I föreliggande studie undersöktes upplevelse och effekt av deltagande i Fortsatt föräldraskap efter separation - Föräldrakurs med fokus på barnet. I studiens resultat kunde utläsas att deltagarna överlag var mycket nöjda med kursen i sin helhet och de olika momenten som ingår i kursen. Detta är något som ligger i linje med den tidigare forskning som författarna tagit del av. Siegel et al. (2011) menar att föräldrar generellt tenderar att vara väldigt nöjda med denna typ av föräldrakurs. I jämförelse med de flesta program som författarna tagit del av via tidigare forskning är Fortsatt föräldraskap efter separation ett relativt omfattande koncept. Även i fall forskning inte är helt entydig finns det enligt (Keating et al., 2016) mycket som talar för värdet av att ha ett mer omfattande program för att uppnå önskad effekt på flera områden speciellt när det gäller att lära sig nya färdigheter. För övrigt var
föreliggande studies deltagare nöjda med kursens längd, vissa uttryckte dock en önskan om uppföljning eller fortsättningskurs.
Ett tydligt resultat när det gäller kursens innehåll och upplägg var att deltagarna uppskattade att träffa andra i liknande situation och i denna form dela tankar, känslor och erfarenheter. Ett av målen med kursen var att deltagarna skulle bli stärkta i sin föräldraroll i den specifika situationen som separerad förälder. Vid kursstart framkom att deltagarna i hög utsträckning kände sig ensamma i sin roll som separerad förälder. I studiens intervjudel fick studiens författare en fördjupad bild av att träffa andra i grupp hade haft en stödjande funktion. Detta tycks ha givit möjlighet till omvärdering av tankar om sig själv och sitt föräldraskap. Kursen hade även en normaliserande effekt bland annat genom att deltagarna fick kunskap om vad en separation kan innebära både känslomässigt och praktiskt samt att de kände igen sig i de andras berättelser. Att gruppen kan ha en stödjande och normaliserande funktion bekräftas av Wesseltoft-Rao och Aase (2018) i utvärderingen av den norska modellen. Detta tänker författarna tyder på att det narrativa inslaget i kursen har varit hjälpsamt och fyllt sitt syfte. Att dela sina berättelser tycks ha bidragit till att nya tankar om sig själv och sin situation som separerad förälder har uppstått, samt att nya fylligare och alternativa berättelser kunnat ta plats. Här framkom att deltagandet bidragit till att lämna känslor av skam och dåligt samvete samt att acceptera situationen som den är och i det försöka hantera den på bästa sätt.
tycks vara arbete med familjekarta samt momentet att bli känslomässigt redo. Det verkar finnas ett värde i att få kunskaper om vad en systemförändring kan innebära och i det få en bekräftelse på att detta många gånger är en process där svåra känslor och dilemman kan uppstå i omställningen när parsystemet ska upphöra samtidigt som föräldrasystemet ska kvarstå, om än i en annan form (McGoldrick et al., 2016; Minuchin, 2006). Att via familjekarta (McGoldrick et al., 2008)få syn på vilka händelser och föreställningar man historiskt sett bär med sig gällande separation och föräldraskap verkar ha varit hjälpsamt och klargörande. Författarna anser att detta visar på värdet av det systemiska perspektivet i kursen.
Flera av deltagarna nämnde att de uppskattat övningar och filmer. Författarna tänker att ett viktigt moment i att uppnå förståelse och förändring hos föräldrarna är att göra föräldrarna känslomässigt engagerade i frågorna. I linje med det beskriver såväl Siegel et al. (2011) som Stone et al. (2001) upplevelsebaserade interventioner som mest hjälpsamt i denna typ av program, då det utmanar deltagarnas tankar och känslor. Trots att variationerna mellan föräldrarnas skattningar var stora pekar resultatet på att gruppen som helhet hade en relativt konfliktfylld relation med barnets andra förälder samt att de kände stor stress och otrygghet över kommunikation och samarbetet med denne. När det gällde föräldrarnas uppfattning om sina barns situation utifrån att ha separerade föräldrar visade resultaten på en måttlig oro. I resultatet framkom att just temat kommunikation och konflikthantering med barnets andra förälder var något som var extra hjälpsamt och viktigt. Resultatet i studiens alla tre mätningar (för- och eftermätning, avslutande enkät samt intervjuer) pekade på att deltagarna fått markant ökade kunskaper och verktyg för att på ett bra sätt hantera samarbetet med den andra
föräldern. Detta är ett önskvärt resultat då forskning just visar på att långvariga konflikter mellan föräldrar efter separation innebär stora påfrestningar som kan leda till psykisk ohälsa hos barn (Elrod, 2001; Kelly & Emery, 2003; Stewart, 2000; Johnston et al., 2009; Davidson et al., 2014; Bergman & Rejmer, 2017).Det enda resultatet med marginell negativ effekt handlade om huruvida man tror att man har möjlighet att förändra sitt förhållningssätt för att förbättra samarbetet med den andra föräldern. Något som dock talar emot detta resultat är att fyra av de sex deltagare som intervjuades nämnde att de kommit till insikt om vikten av att reflektera kring sin egen del i konflikten med den andra föräldern. Det negativa resultatet skulle även kunna förstås utifrån att deltagarna redan vid kursstart hade ett högt utgångsvärde gällande tilltro till att man kan förändra sig. Trots att för- och eftermätningen visade på positiv förändring inom flera områden fanns dock några områden som kan tyda på att kursens
innehåll bör ses över då resultatet endast visade på marginell förändring. Här handlade det bland annat om värdet av att kunna se saker och ting ur medförälderns perspektiv och kunna göra avkall på sina egna önskemål till förmån för samförståndslösningar. Detta är en bland flera viktiga faktorer för att minska konflikt och öka konstruktivitet gällande beslut kring gemensamma barn efter separation. Även här kan dock noteras att utgångsvärdena vid kursstart var relativt höga. När det gäller att ge avkall på sina önskemål kring barnet till förmån för samförståndslösningar bör också nämnas att det inte alla gånger är till barnet fördel att kompromissa när det kommer till oro för barn och barns eventuella behov av skydd.
När det gäller föräldrarnas förhållande till sina barn visade resultatet på en tydlig ökning i upplevd säkerhet på hur problem som rör barnet ska lösas samt hur de ska prata med sitt barn om separationen. Det hade även skett en ökning gällande kunskaper kring barns specifika behov vid föräldrars separation. Intervjumaterialet pekar på att det positiva resultatet handlar om att föräldrarna har fått en större förståelse för barnens situation samt verktyg och en ökad medvetenhet om vad man som förälder kan bidra med för att hjälpa sitt barn. Bidragande faktorer till förändring som föräldrarna lyfte fram ärhemuppgifter, filmer och pedagogisk vägledning. Speciellt tydligt var att hemuppgifter i syfte att öppna upp för samtal med barn gällande deras känslor och upplevelser av föräldrarnas separation var hjälpsamt då de fått relationsskapande effekter mellan föräldrarna och deras barn. Den avslutande enkäten visade att föräldrarna i hög grad tror att deras deltagande i kursen kommer barnen tillgodo. Detta är ett mycket önskvärt resultat med tanke på metodens barnfokus och då forskning pekar på att skilsmässa kan utlösa stress och sorg hos barnet (McIntoch, 2003) och att barn till separerade föräldrar förmedlar att de behöver stöd, tid, information och uppmärksamhet av sina föräldrar (BRIS, 2013).
Studien visade på att moment som vilar på kommunikationsteoretisk grund (Watzlawick et al., 2011) är värdefullt och hjälpsamt för kursdeltagarna. Att få ledning i hur man via samtal kan stödja sitt barn tycks har blivit viktigt för att våga ta steget att prata med barnet om det som kan vara svårt. Även hur man på ett icke konfrontativt sätt kan möta barnets andra förälder i svåra samtal uppskattades. Ett av dessa moment handlade om att tydliggöra vad man kommunicerar såväl verbalt som ickeverbalt och medvetandegöra att svåra känslor för sin expartner eller oro över sitt barn kan hindra en klar och konstruktiv dialog. Detta var en del i det som kursen förmedlar om vikten av att bli känslomässigt redo i syfte att möjliggöra ett annat agerande. När det gäller Antonovskys (2005) teori om känslan av sammanhang
(KASAM) verkar kursen ha bidragit till begriplighet i det avseendet att föräldrarna har fått större acceptans och förståelse för sin egen och barnets situation. Föräldrarna upplevde även enligt resultatet att de fått nya resurser i form av kunskap och verktyg som skulle kunna tänkas öka hanterbarheten i situationen som separerad förälder. Slutligen talade flera av föräldrarna om det meningsfulla i att agera annorlunda i svåra och komplicerade situationer som rör barnet och barnets andra förälder. Utifrån detta pekar resultatet på att kursen kan ha ökat känslan av sammanhang hos föräldrarna.
Författarnas uppfattning är att föräldrakursens olika delar har befruktat varandra. Ingen del skulle varit tillräcklig i sig själv, utan helheten har blivit större än delarna var för sig. Denna uppfattning bekräftas i studiens resultat. Enligt Grych (2005) bör ett föräldraprogram
innehålla sådant som bidrar till mindre destruktiva konflikter mellan föräldrar, förebygga att barnet inte hamnar i kläm i föräldrars konflikter samt syfta till att främja relationen mellan barn och föräldrar. Resultaten för denna studie talar för att kursen har haft effekter på dessa tre områden även om detta skulle behöva följas upp i ytterligare mätningar av olika slag för att få ett tydligare och mer tillförlitligt resultat. Siegel et al. (2011) menar att föräldrar generellt tenderar att vara väldigt nöjda med denna typ av föräldrakurs men menar dock att det är problematiskt att utvärderingar ofta är otillräckliga i vad de kan sägas mäta och att det därför sällan finns bevis på måluppfyllelse. Man kan ställa sig frågan vad som är möjligt att mäta och hur man skall värdera föräldrars rapporterade nöjdhet.
Flera tankar har väckts under studien. I likhet med diskussioner som finns i studierna kring det norska (Wesseltoft-Rao & Aase, 2018) och engelska programmen (Trinder et al., 2011) ställer även studiens författare frågan om man ska anpassa kursdeltagarnas sammansättning och kursens innehåll efter föräldrars olika behov och situationer. Här skulle det kunna handla om att dela upp grupperna utifrån ålder på barnen, eller utifrån konfliktnivån mellan
föräldrarna. Det skulle dock kunna innebära att man missar den fördelen som finns med att lära av andras perspektiv och erfarenheter. Det faktum att kursen erbjuds i könsblandade grupper i syfte att öka perspektiven tycks ha varit en god intention då föräldrarna har uppskattat det och då det efterfrågats i gruppen med enbart kvinnliga deltagare. Precis som Keating et al. (2016) funderar författarna på om det faktum att ha både män och kvinnor i samma grupp bidrar till att minska föräldrars konflikter genom att öka föräldrars perspektiv. Författarna anser att det är eftersträvansvärt att motivera fler män att delta i kursen.
En erfarenhet från kursverksamheten och resultatet är att det är viktigt att kursledare värnar om att fördela talutrymmet mellan deltagarna. Detta kan vara en utmaning då deltagare har olika sätt att ta plats i en grupp. Vissa kursdeltagare var av uppfattningen att kursen borde vara obligatorisk eller att nyseparerade föräldrapar borde erbjudas kursen tillsammans i nära anslutning till separationen. Författarna kan se värdet av en obligatorisk kurs även ifall ett observandum skulle kunna vara att ett tvingande koncept skulle kunna få konsekvenser i minskad motivation och ett obehag av att inte själv få bestämma. Författarna menar att om kursen erbjuds i tidigt skede efter separation skulle det kunna öka föräldrars möjlighet att vara ett bra stöd för sina barn och minska risken för att föräldrar fastnar i destruktiva konflikter. Dessa tankar kan kopplas till det engelska programmet SPIP där man kommit fram till att insatsen bör komma så tidigt som möjligt i separationsprocessen och att insatsen även bör erbjudas som frivilligt koncept parallellt med det obligatoriska erbjudandet innan en vårdnadstvist (Trinder et al., 2011). Författarna tänker att det för såväl föräldrar som barn skulle vara värdefull om båda föräldrar går kursen och får samma information och verktyg inte minst när det gäller konflikthantering. Ytterligare en tanke som författarna har är att denna typ av föräldrakurs skulle kunna erbjudas alla de föräldrar som söker samarbetssamtal, antingen som en inledning eller ett komplement.
Metoddiskussion
Med anledning av att studiens författare är utformare, utförare och utvärderare av metoden så förelåg risk för forskningsbias, det vill säga snedvridning av forskningsresultatet till följd av författarnas förförståelse eller eventuella önskemål och hypoteser gällande resultatet. Trots denna risk valde författarna att genomföra studien då den är ett led i att utveckla metoden. Studiens givna villkor föranledde en ständigt pågående diskussion och krävde ett konsekvent kritiskt tänkande. Forskningsbias diskuterades med handledare och det framkom då att en transparent och utförlig metod- och resultatdel kan motverka biasen till viss del. Författarnas yrkesbakgrund som familjerådgivare och utförare av samarbetssamtal med föräldrar som separerat kan ha påverkat studiens utförande. Erfarenheterna är en tillgång när det gäller förståelse för vad denna målgrupp brottas med. En risk är dock att den förförståelse som författarna har kring vad som kan vara hjälpsamt för målgruppen skulle kunna innebära att författarna i sin roll som utvärderare av metoden påverkade att resultatet analyserades och tolkades på ett för metoden positivt sätt. För att öka trovärdighet och tillförlitlighet av studien delegerade studiens författare intervjuandet till en kollega samt ombad henne även att läsa igenom och att kommentera såväl resultat som analys av materialet. Det fanns en noggrannhet
vid databearbetningen samt en strävan att uppnå transparens i resultatredovisningen för att läsaren ska kunna dra egna slutsatser. För att ytterligare minska risken för författarnas egna tolkningar redovisades delar av intervjuresultatet i form av citat.
Metoden som var föremål för utvärdering är manualbaserad. Sundell (2008) menar att för att en metod ska kunna bli evidensbaserad krävs ett stort mått av programtrohet då det möjliggör jämförelser och effektstudier. Kursledarna strävade efter att uppnå en stor programtrohet i de två föräldrakurserna som varit föremål för studien. Det finns dock en medvetenhet om att en kursomgång aldrig blir helt lik en annan då deltagarna med sina frågor, diskussioner och reflektioner till viss del formar innehållet. När det gäller design av frågor i såväl avslutande enkät som för- och eftermätning formades två egna mätinstrument, vilket innebär både för- och nackdelar. Fördelen är att vi mäter det vi vill mäta vilket stärker studiens validitet och det bekräftas i att studiens frågeställningar och syfte upplevs ha besvarats. Nackdelen är att väl beprövade mätinstrument skulle ha möjliggjort jämförelser med andra studier och
populationer. När det gäller den aktuella studiens mätinstrument är vår tolkning att frågorna upplevts som tydliga och lätta att förstå. Denna tolkning görs då alla deltagare fyllde i samtliga frågor och gjorde inte heller justeringar i texten eller frågade kursledarna om förtydligande vid ifyllandet. Vidare kan man fundera på i vilken mån intervjuguidens mer riktade frågor kring behållning och upplevelse av föräldrakursen har bidrog till att
informanterna kände sig styrda mot att ge positiva exempel. Endast två frågor i intervjuguiden berörde huruvida det fanns något som de saknade eller ville ändra på.
Då studien var begränsad i sin omfattning och inte omfattar någon kontrollgrupp är det inte möjligt att uttala sig om kausala samband eller att prata om resultatet som överförbart i andra kontexter. Ett observandum är att det var en homogen grupp då de flesta deltagarna i studien var kvinnor med akademisk utbildning och kan därför som grupp inte anses vara
representativt för alla separerade föräldrar. Det bör också nämnas att kursen inte
marknadsförts nämnvärt då den är i ett utvecklingsskede. En fråga man kan ställa sig gällande urvalet är huruvida de som sökt till kursen omfattar de som är resursstarka och själva har sökt upp information om kursen, vilket kan ha påverkat resultatet. Författarna tänker dock att resultatet kan ses som en indikation på informanternas uppfattning och upplevelse av att delta i den undersökta kursverksamhet utifrån deras kontextuella villkor, vilket också var studiens syfte.
Slutsatser
En separation är en systemförändring som många gånger kan leda till konflikter och
dilemman för både barn och föräldrar. Ett riktat stöd till denna målgrupp är efterfrågat både av föräldrar och professionella. Trots att det i föreliggande studie finns mer att önska när det gäller effektmätning på såväl kort som lång sikt menar författarna till studien att det
kvantitativa och kvalitativa resultatet tyder på att positiva förändringar skett utifrån deltagande i föräldrakursen. Studien visar att föräldrarna har fått en ökad kunskap och
medvetenhet kring barnets situation i det specifika att ha separerade föräldrar. De har även fått redskap och ledning i att samtala och relatera till sina barn, vilket flera föräldrar rapporterade har lett till en förbättrad relation till sina barn. Resultatet visar även att flertalet deltagare har fått ökad medvetenhet och beredskap kring hur de kan möta barnets andra förälder på ett icke konfrontativt sätt. Huruvida detta i förlängningen lett till reella förändringar är svårt att utifrån resultatet uttala sig kring. Med detta sagt anser vi att studiens syfte och frågeställningar är besvarade. Fortsatt föräldraskap efter separation - Föräldrakurs med fokus på barnet har varit till nytta för de deltagare som ingick i studien. Resultatet visar på att deltagarna är mycket nöjda med kursens form och upplägg. Enligt författarna tyder resultatet på att modellen fyller sitt syfte för målgruppen och kan ha en viktig plats bland de insatser som socialtjänsten erbjuder föräldrar efter separation. Då studiens resultat omfattade ett begränsat antal deltagare rekommenderas dock fortsatt utvärdering.
Förslag till fortsatt forskning
Författarna har under studiens gång sett flera områden som skulle vara av intresse vid fortsatt forskning, här följer några:
• Att fortsätta utvärdera kursen i sin nuvarande form för att få ett större material som även följs upp efter ett respektive två år efter avslutat program.
• Att utvärderingen kompletteras med intervjuer av deltagarnas barn kring huruvida de upplever någon förändring hos föräldrarna när det gått kursen. Barns deltagande i studier medför dock noggranna etiska överväganden.
• Att utvärdera kursen på en mer varierad föräldragrupp när det gäller såväl kön, etnicitet och socioekonomisk situation.
• Att utvärdera kursen när ett metodmaterial till deltagarna utformats. Skulle ett metodmaterial öka och fördjupa föräldrarnas behållning av innehållet i kursen?
REFERENSER
Amato, P. A. (2000). The consequences of divorce for adults and children. Journal of Marriage and the Family, 62, 1269-1287.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur.
Bateson, G., Jackson, D., Haley, J., & Weakland, J. (1956) Toward a theory of Schizophrenia. Veterans Administration Hospital, Palo Alto, California; and Stanford University. Behavioral Science, 1(4): 251-254.
Becher, E. H., Mcguire, J., McCann, E. M., Powell, S., Cronin, S. E., & Deenanath, V. (2018). Extension-Based Divorce Education: A Quasi Experimental Design Study of the Parents Forever Program. Journal of Divorce & Remarriage, 59: 8, 633-652. Routledge Taylor & Francis group.
Bergman, A-S., & Rejmer, A. (2017). “Det är klart att barnen blir lidande”: om barns mående när föräldrar är i vårdnadstvist. Socialmedicinsk tidskrift, Vol. 94, Nr. 4, 437-446.
Berntson, E., Bernhard-Oettel, C., Hellgren, J., Näswall, K., & Sverke, M. (2016). Enkätmetodik. Stockholm: Natur & Kultur.
von Bertalanffy, L. (1968). General system theory. New York: George Braziller.
BRIS (2013). Lyssna på mig – Barnets upplevelse av skilsmässa och föräldrars konflikter. Västerås: Edita.
Brotherson, S. E., White, J., & Masich, C. (2010). An Assessment to the Perceived Value of a Brief Divorce Education Program. Journal of Divorce & Remarriage, 51:8 465-490.
Cafcass (2016). Separated Parents Information Programme. London: Cafcass. Chalmers, A. F. (2003). Vad är vetenskap egentligen? Riga: Bokförlag Nya Doxa. Dalen, M. (2015). Intervju som metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Davidson, R. D., O’Hara, K. L., & Beck, C. J. (2014). Psychological and biological processes in children associated with high conflict parental divorce. Juvenile and Family Court Journal, 65, 1, 29–44.
Elrod, L. D. (2001). Reforming the system to protect children in high conflict custody cases. William Mitchell Law Review, 28, 2, 495–551.
Grych, J. H. (2005). Interparental conflict as a risk factor for child maladjustment:
Implications for the Development of Prevention Programs. Family Court Review, Vol 43 No.