I följande avsnitt kommer studiens resultat att diskuteras med koppling till studiens valda teorier och tidigare forskning. Syftet med denna studie är att kartlägga om den psykosociala arbetsmiljön inom vården skiljer sig åt mellan kvinnor och män. För att undersöka detta har studien utgått från tre frågeställningar som knyter an till studiens valda teorier.
Samtliga informanter upplever att de psykiska kraven ofta är relaterade till stress på arbetsplatsen, det tunga patientansvaret, samt till att bedömare i omgivningen förväntar sig en bred kunskap av sjuksköterskor. Vad gäller dessa psykiska krav är alltså informanterna eniga om att arbetet medför höga psykiska krav på de anställda, helt oavsett kön. Samtliga informanter beskriver även att jobbet ställer fysiska krav men att dessa är hanterbara, på grund av den anpassningsbara utrustningen, således finns det inte heller några könskillnader i uppfattningen om de fysiska kraven. Resultaten tyder på att de upplevda psykiska och fysiska kraven alltså inte skiljer sig mellan kvinnor och män. Resultatet stärks ytterligare då många informanter upplever att kraven oftast är kopplade till de personliga krav som de anställda ställer på sig själva, snarare än att det grundas i om vårdarbetaren är kvinna eller man.
Samtliga informanter kopplar begreppet kontroll till möjligheten att kunna styra sina arbetsdagar och mängden kunskap inom olika områden. Här indikerar resultaten att samtliga kvinnliga informanter upplever en hög känsla av kontroll på arbetsplatsen och möjlighet till
att ta till sig ny kunskap, medan de manliga informanterna i högre grad upplever en bristande känsla av kontroll, i form av pressade tidsscheman och begränsat tidsutrymme för oväntade situationer. De manliga informanterna önskar att det fanns mer tid och utrymme för specifika och noggranna utbildningstillfällen.
Det är något svårt att förklara varför kvinnorna genomgående var relativt nöjda med graden av kontroll över arbetet i olika avseenden, medan männen var betydligt mer missnöjda. Vi kan tänka oss två förklaringar som i bred bemärkelse är förenliga med Ackers (1990) genusteori med bäring på organisationer. För det första befinner sig männen i vår undersökning i en könsotypisk yrkesroll, vilket i sig kan medföra att de oftare har svårare att känna att de bemästrar sin situation. För det andra kan det dock vara så att män är mer missnöjda därför att deras förväntningar är högre. I väldigt många organisationer erhåller män ofta en dominerande roll, vilket kan medföra förväntningar om att de borde ha mer kontroll över sin arbetssituation än vad de har. Ytterligare en förklaring till utfallet skulle dock också kunna vara att de kvinnliga informanterna arbetar på avdelningar där det finns större möjlighet till kontroll och att de manliga informanterna arbetar på avdelningar där det är svårare att utöva kontroll över arbetstiden, vilket därmed betyder att skillnaderna ytterst inte grundar sig i huruvida respondenterna är kvinnor eller män.
Resultaten från denna studie visar på att de kvinnliga informanterna tycks kunna se på deras arbete inom vården som så kallade aktiva arbeten enligt krav-, kontroll- och stödmodellen (Karasek och Theorell, 1990), såtillvida att de tycks uppleva relativt höga grader av både krav och kontroll. Detta kan medföra att de kvinnliga informanterna inte upplever stressen i yrket som övermäktigt, utan att de har förutsättningar för att istället öka sin produktivitet och motivation. Det aktiva arbetet som kvinnor i denna studie gör placerar dem långt ner till höger på aktivitetsdiagonalen, vilket är gynnsamt ur ett inlärningsperspektiv. Detta stärks även av att de kvinnliga intervjupersonerna vittnar genomgående om en relativt stark känsla av fortsatta möjligheter att erhålla mer kunskap om och genom jobbet.
De kvinnliga informanterna vittnar om en hög kontroll på arbetsplatsen, medan de manliga informanterna vittnar mycket mer genomgående om missnöje med både inlärningsmöjligheter och med den självupplevda kontrollen över den egna arbetssituationen. Männen tycks uppfatta deras arbete inom vården såsom så kallade högstressarbeten, som kännetecknas av höga krav men också en lägre grad av kontroll över arbetet. Bristerna i männens
handlingsutrymme och i deras möjligheter till att påverka arbetet ger dem också ofta en omvittnad känsla av negativ stress, som i en mycket missnöjd informants fall rentav lett till att denne slutade på sin tidigare avdelning. Vi ser en parallell mellan våra resultat och Leineweber m.fl.s (2013) samt Ahlstedt m.fl.s (2019) studie, om att en relativt hög grad av självupplevd kontroll över arbetet kan medföra att personal trivs och vill stanna kvar på arbetet och att en känsla av låg kontroll istället kan medföra att personal inte trivs och inte vill stanna kvar på arbetet.
Högstressarbeten hamnar längst upp till höger på stressdiagonalen i Karaseks och Theorells (1990) schema, vilket tenderar att medföra ohälsosamma risker, och även att anställda erfar psykisk och fysisk ohälsa samt minskad motivation. Studier av Baka (2015), Stanfeld m.fl. (2012) samt Goh, Pfeffer och Zenios (2015) belägger även empiriskt att högstressareten medför vådliga hälsokonsekvenser. I den mån att de manliga informanterna i denna studie faktiskt upplever sina vårdarbeten som högstressarbeten, så kan de riskera psykisk ohälsa, rentav depression, på grund av att de befinner sig i arbeten där de upplever relativt höga krav och relativt låg grad av kontroll. Våra manliga informanter vittnar oftare om missnöje, och kan ligga längre ut i riskzonen för negativa hälsoutfall. Även en tidigare empirisk studie utförd av Leinweber m.fl. (2013) belägger att bristande kontroll över arbetstiden kan medföra högre sjukfrånvaro. Dessa resultat indikerar att även våra manliga informanter kan löpa en ökad risk för sjukfrånvaro på grund av deras bristande kontroll över arbetstiden.
Vår studie fokuserar även på hur informanterna upplever det instrumentella, emotionella och värderande stödet på sina arbetsplatser. Samtliga informanter upplever att det instrumentella, emotionella och värderande stödet är godtagbart och att stödet stärker den psykosociala arbetsmiljön. Resultaten visar på att informanternas kollegor är en betydelsefull faktor bakom att de upplever sig få starkt stöd och gott om uppskattning på arbetsplatsen. Positivt bemötande från patienter och anhöriga nämns också som en bidragande faktor för att informanterna upplever uppskattning för sitt utförda arbete. Till skillnad till från kontroll, och i likhet med krav, kunde vi inte finna några genomgående könsskillnader i informanternas svar angående det instrumentella, emotionella och värderande stödet.
De brister som kan upplevas med det sociala stödet grundar sig i att cheferna inte har tillräckligt med kunskap och förståelse för sina anställda samt avsaknad av uppskattning från chefernas håll, problem som det återigen är männen som vittnar om betydligt oftare. Gällande
chefernas arbete för informanternas välbefinnande upplever samtliga informanter, oavsett kön, att cheferna vill förbättra deras arbetssituationer, men att cheferna hindras av ekonomiska och politiska begränsningar. Ytterligare en brist som informanterna upplever är avsaknaden av feedback för det egna arbetet. För att kunna utvecklas önskar samtliga informanter mer och tydligare feedback, återigen oavsett kön.
Resultaten gällande det sociala stödet visar således inte några mer genomgående skillnader i vilket stöd som kan fås inom vårdarbetet mellan män och kvinnor. Resultaten från vår studie stämmer delvis överens med resultaten från studien gjord av Ståhl m.fl. (2018) studie, som påvisar att hög kontroll och socialt stöd inte kan väga upp för höga krav. Informanter i denna studie, oavsett kön, vittnar både om höga krav och om relativt högt stöd. Det höga stödet är uppskattat, och hjälper informanterna till en viss utsträckning, men det kan inte kompensera helt för de höga kraven. Samtidigt, precis som i studierna av Ahlstedt m.fl. (2019), Gustavsson m.fl. (2017) och Pålsson (2020), så framstår det klart även här att det sociala stödet i arbetet i sig kan vara av stor betydelse för trivseln och för den psykosociala arbetsmiljön, och fungera som en hjälpande hand. Studien av Hill m.fl. (2008) visade att kvinnor i högre grad upplever stress jämför med män. Något sådant mönster går dock inte igen i våra resultat, då analysen inte visar att det skulle finnas någon koppling mellan könstillhörighet och upplevelser av stress. I likhet med Arbetsmiljöverkets rapport (2020) visar analysen i vår studie att det i sjukvårdsyrket finns inslag av högstressarbete med en ansträngd arbetsmiljö, som delvis drabbar både män och kvinnor lika.
Syftet med denna studie var att undersöka om upplevelserna av den psykosociala arbetsmiljön inom vården skiljer sig åt mellan kvinnor och män. Sammanfattningsvis visar resultaten från vår studie att vårdarbete verkar upplevas som något av ett aktivt arbete hos våra kvinnliga informanter, medan vårdarbete i männens upplevelser förefaller som mer av ett högstressarbete. Vi drar den slutsatsen främst därför att männen oftare vittnar om känslor av bristande kontroll över arbetssituationen, ett vittnesmål som kvinnorna inte avger. Vi borde dock åter betona att det finns svårigheter i att dra mer bestämda slutsatser om att det är just kön som skulle vara den avgörande faktorn bakom skillnaderna i vittnesmålen. Dessutom, vad gäller socialt stöd, kan vi snarare konstatera att det inte finns några mer genomgående skillnader i kvinnors och mäns upplevelser av vare sig bristerna eller styrkorna i det erhållna sociala stödet. Vi kan här inte bedriva någon vidare diskussion avseende materialet om
upplevd könsdominans på arbetsplatsen, eftersom vi inte fick användbara svar på de frågor vi ställde om det.
För den framtida forskningen kan det vara av intresse att närmare undersöka om upplevelserna av den psykosociala arbetsmiljön även skiljer sig efter kön om alla informanter haft samma ansvarsgrad och organisationsplacering. Resultaten från vår studie har visat att det sociala stödet överlag upplevts som starkt av informanterna. Samtidigt vittnar det också om gemensamma problem här. Informanterna förklarar problemen utifrån brist på personal och utifrån att ledningen har begränsade möjligheter till att förbättra den psykosociala arbetsmiljön. Det skulle också kunna vara intressant att studera hur samhället arbetar för att förbättraden psykosociala arbetsmiljön och göra vårdarbetet till ett mer attraktivt yrke.
Referenser
Acker, J. (1990). Hierarchies, jobs, bodies: A theory of gendered organizations. Gender and Society, 4 (2): 139–158.
Ahlstedt, C., Eriksson Lindvall, C., Holmström, K., Muntlin I., Athlin, Å. (2019). What makes registered nurses remain in work? An ethnographic study. International Journal of Nursing Studies, 89: 32–38.
Arbetsgivarverket. (2020) Psykosocial arbetsmiljö.
https://www.arbetsgivarverket.se/ledare-i-staten/arbetsgivarguiden/arbetsmiljo/psykosocial-arbetsmiljo/ (Hämtad: 2020-11-17).
Arbetsmiljöverket. (2016) Arbetsmiljöstatistik; Arbetsorsakade besvär 2016. Rapport 2016:3. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket. (2020) Arbetsmiljöstatistik; Arbetsskador 2019. Rapport 2020:01. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
Baka, L. (2015). The effects of job demands on mental and physical health in the group of police officers: Testing the mediating role of job burnout. Studia Psychologica, 57 (4): 285–299.
Eriksson, B., Larsson, P. (2017). Våra arbetsmiljöer. Bengtsson, M., Berglund, T. (red.) Arbetslivet. Upplaga 3.2. Lund: Studentlitteratur, 423–454.
Bryman, Alan (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 3. Stockholm: Liber
Engman, F., Nordin, A., Hagqvist, E. (2017). Obalans mellan arbetet och privatlivet bland offentliganställda: betydelsen av kontroll och socialt stöd på arbetsplatsen. Socialmedicinsk tidskrift, 94 (5): 610–622.
Goh, J., Pfeffer, J., & Zenios, S. A. (2015). Workplace stressors and health outcomes: Health policy for the workplace. Behavioral Science and Policy 1, (1): 43–52.
Grenehed, E. (2019). Arbetsmiljöanmälningarna ökar i sjukvården. Fackförbund, 06/9. https://www.xn--fackfrbund-icb.com/artiklar/anm%C3%A4lningar-arbetsmilj%C3%B6-%C3%B6kar-sjukv%C3%A5rden (Hämtad:2020-11-17).
Gustavsson, P., Frögéli, E., Rudman, A. (2017). Säker, motiverad och skicklig. Forskningsbaserad intervention för att stimulera hälsa, arbetsengagemang och kompetens hos nya sjuksköterskor.
Karolinska Institutet, (6): 1–97.
Hill, E.J., Jacob, J.I., Shannon, L.L., Brennan, R.T., Blanchard, V.L., & Martinengo, G. (2008). Exploring the relationship of workplace flexibility, gender, and life stage to family-to- work conflict, and stress and burnout. Community, Work and Family, 11 (2): 165–181.
Karasek, R., Theorell, T. (1990). Healthy work: stress, productivity, and the reconstruction of working
Leineweber, C., Kecklund, G., Theorell, T., Åkerstedt, T., Alexanderson, K., Westerlund, H. (2013). Inflytande över arbetstiden och sjuknärvaro/sjukfrånvaro. Arbetsmarknad och Arbetsliv, 19. (4): 88– 99.
Parding, K., Sjögren, F., Petersson, C., Pekkari, N. (2020) Organisering av arbete och dess betydelse
för hälsa och välbefinnande. Stockholm: Myndigheten för arbetsmiljökunskap.
Pålsson, Y. (2020) A pathway into the profession. The use, feasibility and outcomes of a peer learning
intervention for nursing students and newly graduated nurses. Uppsala: Acta Universitatis
Upsaliensis.
Shultz, K.S., Wang, M., Crimmins, E.M., Fisher, G.G. (2010). Age differences in the demand-control model of work stress: An examination of data from 15 European countries. NIH Public Access, 29 (1): 21–47.
Stansfeld, S. A., Shipley, M. J., Head, J., & Fuhrer, R. (2012). Repeated job strain and the risk of depression: Longitudinal analyses from the Whitehall II Study. American Journal of Public Health, 102 (12): 2360–2366.
Ståhl, C., Fagerlind Ståhl, A-C., Smith, P. (2018). Longitudinal association between psychological demands and burnout for employees experiencing a high versus a low degree of job resources. BMC Public Health, 18 (915): 1–8.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Codex.vr.se
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (Hämtad 2020-12-03)
Världshälsoorgnisationen. (2008). Utjämna hälsoskillnaderna inom en generation. Jämlikhet i hälsa
genom påverkan av de sociala bestämningsfaktorerna. Solna: Statens folkhälsoinstitut.
Bilagor
Missivbrev
Hej!
Vi heter Alina Nilsson och Emy Berger och läser kandidatprogrammet sociologi med arbetsliv och arbetsmarknad vid Stockholms universitet. Vi har nu påbörjat vår kandidatuppsats där vi studerar den psykosociala arbetsmiljön bland sjukvårdspersonal och hur den kan upplevas annorlunda för kvinnor respektive män. Vi söker nu både kvinnliga och manliga sjuksköterskor som vill delta i en intervju över telefon och dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser av vårdyrket kopplat till den psykosociala arbetsmiljön.
Din medverkan är helt frivillig och du har rätt att hoppa över frågor eller avbryta din medverkan när du vill. De uppgifter som insamlas under intervjun kommer inte användas för något annat syfte än för undersökningen. Intervjun kommer att anonymiseras och all information kommer att behandlas konfidentiellt. Dina personuppgifter kommer förvaras på ett sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Med informanternas godkännande kommer intervjun att spelas in för att underlätta studiens granskning av materialet.
Med tanke på rådande pandemi kommer intervjuerna att genomföras över telefon och beräknas att hållas i cirka 30–40 minuter. Om du har några frågor innan intervjun får du gärna kontakta oss via mail eller telefon.
Med vänliga hälsningar Alina och Emy!
Alina Nilsson Tele: 0725025220 Email: Alina_nilsson@hotmail.com Emy Berger Tele: 0736563783 Email: emy.berger@hotmail.com
Intervjuguide
Bakgrundsfrågor:• Hur gammal är du?
• Vad arbetar du med?
• Arbetar du deltid eller heltid?
• Vad har du för utbildning?
• Kan du beskriva dina arbetsuppgifter? Hur ser en vanlig dag ut för dig?
• Hur länge har du arbetat med det arbetet du har just nu?
• Vad betyder ordet krav för dig?
• Vilka psykiska krav upplever du på din arbetsplats?
• Vilka fysiska krav upplever du på din arbetsplats?
• Upplever du att kraven som ställs på dig och dina kollegor är rimliga?
Om nej, på vilket sätt upplever du att kraven som ställs på dig och dina kollegor är orimliga?
• Upplever du att du har högre/lägre krav på dig själv jämfört med dina kollegor? På vilket sätt?
Frågor om kontroll:
• Vad betyder ordet kontroll för dig?
• Upplever du att du har kontroll och kan påverka din arbetsdag? Om nej, varför inte?
Om ja, på vilket sätt?
• Hur gör du för att ta eget initiativ och förändra din arbetssituation?
• Upplever du att du kan ta till dig ny kunskap och utvecklas på ditt arbete?
• Hur ofta känner du att du kan gå hem från jobbet och vara nöjd med din prestation?
Frågor om stöd:
• Har du förtroende för din närmaste chef?
• Känner du att du kan söka stöd från dina kollegor och arbetsledare/chefer? (instrumentellt)
• Är dina upplevelser från patienter och anhöriga oftast positiva eller negativa? På vilket sätt?
• Upplever du att du får uppskattning för de arbete som du utför? (emotionellt)
• Upplever du att din arbetsledning arbetar för ditt och dina kollegors välbefinnande?
• Tycker du att dina chefer/arbetsledning ger dig tillräckligt med positiv och negativ feedback för att du ska kunna utvecklas? (värderande)
Frågor om genus:
• Upplever du att något kön har en dominerande roll på din arbetsplats? Om ja, på vilket sätt samt är det något som ifrågasätts?
• Upplever du att dina och dina kollegors arbetsuppgifter påverkas av att du är man eller kvinna?
Om ja, hur skiljer sig arbetsuppgifterna åt?
• Upplever du att det finns arbetsuppgifter på din arbetsplats som oftast delas ut till kvinnor respektive män?
Förslag på följdfrågor: Hur påverkar detta dig?