Sammanfattningsvis visar resultaten att ekobyar som en avsiktlig gemenskap kan hjälpa oss att leva innanför planetens gränser och bidra till en miljömässigt hållbar utveckling inom sex kategorier: ekologiska system, ekologisk arkitektur, energisystem, transportsystem, matsystem och miljövänligt beteende Genom att förnya, omvärdera och utveckla system för ett mer hållbart levnadssätt arbetar ekobyar, i Sverige och internationellt, på framförallt lokal men även regional och nationell nivå för en minskad miljöpåverkan och social hållbarhet. I arbetet och vardagen möter ekobyar sociala utmaningar som otydliga normer och regler, brist på deltagande och egenemang, ledarskap, beslutsfattande, kommunikation, odelade visioner och mål, ojämn maktbalans, etiska frågor, arbetslöshet, organisering och olika bakgrunder.
Genom att använda litteraturstudie och intervjuer som metod i undersökningen kunde mina resultat kontrolleras direkt mot tidigare forskning i en triangulering. Den sammanvägda analysen visade på att ekobyar och sverige och övriga länder använder sig av likartade metoder och tekniker för en miljömässig hållbar utveckling. Vilken teknik/metod som passar bäst varierade dock i stor utsträckning beroende på den geografiska platsen. Kategorierna emellan visade på en skillnad då fokus på tekniska lösningar var mer närvarande inom kategorierna ekologisk arkitektur och energi i jämförelse med övriga. Studien visar på att inställningen till ekologisk modernisering varierar då resultaten visar att det finns alltifrån ekobyar som strävar efter att gå tillbaka till ett jordbrukssamhälle till en bild av ekobyar med elbilar och moderna högteknologiska system. Istället för lokala, småskaliga och deltagande initiativ som formade ekobyrörelsen (Demaria et al., 2016, Kapitel 37) pekar resultaten på att ekobyar idag lägger allt större fokus på tekniska lösningar. Resultaten visar även att ekobyar trots hög grad av resiliens, är beroende av övriga samhället då kommunala elnät och vattensystem används som reserv ifall deras egna system inte räcker till för att täcka behoven eller kollapsar.
Att utforma och leva i en ekoby kräver mycket kunskap och att alla skulle flytta till eller starta en ekoby tror jag varken är realistiskt eller nödvändigt. En viktigt del av ekobyrörelsen anser jag vara en ständig utveckling. Med ett stort globalt nätverk finns möjligheten att inte bara lära sig av egna misstag utan även andras och därav tror jag att ekobyar som byggs idag har bättre förutsättningar än
någonsin att bidra till en miljömässig hållbar utveckling och uppnå social hållbarhet. Det är däremot tydligt utifrån denna undersökningen att det inte finns en ultimat ekoby och att ekobyar skapas utifrån en sammansatt grupp av människor utifrån deras mål och vision. Även om ekobyar inte är en enskild lösning på alla våra miljömässiga utmaningar hjälper de oss en bra bit på vägen genom att inspirera och visa på ett holistisk tillvägagångssätt för en ekologisk och socialt hållbar värld.
För att öka studiens reliabilitet kunde en större variation av informanter inkluderats med invånare som endast bor i respektive ekoby utan något större ansvar för organiseringen. Det skulle ge ett bredare perspektiv på vilka sociala utmaningar som kan uppstå i en ekoby. Ett ökat antal informanter och att inkludera fler ekobyar med en större geografisk spridning skulle också öka studiens reliabilitet. För att öka studiens validitet och kvaliteten av litteraturöversikten skulle en sökning av artiklar genomförts i fler än en databas. I studien användes få sökord vilket gav ett brett utbud av artiklar, det skulle dock varit effektivare att begränsa sökningen ytterligare med fler sökord och ytterligare databaser. Det finns få studier av svenska ekobyar som undersöker vilka miljömässiga fördelar de medför vilket är anledningen till att litteraturstudien primärt baseras på utländska studier. Fördelen med det är ett globalt perspektiv som ger möjlighet att visa på skillnader i vad svenska ekobyar och utländska ekobyar lyckats med, samt vad svenska ekobyar hade behövt förbättra för att uppnå sin fulla potential. Nackdelen är en brist på material att kontrollera mina resultat mot med andra svenska studier.
I enlighet med Magnusson (2018) är min uppfattning att ekobyar har mycket kvar att lära för att uppnå sin fulla potential. Framtida studier inom området ekobyar bör fokusera på vilka tekniska lösningar som är nödvändiga och undersöka vikten av att adaptera en generellt miljövänlig livsstil. Idag fungerar ekobyar fortfarande som framförallt experiment och fokus ligger på tekniska lösningar samt krisberedskap. I många fall handlar det mer om en grön profil, som att visa upp att det finns elbilsladdplatser för att öka intresset för ekobyn, istället för att reducera bilkörningen och samåka mer. För att svenska ekobyar ska uppnå sin fulla potential krävs framförallt fler gröna ytor, mindre boendeytor, fler alternativ till fossila bränslen och mer fokus på hållbara transporter. Hållbara rutiner och utövanden är minst lika viktigt som övriga kategorier (Yuliastuti et al., 2017), trots det var normer och regler kring exempelvis konsumtion otydliga i svenska ekobyar. Inom ekobyrörelsen i Sverige finns en bild av att vi ska kunna leva vidare som vanligt men med miljövänlig teknik. Om inte en grundläggande förändring i våran livsstil tror jag att ekobyar riskerar
att bli mer av endast en social boendeform där människor kan leva ett liv som inte är mycket mer hållbart än idag, men med gott samvete.
En grundläggande förändring av vår livsstil, både i och utanför städer krävs då ekobyar inte utgör ett hållbart boende i sig utan hållbara rutiner och utövanden. Många av de metoder ekobyar använder sig av kan hittas i städer där även möjligheterna för en mindre boendeyta är större. Städer skulle kunna lära sig av ekobyar genom att bli bättre på exempelvis stadsodling och systemtänkande med slutna kretslopp. Städer har till skillnad mot ekobyar lyckats bättre med kollektiva transportsystem, däremot har ekobyar kommit längre med att implementera ekologiska system och ekologisk arkitektur. För att hitta en hållbar livsstil i Sverige som kan hjälpa oss att leva inom planetens resursgränser krävs en kombination, i alla delar av samhället, av ekologiska system, lokal hållbar matproduktion, ekologisk arkitektur, hållbara energisystem och hållbara rutiner samt utövanden och. I tillägg krävs socialt hållbara samhällen med miljöengagerade invånare, starkt ledarskap, effektiva organisationsformer, demokratiska beslutsprocesser, acceptans för människor med annan bakgrund och låg arbetslöshet. Om vi alla tillsammans arbetar mot en socialt och miljömässig hållbar utveckling i alla delar av samhället kan vi förhindra att fler planetära gränser överskrids, men det räcker inte att bara fokusera på en lösning.
Referenser
Barca, S. (2018). In defense of degrowth. Opinions and Minifestos/Doughnut economics. Seven ways to think like a 21st century economist. Local Environment, 23(3), 378–381.
https://doi-org.proxy.mau.se/10.1080/13549839.2017.1399997
Beck, R., & Ormsby, A. (2016). A case study analysis of dancing rabbit ecovillage. Missouri.
Communal Societies, 36(1), 1-24.
Berg, P., Cras-Saar, M., & Saar, M. (2002). Living dreams, om ekobyggande – en hållbar livsstil. Nyköping: Scapa
Bonnedahl, K. J. (2012). Från ekonomiskt till hållbart, från exploatering till samexistens: en bok om att tänka om (1 uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Boyer, R. H. W. (2017). Achieving one-planet living through transitions in social practice: A case study of dancing rabbit ecovillage. Sustainability: Science, Practice, and Policy, 12(1), 13p. https://doi.org/10.1080/15487733.2016.11908153
Brombin, A. (2014). Faces of sustainability in Italian ecovillages: Food as “contact zone.”
International Journal of Consumer Studies, 39(5), 468–477. https://doi.org/10.1111/ijcs.12225
Brossmann, J., & Islar, M. (2019). Living degrowth? Investigating degrowth practices through performative methods. Sustainability Science, 15(3), 917–930.
https://doi-org.proxy.mau.se/10.1007/s11625-019-00756-y
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder (2 uppl.). Stockholm. Liber.
Carragher, V., & Peters, M. (2018) Engaging an ecovillage and measuring its ecological footprint. Local Environment, 23 (8), 861-878. https://doi.org/10.1080/13549839.2018.1481021
Catton, W. R. (1982). Overshoot: The ecological basis of revolutionary change. Urbana: University of Illinois Press. bok
Chaves, M., Macintyre, T., Riano, E., Calero, J., & Wals., A. (2016). Death and Rebirth of
Atlántida: The Role of Social Learning in Bringing about Transformative Sustainability Processes in an Ecovillage. Southern African Journal of Environmental Education, 31(2015).
Cliggett, L. (2016). Carrying Capacity’s New Guise*: Folk models for public debate and
longitudinal study of environmental change. (Red.), The environment in anthropology: a reader in ecology, culture, and sustainable living (2.uppl., ss. 91-101). New York: University Press
Daly, M. (2017). Quantifying the environmental impact of ecovillages and co-housing communities: a systematic literature review. Local Environment, 22(11), 1358-1377. https://doi.org/10.1080/13549839.2017.1348342
Demaria, F., Schneider, F., Sekulova, F., & Martinez-Alier, J. (2016). What is degrowth? From an activist slogan to a social movement. (Red.), The environment in anthropology : a reader in ecology, culture, and sustainable living (2.uppl., ss. 390-.400). New York: University Press
Eriksson Barajas, K., Forsberg, C., & Wengström, Y. (2013). Systematiska litteraturstudier i
utbildningsvetenskap: vägledning vid examensarbeten och vetenskapliga artiklar. Natur & Kultur.
Global Ecovillage Network. (3 mars 2020). What is an ecovillage?. https://ecovillage.org/projects/what-is-an-ecovillage/
Global IGBP Change (11 november 2020). Earth system definitions.
http://www.igbp.net/globalchange/earthsystemdefinitions.4.d8b4c3c12bf3be638a80001040.html
Haenn, N., Wilk, R. R., & Harnish, A. (2016). The environment in anthropology : a reader in ecology, culture, and sustainable living (2.uppl.). New York University Press
Hannigan, J. (2006). Environmental sociology (2.uppl.). New York: Routledge. Research & Degrowth (2020). Definition. Hämtad 2020-04-06 från
Landholm, D.M., Holsten, A., Martellozzo, F., Dominik, R. E., & Jürgen, K. P. (2019). Climate change mitigation potential of community-based initiatives in Europe. Regional Environmental Change, 19, 927-938. https://doi.org/10.1007/s10113-018-1428-1
Losardo, M. (2016). “New ways of living, as old as the world”1: Best practices and sustainability in the example of the italian ecovillage network. Studia Ethnologica Croatica, 28(1), 47–70.
https://doi.org/10.17234/SEC.28.3
Magnusson, D. (2018). Going back to the roots: the fourth generation of Swedish eco-villages.
Scottish Geographical Journal, 134(3–4), 122–140.
https://doi.org/10.1080/14702541.2018.1465199
Marckmann, B., Gram-Hanssen, K., & Christensen, T. H. (2012). Sustainable Living and Co-Housing: Evidence from a Case Study of Eco-Villages. Built Environment, 38 (3), 413.
Mychajluk, L. (2017). Learning to live and work together in an ecovillage community of practice.
European Journal for Research on the Education and Learning of Adults, 8(2), 179–194.
https://doi.org/10.3384/rela.2000-7426.rela9092
Raworth, K. (2017a.). A Doughnut for the Anthropocene: humanity’s compass in the 21st century.
The Lancet Planetary Health, 1(2), e48–e49. https://doi.org/10.1016/S2542-5196(17)30028-1
Raworth, K. (2017b). Why it’s time for doughnut economics. IPPR Progressive Review, 24(3), 217–222. https://doi-org.proxy.mau.se/10.1111/newe.12058
Rockström, J., Steffen, W., Noone, K., Persson, Å., F. Chapin, III. S., Lambin, E., Lenton, M. T., Scheffer, M., Folke, C. Schellnhuber, J. H., Nykvist, B., A. de Wit, C., Hughes, T., Van der Leeuw, S., Rodhe, H., Sörlin, S., Snyder, K. P., Costanza, R., Svedin, U., … Foley, J. (2009). Planetary Boundaries: Exploring the Safe Operating Space for Humanity. Ecology and Society, 14(2), 32. https://doi.org/10.5751/ES-03180-140232
Roysen, R., & Mertens, F. (2019). New normalities in grassroots innovations: The reconfiguration and normalization of social practices in an ecovillage. Journal of Cleaner Production, 236.
https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2019.117647
Schaefer, M., Hielscher, S., Haas, W., Hausknost, D., Leitner, M., Kunze, I., & Mandl, S. (2018). Facilitating Low-Carbon Living? A Comparison of Intervention Measures in Different
Community-Based Initiatives. Sustainability, 10 (4). https://doi.org/10.3390/su10041047
Sherry, J. (2019). The impact of community sustainability: A life cycle assessment of three ecovillages. Journal Of Cleaner Production, 237. https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2019.117830
Sherry, J., & Ormsby, A. (2016). Sustainability in Practice: A Comparative Case Study Analysis of the EcoVillage at Ithaca, Earthaven, and Sirius. Communal Societies, 36(2), 125.
Silva, A., & Stocker, S. (2018). What is a transition? Exploring visual and textual definitions among sustainability transition networks, Global Environmental Change, 50, 60-74. .
https://doi.org/10.1016/j.gloenvcha.2018.02.003
Steffen,W., Richardson, K., Rockström. J., Cornell, S. E., Fetzer, I., Bennett E. M., ... Biggs, R. (2015). Planetary Boundaries: Guiding Human Development on a Changing Planet. Sustainability, 347 (6223): 736. https://doi.org/10.1126/science.1259855.
Taylor, J. P, & Butell, H. F. ( 2016). How do we know we have global environmental problems? Science and the globalization of environmental discourse (Red.), The environment in anthropology: a reader in ecology, culture, and sustainable living (2.uppl., ss. 202-213). New York: University Press
Turner, R.H., & Killian, L.M. (1972) Collective Behavior, 2nd edn. Prentice-Hall, Englewood Cliffs, NJ.
Världsnaturfonden WWF. (20 maj 2020a). Overshoot Day 29 juli: Jordens förnybara resurser slut för i år.
https://www.wwf.se/pressmeddelande/overshoot-day-29-juli-jordens-fornybara-resurser-slut-for-i-a r-3373236/
Världsnaturfonden WWF. (11 november 2020b). Ekonomi och planetens gränser: Planetens gränser. https://www.wwf.se/ekonomi-och-finans/inom-planetens-granser/
Westskog, H., Aasen, M., & Winther, T. (2018.). The creation of an ecovillage: Handling identities in a Norwegian sustainable valley. Sustainability (Switzerland), 10(6). doi: 10.3390/su10062074
World Commission on Environment and Development. (1987). Our common future. Oxford: Oxford University Press.
Yuliastuti, N., Wahyono, H., Syafrudin, S., & Sariffuddin, S. (2017). Dimensions of Community and Local Institutions’ Support: Towards an Eco-Village Kelurahan in Indonesia. Sustainability, 9, 1-19. https://doi.org/10.3390/su9020245
Yun-Cheol, N. (2018) Development Process and Community Life at the Eco-village ′Sanneoul′ in South Korea, Journal of Asian Architecture and Building Engineering, 17:3, 449-456,