Uppsatsens syfte har varit att belysa dokusåpan som ett socialt fenomen utifrån ungdomars hantering av denna i sin vardag.
Efter att ha studerat och analyserat resultatet upptäckte vi snart en röd tråd som genomlöpte så gott som allt material. Hur Big Brother spelar in och färgar ungdomarnas sociala liv. Genom att se till helheten av den information vi samlat in, finner vi att Big Brother skapar engagemang och verkar för en relativt stor del av ungdomarnas vardag. Big Brother sänds var vardagskväll, missar ungdomarna programmet får de smidigt reda på vad som hänt via vänner, familj eller löpsedlarna som pryder stans kioskväggar. Ungdomarna säger, då vi frågar, att det inte är särskilt viktigt att titta, men penetrerar man materialet ytterligare så upptäcker man ändå att det engagerar och skapar mening, troligen mer än vad ungdomarna själva är varse om. Ungdomarna styr inte sina liv efter Big Brother men programmet har ändå en betydande del i deras vardag, i skolan och i hemmet. Big Brother ger något att prata om, att diskutera och reflektera över. Genom att diskutera Big Brother tror vi att ungdomarna får en ingång till viktiga ämnen som rör deras egna person och identitet. Vi tror att ungdomarna formar sig själva genom samtalen kring Big Brother. Till exempel hur man beter sig mot varandra, vad som är okej och hur relationer fungerar. En trolig följd är att kompisar i dialog med varandra vrider och vänder, värderar vad som händer i Big Brother. Tillsammans med de övriga intryck de får av såväl vuxna, jämnåriga och annat media förser dem med, kommer de fram till vad de själva anser om saker och ting.
Jan-Erik Nordlunds aspekter visar på hur pass socialt fenomenet dokusåpa verkligen är. Den första aspekten som följer med såpatittandet är att tittaren kan få en känsla av att man är kompis med dokusåpadeltagaren och att det känns på riktigt (Nordlund 2001). Christine Geraghty tar också upp såpan som ett socialt fenomen och då ett feminint sådant. Hon betonar att skvallret och småpratet kring programmet för tittarna samman (ref. i Fiske 1987). Nordlunds och Geraghtys slutsatser är inte främmande för den här studien, dock visar den inte på att dokusåpatittandet eller diskussionerna kring programmet till största delen sker kvinnor emellan. Ulrika Sjöberg kommer fram till att 28 % tittar tillsammans med någon, för 51 % varierar det om de tittar tillsammans med någon eller ensam. För de som tittar tillsammans med någon är det oftast med en vän eller mamma/styvmamma. Populariteten att titta tillsammans med vänner visar sig växa med att de blir äldre. Sjöbergs studie visar även att
ungdomarna pratar med sina föräldrar om tv och video. Sjöbergs resultat, att tv-tittande i ganska hög grad är socialt, något man ägnar sig åt tillsammans med andra, stämmer väl överens med den här studiens resultat. (Sjöberg 2002)
På frågan om ungdomarna anser att de lärt sig något svarar de antingen att de lärt sig hur man gör något praktiskt, att de inte lärt sig något eller att Big Brother är ett underhållningsprogram. Tolkar vi hela materialet utan att ta hänsyn till vilka frågor vi ställt kan vi utröna att det ser ut som att ungdomarna lär sig både det ena och det andra, som de dock själva kanske inte är medvetna om. Som hur man behandlar sina medmänniskor och vårdar sina relationer. Hur det kan gå om man ”snackar skit” eller dylikt. Det visar sig även att det är viktigt att ha sett programmet, eller i alla fall veta vad som hänt. ”Vet man nåt som inte den andra vet, så vill man ju gärna berätta”. En följd av detta kan man tänka sig vara att det pratas och värderas en hel del ungdomarna emellan, innan man kommer fram till vad man anser om händelsen i fråga. Vi kan tro att det finns en lust att diskutera med kompisar eller andra, för att skapa sin egen bild. Ungdomarna kan tänkas ha ett behov av att ”testa” vad de upplever gentemot andras upplevelser för att kolla av att åsikterna accepteras.
Utifrån det insamlade kommer vi fram till att Big Brother socialt har en funktion och att informanterna delvis använder sig av programmet för att identifiera sig. Tv:n utgör en social funktion för många och när vi tittar på tv gör vi det ofta i sällskap med andra. De allra flesta informanterna tittar tillsammans med någon, främst är det med sina kompisar och vanligt förekommande är också att titta med någon i sin familj, oftast ett syskon. Big Brother är även ett socialt fenomen i den bemärkelsen att dess tittare gärna pratar om vad som händer i programmet. Kanske bidrar detta till att informanternas sociala relationer bli förstärkta till varandra, beroende på att man kan prata om personliga saker, känsliga ämnen och så vidare. De allra flesta informanterna vi intervjuade pratar om Big Brother med sina kompisar och menar också på att det är svårt att inte ha det som samtalsämne. Det är också viktigt att titta på
Big Brother för att kunna hänga med i utvecklingen i huset, för att kunna prata runt det med
sina kompisar. På frågan om de identifierar sig med någon av deltagarna var svaret nej, men genom svar på andra frågor, verkar det ändå som att Big Brother på något sätt har ett finger med i spelet. Då informanterna känner igen sig, eller känner med deltagarna handlar det ju också om en slags identifikation och denna är ganska tydlig i materialet. Så som det i pressen ofta framställs, av kritiker, att dokusåpor är inget bra för barn och unga, tycker vi inte stöds av de resultat vi fått fram. Snarare verkar det vara så att informanterna har en förmåga att ta till
sig det som de tycker är bra genom att värdera de situationer som uppstår i programmet. Flyttat till innan realism
Paralleller till kvinnliga såpatittare kan vi inte göra då studien inte är upplagd på ett sådant sätt. Men enligt Dorothy Hobson identifierar sig kvinnor med såpor på det sättet att de jämför och kommenterar såpan både i relation till såpan och i relation till verkligheten. Man granskar personerna i såpan och jämför med hur man själv skulle bete sig i en likvärdig situation. (ref. i Nordlund 2001) Informanterna i studien verkar oberoende av kön jämföra och kommentera
Big Brother på ett liknande sätt som Hobson kommit fram till.
De flesta ungdomarna vi intervjuat ser på Big Brother som fiktivt, att programmet inte speglar verkligheten. Några informanter ansåg däremot att det kunde ligga någon slags verklighet i
Big Brother ändå, eftersom det är vanliga människor som deltar trots att det utspelas i en
konstruerad miljö. Informanternas svar på de frågor som rör fiktion och verklighet är oftast ganska osäkra. De börjar med ett ”nej” eller ”ja” som sedan blir till ett ”nja” och slutar i ett resonemang utan någon riktig slutsats. Det visade sig vara svårt för ungdomarna att bestämma vilket som gällde, fiktion eller verklighet? I ena stunden är deltagarna människor som inte är som de utanför tv-rutan skulle vara, och i andra diskuteras de som vanliga verkliga människor som har egna åsikter och som får lov och tvingas stå för sina handlingar de gör i Big Brother. Genom Big Brother anser en del informanter att de lär sig hur de ska hantera vissa situationer i livet. Med hjälp av programmets innehåll kan informanterna få en öppning att lättare föra svåra saker på tal med någon i sin närhet. Fiktionen blir en del av verkligheten genom att informanterna tar hjälp av den i sin vardag och sina liv. Skildringen, kopian och den ”riktiga” verkligheten, om inte den redan är en kopia den med, flätas på så sätt samman. Vi anar att ungdomarna tar in programmet som verklighet, trots att de ändå är medvetna om att det är en konstruerad miljö och ett overkligt sammanhang. Då ungdomarna diskuterar programmet med andra tror vi att det är lätt att glömma bort att det faktiskt är sammansatt och tillverkat av programskaparna. I Jan-Erik Nordlunds studie har han fått fram att när det gäller Big Brother så berör dess handling tittarna så pass mycket på grund av att det innehåller vardagliga problem, relationsproblem et cetera. Sammanfattningsvis menar han på, att som tittare har man en förmåga att koppla det som händer i programmet till sin egen verklighet. I och med att man uppfattar dokusåpan som realistisk, drar man sina egna slutsatser och överför dem till sitt eget liv och de eventuella problem eller relationer man själv är involverad i. (Nordlund 2002)
Tv:n har kanske den bästa möjligheten av alla medier att ge en så realistisk bild som möjligt av verkligheten, kanske kan man säga att den ger oss ett sken av verkligheten. Flera postmoderna teoretiker, bland annat Bourdieu och Baudrillard anser att vi går från en värld där TV: n användes för att beskriva samhället till att bestämma den. (Bourdieu 1998)
Till exempel anser Baudrillard att livet upplöses i televisionen och att vi lever i en skenvärld bestående av bilder som inte bjuder in till någon djupare mening, att vi finns till genom tv:n. (Baudrillard 2002; 2000) Flyttat från s.47
Utifrån materialet kommer vi underfund med att svaren följer de normer kring hur en kille eller tjej ”ska vara” i det postmoderna samhället. Karaktäristiskt för postmoderniteten är koncentrationen på sken, yta och bilder som Baudrillard och Björk talar om. (Baudrillard 1990; Björk 1999) I informanternas intervjusvar kan vi tolka informanterna som postmoderna då, bland annat, en kille tycker illa om en deltagare på grund av att han tycker att hon är ful osminkad, ett tydligt exempel på kvinnan som yta, en bild utan djup. I flera intervjusvar kunde vi tydligt se hur ”färgade” informanterna är av de rådande könsnormerna i samhället.
Redan i såpans första skede, radiosåpan, riktade sig innehållet främst till kvinnor eftersom det skulle fylla deras tråkiga vardag med romantik och fantasiinslag. (Nordlund 2001)
Är det fortfarande så att det är fler kvinnor som tittar på såpor och dokusåpor i allmänhet? När vi ville ha ungdomar som ställde upp till intervjuerna var det svårare att få tag på och färre killar som ville bli intervjuade än tjejer. Kan vi dra detta till att såpans mönster ligger kvar, lockar och riktar sig mer till en kvinnlig publik eller handlar det om andra faktorer? Vi tror att det är fler killar i dag som är såpatittare än vad det kanske var för tio år sedan och att bilden av hemmafrun eller tjejen som såpatittare finns och kanske gör det svårare för killar att stå för att de tittar på såpor. Det anses feminint och, som tidigare i uppsatsen diskuterats, feminina saker ska killar enligt könsnormen inte sysselsätta sig med. (Fiske 1987) Flyttat reflektion,
8.1 Nya insikter
Enligt den hermeneutiska läran är det viktigt att man som forskare beaktar att man besitter en viss förförståelse inför ett fenomen i form av erfarenheter, åsikter och dylikt. Eftersom vi har antagit ett hermeneutiskt förhållningssätt/tillvägagångssätt i vår studie är det viktigt att vi synliggör och uppmärksammar vår förförståelse. Bakomliggande intresset till studien var helt klart färgat av våra egna uppfattningar om Big Brother. Hade Big Brother varit ett program utan skandaler och för oss mindre bra förebilder hade vi antagligen valt att skriva om något
helt annat. Redan här i valet av uppsatsen spelade vår förförståelse en stor roll. Big Brother var ett mycket omskrivet tv-program år 2004, på grund av mycket naket och alkohol i programmet. Vi hade mycket funderingar om hur ungdomar tar in det som visas, därav vårt val av intervjuobjekt. När vi senare skulle utforma frågorna till intervjuguiden vinklade vi frågorna medvetet/omedvetet på ett sätt med förhoppning om att vår förförståelse skulle stämma överens med verkligheten. Kontentan av intervjusvaren var att ungdomarna till synes inte alls var så påverkningsbara av programinnehållet som vi önskat eller trott. Vår förförståelse har under uppsatsskrivandets gång ändrats och vi kan tolka intervjusvaren på ett nyanserat sätt, utifrån våra nya insikter. Genom ny förförståelse som har uppstått under tidens gång ser vi uppsatsen med nya ögon. Vi kan se tillbaka på brister och bra saker vi gjort, och med detta i bagaget så är vi väl medvetna om hur just forskarens förförståelse spelar in på en uppsats.
8.2 Vidare forskning
Syftet med den här studien har varit att få en insikt i hur 15-åriga ungdomar hanterar Big
Brother i vardagen. Vi har angripet ämnet från flera håll för att få en bred förståelse av det
sociala fenomenet Big Brother. Ungdomar och tv-konsumtion är ett angeläget ämne att forska i, särskilt i en tid då ungdomar tillbringar mer och mer tid framför tv:n. Oss veterligen är området tämligen föga utforskat. Det skulle vara av intresse att göra djupintervjuer med ett fåtal ungdomar och fokusera mer omkring den sociala biten, huruvida vilken roll Big Brother har i samspelet med andra. Att få en mer koncentrerad bild känns angeläget. Exempelvis vad det är ungdomarna samtalar om och vad som är viktigt för dem. Djupintervjuer skulle troligen frambringa en mer tydlig insikt, men inte på något sätt mer generaliserbar. Det skulle även vara intressant med en studie som behandlar tv-konsumenterna i två olika grupper där vardera är tjejer respektive killar, och utifrån det kunna göra en jämförelse ur ett genusperspektiv. Tanken med det är att kunna se hur mycket tjejernas svar jämfört med killarnas svar faktiskt hade kunnat skilja sig vad det gäller det sociala livet, identifikation och samhörighet med deltagare. I studien skulle man även kunna ställa mer strukturerade frågor för att på så sätt kunna problematisera och konkretisera vad som är unikt, vad det gäller informanternas svar ur ett genusperspektiv.
Källförteckning
Böcker
Abbott P, Wallace C. (1998) Introduktion till sociologi. Feministiska perspektiv. Lund: Studentlitteratur
Backman J. (1998) Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur Baudrillard J. (2002) Screened out. London: Verso
Baudrillard J. (2001) Selected Writings. Cambridge: Polity Press
Baudrillard J. (1998) The consumer society. London: SAGE publications Baudrillard J. (1990) Seduction. Montréal: New World Perspectives Björk N. (1999) Sirenernas sång. Stockholm: Wahlström & Widstrand
Bourdieu P. (1998) Om televisionen. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB Carlson Å. (2001) Kön, kropp och konstruktion. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB
DePoy E, Gitlin L N. (1999) Forskning – En introduktion. Lund: Studentlitteratur Fiske J. (1987) Television Culture. London: Routledge
Gilje N, Grimen H. (1992) Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB
Goffman E. (1974) Jaget och maskerna. Stockholm: Prisma
Hirdman A. (2002) Tilltalande bilder. Stockholm: Bokförlaget Atlas
Johansson, T. (2001) Socialpsykologi – subjektivitet, överskridande, och förändring. Lund: Studentlitteratur
Johansson T. (1999) Socialpsykologi Moderna teorier och perspektiv. Lund: Studentlitteratur Kvale S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Liliequist M. (2000) Våp, bitchor och moderliga män. Umeå: Boréa Bokförlag
Ljung M. (2000) Feministisk teori. I P. Månson (red.), Moderna samhällsteorier, traditioner
riktningar teoretiker. (pp. 221-256). Stockholm: Bokförlaget Prisma
Lyon D. (1998) Postmodernitet. Lund: Studentlitteratur
Malterud K. (1998) Urval. Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur Nordlund J-E. (2001) Samtal om såpa - vad tycker tittarna om såpa och dokusåpa?
(publikation 2001:10) Karlstad: Karlstad University Studies
Patel R. Davidson B. (1994). Forskningsmetodikens grunder- att planera, genomföra och
Rosengren K-E. (1986) På gott och ont: Barn och ungdom tv och video. Stockholm: Liber Utbildningsförlag
Silverman D. (2004) Qualitative research: theory, method and practice. London: SAGE Sjöberg U. (2002) Screen rites: a study of Swedish young people«s use and meaning-making
of screenbased media in everyday life. Lund: Lund Studies in Media and Communication
Werner A. (1996) Barn i TV-åldern. Lund: Studentlitteratur
Rapporter
Andersson Y. (2001) Dokusåpor – En ’verklighet’ för sig? (Granskningsnämndens rapportserie – rapport nr 8) Stockholm: Granskningsnämnden
Artiklar
Bengtsson J (2004, maj, 13) Vem vill se ut som en Powerslampa? Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/vss/ledare/story/0,2789,476917,00.html
Duregård Lannevik M (2004, januari, 29) Mer tv åt lärarna! Lärarnas tidning
http://www.lararnastidning.net/LT_Output.asp?ArticleID=23206&CategoryID=3615&Article OutputTemplateID=92&ArticleStateID=2&FreeText=rönnberg
Eriksson T (2003, november, 21) ”Mobbnings-tv” som blev lördagsnöje. Dagens Nyheter http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=206473
Johansson L (2004, maj 15) Mer än bara tuttar. Expressen http://www.expressen.se/index.jsp?a=135756
Ramqvist C (2004, maj, 11) Kommentar: Aldrig mer. Hur ska vi nu bli djur igen? Dagens
Nyheter
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=264497
Rönnberg M (2004, februari, 27) Dokusåporna är bra för barnen. Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,439258,00.html
Salomonsson C (2000, november, 1) Egoistiska, snygga och sårbara. Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/noje/0011/01/sapa.html
(Artiklarna finns i författarnas ägo.)
Övriga dokument
Nationella sekretariatet för genusforskning. (1999) Kön eller genus? Göteborg: Nationella sekretariatet för genusforskning (Box 200, 405 30 Göteborg. E-post:
sekretariatet@genus.gu.se)
Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.
Bilagor
Bilaga nr. 1: Intervjuguide Bilaga nr. 2: Etikprövning