Mitt syfte med detta arbete var att undersöka hur undervisningen i islam skildras i fyra klassrum på mellanstadiet och jämföra denna undersökning med en litteraturstudie. Detta har gjorts och jag är nöjd med mitt resultat. Jag ska nedan redovisa min första frågeställning: Hur behandlas islam i undervisningen i skolan?
Den bild av islam som enligt min litteratur- och forskningsstudie finns i det svenska
samhället, om än inte representerat av alla, är skrämmande. Min undersökning vittnar om att lärarna har samma uppfattning där lärare 4 får agera undantag. Denne menar att bilden av islam i det svenska samhället håller på att förändras till mer positiv. Det mediala klimatet påverkar vad barnen lär sig i skolan och bilden av islam i media påverkar vad skolan
presenterar i sin undervisning om islam. Detta håller respondenterna till mina intervjuer med om. Ingen av dessa menar att samhället och media inte påverkar barnen och
religionsundervisningen. Lärare 3 menar att man måste vara oerhört försiktig med att använda sig utav media som undervisningsmaterial utan att vara källkritisk. Lärare 4 instämmer och menar att det är viktigt att visa hänsyn mot sina elever och inte presentera
undervisningsmaterial som skämmer ut exempelvis islam. Lärare 1 och Lärare 2 är inne på samma spår, och det verkar tveklöst som att samtliga respondenter är medvetna om hur mycket media och samhället påverkar det som tas upp i undervisningen. Min slutsats blir att skildringen av islam i skolan handlar mycket om vad samhället har för attityder gentemot religionen, då både min litteratur och undersökning styrker detta. Lärarna arbetar kritiskt mot denna attityd och vill förtydliga för barnen att denna bild är felaktig.
En intressant synvinkel är att lärarna, kanske bortsett från Lärare 1, ser media och dess vinklingar av islam som en möjlighet, snarare än ett hinder. De talar om att möjligheten till olika värderingsövningar ökar, att man kan arbeta mer källkritiskt och att man med de
extrema fallen i media tydligt kan belysa att detta inte är islam. Spowe lyfter också fram detta och menar att det är väldigt viktigt att läraren tar elevers kulturella bakgrund på allvar, och ser den som en möjlighet snarare än ett hinder. Att lärare som undervisar om islam är positiva till de eventuella hinder som uppstår är viktigt för att eleverna skall få en rättvis bild av
religionen. För att kunna se möjligheterna med undervisning i islam tror jag det är viktigt att man även kan se svårigheterna. Ser man inte det svåra så är det väldigt problematiskt att ställa sig kritisk mot eventuella åsikter. Alla min respondenter talar om svårigheterna med
undervisning av islam på ett fängslande sätt. De håller med varandra om att det problematiska ligger i att behandla medias vinklingar på rätt sätt och att majoritetssamhällets kraft är väldigt stark. Ouis och Roald framhåller samma problem när de talar om 11-septemberhändelsen. Denna händelse, utförd av terrorister, har av västvärlden tolkats som generellt för islam. En intressant synpunkt som Lärare 4 påpekar är föräldrars förutfattade meningar om islam och hur det påverkar barnen. Det är tankar som Spowe ger Lärare 4 medhåll i. Han menar att om man inte har hemmet med sig, alltså barnets förebilder, är det väldigt svårt att lösa de problem som uppstår.
Härenstam påpekar i min litteraturstudie att skolan inte har monopol på vad som lärs in. Det är viktigt att föräldrar är medvetna om detta och att de aktivt pratar med barnen om vad de ser och hör, inte bara när det gäller islam. Källkritik, som en intervjuad lärare talade varmt om, är väldigt viktigt och jag menar att det måste införas i de tidiga åldrarna. Vi lever trots allt i ett informationssamhälle där information bombarderar oss dagligen och ett barns tankar är väldigt lätta att manipulera. Lär man barnen att tidigt vara källkritiska, kan de på ett mer effektivt sätt sortera bort dålig fakta.
Mina respondenter behandlar islam relativt lika i sin religionsundervisning. Jag talar i inledningen av arbetet om att det vore intressant att se om lärarna i de mångkulturella klasserna arbetade olika med islam, jämfört med de lärare som är verksamma i de etniskt homogena grupperna. Jag kan inte dra några sådana slutsatser, utan samtliga respondenter väljer att lägga stort fokus på likheter mellan världsreligionerna istället för att peka på skillnaderna. Detta är något som jag hyser stor respekt för och faktiskt inte trodde innan jag gjorde mina intervjuer. Därmed inte sagt att de gör det bara för att de i mina intervjuer sagt så. I den del av min litteratur- och forskningsdel som bearbetar hur undervisningen kan se ut, pekar författarna ut betydelsen av att framföra likheterna mellan religionerna. De och lärarna är alltså överens på denna punkt.
Lärare 1 berättar om riskerna med att arbeta för mycket med skillnaderna och menar då att ”den Andre”, alltså det man jämför med det kristna, blir något konstigt. Skolan skall enligt läroplanen arbeta för att främja förståelsen för andra människor och att ingen i skolan skall utsättas för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet eller religion. Att arbeta med likheterna istället för skillnaderna skulle i min mening hjälpa skolan att uppfylla detta.
Lärare 1 väljer i sin introduktion av islam att betona släktskapet med Abraham och de två andra religionerna som honom som stamfader. Även här är alltså fokus på likheter, men att arbeta med släktskapet är extra intressant då Christer Hedin och Dorothea Rosenblad pekar på exakt detta som en viktig del i undervisningen om islam i sina böcker Abrahams barn och Samma rötter. Syftet med dessa böcker, och främst den sistnämnda, är att eleverna skall finna likheter mellan de tre religionerna och på så sätt inse att människor från olika kulturer har mycket gemensamt. Om Lärare 1 har stött på någon av dessa material vet jag inte, men att arbeta utifrån Abrahams släktskap låter i mina öron väldigt intressant.
Som det framgår av min undersökning och litteraturstudie, är lärarens kunskap viktig. Lärare 3 menar att man som lärare måste vara medveten och ha kunskap om hur vissa muslimer lever. Att kunna förklara för elever som undrar varför deras klasskompisar inte äter fläskkött kan låta som en bagatell och vardagsproblem, men är enligt Lärare 3 viktig kunskap för en lärare. Man måste kunna förklara för elever som undrar varför en muslim inte äter fläsk, och dessutom kunna ta samtalet med föräldrar som vägrar sitt barn undervisning i annan religion än islam på ett övertygande sätt. Otterbeck är enig i det som Lärare 3 berättar om, och även den svenska läroplanen, som säger att alla föräldrar skall kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att deras barn inte blir ensidigt påverkade av det läraren förmedlar. De övriga tre lärarna, där Lärare 1 återigen får vara undantag, menar att det är viktigt att vara opartiskt i sin undervising och att egna värderingar inte får förekomma.
Den enskilt mest betydelsefulla kommentaren om lärarens kunskap som jag fick av mina respondenter var när Lärare 2 sade: ”Det är viktigt att man som lärare kan berätta för eleverna att de extrema situationer som media ibland kopplar samman med en religion, inte är det ”vanliga”. Efter att ha studerat litteraturen så upplever jag det som att det är precis det här felet majoritetssamhället gör. Man drar alla över en kam och det är mycket viktigt att som lärare tidigt och konkret göra klart för sina elever att den bild av islam som media ibland förmedlar är fel. Ouis och Roald indikerar att majoritetssamhället ofta gör denna
generalisering.
Lärarna menar att deras undervisning påverkas om det finns muslimer i klassen. Det är riskfyllt att stå och prata förenklat om ”deras” levnadsregler, om man inte vet vad man talar om. Lärarens kunskap är alltså extra viktig när man undervisar elever med muslimsk
att ha muslimer i klassen när man ska undervisa om islam. Barnen själva, och deras föräldrar kan berätta mer invecklat och utförligt om hur de praktiserar sin religion. Lärarna berättar även att det är viktigt att eleverna själva måste få välja att berätta om sin religion eller inte. Otterbeck ger ett väldigt tydligt exempel på att elever kan ”växa” om de själva får berätta om hur de upplever islam. Att vara försiktig som lärare och ”backa”, anser respondenterna vara viktigt. Ingen elev skall behöva berätta om sin religion om denne inte vill. Lärare 3 talar om att låta muslimska föräldrar komma till klassen och berätta om islam. Det anser jag vara en god idé, fram för allt om föräldern inte är djupt troende muslim. Då får barnen den ”rätta” bilden av en muslim, och inte den bilden majoritetssamhället målar upp, vilken, enligt Ingvar Svanberg är att muslimer är väldigt religiösa.
Lärarnas sätt att hantera läroböcker är intressant. Lärare 1 ger ett väldigt nonchalant svar och menar att ” jag tar det jag hittar”. Lärare 4 verkar inte heller inse allvaret i att ha läroböcker från 1988, i sitt klassrum. Denne påpekar däremot att böckerna inte är bra, utan bara ett komplement. Jag kan påpeka att de läroböcker som Lärare 4 använder sig av är ett läromedel analyserat av Härenstam, och som inte verkar ge en rättvis bild av islam. Lärare 3 har, om denne vill, tillgång till samma material som Lärare 4. Skillnaden är att denne inte använder böckerna mer än att diskutera kring bilderna. Hedin framhäver att man bör vara kritisk till hur läroböcker framställer islam. Trots att Skolverkets rapport om lärares läromedelsanvändning säger att läroböcker spelar en väldigt stor roll i undervisningen så känns det som att mina respondenter inte känner sig bundna till något speciellt läromedel. Flera menar att skolans bibliotek är en bra resurs och likaså internet. Media i alla dess former verkar också vara ett populärt inslag och jag hoppas att lärarna tänker på vad det är de presenterar för barnen.
Efter det här arbetet så måste jag erkänna att islam förmodligen behandlas bättre i skolan än jag hade förvantat mig. Återigen, min intervjuundersökning ger inget fullständigt svar, men jag tror att den visar en vanlig bild. Min studerade litteratur menar däremot att islam inte behandlas väl i skolan, och detta måste jag givetvis ha i åtanken när jag nu gör mina
slutsatser. Detta skapar komplikationer för mig då lärarna var väldigt övertygande i de svar de gav mig. Varför skulle inte andra lärare, med ungefär samma klassammansättningar undervisa på samma sätt? Har jag haft ”tur” som stött på fyra lärare som undervisar om likheterna snarare än skillnaderna, eller har lärarna ljugit för mig? Med tanke på att lärarna är
verksamma inom samma kommun, så kanske det har en inverkan på mitt resultat. Det vore intressant att göra samma undersökning i en annan kommun. Jag tror att det ligger mycket i
vad Lärare 4 säger om islam och hur samhället ser på religionen. Denne menar att synen håller på att förändras, till det positiva. Folk börjar få en bättre förståelse för religionen. Får gemene man en mer positiv bild av religionen så kommer det också att spegla av sig i skolan. Man kan undra varför lärarna är så övervägande positiva inför undervisningen med islam. Samtliga väljer att se möjligheterna snarare än problemen, vilket givetvis är bra, men jag hade inte förväntat mig en så övervägande optimism. Det kan säkert ha att göra med lärarnas utbildning eller så kan de gått på någon sorts fortbildning eller kurs om islam och hur man undervisar om religionen. Det sistnämnda känns inte troligt då det inte finns mycket forskning om islam och undervisning. Hur som helst vore det intressant att få reda på bakgrunden till denna positiva attityd.
Jag måste även nämna att en del av den litteratur jag presenterar är ålderstigen. Härenstams Skolboksislam är utgiven 1993 och likaså Otterbecks Muslimer i svensk skola. Vad jag kan säga till dessa böckers försvar är att det i min intervjuundersökning framkommer att äldre läroböcker förekommer i dagens mellanstadieklassrum och att mycket av Otterbecks tankegångar går i igen i min intervjuundersökning.
Som svar på min andra frågeställning vill jag framföra att skolans styrdokument främjar arbetet med att belysa likheterna mellan islam och övriga världsreligioner. Ett antal utvalda delar ur kursplanen för religionskunskap som stödjer mitt påstående, har jag presenterat här i diskussionen, och fler punkter från både läroplanen och kursplanen för religionskunskap presenteras i litteraturgenomgången. Jag anser att samtliga av dessa delar visar på att läroplanen och kursplanen ger sitt stöd för en undervisning baserad på likheter. För att ge eleverna en så rättvis bild av islam som möjligt så måste man utgå från likheterna. Att utgå från skillnader skapar bara klyftor och förvirring.
Referenser
Tryckta källor
Bell, Judith, Introduktion till forskningsmetodik, (Lund, Studentlitteratur, 2007) Hedin, Christer, Abrahams barn, (Uppsala, Arena, 1999)
Hedin, Christer, Islam i vardagen och världen, (Uppsala, Arena, 1994) Härenstam, Kjell, Skolboksislam, (Göteborg, ACTA UNIVERSITATIS GOTHOBURGENSIS, 1993)
Kielan, Abd al Haqq, Frön till en svensk muslimsk kultur, tidsskriften Minaret, (Svenska Islamiska Akademien, årgång 1, nr 3)
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, (Stockholm, Skolverket, 2009)
Otterbeck, Jonas, Islam, muslimer och den svenska skolan, (Lund, Studentlitteratur, 2000) Otterbeck, Jonas, Muslimer i svensk skola, (Malmö, Gleerups förlag, 1993)
Ouis, Pernilla, Roald Anne-Sofie, Muslim i Sverige, (Malmö, Wahlström & Widstrand, 2003) Rapport 284 - Läromedlens roll i undervisningen, (Stockholm, Skolverket, 2006)
Rosenblad, Dorothea, Rosenblad, Fanny, Samma rötter – Abrahams barn i tre religioner, (Stockholm, Fondi Förlag HB, 2004)
Spowe, Bengt, Röster från den mångkulturella skolan, (Uppsala, Kunskapsföretaget, 2003) Stenberg, Leif, Muslim i Sverige, (Stockholm, Bilda Förlag, 1999)
Strömquist, Siv, Uppsatshandboken, (Uppsala, Hallgren & Fallgren Studieförlag AB, 2006) Svanberg, Ingvar, Majoritetens islam, (Uppsala, Arena, 1994)