Förskolegården i undersökningen stämmer väl in på den yttre tradition om förskolors utseende som Markström (2007) talar om. Hon menar att det är lätt att veta att här är en förskola, endast genom att titta på det yttre. Jag anser att det stämmer väl, många förskolegårdar har liknande upplägg. Precis som jag skriver i min inledning tror jag tyvärr att detta inte är något som det reflekteras så mycket över ute på förskolorna eller bland dem som planerar förskolors utseende. Vid första anblick tycker jag att gården i undersökningen ser ganska tråkig ut, men när jag sedan tittar på barnen hur de leker på den så ser jag den med nya ögon. Jag menar därför att det är viktigt för oss vuxna att ibland, genom till exempel observationer, försöka se saker mer ur ett barnperspektiv. Barnen verkar inte alls tycka att gården är särskilt tråkig. Som pedagog bör man tänka på vilka signaler man själv sänder ut, om vi anser att gården är tråkig och ointressant kan detta smitta av sig på barnen.
Hur barnen lekte på gården tycker jag visar att Mårtenssons (2004) teori om vidlyftighet och sinnlighet som utmärkande egenskaper hos utelek är riktig. Det är tydligt att miljön påverkade barnen och att barnen utmanades och använde miljön i sin lek. Leken på gården är ofta fartfylld och tar plats. Detta tror jag beror på gården erbjuder just möjlighet till detta, det finns stora ytor att röra sig på och även om det är många barn ute så finns det gott om utrymme för varje barn.
Pedagogerna påverkar leken på gården bland annat genom de regler de sätter för barnen. Som jag skrev tidigare så handlar dessa regler mycket om säkerhet. Jag anser att vissa regler är
nödvändiga ur just ett säkerhetsperspektiv, men att det gäller att inte gå för långt så att man förstör barnens möjlighet och lust till lek. På gården i undersökningen har barnen möjlighet att befinna sig utan uppsikt från pedagogerna på ett par ställen, med andra ord har barnen möjlighet till avskildhet. Användandet och skapandet av egna platser är en viktig del i barns utveckling (Grahn m.fl., 1997). Även här kommer frågan om säkerhet upp, ur ett säkerhetsperspektiv kan det vara viktigt att hela tiden ha barnen under uppsikt. Skolverket (2005) påpekar även det i sin skrift Lokaler & miljö i förskola och fritidshem. Jag tycker det är viktigt att pedagoger och även andra vuxna respekterar barns behov och vilja till avskildhet. Som pedagog är det viktigt att reflektera över hur regler påverkar barnen.
Vid ett par tillfällen störs leken av att pedagogerna avbryter leken för att de är dags för en måltid. Det märks tydligt på barnen att de hellre hade lekt färdigt. Jag hade tyckt att det varit intressant att undersöka hur man i förskolan kan jobba med mer flexibla ramar kring till exempel måltider.
När det gäller den fysiska miljön är det intressant att se hur barnen utnyttjar den i sin lek. Barnen utnyttjar verkligen de nivåskillnader som finns på gården. Enligt Socialstyrelsen (1989) skall gården ge möjlighet till bygglek, rörelselek, sandlek, vattenlek, vila, samvaro, måltider och trädgårdsskötsel. I undersökningen kom jag fram till att den pedagogiska miljön här ger möjlighet, på ett eller annat sätt, till samtliga utom trädgårdsskötsel. Gården ger ingen direkt möjlighet till vattenlek, men genom att barnen får hämta vatten inomhus så leks det med vatten. Det den fysiska miljön saknar ger pedagogerna möjlighet till genom tillåtande regler. Jag anser att det är viktigt att man inte bara ser på de olika komponenterna i pedagogisk miljö var för sig utan även hur de samspelar. Det gäller även materialet, pedagogerna tillåter att materialet
används fritt och inte bara för det tänkta användningsområdet. Oftast är det ju även pedagogerna som bestämmer vilket material som skall finnas tillgängligt på gården och förskolan.
Torben Hangaard Rasmussen (1993) anser att begreppet fri lek används på förskolorna främst i samband med att man är inomhus, utomhus kallas det utelek. Det menar han beror på att
utomhuslekar inte konkurrerar med de av personalen planerade aktiviteterna. Jag har under min undersökning inte hört eller sett vad man använder för benämning för den tid man är ute på gården. Jag vill dock lyfta fram att även om pedagogerna inte har en planerad aktivitet på gården betyder inte det att det inte sker någon pedagogisk verksamhet. Som jag nämnt i
kunskapsbakgrunden så är leken viktig för barns utveckling. Det råder för mig ingen tvekan om att pedagogerna, den fysiska miljön och materialet påverkar barns lek. Det är viktigt att man som pedagog är medveten om detta och aktivt reflekterar och funderar över det. Att genomföra observationer av barnens lek ger en möjlighet att se på saker på ett nytt sätt. Det är lätt annars att man fastnar i gamla spår och inte utvecklar verksamheten. Som pedagog anser jag att det är viktigt att man reflekterar över vilka möjligheter till lek, och därmed utveckling, den pedagogiska miljön på gården ger. Och sedan utveckla och förändra den pedagogiska miljön på gården så att den inte förblir statisk utan ger barnen ökad möjlighet till lek.
Det jag tar med mig från uppsatsen till mitt jobb som förskollärare är insikten om hur den pedagogiska miljön påverkar barnen och deras utveckling. Jag kommer på ett bättre sätt kunna vara med och planera förskolegården för att den ska ge möjlighet till ännu mera lek. Jag har insett att pedagoger genom sin inställning till barns lek kan påverka den antingen negativt eller positivt.
7 Referenslista
Björklid, P. (2005). Lärande och fysisk miljö: En kunskapsöversikt om samspelet mellan lärande och fysisk miljö i förskola och skola. Stockholm: Liber.
Dahlgren, L-O., Sjölander, S., Strid, J-P. och Szczepanski, A. (Red.), Utomhuspedagogik som kunskapskälla: Närmiljö blir lärmiljö. Lund: Studentlitteratur.
Evenshaug, O. och Hallen, D. (2001). Barn- och ungdomspsykologi (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Grahn, P., Mårtensson, F., Lindblad, B., Nilsson, P. och Ekman, A. (1997). Ute på dagis- Hur använder barn daghemsgården? Utformningen av daghemsgården och dess betydelse för lek, motorik och koncentrationsförmåga. Alnarp: Movium.
Grahn, P. (2007). Barnet och naturen. I L-O Dahlgren, S Sjölander, J-P Strid & A Szczepanski. (Red.), Utomhuspedagogik som kunskapskälla: Närmiljö blir lärmiljö (ss. 55-104). Lund: Studentlitteratur.
Granberg, A. (1998). Förskoleboken. Stockholm: Bonnier Utbildning AB.
Hangaard Rasmussen, T. (1993). Den vilda leken. Lund: Studentlitteratur.
Hjorth, M-L. (1996). Barns tankar om lek: En undersökning av hur barn uppfattar leken i förskolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.
Markström A-M. (2007). Att förstå förskolan – vardagslivets institutionella ansikten.Lund: Studentlitteratur.
Mårtensson, F. (2004). Landskapet i leken: En studie av utomhuslek på förskolegården. Alnarp: Institutionen för landskapsplanering.
Nordin-Hultman, E. (2008). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm: Liber.
Patel, R. och Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning (3:dje uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Pramling Samuelsson, I och Sheridan, S. (2006). Lärandets grogrund (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2005). Allmänna råd och kommentarer: Kvalitet i förskolan. (Skolverkets allmänna råd).
Skolverket, Efterfrågade mått – Förskolan. Skolverkets hemsida.
Hämtat från http://www.skolverket.se/sb/d/1663/a/15504. Hämtat 2 april 2009 13.15
Socialstyrelsen (1990). Lokaler & miljö i förskola och fritidshem. (Allmänna råd från socialstyrelsen 1989:7).
Szczepanski, A. (2007) Uterummet – ett mäktigt klassrum med många lärmiljöer. I L-O Dahlgren, S Sjölander, J-P Strid & A Szczepanski. (Red.), Utomhuspedagogik som kunskapskälla: Närmiljö blir lärmiljö (ss. 9-37). Lund: Studentlitteratur.
Utbildningsdepartementet (1998) Läroplan för förskolan: Lpfö 98. Stockholm.