Att ta sig till släkt/vänner och fritidshus utan tillgång till bil skulle förmodligen möta stora problem, tyder enkätsvaren på. Även vid fritids- och nöjesaktiviteter ansågs bilen vara nödvändig. Den största könsskillnaden fanns när det gäller arbetsresor och resor knutna till utbildning där männen i större utsträckning än kvinnorna tyckte att bilen behövdes. Om man vill åstadkomma en förskjutning i färdmedelsval från bil till kollektiva medel, finns här kanske en potential. Om männen i enbilshushåll åkte mera kollektivt skulle man dels frigöra bilen för andras (kvinnans) förflyttningar och dels vinna en ökad erfarenhet av kollektiv- trafik. I ett livsloppsperspektiv skulle detta sannolikt ha betydelse: det var nämligen mer än var femte svarande som inte alls såg sig som en kollektiv- trafikresenär som 80-åring.
Männen och kvinnorna gav en samstämmig bild av fördelningen av bil- körningen i hushåll med minst två körkortsinnehavare; i denna generation var den fortfarande ojämnt fördelad mellan könen. I ungefär hälften av dessa hushåll var mannen den huvudsaklige föraren och i bara vart tionde fall kvinnan (i mellan 35 och 40 % av hushållen var sålunda bilkörningen någorlunda jämnt fördelad mellan könen). Detta återspeglades också i beskrivningen av frekvensen av bilkörning och längden på de årliga körsträckorna, där skillnader mellan könen framträdde. Förhållandet riskerar att fortsättningsvis ge upphov till mönstret vi redan ser idag bland äldre körkortsinnehavare, kvinnor som med en mindre körerfarenhet än män väljer att avstå från bilkörning vid hög ålder. Vikten av att sträva mot en jämnare fördelning av bilkörningen inom ett hushåll bör därför uppmärksammas och frågan är hur t.ex. 56-åriga kvinnor ska uppmuntras att oftare ta över ratten?
Att äldre ofta väljer att undvika situationer då bilkörning kan vara krävande är ett känt fenomen (Hakamies-Blomqvist, Siren & Davidse, 2004). I denna studie undersöktes huruvida ett ändrat körbeteende kunde finnas även hos 56–57- åringar. Det visade sig att nära hälften av de svarande menade att minst en situation undveks oftare vid enkätens ifyllande jämfört med 10–15 år tidigare. Könsskillnaderna var stora, 63 % av kvinnorna uppgav att de gjorde detta medan andelen bland männen var 40 %. Exempel på företeelser/situationer som undveks oftare var halka, snöfall och långa körpass. För tre av situationerna (regn, rusningstrafik och långa körpass) fanns en tendens att männen oftare valde att undvika dessa än kvinnorna. En reservation bör dock vara på sin plats för att de svarande misstolkat frågan och svarat på vad som ofta undveks och inte vad som oftare undveks.
Skjutsandet av äldre
Denna undersökning visade att 40-talistgenerationen idag utgör en viktig resurs för att upprätthålla äldres möjligheter att delta i sociala aktiviteter och ta del av samhällets tjänster genom att erbjuda skjutshjälp. Närmare hälften av de svarande hjälpte en äldre anhörig eller bekant på detta sätt. Vanliga ärenden då den äldre fick skjuts, var vid besök hos släkt/vänner och för att uträtta hälso- och sjuk- vårdsärenden. Även om den äldre fortfarande körde bil, vilket 13 % gjorde, mottog de skjutshjälp. För två av ärendena, i samband med fritids- eller nöjes- aktiviteter och resor till/från fritidshuset, fick denna grupp oftare skjuts än de som inte körde eller hade slutat. Detta kan avspegla en större allmän aktivitetsnivå vad
gäller fritiden hos äldre som fortfarande kör bil och är sannolikt vid bättre hälsa än de som slutat.
För många av de svarande var insatsen emellertid ganska begränsad, 46 % skjutsade den äldre personen högst en gång per månad och en lika stor andel mellan två till fyra gånger per månad. Behovet av skjutshjälp tillgodosågs dock inte enbart av dem som besvarade enkäten, utan i 70 % av fallen fanns det andra personer som ställde upp som transportörer. Trots det uppgav de svarande att ytterligare behov av skjutshjälp fanns som inte tillgodosågs.
Anledningarna (såsom de angavs av respondenterna) till att den äldre personen som fick skjuts hade slutat med bilkörning, varierade beroende på den äldre personens kön. De äldre männen upphörde med bilkörning pga. hälsoskäl och efter läkares rekommendation i större omfattning än kvinnor. Vanliga orsaker till kvinnornas beslut var att bilen såldes/skrotades eller att de ekonomiska ramarna inte längre tillät bilkörning. Därmed kan reflektionen göras att män tenderade att fortsätta med bilkörning så länge som de fysiska förutsättningarna fanns, medan kvinnor i större grad lät yttre faktorer avgöra beslutet. Dessa könsskillnader bland äldre förare har observerats också i andra studier, se t.ex. (Siren et al., 2004). Det ringa antalet som påstods upphöra med bilkörning pga. en olycka, skulle kunna ses mot bakgrund av att många slutade pga. hälsoskäl och därmed inte hann utgöra en förhöjd olycksrisk.
Attityder till åldrande och bilkörning och framtidvisioner
Inte oväntat trodde de som körde bil ofta vid enkätens ifyllande att de i större ut- sträckning än övriga troligen skulle köra bil vid en ålder av 80 år. Kvinnor med långa årliga körsträckor hade större betänkligheter mot att utnyttja kollektiva färdsätt än motsvarande grupp av män. Det kan vara ett uttryck för en känsla av otrygghet att färdas med buss, tunnelbana eller tåg vilket kommit fram i andra studier (Alm & Lindberg, 2003).
Svaren på frågan om vilka skäl man såg som troliga att sluta köra bil i hög ålder ligger i linje med tidigare resultat som visar att kvinnor med ”maskulin” kör- historia tenderar att fatta beslut om att sluta köra bil på samma grunder som männen, dvs. på grund av allvarliga hälsoproblem (Siren et al., 2004).
Enkätsvaren visade att mer än var tredje kvinna inte alls menade att det var troligt att man skulle köra bil som 80-åring idag. Större delen av dem som var passiva körkortshavare vid enkätens ifyllande, menade att denna situation skulle bestå på äldre dagar. Här finns sålunda en risk för en sämre individuell mobilitet för kvinnor på äldre dagar jämfört med män.
Kvinnorna tyckte t.ex. i mindre utsträckning än männen att det är bra om de äldre kan fortsätta köra bil så länge som möjligt. Denna åsikt skiljer sig från den som kvinnorna förde fram i fokusgruppsintervjuerna (Sörensen & Hakamies- Blomqvist, 2000).
Att diskutera med äldre om lämpligheten att fortsätta med bilkörning uppfattas ofta som känsligt av både anhöriga och läkare. I en VTI-undersökning om bl.a. hur aktiva allmänläkare var när det gäller äldre och körkort, (Hakamies- Blomqvist, Henriksson, Falkmer, Lundberg & Braekhus, 1998) visade det sig att över 60 % av läkarna medvetet avstått från att ta upp bilkörning med patienten. När så skedde senast, var anledningen i ca 40 % av fallen att läkaren befarade att förtroendet mellan läkare och patient skulle rubbas eller att ämnet var för känsligt
vår enkät hade däremot inga större invändningar mot att en läkare eller anhörig i framtiden tar upp denna typ av fråga till diskussion.
Sammanfattningsvis
Den bild av framtida äldre som resultaten av denna undersökning ger är i huvudsak i linje med de allmänna prognoser som presenterades i introduktionen. Babyboom-generationen kommer att sköta en betydande del av sina personliga mobilitetsbehov medelst privatbil och de förväntar sig ett aktivt liv som bilförare långt upp i åldrarna. Mot bakgrund av de trender som kan observeras i samhället generellt, såsom äldre människors bättre hälsa, m.m., förfaller denna förväntning rätt rationell.
Två fynd förtjänar att lyftas fram speciellt. Det ena är att de blivande äldre i denna åldersgrupp utgör en viktig resurs i transportsystemet i och med skjutshjälp som de levererar till sina äldre medmänniskor som har mobilitetsproblem. Det är inte sannolikt att de skulle sluta med detta då de blir pensionerade i en ålder då de flesta inte har några åldersrelaterade funktionsnedsättningar som nämnvärt skulle påverka deras vardagliga liv. Snarare är det trovärdigt att denna insats ökar i betydelse då de fritt kan förfoga över sin tid. Anekdotisk evidens om skjutshjälp bland äldre bilförare har presenterats tidigare. Det finns även studier med kvalitativ ansats som visar att äldre kvinnor ser detta som en viktig del av sin roll som bilförare. Denna studie är dock den första som kartlägger fenomenet i ett representativt urval. Därmed kan man även inom transportforskningen ta avstånd från det som inom gerontologin kallas för eländesperspektivet, dvs. en tendens att endast se och undersöka äldre människor som ett problem och en börda för samhället. I denna studie framstår de framtida äldre bilförarna tvärtom som en viktig tillgång i transportsystemet.
Det andra fyndet handlar om könsskillnader. Alltefter skillnader i körkorts- innehav minskar mellan män och kvinnor är det lätt att tänka att andra skillnader minskar i samma takt. Denna studie visar att bilkörningen bland fyrtiotalisterna fortfarande är en samhällelig arena där männen dominerar. Kvinnor är mindre sällan hushållets huvudsakliga chaufför och kör mindre än männen. I ett livslopps-perspektiv leder detta till att de når ålderdomen sämre rustade för fortsatt bilkörning, eftersom hög nivå av färdighet, som byggs upp under otaliga timmar av träning, är den bästa bufferten mot åldersrelaterade funktionsnedsättningars effekter på prestationen. Så länge kvinnor marginaliseras som bilförare, samtidigt som det allmänna bilberoendet ökar, byggs i samhället upp ett könsrelaterat mobilitetsproblem för äldre.
6 Referenser
Alm, C. & Lindberg, E: Kollektivtrafik i storstad – undviker människor att resa på grund otrygghet? VTI meddelande 941. Statens väg- och transport- forskningsinstitut. Linköping. 2003.
Arber, S. & Cooper, H: Inequalities in health in later life: The new paradox? Social Science and Medicine. Vol. 48. pp. 61–76. 1999.
Bil Sweden: Bilismen i Sverige 2002. Stockholm. 2002.
Bilindustriföreningen: Bilismen i Sverige 1980. Stockholm. 1980.
Brög, W., Erl, E. & Glorius, B: Introductory report: Germany. Transport and ageing of the population. Round table 112 OECD. Paris. 2000.
Burkhardt, J.E. & McGavock, A.T: Tomorrow's older drivers: Who? How many? What impacts? Transportation Research Record. Vol. 1693. pp. 62–69. 1999.
Cedersund, H-Å: Vem kör, mannen eller kvinnan? VTI notat T86. Statens väg- och trafikinstitut. Linköping. 1990.
Foster, J.J: Data analysis using SPSS for Windows versions 8 to 10: A beginner's guide. SAGE. London. 2001.
Hakamies-Blomqvist, L., Henriksson, P., Falkmer, T., Lundberg, C. & Braekhus, A: Körkortsdiagnostik i allmänläkares dagliga patientarbete med äldre. En jämförelse av svenska och finska allmänläkares aktiviteter, kunskaper och attityder. VTI rapport 431. Statens väg- och transportforsk- ningsinstitut. Linköping. 1998.
Hakamies-Blomqvist, L., Siren, A. & Davidse, R: Older drivers – a review. VTI rapport 497A. Statens väg- och transportforskningsinstitut. Linköping. 2004. Hjorthjol, R. & Sagberg, F: Changes in elderly person's modes of travel.
Transport and ageing of the population. Round table 112 OECD. Paris. 2000. Jette, A.M. & Branch, L.G: A ten-year follow-up of driving patterns among
community-dwelling elderly. Human Factors. No 34. pp. 25–31. 1992.
Krantz, L-G: Rörlighetens mångfald och förändring. Meddelanden från Göteborgs Universitets geografiska institutioner, Serie B, nr 95. Göteborgs Universitet. Göteborg. 1999.
Leveille, S.G., Penninx, B.W.J.H., Melzer, D., Izmirlian, G. & Guralnik, J.M: Sex differences in the prevalence of mobility disability in old age: The dynamics of incidence, recovery, and mortality. Journal of Gerontology: Social Sciences. No 55B. pp. S41–S50. 2000.
OECD: Ageing and transport: Mobility needs and safety issues. Organisation for Economic Co-operation and Development, OECD. Paris. 2001.
Polk, M: Gendered mobility. A study of women's and men's relations to auto- mobility in Sweden. Humanekologiska skrifter 17. Göteborgs universitet. Göteborg. 1998.
Rosenbloom, S: Travel by the elderly. 1990 NPTS Report series. U.S. Depart- ment of Transportation. Washington D.C. 1995.
Rosenbloom, S: Trends in women's travel patterns. Second National Con- ference. Baltimore. 1996.
Rosenbloom, S: Report by the chairperson. Transport and ageing of the popula- tion. Round table 112 OECD. Paris. 2000.
Rosenbloom, S: Mobility, safety, and life after driving. Transed 2001: 9th inter- national conference on mobility and transport for elderly and disabled people,
SCB: Befolkningsframskrivningar.
http://www.scb.se/statistik/be0401/be0401.asp. 2003.
Siren, A. & Hakamies-Blomqvist, L: Private car as the grand equaliser? Demographic factors and mobility in Finnish men and women aged 65+. Transportation Research part F: Traffic Psychology and Behaviour. Vol. 7. No 2. pp. 107–118. 2004.
Siren, A., Hakamies-Blomqvist, L. & Lindeman, M: Driving cessation and health in older women. Journal of Applied Gerontology. Vol. 23. No 1. pp. 58–69. 2004.
Spain, D: Societal trends: the aging baby boom and women's increased independence. Department of Urban and Environmental Planning. University of Virginia. Charlottesville, VA. 1997.
Sörensen, G. & Hakamies-Blomqvist, L: Bilkörning på äldre dar: en kvalitativ studie om att åldras som trafikant. VTI notat 83-2000. Statens väg- och transportforskningsinstitut. Linköping. 2000.
Wilkins, J.W., Stutts, J.C. & Schatz, S.J: Premature reduction and cessation of driving: Preliminary study of women who choose not to drive or to drive infrequently. Transportation Research Record. Vol. 1693. pp. 86–90. 1999.
Bilaga 1 Sid 1 (8)