska utgå från en helhetssyn på
barnet där omsorg, utveckling och lärande ska bilda en helhet (Lpfö18, 2018, s. 7). En viktig del av denna omsorg borde vara att ta hänsyn till barns anknytningsrelation till föräldern.
Tidigare forskning kring huruvida förskollärare tar hänsyn till barns anknytningsrelation med sin förälder är begränsad. Månsson skriver att det överlag finns begränsad forskning kring barn och inskolning i förskolan (2011, s. 9). Därför kommer vi i denna studie undersöka om förskollärare tar hänsyn till anknytningsrelationen mellan barn och förälder vid inskolning. Studien kommer även att behandla föräldrars upplevelse av inskolningsprocessen.
2. Bakgrund
I detta kapitel kommer vi inledningsvis beskriva vad anknytning är, följt av en utvecklad redogörelse om vad inskolning är och innebär. Avslutningsvis kommer vi lyfta anknytning i relation till inskolning
2.1 Anknytning
Anknytning beskriver Broberg, Hagström och Broberg som den svenska översättningen av det engelska begreppet “attachment” (2012, s. 33). Vidare beskriver författarna att anknytning handlar om ett samspel mellan en omvårdnadsperson och barnet (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 33). Vi kommer att använda begreppen föräldrar och omvårdnadsperson genomgående i detta arbete. Vi är medvetna om att det finns föräldrar som inte har en biologisk koppling till barnet. Men för att förenkla det hela håller vi oss till dessa begrepp. Föräldrar och omvårdnadsperson definierar vi som personerna som har närmast anknytning till barnet, vi kommer använda dessa begrepp utbytbart för att beteckna samma sak.
Omvårdnadspersonens uppgift är att stödja barnet och dess behov. Det kan handla om tröst, trygghet eller beskydd i olika utsatta situationer (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s.
33). Som vi nämner i inledningen börjar barnet utveckla ett band till sin omsorgsperson redan i tidig ålder och de kan komma att få konsekvenser senare i livet. Broberg m.fl. skriver att barnet utvecklar psykologiska band till sin omsorgsperson och dessa band kan vara olika starkt beroende på person. De menar vidare att samspelet barnet har med olika personer spelar roll för hur starkt deras psykologiska band är till dessa personer (2012, s. 33). Att vi känner oss älskade och skyddade och att vi kan förlita oss på en annan individ skapar en känsla av trygghet, både fysiskt och psykologiskt samt ett anknytningsband emellan dessa personer (Garcia Sierra, 2012, s. 1).
Yngre barn styrs av balansen mellan utforskande och trygghetssökande. Utforskande och anknytning är två komponenter som kompletterar varandra där anknytningen bestämmer takten för barnets utforskande och trygghetssökande (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 19-20). Anknytningssystemet är något som aktiveras hos barnet när hen känner sig otrygg eller osäker, vilket lätt kan ske i nya situationer som till exempel vid inskolning på förskolan.
När anknytningssystemet aktiveras så släcks utforskandesystemet, och det barnet vill då är att hitta sin omsorgsperson och känna trygghet igen. Utforskandesystemet däremot är något som aktiveras när barnet fått den trygghet och närhet som behövs för att kunna utforska världen samt ta del av nya intryck i vardagen. Barnet behöver utforskandesystemet för att utvecklas och lära (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 20).
2.2 Inskolning
Broberg, Hagström och Broberg beskriver att många barn som börjar förskolan har tidigare varit hemma med en av föräldrarna under föräldraledigheten. Mötet med förskolan innebär en drastisk förändring från att umgås med den vuxna som barnet känner och är trygg med, till att umgås med nya och okända människor. Författarna menar vidare att det finns tre syften med en inskolning; i) att vänja barnen i den nya miljön, ii) ge barnen möjlighet att känna en trygghet till minst en tillgänglig pedagog som ska fungera som en ersättare när föräldern lämnar dem, iii) att vänja barnet med att vara utan sina föräldrar en längre period under dagen när föräldrarna arbetar (2012, s. 149). Broberg m.fl. menar att detta ska göras för att barnets anknytningssystem till stor del ska vara i viloläge och att barnet ska få chans att leka och utforska (2012, s. 149).
Niss och Söderström nämner att det är en stor händelse att börja i förskolan för de flesta små barn. Vardagen förändras på många sätt för familjen i och med starten i förskolan. För alla som arbetar i förskolan är det en självklarhet att barnet behöver en inskolningsperiod där föräldrarna är närvarande (2006, s. 111). Niss och Söderström menar vidare att målet med en inskolning är att pedagogen får en positiv relation till barnet och lyckats få barnets förtroende så att barnet känner en trygghet när föräldern lämnar (2006, s. 113). Vidare beskriver Niss och Söderström att förskolan är en gruppverksamhet där pedagogerna är till för alla barn. Det är därför viktigt att låta inskolningen ske i barngruppen. Barnet ska få möjlighet att utforska och förstå att pedagogerna är till för, och finnas där för alla. Fördelen med en gruppinriktad inskolning är att barnen efter ett tag kommer hitta sin tillhörighet i gruppen och en gemenskap mellan barnen skapas, en gemenskap som vuxna inte kan erbjuda dem. Författarna lyfter även att relationen mellan pedagogen och de andra barnen fortsätter utvecklas lång tid efter inskolningen (2006, s. 111). Läroplanen för förskolan menar att förskollärare ska se till att barnen i förskolan får möjlighet till att skapa goda relationer med övriga barn samt känna trygghet i barngruppen (Lpfö18, 2018, s. 15).
Utifrån detta kan vi konstatera att inskolning i förskolan är en stor förändring för både barn och föräldrar. Som förskollärare är det viktigt under denna period att kunna bedöma när barnet behöver sin förälder för att kunna känna trygghet när anknytningssystemet har aktiverats. I början behöver förskolläraren och barnet förälderns närvaro för att kunna utveckla en egen relation dem emellan. Därför är det viktigt att förskolläraren tar hänsyn till barnet och förälderns anknytningsrelation (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 161).
2.3 Anknytning i relation till inskolning i förskolan
Under inskolningen i förskolan är barnets föräldrar med den första tiden, vilket gör att det är viktigt som förskollärare att se till barnet och förälderns anknytningsrelation. Broberg, Hagström och Broberg beskriver att barnet kan ha vissa dagar då de utforskar mer och andra dagar då de är mer trygghetssökande. De beskriver vidare att det är viktigt att som förskollärare i förskolan försöka förstå och svara på barnets behov (2012, s. 198).
Broberg m.fl. beskriver att inskolningar utformas olika beroende på förskola. Faktorer som påverkar är enskilda pedagoger, föräldrars önskemål och förskolans organisation. Vissa förskolor ägnar flera veckor åt inskolning, medan andra menar att det inte finns tid för det (2012, s. 157). Broberg m.fl. hävdar att pedagoger vittnar om att inskolningens tidsram varierar beroende på tid på året. På hösten sker det ofta fler än en inskolning vilket gör att inskolningstiden blir påverkad (2012 s. 157). Brandtzæg, Torsteinson och Øiestad beskriver att det finns olika förhållningssätt för pedagogerna under inskolningsperioden. Många förskolor anser att det bör finnas två pedagoger närvarande i barngruppen under inskolningen för att barnet måste kunna känna en trygghet till båda när föräldern lämnar, medan andra förskolor väljer att utse en pedagog som kontaktperson, som då har extra kontakt med familjen (2013, s. 155).
Broberg m.fl. skriver att inskolningen aktiverar barnets anknytningssystem och att det är viktigt att både förskolläraren och föräldern läser av barnets behov och anpassar längden på inskolningen efter det. För att skapa en trygg inskolning i förskolan blir det därför viktigt att inskolningen styrs av barnets anknytningssystem och inte en färdig tidsram (2012, s. 162).
Läroplanen för förskolan lyfter vidare fram vikten av att:
“Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla. Utbildningen ska präglas av omsorg om barnets välbefinnande och trygghet. Alla barn ska få uppleva den tillfredsställelse och glädje det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att vara en tillgång i gruppen.” (Lpfö18, 2018, s. 10).
För att kunna skapa en tillvaro på förskolan där barnet känner trygghet och välbefinnande, är det en förutsättning att barnet redan vid första mötet får en bra relation med pedagogen som senare kan komma att bli barnets anknytningsperson på förskolan (Brandtzæg, Torsteinson och Øiestad, 2013, s. 154). Tidigare forskning visar att förskollärarens roll som anknytningsperson blir central för barnet där ansvaret blir att skapa en miljö där barnet känner sig trygg och har möjlighet till utveckling och lärande. Det är också viktigt att barnet får möjlighet till att känna anknytning till förskolläraren som blir en säker bas för barnet att återvända till i otrygga situationer på förskolan (Garcia Sierra, 2012, s. 2).
Med denna bakgrund i åtanke vill vi undersöka vikten av tillvägagångssättet vid inskolning i förskolan. Vad spelar anknytningsrelationen mellan förälder och barn för roll vid inskolningen? Vi vill även undersöka hur föräldrarna upplever inskolningstiden då de är en stor del av inskolningsprocessen samt en viktig aspekt för barnen under denna period. Edfelt menar att inskolningen är ett tillfälle för förskollärare att bekanta sig med föräldrarna och även med barnet genom föräldrarna. I början är föräldrarna en väldigt stor del av inskolningen och fungerar som barnets trygga punkt. Det är föräldrarna som besitter full kunskap om barnet gällande dess rutiner och omsorg, vilket gör det viktigt för förskolläraren att inkludera dem och inte exkludera dem (2019, s. 205). Vidare menar Engdahl och Ärlemalm-Hagsér att det är viktigt för barnets trygghet att förskollärare och föräldrar har en
god relation (2015, s. 70). För förskolläraren är det lätt att säga att föräldern inkluderas i inskolningen, men hur upplever föräldern detta?
3. Syfte och forskningsfrågor
Syftet med detta självständiga arbete är att undersöka förskollärares tillvägagångssätt vid inskolning i förskolan i relation till anknytningsrelationen mellan det inskolade barnet och dess förälder. Vi vill även undersöka föräldrarnas upplevelse av inskolningstiden.
För att uppfylla syftet med studien vill vi adressera fyra forskningsfrågor. För att studera anknytningsrelationens betydelse under inskolningen besvarar vi dessa frågor ur två perspektiv: förskollärares upplevelse samt föräldrars upplevelse.
3.1 Frågeställningar
• Hur viktig är förälderns närvaro vid inskolning?
• Inkluderar förskollärarna föräldrarna i inskolningen eller exkluderas de?
• Hur viktig är relationen mellan förskola och hem?
• Hur viktig är anknytningen för barnet i förskolan?
4. Tidigare forskning
I detta kapitel kommer tidigare forskning att presenteras i relation till studiens syfte. Vi kommer att utgå från fem vetenskapliga artiklar, där två är skrivna av Elena Commondari.
De vetenskapliga artiklarna hittades via Google Scholar samt Uppsala Universitets bibliotekstjänst. Vi redovisar forskningen utifrån fyra rubriker som knyter an till studiens syfte, frågeställningar och teori.
4.1 Barnets anknytning i relation till förskolläraren
En trygg anknytning mellan förskollärare och barn har positiva effekter på barnets kognitiva och sociala utveckling samt möjligheten till en bra förskolevistelse för barnet (Commondari, 2013a, s. 123). Commondari menar att barn i förskolan kommer att använda förskolläraren som en trygg bas och det visar sig vara positivt för barnets utveckling inom bland annat språkliga färdigheter. En trygg relation mellan barn och förskollärare uppmuntrar en språklig kommunikation för barnet samt främjar ett rikt språk (2013a, s. 124 & 130).
Commondaris studie syftar till att utvärdera sambandet mellan barn och förskollärares anknytning och hur det påverkar barnen inför skolan och risken för att utveckla inlärningssvårigheter. Detta undersöker hon inom tre områden; i) förskollärarens anknytning, ii) om barnen var redo för skolan samt, iii) risken för att utveckla inlärningssvårigheter. Resultatet visar att barns behov av en trygg bas i förskolan är relaterade till utvecklingen av social kompetens och de flesta kognitiva färdigheterna (2013a, s. 123 & 126 & 131).
Commondari beskriver vidare fyra typer av anknytning barn kan ha till sin förskollärare som liknar den relation barnet kan ha till sin omsorgsperson. Det handlar om trygg anknytning (eng. secure attachment), undvikande anknytning (eng. avoidant attachment), motsträvig anknytning (eng. resistant attachment) och nära-trygg anknytning (eng. near secure). Barn med undvikande anknytning till sin förskollärare intresserar sig mer för miljön och materialet runt omkring, barnet bryr sig inte om förskolläraren eller barnen som är i närheten.
När barnet blir ledsen vill hen inte ha tröst från förskolläraren, och blir även upprörd om förskolläraren försöker att ge tröst. Barn som har en motsträvig anknytning till sin lärare känner en irritation och frustration gentemot förskolläraren utan någon specifik anledning.
Dessa barn är också oftast krävande och otåliga mot förskolläraren. Barn som däremot besitter en trygg anknytning till sin förskollärare använder personen som en tillfällig omsorgsperson och trygg punkt (2013a, s. 123-124). Commondari beskriver vidare hur barnet då söker upp förskolläraren när de behöver trygghet. Barn med trygg anknytning kan utan problem be om hjälp i olika situationer och involverar även förskolläraren i leken. Barn som har en nära-trygg anknytning till sin förskollärare visar ett beteende som är en blandning av trygg och undvikande anknytning, men barnet uppvisar detta beteende på ett sätt som gör att läraren inte ser detta som ett vidare problem (2013a, s. 123-124). Commondaris resultat
visar fortsättningsvis att barn som skapat en trygg anknytning till sin förskollärare kommer att känna sig mer bekväm och självsäker i förskolemiljön, samt få goda förutsättningar i utvecklingen av social kompetens samt kognitiva förmågor (2013a, s. 123-124).
Verschueren och Spilt beskriver att barnet även skapar anknytning till personer som inte står barnet allra närmast. Syftet med studien var att undersöka kvaliteten i relationen mellan mamma och barn samt hur barnets blyghet och försiktighet bidrar till utvecklingen av barn och förskollärares relationer. Författarna observerade slumpmässigt utvalda barn och mammor i hem- och förskolemiljöer (2020, s. 1). Verschueren och Spilt beskriver i resultatet att barn har lika stor möjlighet att få en anknytning till en förskollärare som en förälder. För att få en bra och trygg anknytning till förskolläraren är det en fördel om barnet har en trygg anknytning till sin förälder (2020, s. 3).
4.2 Barns behov av trygghet i förskolan
Enligt Commondari skapar alla barn en anknytning till sin närmaste omsorgsperson även om denna relation inte är bra för barnet. Barn kan uppvisa fyra slags anknytningsmönster. Trygg anknytning, ambivalent anknytning, undvikande anknytning samt desorganiserad anknytning (2013b, s. 2). Ett barn med trygg anknytning använder sin omsorgsperson som en trygg bas att återvända till vid utforskande av sin omgivning för att få tröst och trygghet.
Barn med ambivalent anknytningsmönster är ofta arga på sin omsorgsperson och använder inte heller personen som en trygg punkt utan stöter snarare ifrån sig personen. Barn med undvikande anknytningsmönster använder inte heller omsorgspersonen som en trygg punkt, och barnet närmar sig endast personen kringgående. Barn med desorganiserat anknytningsmönster har inte någon speciell struktur gällande att ta kontakt med sin omsorgsperson (Commondari, 2013b, s. 2). Commondari ville i denna studie undersöka barns anknytning till förskollärare och hur den påverkar barns uppmärksamhet. Forskningen utfördes utifrån två områden i) uppmärksamhetsfärdigheter hos barnen och ii) barns anknytning till förskolläraren. Resultatet visar att barn med trygg anknytning till sin förskollärare visar ett positivt samband i relation till uppmärksamhetsfärdigheten hos barnet.
Barn som inte har en trygg anknytning till sin förskollärare tar avstånd från att delta i aktiviteter på förskolan som vidare kan komma att påverka dem negativt i skolan, medan barn med trygg anknytning till förskolläraren aktivt deltar i dessa (2013b, s. 10). Slutligen menar Commondari att en bristande anknytning mellan förskollärare och barn kan hindra barnen från optimal inlärning i förskolan (2013b, s. 1 & 10-11). Med andra ord är en bra anknytningsrelation mellan barn och förskollärare av stor vikt både för att barnet ska trivas och känna sig trygg i förskolan, för att barnet ska få så goda förutsättningar som möjligt för utveckling och lärande.
4.3 Samarbetet mellan föräldrar och förskola
Markström och Simonsson beskriver att det är troligt att föräldrar och förskola har olika syn på målen för inskolningen men att det finns ett ömsesidigt mål om att barnet ska få en
framgångsrik inskolning. Författarna vill i sin studie undersöka svenska förskollärares uppfattningar om interaktionen mellan hem och förskolan i förhållande till barns introduktion till förskolan. Studien använde gruppintervjuer med förskollärare från sju olika förskolor i Sverige (2017, s.179).
Markström och Simonsson menar att övergången mellan hem och förskola ska ha ett förhållningssätt som får barnet på ett bekvämt sätt att inkluderas in i förskolegruppen. Att föräldrarna ska introduceras till förskolans pedagogiska förhållningssätt och hur förskolan följer styrdokumenten utifrån läroplanen tidigt under inskolningen är viktigt. Förskollärarna ansåg att det är viktigt att tidigt visa hur de arbetar och vilka mål de har för att säkerhetsställa ett väl fungerande samarbete mellan förskola och föräldrar (2017, s. 180).
Markström och Simonsson nämner att förskollärare på senare tid har nya erfarenheter av hur ett gott samarbete etableras och reflekterar över metoden för att introducera barn till förskolan. Till en början var den traditionella metoden två veckor där barnen stannade en timme varje dag i en period, för att sen utöka tiden stegvis. Detta var något som föräldrarna var stressade över och de ville gärna skynda på processen. Föräldrarna ville lämna barnen så ofta och så snabbt som möjligt. Förskollärarna upplevde att de inte fick lära känna föräldrarna och barnen tillräckligt mycket för att ge barnen en trygg start. Den nuvarande metoden strävar istället efter att barnen och föräldern ska få en fin inskolningstid och utveckla ett förtroende till förskolan och förskollärarna (2017, s. 181- 182). Resultatet i Markström och Simonssons studie visar att de medverkande förskollärarna har förändrat sina strategier och förväntningar angående hur barn och föräldrar introduceras till förskolan.
Förskollärarna har gått från en föräldrar-passiv strategi till en föräldrar-aktiv strategi (2017, s. 187).
Markström och Simonsson beskriver att det är viktigt att bygga ett förtroende tidigt under inskolningen med föräldern och barnet. Det är viktigt att föräldrarna känner sig säkra på att förskollärarna bryr sig om barnet och känner en trygghet i att förskolläraren får en väsentlig roll i barnets (familjens) liv (2017, s. 184). Tidigare forskning har alltså visat att det är viktigt att barnet och hela familjen har en nära relation till förskolläraren. Dock finns det begränsat med forskning som undersöker hur förskolläraren kan ta hänsyn till anknytningsrelationen mellan barn och förälder för att kunna skapa en god relation till barnet.
4.4 Anknytningens inverkan på inskolning i förskolan
Som nämndes i inledningen skriver Månsson att forskning kring inskolning av de yngsta barnen i förskolan är begränsad. Tidigare forskning har istället haft fokus på små barns upplevelser och lärande bland annat (2011, s. 9). Månssons syfte med studien var att bidra med kunskap om inskolningen med fokus på identitetsbildning. (2011, s. 20). Hon valde att observera inskolningssituationerna och kom genom det fram till att förskolan förmedlar normer som beskrivs som en könsproducerade miljö där barns förutsättningar och möjligheter skiljs åt beroende på kön (Månsson, 2011, s. 20). Månsson skriver vidare att
inskolningsperioden kan vara en laddad övergång, hemmet och den vård och säkerhet som det innebär ersätts av förskolan. Från att vara hemma med sin förälder på dagarna till att spendera flera timmar om dagen i förskolan kan upplevas som en jobbig förändring. Barnet får vid en inskolning möjlighet att bygga en trygg relation till en nyckelperson som blir en trygg bas för barnet när föräldern lämnar. Författaren beskriver att nyckelpersonen uppmärksammar barnets behov under inskolningen och tar efter inskolningen över föräldrarnas roll i att ge stöd och närhet när barnet behöver trygghet (2011, s. 13). Detta betyder att förskolläraren besitter en viktig roll som nyckelperson för barnets trygghet under inskolningen, då förskolläraren kommer att fungera som barnets trygga punkt i förskolan.
5. Teoretiska perspektiv
Denna studie utgår ifrån John Bowlbys anknytningsteori samt tar stöd i Mary Ainsworths begrepp. Vi har valt denna teori för att den ligger till god grund för vårt självständiga arbete där fokus är anknytning. Vi kommer i detta kapitel presentera anknytningsteorin som Bowlby ligger bakom samt Ainsworths utvecklande av denna teori.
5.1 John Bowlby
Anknytningsteorins upphovsman, John Bowlby, var brittisk barnpsykiater och psykoanalytiker. Bowlby tog inspiration från den amerikanska psykologen Harlow som bland annat gjorde berömda experiment som fick en betydande roll i Bowlbys anknytningsteori. I experimenten, som gick ut på att undersöka relationen mellan mammor och barn, fick apungar växa upp med två surrogatmammor och det utfördes tester för att se vilken mamma som ungarna sökte sig till. Bowlby menade att spädbarn, likt apungarna har ett medfött behov av kontakt. Barn kan inte låta bli att söka sig till en vuxen för beskydd (Hwang & Nilsson, 2011, s. 60 & 171).
Hwang och Nilsson skriver att Bowlby på 1930-talet började intressera sig för barns emotionella problem vid exempelvis olika institutioner som barnhem. Han menade att barnen som befann sig på barnhemmen ofta saknade en vuxen att knyta an till under sin barndom. Barn kan inte avstå att knyta an till en vuxen person. Bowlby utgick från den biologiska iden om att människan besitter ett överlevnadssyfte som går ut på att barnet gör vad som helst för att överleva. Småbarn måste därför använda signaler för att locka den vuxne till sig, till exempel gråt, främlings- och separationsrädsla och leenden med syftet att öka sin chans till överlevnad (2011, s. 59-60).
5.2 Arbetsmodeller
Hwang och Nilsson beskriver att Bowlby delar in anknytningsutvecklingen under de första levnadsåren i fyra grundläggande faser. För att uppnå ett moget beteende måste barnet gå igenom dessa fyra utvecklingsstegen i den angivna ordningen (2011, s. 173).
Första utvecklingssteget som Hwang och Nilsson beskriver utifrån Bowlby är sociala relationer oberoende av person (0-2 månader). Barn blir här medvetna om människor runt omkring sig och lär sig att signalera för att locka till sig en förälder i syfte att få trygghet när barnet känner oro, Bowlby kallar detta ett anknytningsbeteende. Det andra steget, sociala relationer till vissa personer (2-7 månader), är den tid där barnet börjar se skillnad på människor och börjar lita på dem i sin omgivning och se dem som en trygghet. Barnet kan i detta steg börja utveckla en trygg anknytning. Det tredje steget är aktivt kontaktbeteende (7 månader - 2 år), där barnet börjar lära sig att förknippa människor med behag och obehag
och kan på så sätt utveckla varaktiga känslomässiga relationer. Barnet söker själv närhet och kontakt till en vuxen som fungerar som en trygg bas. När anknytningspersonen lämnar, börjar barnet ge olika signaler för att visa att hen behöver trygghet, det kan ske genom exempelvis gråt. Detta stadie befinner sig oftast barnen som börjar i förskolan i. I det tredje steget, målinriktade relationer (2år och uppåt), börjar barnet förstå andra människors avsikter och känslor. Barnet börjar i detta stadie acceptera att inte få sina behov tillfredsställda på en gång. Barnet börjar också skapa inre arbetsmodeller som hjälper barnet att uppfatta och tolka olika händelser, upprätta planer för sitt eget handlande och förutsäga framtiden (2011, s. 173-176)
5.3 Mary Ainsworth
Den amerikanska psykologen Mary Ainsworth är den andra förgrundsgestalten i anknytningsteorin. Broberg, Hagström och Broberg lyfter att Bowlby och Ainsworth kompletterade varandra i arbetet. Med sina kunskaper inom personlighetspsykologi gjorde Ainsworth det möjligt att se att barn utvecklar olika typer av anknytningsrelationer.
Ainsworth gav anknytningsteorin det empiriska underlag som var nödvändigt (2012, s. 35–
36).
Främmande situation (eng. strange situation) utvecklades av Ainsworth med syfte att studera relationen mellan vuxna och barn. I en främmande situation får barnet med en förälder träffa en okänd vuxen i ett rum som är obekant för barnet. Föräldern lämnar rummet och kommer sedan tillbaka. Under denna sekvens observerades barnets beteende och det går att dra slutsatser om barnets anknytningsmönster (Hwang & Nilsson, 2011, s. 82). Poängen är att observera barnets reaktion, inte att utsätta barnet för överväldigande stress utan endast för att aktivera barnets anknytningssystem (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 50). Värt att notera är att inskolningssituationen i svenska förskolor i viss utsträckning liknar den situationen som försöker åstadkommas i Ainsworths främmande situation. På förskolan deltar föräldern i bakgrunden medan barnet utforskar förskolan med en närvarande pedagog.
I början är det förälderns uppgift att fungera som en trygg punkt för barnet att återvända till, men efter några dagar är det dags för föräldern att lämna barnet kortare stunder för att sedan komma tillbaka och tillslut kommer de till en punkt då barnet ska lämnas en längre stund för att föräldern ska gå till sitt arbete (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 164-165).
5.4 Anknytningsmönster
Ainsworth beskrev tre anknytningsmönster. 1. Trygg - Barnet känner en känslomässig trygghet till föräldern och har en tillit till att få sina signaler hörda. Känslan av trygghet får barnet att våga upptäcka världen och använda sin nyfikenhet. Föräldern är både en trygg bas och en säker hamn för barnet (Broberg, Hagström, Broberg, 2012, s. 51). Trygg bas är det mest centrala begreppet inom anknytningsteorin. Begreppet beskriver den vuxnas omsorgsförmåga där den vuxne ska vara en trygg bas för barnets utforskande och en säker hamn som barnet kan komma tillbaka till vid tillfällen där barnen upplevt fara eller hot. Säker
hamn är den tillflyktsort som barnen återvänder till vid fara under utforskande. I den säkra hamnen blir barnet tröstat och får skydd, för att sedan våga utforska igen (Broberg, Hagström
& Broberg, 2012, s. 44-45).
2. Undvikande – barnet visar inget behov av att använda sina föräldrar som en trygg bas.
Barnet har erfarenheter av att föräldrar avvisat deras känslomässiga behov och söker endast säkerhet när den kan garanteras. Det kan handla om att barnet endast fått omsorg och tröst när det hänt något katastrofalt (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 52-53).
3. Ambivalent - Barnet är osäker på när föräldern kommer att svara på ens signaler och känslomässiga behov. Genom att bevaka varje steg som föräldern tar skaffar sig barnet den närhet som behövs för att garanterat bli beskyddad, exempelvis genom att framstå som extra ängslig (Broberg, Hagström, Broberg 2012, s. 54).
Broberg, Hagström och Broberg skriver att på 1980-talet kompletterades begreppen av Ainsworth tidigare doktorand och medarbetare, Mary Main som la till begreppet desorienterad anknytning som innebär att barnet har svårt att etablera en trygg anknytning.
Barnets anknytning till föräldern är då byggd på en rädsla och otrygghet. Main redogör för att en förälders reaktion på barnets signaler kan ha en påverkan av hens tidigare traumatiska händelser i livet. Barnet upplever en rädsla för förälderns reaktion och anknytningsmönstret påverkas negativt. Barns anknytning kan därför beskrivas på två olika sätt, i) trygg, undvikande och ambivalent, ii) organiserad (trygg, undvikande, ambivalent) eller desorienterad. (2012, s. 51-55). Som tidigare nämnt i bakgrunden styrs barnen mellan balansen i trygghet och utforskande. Beroende på vilken anknytning barnet besitter så beter sig balansen mellan trygghet och utforskande olika. Barn som besitter en trygg anknytning har en god balans mellan utforskandesystemet och anknytningssystemet, då de känner att det alltid har en trygg bas och säker hamn att återvända till. Barnet behöver veta att hen har en trygg bas för att kunna utforska världen (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 51) Vid undvikande anknytning så aktiveras utforskandesystemet mer än anknytningssystemet, detta för att barnet inte visar något behov i att använda föräldern som en trygg bas (Broberg, Hagström & Broberg, 2012, s. 52). Barn med desorganiserad anknytning har svårt att hitta balansen mellan trygghet och utforskande, detta för att föräldern ger barnet signaler som skapar rädsla och hjälper inte barnet att skapa en trygg bas vilket gör det svårt för barnet att finna denna balans (Broberg, Hagström & Broberg, 2012 s. 54-55). Barn som besitter ambivalent anknytning har ett starkt trygghetsbehov vilket gör att deras anknytningssystem aktiveras mer än utforskandesystemet. Detta för att dem inte vet när föräldrarna kommer besvara dess signaler vilket gör att dem uttrycker sina behov trygghet till större del än utforskande (Broberg, Hagström & Broberg, 2012 s. 53-54).
5.5 Anknytningsteorin idag
Forskning idag visar att Bowlby har fokuserat för mycket på överlevnadsaspekten och behandlade inte möjligheten för “differentiell” reproduktion, dvs. människans förutsättningar till att reproducera sig, sett till anknytningen tidigare i livet (Forslund &
Granqvist, 2016, s. 8). Anknytningsforskare undersöker idag barndomsvariationer i anknytning som är relaterade till olika reproduktionsstrategier i vuxenlivet. Nu är man mer intresserad av hur barndomens anknytning spelar roll för vuxenlivet. Beroende på hur barnet har anpassat sig till sina föräldrar påverkar relationerna i vuxen ålder. Det är inte längre fokus på överlevnadsaspekten, utan reproduktionen i vuxenlivet (Josefsson & Linge, 2008, s. 42-43).
Bowlbys anknytningsteori har också blivit kritiserad för att de lagt för mycket energi på modern som anknytningsfigur. Ett samarbetande föräldraskap har troligtvis varit normen genom den tidigare generationens historia, den kan involvera syskon och andra vuxna som hjälper till i föräldraskapet (Forslund & Granqvist, 2016, s. 8-9). Det är rimligt att tänka sig att vi i dagens samhälle kan vi se tydliga kopplingar till att det inte alltid är modern som är den primära anknytningspersonen. Till exempel så är det mer jämställt i föräldraskapet idag, det är även alltmer vanligt att ett föräldraskap består av två samkönade föräldrar.
Anknytningsteorin ligger till grund för vår studie då syfte och frågeställningar behandlar anknytningsrelationen mellan barn-föräldern samt undersöker föräldrars upplevelse av inskolningsperioden. Anknytningsteorin framställer vikten av förälderns och barnets anknytningsrelation, samt vikten av en trygg anknytning för barnet i förskolan. Med hjälp av begreppen trygg och otrygg anknytning, trygg bas och säker hamn, anknytningsteorins arbetsmodeller samt Ainsworths främmande situation. Kan vi utifrån dessa och studiens resultat genomföra analysarbetet i relation till syfte och frågeställningar.
6. Metod och material
I detta kapitel kommer studiens metodologiska delar och datainsamlingen av studiens separata delstudier redovisas. Delstudierna är uppdelade som delstudie 1 skriven av Linn Engberg och delstudie 2 skriven av Elin Wimmergren. Delstudierna har olika fokus, delstudie 1 behandlar förskollärarnas syn på inskolning och delstudie 2 behandlar föräldrarnas upplevelse av inskolningen, men besvarar samma syfte. Till en början redovisas vår generella metod om hur vi gick tillväga för att samla in vår data som sedan följs upp av en närmare beskrivning av studiens metodform, enkätundersökning. Vidare presenterar vi hur genomförandet kring metoden gick till, följt av databearbetning samt våra reflektioner kring validitet och reliabilitet. Till sist presenterar vi studiens etiska ställningstaganden.
6.1 Generell metod
För att undersöka hur föräldrar och förskollärare upplever inskolningsprocessen valde vi enkätundersökning som datainsamlingsmetod. Metoden valdes för att den upplevdes besitta störst möjlighet att besvara våra forskningsfrågor, med hjälp av enkäter blir det tydligare vad förskollärare och föräldrar upplever samt att den metoden upplevs fungera bäst under en studie som har en tidsram att följa. Hwang och Nilsson nämner att enkäter brukar användas vid undersökningar till ett större antal respondenter. Vi ville ha en datainsamling som var stor och varierad, vilket gjorde att enkäter passade för detta (2011, s. 83).
Bell nämner att det är viktigt att testa enkäten i en preliminär pilotstudie innan den skickas ut (2016, s. 171). Vi valde att använda våra vänner och familj som försökspersoner för att få reda på om frågorna var bra formulerade och enkla att förstå. Responsen yttrade sig kring utformningen av svarsalternativen och att det skulle vara liknande frågor i både förskollärarenkäten samt föräldrarenkäten. Dessa åsikter togs i beaktande och vi arbetade fram två mer överensstämmande enkäter. När vi fått responsen samt att enkäterna omarbetats, presenterades det för vår handledare för stöd och godkännande. Bell lyfter att innan en enkät skickas ut är det ett krav att handledaren godkänner och ger klartecken. Detta klartecken bör vara skriftligt för att missförstånd ej ska uppstå. Vi hade god kontakt med vår handledare för att få ett godkännande via mailkontakt. Efter godkännandet kan det bestämmas hur enkäternas spridningen ska ske (2016, s. 182).
6.2 Enkät
Trost beskriver enkäter som ett mätinstrument som mäter människors känslor, åsikter och beteenden (2001, s. 11). Enkäter kan komma att likna intervjuer, men vid enkäter så har respondenten möjlighet att ta del av och notera sina svar på ett annat sätt än vid intervjuer.
När respondenten fyller i en enkät finns det heller ingen annan person närvarande, vilket det gör vid en vanlig intervju (2011, s. 9). Trost nämner vikten av att undersökningens syfte ska
vara färdigt innan enkäten utformas (2001, s. 11). Det förekommer att data samlas in innan syftet är färdigställt, vilket gör att det är svårt att veta hur datan ska behandlas (Trost, 2001, s. 14).
Bell lyfter att det finns olika slags frågor som kan ställas i en enkät, en av dessa frågor är skalfrågor. Skalfrågor kan användas på olika sätt, bland annat används frågorna på ett sätt som gör att respondenten kan välja i vilken utsträckning de håller med eller tar avstånd från frågan. Sedan kodas svaren från enkäten och på så sätt kan respondentens åsikter mätas (2016, s. 258). Vi valde att använda oss skalfrågor för att få reda på föräldrarnas upplevelse av inskolningsprocessen och förskollärares tillvägagångssätt vid en inskolning. För att få reda på barnets ålder och förskollärarnas antal år som de varit verksamma inom förskolan valde vi att använda öppna frågor, detta för att få direkta svar att analysera istället för att använda kategorisvar. Bell nämner att öppna frågor förutsätter att respondenten svarar med ett ord eller en mening (2016, s. 171).
När en enkät skapas är det viktigt att undvika värdeladdade ord. Trost menar att värdeladdade ord kan göra att respondenten kan forma sitt svar efter vad som uppfattas vara det rätta (2001, s. 86). Vi tog därför hänsyn i vår enkät till att undvika ordet anknytning då fanns en möjlighet att föräldrar och förskollärare uppfattar det som ett värdeladdat ord och svarar därför på ett sätt som de tror förväntas av dem.
6.3 Studie 1 - Förskollärare
Kraven för att delta i vår enkätundersökning omfattade utbildade förskollärare som deltagit i minst en inskolning. För att vi skulle få så stor spridning på våra enkäter som möjligt valde vi att dela dessa via sociala medier, närmare bestämt Facebookgrupper. Vi valde att publicera vår enkät för förskollärare i gruppen Pedagogiska tips och trix för oss som jobbar i förskolan. Gruppen innehåller ca 47 000 medlemmar och är en blandad grupp med förskollärare, barnskötare och studenter. Gruppen är till för att personer inom förskolans värld ska kunna dela med sig av idéer och erfarenheter kopplat till förskoleverksamheten.
För att kunna lägga upp enkäten för förskollärarna i gruppen så tog vi kontakt med administratören, efter ett godkännande av tillträde i gruppen så publicerade vi enkäten.
Förskollärarna blev informerade i en liten beskrivning kopplat till inlägget om syftet med studien samt hur vi behandlade svaren. Vi informerade också om att det var frivilligt att delta, att det är möjligt att avbryta enkäten när som helst utan att ange varför samt att det var en anonym undersökning. Bell menar att respondenten ska ha vetskap om studiens syfte, sina egna rättigheter samt skyldigheter (2016, s. 183). Vidare menar Bell att det är viktigt att ha med information kring hur vi som forskare behandlar svaren och ser till respondentens rättigheter samt att utformningen av den informationen kan komma att spela stor roll för hur många som väljer att besvara enkäten (2016, s. 183)
Att gruppen bestod av förskollärare, barnskötare och studenter gör att det är möjligt att barnskötare och studenter kan ha svarat på denna enkät trots att vi har informerat om att
vi endast söker förskollärares svar. Vi valde ändå att publicera enkäten i denna grupp för att det medför att kunna få ett brett urval med respondenter från hela Sverige.
Förskollärarenkäten lades upp i gruppen fredagen den 23 oktober 2020 kl. 14.30 och den 27 oktober hade vi fått in 227 svar. I samråd med vår handledare valde vi då att stänga enkäten.
Målet gällande responsen på denna enkät var att få in 100 svar, vilket vi då överträffade med 127 svar. Trost nämner att ett större urval är bättre än ett mindre, men det kan behövas begränsas på grund av praktiska omständigheter såsom tid (2012, s. 38). Som tidigare nämnt har denna studie en begränsad tidsram, därav utgjorde dessa 227 svar en god grund för oss och vi valde därför att stänga enkäten.
Förskolärarenkäten hade totalt 399 besökare men endast 56.9% valde att slutföra enkäten, de övriga som valde att inte slutföra enkäten exkluderades från att medverka i resultatet.
6.4 Studie 2 - Föräldrar
Kraven för att delta i vår enkätundersökning gällande föräldrars upplevelse av inskolningstiden var att en förälder måste deltagit på minst en inskolning. Likt i studie 1 så valde vi att publicera enkäten i sociala medier. Det som skiljer sig från studie 1 är att vi publicerade denna enkät i två facebookgrupper. Den första heter Gärispower i Uppsala och har ca 20 000 medlemmar och den andra heter Fredagspoddens vänner med ca 10 000 medlemmar. Vi valde att ha enkäten öppen i ca två veckor och målet var att få in 80 svar på föräldrarenkäten. Målet var lägre ställt i jämförelse med förskollärarenkäten. Detta för att känslan redan från början var att det skulle vara svårare att nå målgruppen föräldrar. Under detta arbete har vi även haft en tidsram att följa, vilket gjorde att vi drog slutsatsen kring att 100 svar från föräldrarenkäten skulle vara svårt att hinna uppnå. Gärispower i Uppsala och Fredagspoddens vänner består av människor som vill hitta en ökad gemenskap samt få tips och idéer om saker generellt i livet. Gällande att få tillträde till gruppen och tillgång till att publicera vår enkät samt informationen vi gav respondenterna i inlägget sker utifrån samma metod som i studie 1.
Föräldrarenkäten lades upp i grupperna fredagen den 23 Oktober 2020 kl. 14.30 vilket resulterade i 37 svar. För att få in ytterligare svar från föräldrar så skapade vi även en QR- kod och satt upp på tre förskolor i våra närområden. Föräldrarna kunde enkelt skanna QR- koden och länkades vidare till vårt informationsbrev samt enkäten. Responsen av föräldrar från facebooksidan samt QR-koderna gav inte så många svar som vi hade förväntat oss. Vi fick därför publicera enkäten på våra privata facebook-konton. Detta gjorde vi den 2 november 2020 kl.: 17.30, och det gjorde att vi fick in ytterligare 66 svar, vilket gjorde att vi sammanlagt hade 103 svar, som då överträffade vårt mål som var 80 svar. Föräldraenkäten var planerad att stängas den 6 november, men i och med att vi fick så god respons vid den senaste publikationen så valde vi att stänga den en dag tidigare, det vill säga torsdag den 5 november.
Föräldrarenkäten hade totalt 230 besökare men endast 43% slutförde enkäten, vilket gjorde att de som endast svarade på vissa frågor eller de som bara öppnade enkäten exkluderades från att medverka i resultatet.
6.5 Databearbetning och analysmetod
Databearbetning och analys av de enskilda anonyma svaren i enkäterna sammanställdes i två separata Exceldokument. Där Linn Engberg ansvarade för att sammanställa förskollärarenkätens svar och Elin Wimmergren ansvarade för att sammanställa föräldrarenkätens svar. I exceldokumenten sifferkodade vi var och en detta för att förenkla analysen. För att underlätta bearbetningen av föräldrarenkäten överförde Elin Wimmergren svaren direkt in i Excel medan enkäten fortfarande var öppen.
Bell lyfter fram att kodning möjliggör att frågor och frågeställningar kan sammanföras för att nå en slutsatsformering. Data som samlats in i enkäten har egentligen ingen riktig mening innan svaren identifieras och innan det är möjligt att analysera vad svaren betyder. Vidare beskriver författaren att data måste få numeriska etiketter innan den förs in direkt i datorn (2016, s. 153). Trost menar att använda ett nummer på varje fråga som ett system underlättar kodningen (2001, s.114), vilket vi också använde oss av.
Bell menar att det inte finns något förutbestämt sätt att koda ett material. Istället bör vi pröva oss fram och hitta ett system som passar den data vi har och som vi kan hantera (2016, s.
256). Det krävs en god förberedelse vid användning av en kvantitativ studie innan datainsamlingen avslutas. För att underlätta kan det vara bra att be sin handledare eller kollega om hjälp som har kunskap om mjukvaran som ska användas när enkäten avslutas (Bell, 2016, s. 256.) Vi blev rekommenderade av vår handledare att använda oss av programmet Jamovi. Där blev det kodade materialet till tabeller och figurer som sedan kunde användas i det slutliga arbetet.
6.6 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet mäter i vilken utsträckning en undersökning visar samma resultat vid olika tillfällen. Det kan beskrivas som att en konkret fråga som visat ett specifikt svar i en situation och ett helt annorlunda svar i en annan situation, inte är reliabel (Bell, 2014, s. 133). Trost menar att situationen bör vara standardiserad för att det ska kunna klassas som hög reliabilitet (2001, s. 60). Trost menar vidare att reliabilitet innefattar att mätningen som genomförs vid det första tillfället ska kunna ge samma resultat vid förnyade tillfällen (2001, s. 59-60). Gällande kvantitativa studier så är det oftast inte intressant med snabba förändringar, det ska inte spela någon roll om personen som svarar på enkäten svarar idag eller imorgon, dess svar ska bli detsamma oavsett (Trost, 2001, s. 60).
Validitet behandlar om undersökningens frågor mäter det som dem syftar till att mäta (Bell, 2014, s. 134) Trost menar att validiteten mäter undersökningens giltighet. Det är också viktigt att svarsalternativen som ges i undersökningen ska vara relevanta för att kunna mäta studiens syfte (2001, s. 61). Något som kan påverka validiteten är hur frågorna i enkäten är
utformade. Vi hade god kontakt med vår handledare som gav oss feedback på om frågorna var relevanta för att kunna svara på vårt syfte. Vi prövade också frågorna i en mindre pilotstudie för att försäkra oss om att de var tydliga och enkla att förstå. Vid enkätundersökningens slut kunde vi konstatera att svaren vi hade samlat in var relevanta för att besvara frågeställningarna för studien, vilket gjorde att vi bedömde att validiteten var god i enkäten.
Under denna studie har vi som sagt en begränsad tidsram att följa, vilket gör det svårt för oss att mäta reliabiliteten, det går inte att visa om resultaten skulle vara likvärdiga vid ett annat tillfälle då den möjligheten inte finns för oss.
6.7 Etiska hänsynstaganden
Gällande studiens etiska hänsynstaganden så grundar det sig i forskningsetiska principer – inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Vi har i vår studie sett till de fyra huvudkrav som vetenskapsrådet förespråkar vid forskning. Vetenskapsrådet skriver att det finns ett krav på hur forskning bedrivs, den ska innefatta väsentliga frågor samt hålla hög kvalitet. Individer får under genomförd forskning inte utsättas för psykisk eller fysisk skada, där de förödmjukas eller kränks. Detta är ett av kraven som kallas individskyddskravet och är den självklara förutsättningen vid forskning (2002, s. 5).
Vetenskapsrådet anger utifrån individskyddskravet fyra stycken huvudkrav som forskare ska rätta sig efter. Det första är informationskravet som handlar om att vi som forskare av denna studie ska informera respondenterna om studiens syfte. De ska också informeras om att det är frivilligt att delta och att det är möjligt att avbryta när som helst (2002, s. 7). Deltagarna i vår undersökning informerades på första sidan i både enkäterna och QR-koden, i en övergripande beskrivning om studiens syfte och att deras svar är anonyma samt att de kommer behandlas av oss i syfte att färdigställa vår studie där inga obehöriga kan ta del av svaren (se bilaga 1 & 2). Vetenskapsrådets andra regel är samtyckeskravet, som handlar om att respondenten ska ha rätt att själv bestämma över sin medverkan. Vi som forskare ska inhämta ett samtycke från respondenten innan de lämnar sina svar i undersökningen. De ska också ha rätt till att kunna avbryta när de vill utan att bli påverkad till att fortsätta eller liknande (2002, s. 9-10). I informationsbrevet till deltagaren så nämns vi att det är frivilligt att delta och att respondenten har möjlighet att avbryta utan att ange varför. Gällande att inhämta samtycke från deltagaren så utformade vi i enkäterna en första fråga, där deltagaren skulle medge att hen tagit del av informationen kring studien samt att genom att svara
“ja” på den frågan samt klicka sig vidare till nästa ger hen samtycke och medgivande i att svaren får användas i studien (se bilaga 3 & 4). Vi kunde på så vis se vilka som svarat ”ja”
och har därmed fått deras samtycke och kan använda oss av de svaren. Om respondenten inte svarade på den frågan gick det inte att genomföra enkäten, då de inte gett samtycke.
Vetenskapsrådets tredje huvudregel är konfidentialitetskravet, som syftar till att alla i undersökningen ska känna en trygghet i att personuppgifter ska förvaras på ett sätt så obehöriga inte kan ta del av dem. Det ska vara omöjligt för utomstående att få tag på
deltagarnas personuppgifter samt ska de bli informerade om hur dess uppgifter blir behandlade (2002, s. 12). I våra enkäter finns inte personuppgifter från deltagarna, men vi informerade även om att dess enkätsvar endast kommer att behandlas av oss i syfte att färdigställa vår studie samt att inga obehöriga har åtkomst till svaren. Frågorna vi formulerade är heller inte påträngande för deltagarna. Den fjärde och sista huvudregeln vetenskapsråden nämner är nyttjandekravet. Det handlar om att allt som vi samlar in utifrån respondenternas svar får endast användas för att färdigställa forskningens ändamål, det får alltså inte användas eller utlånas för andra icke-vetenskapliga syften (2002, s. 14). Detta krav uppfylls då vi både informerade respondenterna kring varför och hur vi kommer att använda oss av svaren (se bilaga 1). Materialet som har samlats in har enbart använts av oss forskare i syfte att kunna färdigställa vår uppsats.
7. Resultat
I detta kapitel kommer resultaten av enkätundersökningarna att presenteras, det vill säga resultaten från studie 1 skriven av Linn Engberg och resultaten från studie 2 skriven av Elin Wimmergren. Enkätfrågornas svarsalternativ var på en skala mellan 1-5 där 1 = I mycket hög grad, 3 = Till viss del och 5 = Ingen utsträckning alls. En del frågor har även svarsalternativ som lyder 1 = Ja och 0 = Nej. Sista frågan i förskollärarenkäten skiljer sig gällande svarsalternativen, skalan är 1-3, där 1 = Glad, 2 = Obrydd och 3 = Ledsen.
7.1 Resultat – Förskollärarenkäten
Enkäten skriven av Linn Engberg började med en första fråga om respondenten har tagit del av och accepterar att dem deltar i denna underökning och att vi får använda svaren för att färdigställa vår uppsats. 100% av de som svarade på den frågan svarade Ja.
Denna fråga följs sedan upp av hur många år förskollärarna som svarar på enkäten har arbetat inom förskola. Resultatet sammanfattas i figur 1.1. I genomsnittet hade respondenterna arbetat som förskollärare i 12 år.
Figur 1.1
År
Andel respondenter
Tabell 1.1 visar resultaten från den första frågan som handlar om i vilken grad förskollärarna inkluderar föräldrarna i inskolningen. 72.9% svarade att de inkluderar föräldrarna i inskolningen i mycket hög grad. Det betyder att förskollärarna försöker bidra till ett ökat deltagande hos föräldrarna vid inskolning. Men det finns en andel av förskollärarna 11.6%
som har svarat att de endast inkluderar föräldrarna till viss del i inskolningen. Endast några få förskollärare har svarat att de inkluderar föräldrarna i mindre grad, den andelen är 0.4%, men ingen av respondenterna har valt svarsalternativet ”ingen utsträckning alls”.
Tabell 1.2
Är tillvägagångsättet vid inskolning lika för alla barn?
Svarsalternativ Antal svar Andel svar
Ja 133 59.4%
Nej 91 40.6%
Tabell 1.2 visar resultaten av den andra frågan som handlar om ifall tillvägagångssättet vid inskolning är lika för alla barn. 59.4% av förskollärarna har svarat att inskolningsprocessen ser lika ut för varje barn. 40.6% har svarat att tillvägagångssättet vid inskolning inte ser lika ut för varje barn. Denna tabell redovisar att de flesta av förskollärarna inte anpassar inskolningen efter det individuella barnet då de utformar alla inskolningar lika.
Tabell 1.1
I vilken grad inkluderas föräldrarna i inskolningen?
Svarsalternativ Antal svar Andel
svar
1. Mycket hög grad 164 72.9%
2. 34 15.1%
3. Till viss del 26 11.6%
4. 1 0.4%
5. Ingen utsträckning alls 0 0.0 %
