Linköpings universitet | Institutionen för klinisk och experimentell medicin | CSAN Examensarbete 15 hp| Psykoterapeutprogrammet med inriktning familjeterapi Vårterminen 2019
Fortsatt föräldraskap efter separation
Föräldrakurs med fokus på barnet
En utvärdering av föräldrars upplevelse av kursen
Marika Ekroth
Liselotte Mässing
SAMMANFATTNING
I föreliggande studie undersöktes om Fortsatt föräldraskap efter separation - Föräldrakurs med fokus på barnet är till nytta för deltagarna i deras föräldraskap och i så fall på vilket sätt. I studien användes en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder i form av för- och eftermätning, avslutande enkät samt sex djupintervjuer. Undersökningsgruppen bestod av 14 deltagare, 12 kvinnor och 2 män, från två genomförda grupper. Det huvudsakliga resultatet visade att kursen varit till nytta för deltagarna och att de varit nöjda med kursens form och upplägg. Positiva effekter gick att utläsa gällande relationen mellan deltagarna och deras barn samt att de fått ökad kunskap och verktyg för hur de på bra sätt kan samarbeta med barnets andra förälder. Trots att det i föreliggande studie fanns mer att önska när det gäller
effektmätning på såväl kort som lång sikt menar författarna att resultatet tyder på att positiva förändringar skett utifrån deltagande i föräldrakursen.
Continued Parenting After Separation
A parental program with focus on the child An evaluation of parents experience of the program
ABSTRACT
The present study investigated whether or not the program Continued Parenting After
Separation – A parental program with a focus on the child is beneficial for the participants in their parenting and if so, in what way. The study used a combination of quantitative and qualitative methods in the form of pre- and post-measurement, concluding questionnaire and six in-depth interviews. The reference group consisted of 14 participants, 12 women and 2 men, from two completed programs. The main result showed that the program has been of benefit to the participants and that they have been satisfied with the form and structure of the program. Positive effects could be seen when it came to the relationship with their children. They also reported that they gained increased knowledge and tools for how to cooperate well with the child's other parent. Although greater measurements of the short and long term outcome was desired, the authors conclude that result suggest that positive effect has been achieved through taking part in the program.
Keywords: parental program; parenting support; divorce; separation; children
Innehållsförteckning
BAKGRUND ... 1 Beskrivning av kursverksamheten ... 3 TIDIGARE FORSKNING ... 5 Internationell forskning ... 5 Sverige... 9 TEORI ... 9Separation och den förändrade familjen ur ett systemiskt perspektiv ... 9
Kommunikationsteorin ... 11
Narrativ teori ... 11
Känsla av sammanhang (KASAM) i situationen som separerad förälder 11 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 12
METOD ... 12
Design ... 12
Framtagande av frågor till för- och eftermätning ... 12
Framtagande av frågor till enkät vid avslut ... 13
Framtagande av frågor till intervjuguide ... 13
Undersökningsgrupp ... 13
Genomförande ... 16
För- och eftermätning samt avslutande enkätundersökning ... 16
Intervjuundersökning ... 16
Etiska överväganden ... 17
RESULTAT... 18
Resultat av för- och eftermätning ... 18
Resultat av enkät vid avslut ... 20
Resultat av sex intervjuer ... 23
Upplevelsen av att träffas i grupp ... 23
Tankar om kursens innehåll och upplägg ... 24
Barnperspektivet ... 25
Konflikt och samarbete med barnets andra förälder ... 27
Det egna föräldraskapet ... 28
Informanternas tips på metodutveckling ... 29
DISKUSSION ... 30
Metoddiskussion ... 34
Slutsatser ... 36
Förslag till fortsatt forskning... 36
REFERENSER ... 37
BILAGOR ... 41
För- och eftermätningsfrågor Bilaga 1 ... 41
Enkät vid avslut Bilaga 2 ... 46
Intervjuguide Bilaga 3 ... 49
BAKGRUND
På Familjerådgivningen Stockholms Stad möter vi bland annat par som är i begrepp att separera och föräldrapar som önskar samarbetssamtal i syfte att finna samförståndslösningar kring gemensamma barn efter separation. Skilsmässor och separationer mellan föräldrar är relativt vanliga i Sverige. Under år 2017 var ca 60 000 barn med om att deras föräldrar separerade. Idag lever var fjärde barn med skilda föräldrar (SCB, 2017). Enligt Amato (2000) kan en separation innebära hög stressnivå, depression och svårigheter med att kommunicera. Utifrån våra erfarenheter som familjerådgivare och barngruppsledare för barn efter föräldrars separation, tänker vi att en separation ofta är en stor livsomställning för föräldrar och deras barn.
V
i har upplevt att många föräldrar känner sig ensamma i situationen och att de har många frågor kring sitt föräldraskap, kontakten med den andre föräldern samt barnets behov. Vi anser att föräldrar många gånger behöver stöd för att de ska kunna ha fokus på sitt barns mående och kunna vara den förälder som de vill vara. Att skiljas innebär ofta en kris med svåra och starka känslor. Ilska, rädsla, sorg och förtvivlan kan göra att man som förälder tappar barnperspektivet. Det är inte ovanligt att man av olika skäl känner vanmakt eller hamnar i en kamp med barnets andra förälder. En kamp som är präglad av destruktiva kommunikationsmönster som kan vara svåra att ta sig ur. För många är det även svårt att skilja ut den avslutade parrelationen från föräldrarollen då allt är ett känslomässigt kaos, vilket kan försvåra samarbetet kring barnet. Med det sagt är det inte svårt att förstå att även barn påverkas vid föräldrars separation.Rädda Barnen har i flera år arbetet med barn och föräldrar i familjerättsliga konflikter bland annat i projektet Ett fredat rum. Enligt Sanzén (2017) visar erfarenheter från projektet att föräldrar vill hjälpa sina barn att må bra men ett dilemma kan vara att föräldrar kan fastna i sitt perspektiv och har föreställningen att det är den andra föräldern som måste ändra sig för att det ska bli bra. Sanzén (a.a.) menar att föräldrar känslomässigt måste förstå hur barnet har det och att det är de som föräldrar som kan påverka barnets situation (a.a.). Det är vanligt att barn inte önskar att föräldrar ska separera och att separationen utlöser stress och sorg hos barn (McIntosh, 2003). Enligt Amato (2000) är skilsmässa något som både barn och föräldrar kan anpassa sig till efter en tillfällig kris. I en studie av Ängarne-Lindeberg och Wadsby (2012) framkommer att barn och ungdomar som har skilda föräldrar, i högre utsträckning finns representerade i barn- och ungdomspsykiatrin än de som inte har skilda föräldrar. Erfarenheter av föräldrars skilsmässa är dock ingen indikator för behov av psykiatrisk eller somatisk vård i
vuxenlivet än för befolkningen i stort (a.a.). Det är dock viktigt att skilja på olika typer av skilsmässor och dess effekter på barn. Internationell forskning visar på att djupa och långvariga föräldrakonflikter innebär stora påfrestningar för barn och kan leda till att barn utvecklar psykisk ohälsa i form av skol- och beteendeproblem samt svårigheter att hantera stress (Elrod 2001; Kelly & Emery 2003; Stewart 2000; Johnston et al. 2009; & Davidson et al. 2014). Detta bekräftas även i en svensk studie kring barns mående vid vårdnadstvister. Ann-Sofie Bergman och Annika Rejmer (2017) har i en empirisk studie baserad på akter från tingsrätten och kvalitativa intervjuer av föräldrar kommit fram till att det finns ett samband mellan barns mående och hur föräldrar själva mår, föräldrars förmåga till omsorg samt om föräldrar har varaktiga konflikter efter separationen. Barn utvecklar främst internaliserade men även externaliserade och somatiska symtom när det förekommer svåra konflikter mellan föräldrar. Studien visar vidare att barn kan reagera genom regression och försenad utveckling (a.a.). I rapporten ”Lyssna på mig” som BRIS, Barnens rätt i samhället, gav ut 2013, har en sammanställning gjorts av de inlägg som kommit in till BRIS via mail och chatt gällande ämnet skilsmässa. Här framkommer att många barn påverkas negativt av separationer och behöver stöd, tid och uppmärksamhet för att ta sig igenom det som är svårt. Barn upplever att konflikter mellan föräldrarna är det som är värst med separationen. Rapporten visar på att barn önskar att de förstod skilsmässan bättre, att föräldrar skall lyssna på dem och fråga hur de har det samt att få dela sina tankar och upplevelser med andra för att känna sig mindre ensamma (BRIS, 2013). Enligt slutrapporten Samverkansteam - stöd till barn och föräldrar i samband med separation (Stiftelsen Allmänna Barnhuset, 2018) ger föräldrar uttryck för att känna osäkerhet kring hur de skall reagera och agerar på barnets känslouttryck och beteende i syfte att hjälpa barnet. Flertalet föräldrar i rapporten önskar en plats där de kan få stöd i att samtala med sina barn, få träffa andra föräldrar i liknande situation, både för att känna sig mindre ensam men också för att få reflektera hur andra löser situationer. Många av de professionella menar att insatser för familjer i konflikt efter separation måste förbättras. I rapporten framgår också att det fanns ett behov av utöka omfattningen av olika typer av föräldrautbildningar i ämnet (a.a.).
Personal på familjerådgivningen har under lång tid sett behovet av att utöka utbudet av insatser för föräldrar och barn efter separation. Samarbetssamtal är ett viktigt verktyg för målgruppen men det har sina begränsningar. Ibland kan det vara svårt att få med sig sin expartner trots att behovet är stort och det kan även vara svårt och ibland olämpligt att sitta i samma rum som sin expartner på grund av hög konfliktnivå. Att rikta blicken på det egna
föräldraskapet på ett konstruktivt sätt när expartnern sitter med är ytterligare ett dilemma där formen för samarbetssamtal inte alltid räcker till. Som komplement till samarbetssamtal har verksamheten därför via projektmedel utvecklat en modell för föräldrakurs efter separation med fokus på barnets situation.
Strukturerade föräldrastödsprogram har under de senaste decennierna blivit vanliga i Sverige och andra länder (Socialstyrelsen, 2015). Att utveckla föräldraskapsstöd av olika slag går i linje med den nationella strategin för stärkt föräldraskapsstöd som regeringen beslutat om 2018. Enligt Socialdepartementet (2018) är relationen mellan barn och förälder samt föräldraförmågan viktig för att främja barnets hälsa och utveckling.Socialdepartementets definition av föräldraskapsstöd lyder enligt följande:
Föräldraskapsstöd är insatser, aktiviteter och verksamheter riktade till föräldrar som stärker föräldraförmågan och relationen mellan förälder och barn. Det kan handla om att ge föräldrar kunskap om barns rättigheter, hälsa och utveckling, att stärka föräldrars relation till varandra och deras sociala nätverk.
(Socialdepartementet, 2018, sid 14). I aktuell studie undersöks hur stor nytta det är att delta i det utarbetade föräldraskapsstödet Fortsatt föräldraskap efter separation - Föräldrakurs med fokus på barnet. Är modellen så pass givande och effektiv att den skall erbjudas i nuvarande form och även spridas? Fyller den sitt syfte eller finns det förändringar som bör göras?
Beskrivning av kursverksamheten
Fortsatt Föräldraskap efter separation - Föräldrakurs med fokus på barnet är utvecklat på Familjerådgivningen Stockholms Stad av Marika Ekroth och Liselotte Mässing med
projektmedel från Stockholms Stad (lokala utvecklingsprojekt samt Uppdrag Psykisk Hälsa). Inspiration till kursens innehåll har bland annat hämtats från föräldraprogrammen Separated Parents Information Program (SPIP) i Storbritannien (Cafcass, 2016) och Fortsatt foreldre i Norge (Hansen Hels kog & Tafjord Laerum, 2007). Kursen innehåller inslag av Nonviolent Communication (Rosenberg, 2017) och arbete med familjekarta (McGoldrick, Gerson & Petry, 2008) och familjerekonstruktion (Satir, Banemen, Gerber & Gomori, 1991). Modellen bygger även på inhämtat material från målgruppen, barngrupper efter föräldrars separation samt pilotgrupper av Fortsatt föräldraskap efter separation. Kursen är tänkt som ett riktat föräldrastöd för föräldrar efter separation där deltagarna tillsammans med andra i liknande situation skall få en ökad förståelse för sin egen och sitt barns situation. Alla föräldrar efter
separation är välkomna. Kursen är också tänkt att fungera som ett komplement till
samarbetssamtal. Viktiga mål med föräldraskapsstödet är att stärka relationen mellan föräldrar och barn samt ge föräldrar kunskap och alternativa förhållningssätt i samarbetet med den andra föräldern. Ett övergripande mål är att deltagarna skall bli stärkta i sin föräldraroll samt att förebygga psykisk ohälsa hos föräldrar och barn på kort och lång sikt.
Kursen följer en manual som under studiens genomförande ännu ej var publicerad. Manualen utgår från fasta teman och innehåller information, psykoedukation, övningar, strategier för konstruktiv kommunikation och filmer för att åskådliggöra barns perspektiv eller illustrera konflikter mellan föräldrar. Kursen bygger även på deltagarnas delande av egna erfarenheter och diskussioner mellan varandra. Det finns även inslag av att forma träffarna efter
deltagarnas specifika önskemål. Den omfattar 15 timmar förlagt vid sex tillfällen mellan 16:00 och 18:30. Kursen har åtta till tio deltagarplatser. Man går som enskild förälder. Om barnets båda föräldrar vill delta erbjuds plats vid olika kursomgångar. Könsblandade grupper eftersträvas. Varje tillfälle innehålleren paus för fika och i slutet av varje kurstillfälle får deltagarna en hemuppgift. Kursträffarna inleds med en repetition av föregående träff och en genomgång av hemuppgifterna. Träffarna innehåller följande moment:
___________________________________________________________________ Träff 1: Familjen och dess förändringar - Att vara förälder efter separation
___________________________________________________________________ • Varför är jag här?
• Önskningar och förväntningar
• Allmän information, statistik och juridik kring barn, familj och separation
• Vad har förändrats i mitt föräldraskap i och med separationen: fördelar/svårigheter __________________________________________________________________________ Träff 2: Att se barnets livssituation - Barns behov och reaktioner
__________________________________________________________________________ • Genomgång av hemuppgift
• Barns livssituation: Film • Barns känslor och reaktioner
___________________________________________________________________ Träff 3: Barns behov - Att samtala med barn
___________________________________________________________________ • Genomgång av hemuppgift
• Att samtala med sitt barn efter separation
___________________________________________________________________ Träff 4: Konflikt och samarbete del 1 - Barn som hamnar i kläm
___________________________________________________________________ • Genomgång av hemuppgift
• Konflikter: kännetecken, konfliktnivåer, reflektionsuppgift • Barn som hamnar i kläm: film, analys och diskussion • Vanliga konfliktområden mellan föräldrar efter separation
______________________________________________________________ Träff 5: Konflikt och samarbete del 2 - Icke-konfronterande kommunikation ___________________________________________________________________
• Genomgång av hemuppgift • Att ha svåra samtal • Den tredelade hjärnan
• Sju verktyg för att främja konstruktiv kommunikation
_________________________________________________________________ Träff 6: Det egna föräldraskapet - Vem är jag och vem vill jag vara?
___________________________________________________________________ • Genomgång av hemuppgift
• Mitt föräldraskap i situationen som separerad förälder: faktorer som påverkar • Arbete med familjekarta
• Hur tillfreds är jag med min roll som separerad förälder? Övning • Information om annat stöd
• Utvärdering
TIDIGARE FORSKNING
Följande sammanställning av tidigare forskning gör inte anspråk på att vara heltäckande inom området.
Internationell forskning
I processen att ta fram tidigare forskning konstaterades att USA ligger i framkant när det gäller att erbjuda föräldraprogram efter separation. I vissa stater i USA är
föräldraprogrammen obligatoriska vid domstolstvister som rör gemensamma barn. Många av dessa program är korta, endast ett par timmar. Grych (2005) har i en artikelsammanställning kommit fram till att förebyggande program för föräldrar efter separation är mest verksamma för barns välmående och deras förmåga att anpassa sig till separationen om programmen bidrar till mindre destruktiva konflikter mellan föräldrar, förebygger att barnet inte hamnar i kläm i föräldrars konflikter, samt syftar till att främja relationen mellan barn och förälder. I en metaanalys av 14 föräldraprogram visar Sigal, Sandler, Wolchik och Bravers (2011) på att programmens innehåll svarar upp mot det som både föräldrar och domstolar tycker behövs. Trots att programutvärderingar pekar på att föräldrar generellt är väldigt nöjda menar de att
det är problematiskt att det sällan finns några bevis på att programmets mål uppfylls. De menar dock att detta inte nödvändigtvis talar för att programmen inte är verksamma utan snarare att de utvärderats på ett sätt som inte är tillräckligt tillförlitligt.
I Brotherson, White och Masich´s (2010) utvärdering av programmet ”Parents Forever” ingick 342 föräldrar och 32 professionella som efter avslutad 4 timmars kurs fyllde i en enkät som visade på hög nöjdhet och signifikant förbättring i kunskapsnivå. En utvärdering av samma program som var randomiserad gjordes senare av Becher, McGuire, McCann, Powell, Cronin och Deenanth (2018). Programmet hade här utökats till 8 timmar och resultatet visade bland annat på positiva effekter på föräldraskapet, livskvalitén och problem kopplade till barnet om man jämförde med den grupp som inte fått någon insats. Det gick däremot inte att urskilja någon skillnad mellan grupperna gällande minskad konfliktnivån med den andre föräldern. Becher et al. (a.a.) hänvisar i sin artikel till att det finns andra studier som har fått bra resultat när det gäller att få till bättre samarbete mellan föräldrarna och hänvisar utifrån dessa att de bedömer att programmet bör vara minst 12 timmar långt för att få effekt på konfliktnivån mellan föräldrarna. Något som bekräftar detta är flera mer omfattande
föräldraprogram som utvärderats, till exempel ”No kids in the middle”, ”Egokitzen”, ”Parents Plus”, ”Family Transition Triple P” som visar på goda resultat när det gäller såväl minskad konflikt mellan föräldrar och ökning av barns välmående (van Lawick & Visser, 2015; Stallman & Sanders, 2014; Keating, Sharry, Murphy, Rooney & Carr, 2016;
Martinez-Pampliega, Aguado, Corral, Cormenzana, Merion & Iriarte, 2015). En studie som delvis pekar åt ett annat håll är programmet ”Focus on Kids” som omfattar endast 2,5 timmar. I studien gjordes en uppföljningsmätning efter 4- 10 månader med 149 föräldrar. Resultatet pekade på att föräldrarna upplevde att konfliktnivån med den andre föräldern hade minskat. De goda resultaten som studiens första mätning visade direkt efter kursen hade dock sjunkit (Schramm & Calix, 2011). En studie som inte helt ligger i linje med en del av ovan nämnda forskning är Keating et al. (2016) som i sin studie konstaterar att i tre av de fem korta programmen
förbättrades nivån på föräldrakonflikten men däremot hade de ingen effekt på relationen mellan förälder och barn eller förbättring när det gäller föräldrakompetens och barns anpassning. Dessa effekter uppfylldes dock i sex av sju av de längre programmen, vilket enligt Keating et al. (2016) pekar på värdet av att programmet är lite mer omfattande och sträcker sig över några veckor för att uppnå önskad effekt.
Sigal et al. (2011) menar att bland de interventioner som är mest hjälpsamma är de som på ett positivt sätt lär ut föräldrafärdigheter genom rollspel, modellinlärning och feedback. Detta är något som bekräftas i Stone, Clark och McKenrys (2001) studie av det kortare programmet PEACE där föräldrar i intervjuer 4-6 år efter genomfört program uppger att de haft god nytta av kursen och att det som varit mest hjälpsamt och det som deltagarna hade klarast minne av var rollspelen och att se filmer som gjorde dem medvetna om barns perspektiv och höja deras empati för barnen. De menade att programmet bidrog till ökad medvetenhet om hur barn påverkas av skilsmässa. Föräldrarna uttryckte även att de blev mer medvetna om att de behövde ändra sitt beteende. Forskarna menar att resultatet pekar på vikten av att
interventionerna utmanar deltagarnas tankar och känslor. Ytterligare något som flera nämnde som hjälpsamt var den handbok som de fick. Trots att det korta programmet PEACE verkar ha effekt på lång sikt framkom att flertalet hade önskat ett längre program (Stone, Clark & McKenry, 2001). Utifrån sin studie ställer sig Keating et al. (2016) frågan om det faktum att ha med både kvinnor och män i samma grupp har en positiv påverkan i att få flera perspektiv och på det sättet minska föräldrars konflikter. Detta är enligt dem en hypotes som borde undersökas närmare.
Föräldrakursen som är föremål för aktuell studie är bland annat inspirerad av Fortsatt
Foreldre i Norge samt Separated Parents Information Program (SPIP) i England. Nedan följer de utvärderingar som vi har hittat av programmen. I England introducerades SPIP år 2006. SPIP är ett gruppbaserat program på fyra timmar som båda parter behöver gå innan de går vidare i en juridisk process kring gemensamma barn. En utvärdering av programmet
bestående av en kvantitativ och en kvalitativ del i syfte att undersöka effekt av innehåll och kostnad utfördes 2011. Utvärderingen pekar på att programmet upplevs som givande men fungerar inte för alla. Föräldrar rapporterar att de till följd av programmet blivit mer engagerade och att de förstått huvudbudskapet att fokusera på barnet och att aktivt söka lösningar till konflikter inklusive att anstränga sig för att kommunicera med sin före detta partner. De föräldrar som inte rapporterat positiv effekt hänvisar till att de tycker att programmet var mindre relevant för deras personliga situation. Relationen med den andra föräldern var hopplös och kommunikationen hade redan upphört. För både de som fått ut något av programmet och de som inte fått det visar utvärderingen att förändringarna är beroende av vad individerna väljer att ta med sig från kursen. De kvantitativa mätningarna visar på ökad kontakt mellan barn och den förälder som barnet inte stadigvarande bor hos. Det finns inga resultat av inhämtat data som visar på effekt av kvalitén på relationen mellan
föräldrarna trots att kursen fokuserar på detta. Föräldrar som deltar i SPIP hamnar jämfört med kontrollgrupp i samma utsträckning i domstolsförhandling. Resultatet pekar på att ju tidigare i processen som föräldrar deltar i kursen desto bättre. De totala samhälleliga
kostnaderna för de som går programmet är jämförbar med kontrollgruppen vilket tyder på att det är kostnadseffektivt då många rapporterar att det medfört positiva resultat för relationerna. Föräldrarna var generellt positiva till kursen även bland de där ingen förändring skett. Det finns heller inga bevis för försämrande effekter. Den begränsade effekten kan bero på att programmet kan komma sent i processen då relationen mellan föräldrar hamnat i
beteendemönster av fientlighet och misstro som är svåra att ändra. Även det faktum att programmet är kort, att innehållet är för allmänt hållet samt att inga element av att utveckla färdigheter i relation till den andra föräldern kan vara faktorer som bidragit till begränsad effekt. Utifrån utvärderingens resultat rekommenderas att programmet erbjuds i ett tidigt stadium och även som frivilligt alternativ utöver den obligatoriska funktionen som nu finns vid initierad vårdnadstvist. Målsättningen borde vara mer målinriktad och fokusera på specifika utmaningar som separerade föräldrar har och på att utveckla föräldrars färdigheter snarare än det nu mer allmänt hållna programmet. Utöver det basala programmet bedömdes att det finns behov av flera varianter för att tillgodose olika behov, till exempel där
konflikterna är djupa och där det förekommer våld (Trinder, Bryson, Coleman, Houlston, Purdon, Reibstein, & Smith, 2011).
När det gäller den norska kursen Fortsatt foreldre gjordes 2018 en utvärdering av kursens spridning och kursledarnas upplevelser av nyttan med modellen (Wesseltoft-Rao & Aase, 2018). Fortsatt foreldre är en gruppbaserad föräldrakurs efter skilsmässa. Kursen omfattar 8 timmar och berör olika teman. Rapporten visar på att Fortsatt foreldre är spritt i hela Norge. Den enkätundersökning som bygger på 51 svar från kursledare visar att man tycker att kursens omfattning är tillräcklig och att temana, upplägget och innehållet motsvarar föräldrarnas behov. Kursledarna menar att kursen är till nytta för deltagarna genom att de hjälper föräldrarna till självreflektion och att kunna ta både sitt barns och ex-partnerns
perspektiv. Man nämner också att gruppen har en stödjande och normaliserande funktion. Det framkommer också att nyttan med kursen hänger samman med hur väl kursledaren lyckas förmedla innehållet och hur pass hög motivation föräldrarna har. Det framkommer att kursledarna anpassar materialet efter föräldrarnas behov, intressen och motivation. Rapportens författare menar dock att det kan behövas en medveten standardisering av kursinnehållet för att inte flera varianter av kursen skall utvecklas. De anser att det är att
föredra att dela in grupperna utifrån föräldrars olika behov. En slutsats av rapporten är att det finns behov av utvärdering kring vilken effekt kursen kan ha på samspel mellan föräldrar och barns upplevelse av konflikt och samspel (a.a.).
Sverige
När det gäller tidigare forskning och utvärderingar av föräldrakurser efter separation med ett barnfokus är det mycket begränsat utifrån en svensk kontext. Den modell som vi har hittat är BiFF – Barn i Föräldrars Fokus, som är framtaget 2007 av Rädda barnen i samarbete med Södertälje kommun. Det är en föräldrautbildning med fokus på barnet i familjerättsliga konflikter. Utbildningens syfte var att ge föräldrar ökad kunskap om barns påverkan av föräldrars samarbetssvårigheter i samband med separation samt att ge föräldrar redskap i att hjälpa sina barn. Kursen omfattar fyra timmar uppdelat på två tillfällen med separata grupper för mammor och pappor. En utvärdering av BiFF sammanställdes 2008 av Åkerlund och Nyberg vid FOU-Södertörn. Den baseras på synpunkter från föräldrar och gruppledare. Sammanlagt tjugoen föräldrar ingick i utvärderingen. Det framkom bland annat att lite fler än hälften upplevde att relationen och kontakten i triaden mellan föräldrar och barn förbättrats av att gå kurs. Några av föräldrarna upplevde att de fått nya tankemönster vilket lett till minskade konflikter med barnets andra förälder. Utvärderingen pekar även på att samspelet mellan kursledare och deltagare har betydelse för hur man tar till sig innehållet. Deltagandet upplevdes som meningsfullt i kontexten av att känna gemenskap, identifikation med andra deltagarna och att bli bekräftade av gruppledarna. Det finns ingen effektstudie av modellen (Åkerlund & Nyberg, 2008).
TEORI
Följande teorier användes för att belysa, analysera, förstå och tolka studiens resultat.
Separation och den förändrade familjen ur ett systemiskt perspektiv
En grundläggande tanke inom systemisk familjeterapi är att ett system är en enhet där alla dess mindre delar påverkar varandra i en ömsesidighet. Helheten och summan är mer än de enskilda delarna (von Bertalanffy, 1968). En separation eller skilsmässa är något som påverkar hela familjesystemet. Enligt McGoldrick, Garcia Preto och Carter (2016) är skilsmässa en oförutsägbar förändring som kan uppstå när som helst under en familjs livscykel. Skilsmässa är rankad som en av de mest stressfyllda händelserna i livet och för många kan en skilsmässa vara det mest traumatiska beslut som man upplever i livet. En
skilsmässa består av många överlappande stressorer som inte sällan ger upphov till en svår kris. McGoldrick et al. (2016) menar att så länge vi bildar par kommer separationer att ske. Separationsprocessen kan trots variationer ses som en serie av förutsägbara förändringar som har rötter i det förflutna och effekter på framtiden. Även om en separation initieras på många olika sätt börjar processen oftast genom att en part fattar ett beslut om att vilja separera. Beslutet har oftast processats länge i ensamhet innan det uttalas till partner och familj. Vid en separation är det ofta en som lämnar och en som blir lämnad vilket försätter parterna i olika positioner och kan skapa svårigheter och spänningar. Den som lämnar har ofta ett emotionellt försprång genom att redan ha börjat sörja relationen och distanserat sig från partnern. Den som blir lämnad känner sig ofta som ett offer och kan hamna i chock och kris om besked om separation kommer utan förvarning. McGoldrick et al. (2016) menar att den som blir lämnad är den som är mest sårbar. Sällan är processen symmetrisk, rationell eller ömsesidig. Något som kan försvåra skilsmässoprocessen är om den startar genom en otrohetsaffär där svek, skuld, vrede, hämnd och depression kan bli destruktiva konsekvenser. Enligt McGoldrick et al. (a.a.) finns det vid separationer ett behov av att förbereda och veta hur man skall hantera omställningen och demontering av ett system och anpassningen till ett nytt system. Många frågor uppstår för familjer med barn där en separation blir aktuell. Det kan handla om barnets omvårdnad och boende. För att ett system skall fungera behövs gränser och regler. När ett hushåll blir två är de regler som byggde på parrelationen föråldrade. Nya regler behövs för att definiera den nya relationen. För par med barn är det en systemisk omorganisation som skall ske, en process där man skall släppa taget om parrelationen samtidigt som man skall hålla kvar sin funktion som föräldrar och tillgodose barnets behov (a.a.). Tydliga gränser mellan subsystemen är enligt Minuchin (2006)viktigt för att kunna upprätta en funktionell
familjestruktur. Vid en separation kan dessa gränser bli otydliga och barnen kan då dras in i föräldrars konflikter. Det sista steget i separationsprocessen handlar enligt McGoldrick et al. (2016) om att en omdefiniering av familjen kan behöva ske i framtiden om en eller båda föräldrar skapar nya familjer vilket ytterligare kan ge upprepade behov av förnyelse av gränser och regler då de även ska innefatta styvföräldrar och bonussyskon. Trots att det finns många gemensamma nämnare i separationsprocessen kommer det att påverka
familjemedlemmarna på olika sätt beroende på vart i familjens livscykel man befinner sig. Föräldrar som skiljer sig när barnen är små kommer att konfronteras med helt andra frågor än föräldrar med utflugna barn (a.a.).
Kommunikationsteorin
I föreliggande studie var kommunikationsteorin intressant inte minst utifrån kursinnehållet som rör kommunikation med sitt barn och barnets andra förälder. Kommunikationsteorin är en viktig del av familjeterapin och syftar till att förstå vad som händer i interaktionen mellan människor. Gregory Bateson lade grunden för teorin (Bateson, Jackson, Haley & Weakland, 1956), men den vidareutvecklades senare av framför allt Watzlawick, Bavelas och Jackson (2011) som menar att allt man gör eller inte gör är information för den man möter. Vidare består all kommunikation av ett faktainnehåll men också ett meddelande om hur det skall uppfattas, ett så kallat metabudskap. Ett metabudskap är ofta förtäckt och ouppmärksammat (a.a.). Kommunikationsteorin visar på det komplexa i att kommunikation mellan människor sker parallellt på flera nivåer i cirkulära formationer. När det gäller relationer efter separation mellan föräldrar och barn samt föräldrar emellan är vår erfarenhet att kommunikationen kan bli svår då starka känslor är inblandade.
Narrativ teori
Ett viktigt moment i den utvärderade modellen är att deltagarna får dela sina
berättelser, så kallade narrativ, i form av tankar och erfarenheter med varandra. Enligt det narrativa teoribygget formas människans liv och identitet av hennes berättelser (White, 2012). Vissa berättelser är positiva, hälsosamma, lösningsinriktade berättelser medan andra är
negativa problemfyllda berättelser. Individens tolkning av berättelsen påverkar dennes tanke, känsla och handling. Den narrativa praktiken har som målsättning att separera problemet och problemfyllda berättelser från individen samt hitta fylligare eller alternativa berättelser. Syftet är att öppna upp för nya idéer så att nya uppfattningar om jaget, identiteten och problemen kan växa fram och i det bidra till att andra möjligheter blir synliga (a.a.).
Känsla av sammanhang (KASAM) i situationen som separerad förälder
Aaron Antonovsky (2005), professor i medicinsk sociologi, hade ett intresse för vilka faktorer som bidrog till att en del av oss människor, till skillnad från andra, klarar av stora
påfrestningar och eventuellt även vidareutvecklas av dessa situationer. Han kom fram till att denna motståndskraft har sitt ursprung i känsla av sammanhang (KASAM). Antonovsky delade in KASAM i de tre centrala komponenterna, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, vilka utgick ifrån hur den enskilda individen upplever sig själv och sin tillvaro. Begriplighet innebär i vilken omfattning individen kan acceptera och förstå den livssituationen den befinner sig i, medan hanterbarhet handlar om i vilket utsträckning
individen upplever att hen har resurser till att hantera de utmaningar och problem som uppstår. Meningsfullhet handlar om huruvida individen upplever det meningsfullt att försöka lösa eller ta sig vidare utifrån problematiska och ibland känslomässigt svåra situationer (a.a.).
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med studien var att undersöka om Fortsatt föräldraskap efter separation -
Föräldrakurs med fokus på barnetär till nytta för deltagarna i deras föräldraskap och i så fall på vilket sätt. För att uppfylla syftet valde vi att utgå från följande frågeställningar:
• Vilka effekter går att utläsa av för- och eftermätning?
• Hur upplever kursdeltagarna verksamhetens form och upplägg? • Upplever deltagare kursinnehållet som hjälpsamt och i så fall, vad?
METOD
DesignI studien användes en kombination av kvalitativa och kvantitativa tekniker, så kallad metodtriangulering (Johannessen & Tufte, 2003). Den kvantitativa delen bygger på en för- och eftermätning samt en avslutande enkätundersökning. Den kvalitativa delen bygger på intervjuer av kursdeltagare i syfte att få mer fördjupad och detaljerad information om
upplevelsen av kursverksamheten samt om informanten haft någon behållning av deltagandet och i sådant fall på vilket sätt. Studien växlar mellan ett induktivt och ett deduktivt
förhållningssätt (Chalmers, 2003). Det induktiva förhållningssättet var applicerbart när det gäller den kunskapsutveckling som skett via de tre olika sätten som data samlats in på. Ett deduktivt förhållningssätt antogs då resultatet analyserades och diskuterades i förhållande till tidigare forskning och valda teorier (a.a.)
Framtagande av frågor till för- och eftermätning
Efter genomgång av olika mätinstrument beslutades att skapa ett nytt frågeformulär. Detta då mätinstrumenten som hittades inte bedömdes som användbara då de inte ansågs kunna besvara studiens avsedda syfte. Med utgångspunkt från att studiens syfte var att utvärdera en modell för föräldraskapsstöd efter separation formulerades frågorna till för- och eftermätning utifrån föräldrakursens innehåll och syfte. Frågorna berörde barns situation/behov,
kommunikation och samarbete med barnets andra förälder samt det egna föräldraskapet. För- och eftermätning bestod av 14 frågor (bilaga 1). I förmätningen fanns även bakgrundsfrågor av kartläggande karaktär, i syfte att få en beskrivning av deltagarna och deras situation. Författarnas ambition var att ha en stor noggrannhet vid utformandet av mätinstrumentet bland annat genom att använda enkla och vanliga ord samt att undvika negationer, något som enligt Trost (2007) ökar sannolikheten att informanterna i större utsträckning kan förväntas uppfatta frågorna på samma sätt. Frågorna formulerades utifrån påståenden där deltagarna på en sexgradig skala fick svara i vilken grad påståendet stämmer. Skalan utgick från stämmer inte alls till stämmer helt. I formulerandet av frågorna användes omväxlande positiva och negativa så kallade reverserande frågor, det vill säga att vissa påståenden formulerades så att ett instämmande med påståendet innebar en positiv inställning, medan ett annat instämmande innebar en negativ inställning. Detta är en teknik som enligt Berntson, Bernhard-Oettel, Hellgren, Näswall & Sverke, (2016) skapar större variation och bryter en monotoni i frågandet, vilket kan minska risken för en allt för stor mängd instämmande svar. Det finns dock en risk för felsvar om informanten inte är uppmärksam på att frågorna är formulerade i olika riktningar på samma skala.
Framtagande av frågor till enkät vid avslut
Frågor till enkäten formulerades utifrån syftet att inhämta deltagarnas åsikter om
gruppverksamhetens omfattning, innehåll och utformning vilket besvarades via fem frågor där deltagarna hade möjlighet att skriva fritt. En skattning av i vilken grad de trodde att
deltagandet kommer att påverka hemmavarande barn, föräldraskapet, samt samarbetet med den andra föräldern. Detta skedde utifrån fem frågor på en sexgradig skala från inte alls till helt och hållet. Enkäten innehöll även basfakta om kön och antal kurstillfällen som de hade närvarat vid samt en fråga med fasta svarsalternativ om huruvida de kunde tänka sig att rekommendera andra att delta i en liknande kursverksamhet. (bilaga 2).
Framtagande av frågor till intervjuguide
Frågor till intervjuguiden formulerades utifrån studiens aktuella problemformulering när det gäller kursdeltagarnas tankar, åsikter och behållning av kursverksamhetens innehåll och form (bilaga 3).
Undersökningsgrupp
Undersökningsgruppen bestod av deltagare från två genomförda kurser av Fortsatt
hösten 2018. Information kring kursverksamheten spreds via personal på familjerådgivningen Stockholms Stad samt via dess hemsida. Socialtjänstens barn- och ungdomsenheter samt familjerättsenheter i Stockholms Stad hade fått information om kursverksamheten för att sprida informationen vidare till de föräldrar som de möter. Deltagandet var frivilligt och byggde på eget initiativ. Från början omfattades undersökningsgruppen av 17 deltagare. Tre kursdeltagare avbröt deltagandet med hänvisning till att de har haft svårt att få barntillsyn vid barns sjukdom samt akut psykisk ohälsa hos ett barn. Detta innebär att materialet sammanlagt består av 14 deltagare. Två av deltagarna var män, tolv var kvinnor. Deltagarna var födda under en tidsperiod av 28 år, mellan 1958 och 1986. Deras medelålder var 48 år där den yngsta var 32 år och den äldsta var 59 år standardavvikelsen (SD) var 6,9. Gruppdeltagarna hade varit separerade alltifrån 8 månader upp till 6 år, med ett genomsnitt på två år. Tolv av de fjorton deltagarna hade svenska som modersmål. Tretton deltagare hade högskole- eller universitetsutbildning. Lika många hade gemensam vårdnad om barnen. Tolv av fjorton deltagare hade barn som bor hos dem till 50% medan två hade sitt/sina barn boende hos sig på heltid. Deltagarna hade 27 barn sammanlagt i åldrarna 4 till 19 år med en medelålder på 10,4 år, (SD 3,5). Fem deltagare hade ett barn, fem deltagare hade två och fyra deltagare hade tre barn. De sex intervjuerna genomfördes under perioden 2018-06-19 till 2019-02-06. Tre av informanterna gick föräldrakursen under våren 2018 och tre gick kursen under hösten 2018. Fyra kvinnor och två män intervjuades. Urvalet skedde utifrån de deltagare som samtyckt till intervju samt hade högst närvaro. Fyra av intervjupersonerna hade närvarat vid alla
kurstillfällen medan två intervjupersoner lottades fram av de gruppdeltagare som varit frånvarande vid ett tillfälle.
För att kartlägga hur deltagarna upplevde sin nuvarande situation fick de utifrån ett antal påståenden göra skattningar på en sex-gradig skala.
Tabell 1
Deltagarnas upplevelse av sin situation efter separationen
Skattningar enligt skala: från 1= stämmer inte alls till 6= stämmer helt.
M= medelvärde, SD= standardavvikelse. Min – max = spridning från lägsta respektive högsta skattning.
__________________________________________________________________________________ Deltagare (N=14)
Påståenden M SD Min – max __________________________________________________________________________________ 1. Mitt/mina barn är tillfreds med sin situation 3,2 1,1 1 - 5
efter separationen.
2. Jag känner stor oro för mitt/mina barns 3,5 1,2 2 - 5 situation som barn till separerade föräldrar.
3. Jag tycker att mitt barn kommer i kläm 3,3 1,5 1 - 6 mellan mig och barnets andra förälder.
4. Jag är tillfreds med kontakten med barnets 3,0 1,5 1 - 5 andra förälder.
5. Jag och barnets andra förälder har en 3,5 1,6 1 - 6 konfliktfylld relation.
6. Jag känner mig tillfreds med 3,3 1,4 1 - 5 överenskommelser som jag och barnets
andra förälder har kring barnet/barnen.
7. Jag känner stor stress över mitt samarbete 3,8 1,9 1 - 6 med barnets andra förälder.
8. Jag känner mig trygg i kommunikationen 2,9 1,5 1 - 6 med barnets andra förälder.
9. Jag upplever att barnets andra förälder 3,1 1,1 1 - 5 förstår vad som är bäst för vårt/våra barn.
10. Jag känner mig ensam i min roll som 4,8 1,3 2 - 6 separerad förälder.
Det fanns en stor spridning i deltagarnas skattningar gällande upplevelsen av sin situation efter separationen. Det fanns deltagare som skattade sina barns situation, relationen och samarbetet med barnets andra förälder och det egna föräldraskapet som icke tillfredsställande och oroande medan andra var mer tillfreds med situationen. Medelvärdet för deltagarna skattningar låg mellan 2,9 och 4,8. Den skattningen som hade högst medelvärde, det vill säga att påståendet stämde i högre grad gällde påståendet “Jag känner mig ensam i min roll som separerad förälder” med ett medelvärde på 4,8. Det påstående som hade lägst medelvärde, det vill säga att påståendet stämde i mindre grad för deltagarna var “Jag känner mig trygg i kommunikationen med barnets andra förälder” med ett medelvärde på 2,9.
Genomförande
För- och eftermätning samt avslutande enkätundersökning
För att mäta om utveckling eller förändring uppstått vid deltagande i föräldrakursen användes en enkätdesign med en grupp och två mättillfällen (Berntson et al., 2016). Varje deltagare fick vid kursstart ett kuvert med deras namn på, innehållande kodade för- och
eftermätningsformulär samt avslutande enkät. Deltagarna ombads fylla i endast
förmätningsformuläret i början av första sammankomsten, stoppa det åter i kuvertet och klistra igen det. I slutet av sista kurstillfället fick de själva öppna kuvertet och fylla i eftermätningsformuläret med uppmaning att inte titta på förmätningsformuläret. Vid detta tillfälle fick de även fylla i den avslutande enkätundersökningen. Var och en häftade sedan ihop sin för- och eftermätning och lade dem samt enkätundersökningen i en brevlåda. De statistiska begrepp och uträkningar som används vid presentation av studiens kvantitativa data är medelvärde (M) och standardavvikelse (SD). För att minska risken för felrapportering i resultatet har svaren räknats om vid flera tillfällen av båda författarna.
Intervjuundersökning
Intervjuerna har varit semistrukturerade till sin form. En intervjuguide följdes vilken var utformad utifrån de teman som finns i kursprogrammets upplägg och innehåll. Frågorna var öppna och informanterna uppmuntrades att berätta om sina upplevelser. Följdfrågor,
klargörande frågor samt sammanfattande frågor användes i syfte att få en så korrekt bild av informanternas svar som möjligt. För att öka studiens trovärdighet och tillförlitlighet valde författarna att be en kollega på Familjerådgivningen Stockholms Stad utföra intervjuerna. Denna kollega läste efter författarnas transkribering såväl resultat som tolkning och analys av
materialet, för att se om dessa överensstämmer med hennes bild från intervjusituationen. Detta gjordes för att studiens författare både är utformare och utförare av kursverksamheten. Intervjuernas längd varierade mellan 40 till 64 minuter med ett genomsnitt på 49 minuter. Intervjuerna spelades in och transkriberades därefter i sin helhet av studiens författare. Informanterna erbjöds att ta del av utskrifterna ifall de skulle vilja kommentera felaktigheter eller lägga till något. Ingen av informanterna tackade dock ja till erbjudandet. De
transkriberade texterna lästes ett flertal gånger av studiens båda författare i syfte att få ett allmänt intryck. En tematisering av innehållet gjordes därefter utifrån intervjuguidens
områden och syftet med studien. Materialet färgkodades sedan under nämnda teman i syfte att ta reda på vart tyngdpunkten i materialet låg (Dalen, 2015). Därefter fördes de olika
intervjupersonernas data ihop, tema för tema i ett nytt dokument. Via temaindelningen utlästes gemensamma och särskiljande drag i intervjupersonernas berättelser. Ytterligare bearbetning av data skedde genom kvantifieringar av uttalanden (a.a.). För att åskådliggöra informanternas utsagor och för att komma så nära materialet som möjligt användes flertalet citat i resultatredovisningen.
Etiska överväganden
I föreliggande studie tillämpades forskningsetiska principer med utgångspunkt i
Vetenskapsrådets rapport God forskningssed (Vetenskapsrådet, 2017), Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (Vetenskapsrådet, u.å.) samt Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460).Enligt Vetenskapsrådet (u.å.) kan det grundläggande individskyddskravet konkretiseras i fyra allmänna huvudkrav på forskningen. Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I enlighet med informationskravet fick studiens deltagare skriftlig och muntlig information om studiens syfte och tillvägagångssätt, vilka uppgifter som kommer att användas och hur de kommer att användas. De informerades vidare om att deltagandet var helt frivilligt och de ombads att lämna skriftligt samtycke (bilaga 4) till att deras uppgifter används, allt i syfte att uppfylla samtyckeskravet. Kravet på konfidentialitet beaktades genom att låta deltagarna vara anonyma. Då undersökningsgruppen var relativt liten avkodades materialet så att inte uppgifter gick att kopplas till enskild person, detta för att garantera deltagarnas anonymitet. Där information framkomunder intervjuerna som skulle kunnat identifiera intervjupersonen har denna information avidentifierats och om detta inte gick, togs det bort. Intervjupersonerna erbjöds vidare att läsa igenom den transkriberade intervjun för godkännande innan publicering. I enlighet med nyttjandekravet informerades studiens
deltagare om att deras lämnade uppgifter i form av enkätsvar och intervjuer behandlas aktsamt och endast används i syfte att utvärdera kursverksamheten. De som deltagit i studiens
intervjudel informerades om att ljudmaterialet kommer att raderas efter studiens
färdigställande. Ingen ansökan om etikprövning gjordes då studiens innehåll inte faller under de villkor som enligt Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) skall prövas.
RESULTAT
Resultat av för- och eftermätning
För- och eftermätning gjordes i syfte att mäta förändring. I tabellen (2) nedan finns en sammanställning av resultaten. Alla påståenden utom ett hade en positiv skillnad. Av de 14 påståenden var det fem stycken som hade en skillnad på 1,0 eller mer. De två påståenden med högst uppmätt skillnad (1,7 och 1,5) handlade om att ha kunskap och verktyg för samarbete samt hantering av konflikter med barnets andra förälder. De andra tre påståendena med skillnad (1,3, 1,3 och 1,0) handlade om att ha kunskap och förhållningssätt i förhållande till sitt/sina barn. Det finns två påståenden där endast en liten skillnad mellan för- och
eftermätning kunde urskiljas (0,1 och 0,1). Det handlar om vem jag vill vara som förälder samt om man är villig att ge avkall på sina önskemål i syfte att nå överenskommelser med barnets andra förälder. I ett av påståendena uppmättes en negativ skillnad (-0,2). Detta gällde deltagarnas tankar om möjlighet till förändring i det egna förhållningssättet.
Resultat av enkät vid avslut
Efter avslutad föräldrakurs fick deltagarna fylla i en nöjdhetsenkät. I nedanstående figurer beskrivs de skattningar som deltagarna gjorde. Antal deltagare var 14 stycken. Svarsfrekvens var 100%. När det gäller närvaro vid kurstillfällena närvarade fem personer vid alla sex tillfällen. Åtta personer närvarade 5 gånger och en deltagare vid fyra tillfällen.
Figur 1.
Deltagarna var överlag mycket nöjda med gruppverksamheten i sin helhet. På en sexgradigskala var det genomsnittliga värdet 5,5 (SD 0,6).
Figur 2.
Skattning gällande upplevelse av vilken grad gruppverksamheten stärkt dem i sitt föräldraskap hade ett medelvärde på 4,9 (SD 1,0).
Figur 3.
I vilken grad deltagarna tänkte att de fått nya tankar och redskap i samarbetet med barnets andra förälder var medelvärdet av skattningarna 5,3 (SD 0,8).
Figur 4.
Skattningen vad gäller deltagarnas uppfattning om i vilken grad det tror att deras deltagande i gruppen kommer barnen tillgodo hade ett medelvärde på 5,3 (SD 0,7).
Figur 5.
Deltagarnas upplevelse av gruppledarnas kompetens och bemötande hade ett skattat medelvärde på 5,7 (SD 0,6).
Nedan följer en sammanställning av svar på de fem frågor som ingick i nöjdhetsenkäten. Deltagarna hade här möjlighet att formulera sig fritt. Vad gäller deltagarnas uppfattning om vad som varit hjälpsamt för dem, om det funnits något tema som passat dem extra bra uppgav sju personer att temat kommunikation och konflikthantering med barnets andra förälder. Fyra deltagare uppgav att det som varit speciellt hjälpsamt var att träffa andra i liknande situation, att dela erfarenheter och få nya perspektiv. Tre deltagare uppgav vikten av att beröra temat barns behov i samband med separation. När det gäller huruvida det fanns något som var mindre bra för dem, var det tio deltagare som inte uppgav något svar på frågan. Två deltagare uppgav att de önskat att gruppledarna avgränsat vissa situationer där någon deltagare tog mycket talutrymme och en annan önskade ännu mer stöd kring samarbetssvårigheter med barnets andra förälder. När det gäller form och innehåll tipsade två deltagarna om att de önskade ha ännu mer kring temat samarbetssvårigheter med barnets andra förälder. Två deltagare efterlyste fler män på kursen. Ytterligare två deltagare önskade att få arbeta två och två i större utsträckning. En deltagare uppgav att hen önskade ett tydligare
icke-heteronormativt perspektiv, en annan önskade att de fick prata mer om att introducera nya partners. En annan framförde önskemål om att få prata om egen hälsa och avlastning. En deltagare önskar att få tillgång till kursmaterial digitalt. En annan önskade mer visuella och färgglada presentationer. Tretton deltagare uppgav att det var en bra blandning av
information/föreläsning, gruppdiskussioner, filmvisning, övningar och hemuppgifter med mera. En deltagare uppgav att filmvisning tog tid från diskussioner.
När det gäller tidsomfattningen, antal träffar och tidpunkt för träffarna var sju av deltagarna nöjda. Fem deltagare önskade fler träffar. Två deltagare önskade att kurstillfällena hade startat vid en senare tidpunkt på dagen. En deltagare upplevde att det var svårt att hålla fokus i två och en halv timme. Alla deltagare uppgav att de kunde tänka sig att rekommendera andra i liknande situation att delta i denna typ av kursverksamhet.
Resultat av sex intervjuer
Upplevelsen av att träffas i grupp
På frågan vilken behållning deltagarna har haft av föräldrakursen nämnde alla sex
intervjupersoner att det uppskattade att träffa andra i liknande situation. De ansåg att det var givande att få lyssna och ta del av andras erfarenheter samt att dela med sig av egna
erfarenheter. En intervjuperson sade att i gruppen uppmuntrades denne att prata om
grubblerier som denna aldrig pratat med någon annan om, vilket var bra. En annan sade: “Vi fick prata om saker som var väldigt jobbiga men det kändes tryggt i gruppen att göra det”. (Intervjuperson 4). Flera nämnde nyttan av att ta del av gruppmedlemmarnas olikheter och att höra andras erfarenheter och perspektiv.
Alla hade olika typer av skilsmässor. Det var det som var så fantastiskt, att lyssna på de andra. (...) Höra vad de andra säger, vad de har för utmaningar och då få höra hur de tänker.
(Intervjuperson 2)
En av informanterna beskrev hur gruppen fick en stödjande funktion:
…jag gillade att vi var en grupp där man kunde dela och byta erfarenheter, lyssna och avvakta och tänka att så där ska jag aldrig göra. Det fanns många olika saker… man insåg så där efteråt att allas bakgrund och berättelser är så olika så man kan inte sätta andra i sitt eget fack och tro att alla har det så här. Så det var otroligt nyttigt att se det. (...) Ja, man får tips och trix från andra. Som separerad står man rätt så ensam i alla beslut som man ska fatta i det som händer. (Intervjuperson 3)
En annan informant beskrev hur kursen i sig blev avlastande:
…de här träffarna, eller de här timmarna blev ju så tydligt avsatt tid att hålla på med det där. Att prata om det, fundera på det och processa det. Så då kändes det som om det inte blev lika närvarande i livet i övrigt hela tiden. Och även i vänskapsrelationer, jag behövde inte älta lika mycket med vänner. Utan då kunde man liksom prata om andra saker och göra andra saker tillsammans. För att jag visste att jag hade den där platsen liksom. (Intervjuperson 5)
Två informanter nämnde att gruppen hade en normaliserande effekt.
Det var bra att träffa andra i samma situation. Om man tycker det är jobbigt så blir det mer normaliserat när man träffar andra. (Intervjuperson 3)
Grundförutsättningen för själva kursen, att det är svårt att gå igenom en separation med barn och det kommer att fortsätta att vara svårt och det får man ta på allvar. Och inte låtsas som äsch det här skall väl jag fixa eller är det bara jag som känner så här, alltså att få den speglingen på något sätt. Bekräftelsen att det är svårt. Och det är ok. Och andra har det likadant eller på liknande sätt. Det blir inte lika skambelagt eller tabubelagt att förhålla sig till. (Intervjuperson 5)
Tankar om kursens innehåll och upplägg
När det gäller föräldrakursens upplägg så som, antal träffar, träffarnas längd och tidpunkt på dagen samt gruppens storlek framkom att flertalet informanterna uppgav att de önskade något eller några fler tillfällen, antingen som uppföljningsträffar eller som en fortsättningskurs. Fem informanter tyckte att tidpunkten på dagen var bra. En önskade att kursen varit förlagd vid en senare tidpunkt på dagen. Samtliga informanter upplevde att gruppstorleken var bra. En informant sade dock att större grupper hade kunnat vara ett alternativ om man under kurstillfällena delade upp deltagarna i mindre diskussionsgrupper.
Gruppen var lagom stor så alla fick möjlighet att prata lite. Om det är en större grupp kanske fler blir tysta. Och för liten grupp kanske också blir lite för intimt. (Intervjuperson 2) En nämnde här att det var bra att gruppledarna använde sig av rundor där alla uppmuntrades att dela med sig av sina upplevelser. Flera nämnde att de uppskattade fikapausen. En
informant sade att fikastunderna gav en känsla av omtanke samt att det var vilsamt och att man fick en stund att landa i det ämne som precis berörts. När det gäller kursens innehåll och form uppgav alla informanter att de tyckte att blandningen av information, hemuppgifter, övningar, diskussioner och filmvisning var bra. ”Ingenting kändes bortkastat utan allt kändes relevant (...) Blandningen var bra och man ville bara ha mer” (Intervjuperson nr 3). ”Jag kände verkligen att jag inte ville missa någon gång” (Intervjuperson nr 4). Alla sex informanter nämnde att hemuppgifterna var extra bra. En informant menade att
hemuppgifterna förberedde nästa träff på ett bra sätt. En informant betonade att det var bra att dela resultatet av hemuppgiften med varandra i gruppen och diskutera utifrån det. Flera nämnde också att de uppskattade övningarna där de fick ställa sig upp i rummet.
Jag tyckte att materialet var jättebra och att vi fysiskt fick ställa oss ibland i grupp på en skala. Hur ska du rangordna dig själv? Det var väldigt intressant, alla uppfattade det olika och när man hör hur vissa tänker kanske man omvärderar hur man själv har tänkt från början och så. (Intervjuperson 3)
Och så det lite mer fysiska övningarna, kliva-övningarna, de här placeringarna. När man rör på sig så händer det ju något. Vi blev modigare då. (Intervjuperson 4)
Informanterna uppgav att de upplevde att det var bra med fakta och kunskap som kursledarna förmedlade, några nämnde särskilt de lagar och regler som gäller kring skilsmässa samt hur barn ofta upplever skilsmässa.
Fakta förekom ofta i inledning på dagen och det väckte sedan frågor som sedan kunde diskuteras och det satte en ram för dagen. (Intervjuperson 1)
Föräldrakursen innehöll teman som barns reaktioner, känslor och behov, att samtala med barn, att bli känslomässigt redo, specifika dilemman som separerad förälder, konflikt och samarbete med den andra föräldern samt det egna föräldraskapet. När deltagarna ombads namnge vilka teman under föräldrakursen som var till störst hjälp var det ingen av
intervjupersonerna som lyfte fram ett enskilt tema utan alla intervjupersoner nämnde flera teman som hjälpsamma. En intervjuperson beskrev vikten av sammansättningen av alla teman ihop så här:
Alla teman var värdefulla ….Alla teman under kursen hänger samman och förutsätter varandra. Barns behov är som en grund för att förstå hur man skall vara i det egna föräldraskapet och hur man skall sköta kommunikationen och samarbetet med den andra föräldern. De teman som har varit mest påtagligt konkret i vardagen är det egna föräldraskapet och kommunikation med den andra föräldern
.
(Intervjuperson 5)Barnperspektivet
Föräldrakursen innehöll flera olika moment kring barns situation, hur barn generellt kan känna och reagera i samband med föräldrars separation samt hur barn kan komma i kläm på olika sätt. Tre informanter lyfte just detta som det som varit till störst hjälp. Alla informanter nämnde den stora vikten av att få uppehålla sig kring barnets situation. En informant sade att det var viktigt att gruppledarna upprepade gånger drog tillbaka fokus till barnen i
diskussionerna. En annan informant berättade att man kan missa hur barnet har det och sade:
Dels är man så upptagen av sig själv och det är mest synd om mig i hela världen och tänka vad vi har ställt till med, så att man glömmer att barnet har funderingar över det här också. (Intervjuperson 1)
Samma informant sade vidare att kursen gav en större förståelse för barnets situation och att hen hade fått en ökad självmedvetenhet och ett lugn i förhållande till sitt barn. Två
informanter nämnde att en av kursens filmer gjorde ett starkt intryck och gav mycket i fråga om att få insikter kring barns utsatthet vid en separation där föräldrar har konflikter. En annan informant nämnde också att det varit bra att få upp ögonen för barnens perspektiv och i det fått verktyg och en ökad medvetenhet om vad man som förälder kan bidra med för att hjälpa sina barn. Informanten nämnde vidare att det var betydelsefullt att få tankar om vad man ska dela med barn och vad man inte bör dela med barn. Två av informanterna nämnde att de hade stor användning av att tänka kring att barn efter föräldrars separation kan få olika roller så som budbärare, spion eller vittne vilket fått en direkt verkan genom att de nu är mer medvetna om hur de agerar gentemot sina barn. Även momentet att ”bli känslomässigt redo” bidrog till detta. Att kunna förstå och hantera sina känslor är en förutsättning för att inte dra in barnet i konflikten mellan föräldrarna. Föräldrakursen innehöll även flera olika moment kring att samtala med barn. Flera av informanterna betonade att detta tema gjort en skillnad för dem just när det gäller deras relation till sina barn. De flesta nämnde att hemuppgifterna som handlade om att gå hem och prata med sina barn befrämjade kontakten med barnen.
Ja, jag tror att på grund av allt som vi pratat om har vi fått en annan grund att diskutera saker och ting på. Det är jobbigt men nu pratar vi och jag vill att de ska känna att de kan prata… så jag tycker absolut att det var bra för min del och för dem också. (Intervjuperson 3)
Två informanter beskrev att föräldrakursen gav dem bekräftelse på vikten av att låta barnen komma till tals genom att ställa frågor och lyssna på dem. Båda har upplevt att barnets andra förälder inte önskat att de som föräldrar skall prata om frågor som rör separation med barnen. Båda dessa informanter lyfte att detta moment varit det enskilt viktigaste på kursen. En informant nämnde att hen tagit fasta på att vara tydlig och våga fråga barnen saker utan att förvänta sig att barnen öppnar upp och svarar direkt, utan att man kan så ett frö till fortsatt samtal vid senare tillfälle. Denne informant sade vidare att hen genom kursen blivit stärkt i att kunna lyssna på sin magkänsla, vilket haft positiva effekter på barnen. En informant tyckte att de fick bra material och ledning i att samtala med barn. Hen har med anledning av kursen börjat utmana sig själv med att förhålla sig till sina barn på ett annat sätt:
Jag har mycket lättare med barnen nu, att prata med dem och våga ställa de här frågorna som jag inte riktigt vågade ställa tidigare. (...) det har förändrat min relation till mina barn. (Intervjuperson 2)
Ytterligare två informanter nämnde att de har börjat prata med sina barn på ett annat sätt. En av dem sade att det handlar bland annat om att sätt ord på och bekräfta jobbiga känslor som barnen har i samband med att ha separerade föräldrar. Informanten sade vidare att det har blivit lättare att som förälder känslomässigt möta barnens känslor och behov utan att själv känna sig allt för misslyckad. Hen menade att detta förhållningssätt har fått konsekvenser för barnen. ”Att de tar mer plats. De är liksom tydligare med vad de behöver och hur de har det och vad de inte tycker är så bra” (Intervjuperson 5).
Konflikt och samarbete med barnets andra förälder
När deltagarna ombads namnge vilka teman under föräldrakursen som var till störst hjälp var det fyra föräldrar som lyfte konflikt och samarbete med barnets andra förälder som särskilt hjälpsamt. En informant beskrev behållningen av detta tema så här:
Massor, alltså helt annat förhållningssätt till själva samarbetet med min expartner och barnets behov, mycket mer instrumentellt alltså, skilja på vad som är min känsloprocess och vad som är konkret praktiskt. Och sedan upplever jag att jag förstår mycket bättre vad som ställer till problem eller vad som gör det jobbigt för mig eller vad som försvårar samarbetet och vad som gör mig arg och ledsen och då kan jag förhålla mig till det på ett annat sätt. (Intervjuperson 5)
Det framkom i intervjuerna att alla informanter upplevde att de fått med sig verktyg och en beredskap i hur man kan förhålla sig och uttrycka sig för att försöka undvika konflikt med barnets andra förälder. Fyra nämnde också vikten av att själv se sin egen del och ta ansvar för hur man agerar och uttrycker sig.
Jag har nog också börjat vika mig själv lite oftare. Och inte bara; den här gången vann du, då skall jag vinna nästa. (Intervjuperson 2)
Försöker minska på energidragande tankar och irritation mot den andra föräldern och försöka lägga den energin på barnen. (Intervjuperson 4)
Två informanter nämnde att kursens budskap om att det oftast inte är själva separationen som barn far illa av i längden utan snarare om föräldrar har fortsatt starka konflikter och inte förmår att samarbeta var viktigt och klargörande. Vid ett kurstillfälle visades en skala på olika konfliktnivåer som man kan befinna sig på i relation till barnets andra förälder. Tre
informanter sade att den gav en tankeställare och blev hjälpsam i praktiken. ”Vad kan jag göra på min skala för att hitta en våglängd för att vi ska kunna prata” (Intervjuperson 1).
Vidare uppgav två informanter att de kunde förstå barnets andra förälder på ett bättre sätt genom att höra hur andra på kursen tänkte och gjorde, vilket de upplevde som positivt. En informant uppgav att hen har haft färre konflikter och kunnat ha dialoger på ett bättre sätt med
barnets andra förälder efter kursen. En annan uppgav att kursen hjälpt till i att skilja mellan föräldraskapet och den före detta parrelationen och i det de olika känslor som det väcker vilket gynnat samarbetet.
Det egna föräldraskapet
Men det som kursen var bra till var ju att hela tiden ok, så känner jag, men flytta tillbaka fokus på vad barnen behöver så får jag se till vad jag behöver någon annanstans. Så inte från dem. (Intervjuperson 5)
Alla informanter nämnde vikten av att deltagandet i kursen har gett dem nya tankar men också att det varit stärkande att känna igen sig i de andras situation och känslor samt de utmaningar man som separerad kan ställas inför.
Vi var ett rätt så varierat gäng, den gemensamma nämnaren jag fick med andra var inte på grund av ålder, kön eller annat utan hur vi hanterade saker på liknande sätt, hade samma utmaningar. (intervjuperson 4)
Fyra informanter nämnde att arbetet med familjekartan var givande utifrån det egna
föräldraskapet. En person tyckte familjekartan var det bästa momentet på kursen för att hen fick syn på sig själv, sin egen och barnets andra förälders bakgrund, vilket var till hjälp för att förstå och få perspektiv på situationen. En annan sade att familjekartan gav en riktig aha-upplevelse. Flera föräldrar lyfte fram vikten av momentet att vara känslomässigt redo. Detta utifrån att kunna förstå var man befinner sig känslomässigt i förhållande till barnet, barnets andra förälder och separationen i stort och hur det påverkar det egna agerandet i relationerna. En intervjuperson beskrev insikten om detta tema så här:“Är man inte känslomässigt redo blir det svårt att ha dialog” (Intervjuperson 1). En informant upplevde att kursen gav tillfälle till att reflektera om sitt föräldraskap.
Som förälder, när man är separerad, så vem ska man reflektera med, när den gamla partnern inte finns där? Det finns ingen att reflektera med då. (Intervjuperson 2) En informant sade sig ha fått hjälp i att acceptera situationen som den är och i det försöka hantera den på bästa sätt. En annan nämnde att genom att lyssna till de andra i gruppen fanns det också en möjlighet att omvärdera hur man själv tänker. Ytterligare en informant upplevde att kursen bidragit till att lämna känslor av dåligt samvete för ett havererat äktenskap till att ta nya tag och istället se till att lösa de problem och frågeställningar som berör barnet. En annan sade att deltagandet i kursen bidrog till inte känna skam kring att uppleva att det är svårt att separera.
Informanternas tips på metodutveckling
Två av informanterna nämnde att det kändes svårt att prata och dela med sig av sina
erfarenheter under de första träffarna men att detta ändrades när de lärt känna varandra bättre. Dessa två nämnde att det skulle vara bra med fler övningar i början som gjorde att
kursdeltagarna lärde känna varandra snabbare. De nämnde i samband med detta att det skulle kunna vara fler men kortare träffar. Ett par informanter nämnde att vissa gruppmedlemmar tenderar att ta mycket plats. Flera önskade att kursledarna på ett tydligare sätt skulle ha
hanterat fördelning av talutrymmet. En informant gav förslag på att intervjua var och en innan kursstart för att se om kursen passar dem utifrån vilken situation som just den enskilde
befinner sig i. En annan informant tänkte att det skulle kunna vara en idé att dela in deltagarna i grupper utifrån ålder på deras barn. Några nämnde att det skulle vara önskvärt med fler pappor i gruppen för att öka perspektiven. Vidare fanns önskemål från en informant om ökat utrymme för samtal och diskussion gällande ekonomisk ojämlikhet mellan föräldrarna samt från en annan om hur man introducerar en ny partner på bästa sätt. Det fanns också önskemål kring att lägga mer tid på temat konflikt och samarbete med barnets andra förälder samt familjekartan. En informant ansåg att temat känslomässigt redo skulle kunnat vara utspritt på fler tillfällen i syfte att lättare ta till sig innehållet. Någon nämner även att det vore bra att få material digitalt. När det gäller information och återkopplingar från gruppledaren nämnde två informanter att de gärna sett att kursledarna ibland tydligare uttryckt vad de utifrån sin professionella erfarenhet tycker är rätt och fel i olika frågor. En informant lyfte att det även skulle ha varit hjälpsamt att tillsammans med barnets andra förälder fått en sådan här kurs i komprimerad form under de första sex månaderna efter separationen.
Jag har läst sammanställningen av de sex intervjuer som jag genomfört efter respektive kursavslutning. Jag bedömer att sammanställningen ger en god bild av det som framkommit under intervjuerna och att den redovisar samtliga frågor i intervjuguiden.
2019-03-25 Marianne Holme Familjerådgivare
