Våra frågeställningar var:
• Hur ser friskolelärarna på sin kompetens och möjlighet att vara delaktig i verksamheten?
• Vilken uppfattning har friskolelärarna på sin arbetssituation? • Hur definierar friskolelärarna sin läraridentitet?
Lärarna i vår undersökning har en stark yrkesidentitet samtidigt som de bejakar andra sidor hos sig själva. Lärarna ställer krav på sina arbetsgivare för att de är medvetna om sitt värde. De är duktiga, kompetenta och de är benägna att byta arbetsgivare om det inte passar. Lärarna kan också tänka sig att byta yrkesbana. Inget är omöjligt. För dem har det varit viktigt att söka sig till en skola som uppfyller deras förväntningar. En lärare tjatade i två års tid för att få jobba på en skola som han betraktade som sin drömskola.
Lärarens kontakt med elever, föräldrar, kollegor och ledning fungerar bättre i en mindre enhet vilket vi kommit fram till utifrån våra intervjuer. Småskaligheten är viktigare än vem det är som styr skolan för lärarna i vår undersökning. Den negativa erfarenheten från kommunala skolor har ofta berott på storskalighet, låg förändringsbenägenhet både hos ledning och hos kollegor. Strukturen och storskaligheten är för många kommunala skolor en tvångströja som de inte kan bli av med i första hand. Lärarna har inte känt sig delaktiga i vare sig besluten eller förändringsprocessen. Detta skapar en stor frustration. Kraft och energi läggs på annat än på själva kärnverksamheten. Både Hargreaves (1998) och Goodson (2005) menar att det är viktigt att höja lärarens delaktighet i förändringsprocessen eftersom det är lärarna som till slut ska genomföra förändringarna.
I en mindre enhet där alla känner alla och alla blir sedda, upplevs tryggheten som högre, banden mellan skolpersonal och elever blir starkare. Att känna lärare och elever, att veta vem alla är på sin arbetsplats anser många som en viktig faktor till att alla parter på en skola skall trivas och känna sig trygga. Mentorskapet är väl utvecklat på en mindre enhet tycker samtliga lärare. Ingen kan smita från sitt ansvar. Kontakten med föräldrar och elever blir mer meningsfull. I en liten enhet finns det ett större utrymme för att bejaka alla sidor hos sig själv både för skolpersonal och elever. I motsats till stora enheter är den lilla enheten mer homogen, både när det gäller personalsammansättning och elevunderlag. Personalen söker sig till en
33
skola som passar deras värderingar och krav, eleverna gör detsamma. I stället för en skola för alla, skapar dessa små enheter, flera små skolor där var och en kan välja den skola som passar en bäst.
Lärarens kontakt med sin nuvarande ledning anser samtliga som mycket god. Ledningen är lyhörd, alltid tillgänglig, ”sitter mitt i smeten” och kan ta snabba beslut i motsats till tidigare ledningar. Majoriteten av lärarna har inte något positivt att säga om ledningen på tidigare skolor. Otydliga direktiv, alltför långsamma beslut och lam handlingskraft är faktorer som kan påverka lärarens arbete negativt. Det är möjligt att de upplever kontakten med nuvarande ledning ännu positivare eftersom tidigare erfarenheter inte har varit bra oavsett skolform. Dessa erfarenheter grundar sig till syende och sist i skolans struktur. Utifrån tabell 3 i vårt arbete kan man observera att beslutsprocessen är uppifrån och ned, vilket innebär att besluten tas på politisk nivå och det är rektorerna som ansvarar för genomförandet. I friskolor tas besluten däremot nedifrån och upp och det är rektorn som tar fram beslutsunderlag till styrelsen och ansvarar för genomförandet.
Lärarens nuvarande arbetssituation upplevs som mer positiv. Trots högre arbetstempo, mindre ledighet och i många fall hårdare styrning upplever samtliga lärare en större arbetsglädje och större frihet både i sitt yrke och som individer. De får vara mer professionella i sitt yrke och lärarna pratar mycket om frihet under ansvar. Deras ord väger tungt i besluten och de tycker att de får mer gehör för sina idéer och är mer delaktiga i besluten nu än på tidigare skolor. De flesta lärarna får både utvecklas i sin yrkesroll men också som människa och det överväger allt annat. Eftersom de flesta lärarna har gjort ett aktivt val genom att byta från en skola som inte uppfyllde deras krav och önskemål till en skola som gör det. Det innebär att den nuvarande arbetsplatsen upplevs som mycket mer tillfredsställande.
Lön och incitament är en viktig del för lärarna vi har intervjuat. Samtliga får bättre betalt på den nuvarande arbetsplatsen och det upplevs som positivt. Löneförhöjning är inte bara kopplat till antal år man har jobbat utan också på hur bra man jobbar och hur delaktig man är i skolans utveckling. Nya idéer och egna initiativ belönas med både lön och uppmuntran. På några av friskolorna har varje lärare en fortbildningspott som de själva får bestämma över, något som de inte hade på sina tidigare arbetsplatser.
Lärarna som vi har intervjuat har gett oss en mer nyanserad bild än vad rapportens titel gör gällande Friskolor är bäst i klassen. Det som kommer fram både i rapporten och i våra
djupintervjuer är att friskolelärarna trivs bra på sin arbetsplats. Men det som framträder i vårt arbete är att skolformen inte är avgörande vad gäller trivsel på arbetsplatsen, något som samtliga lärare poängterar i intervjuerna. Arbetssituationen påverkas inte heller av vem som är skolans huvudman. Många upplever arbetstempot som högre, men ser inte det som en nackdel eftersom de vet att deras ansträngningar premieras av såväl ledning som elever.
Ett av våra antaganden var att yngre lärare är mer flexibla och inte lika lojala som de äldre lärarna, vilket också de yngre lärarna i vår studie ansåg. Däremot lägger inte de äldre lärarna lika stor vikt vid åldern. För dessa lärare handlar det mycket mer om personlighet än ålder. Vi är beredda att hålla med om att personligheten spelar en större roll än vad vi tidigare trodde.
Skillnaderna mellan kommunala skolor och friskolor kan jämföras med det modernistiska perspektivet kontra det postmodernistiska. Det modernistiska perspektivet (Hargreaves, 1998) karakteriseras av storskalighet och kollektiv. Rollfördelningen är tydlig och klar medan i det postmodernistiska perspektivet går individen och den globaliserade världen hand i hand. Lärarna som vi har intervjuat bejakar sina egna intressen. Deras eget jag går före lärarrollen och de är redan inne i den postmoderna eran. De vill jobba i en liten organisation med korta beslutsvägar där de känner att de själva kan påverka och bestämma över sin situation. I en liten enhet blir alla sedda, alla blir individer: skolpersonal, elever och föräldrar. Att blint lyda en chef är inte den postmodernistiske individens melodi! Det modernistiska synsättet ställs mot det postmodernistiska. Vi lever i ett mellanläge vilket inte minst märks i skolans värld: storskalighet ställs mot småskalighet, långa beslutsvägar ställs mot korta beslutsvägar och grupp ställs mot individ. Trots detta mellanläge, har lärarna i vår studie visat att det finns möjligheter att hitta en skola där man trivs och som passar en både yrkesmässigt och personligt.
Som slutsats har vi kommit fram till att friskolelärarna i vår studie är mycket tillfredsställda i sin arbetssituation. Detta beror främst på småskalighet, korta beslutsvägar, delaktighet i beslutsprocessen och att man får bejaka både sin yrkesroll och sin personliga identitet. Tvärtemot vad vi trodde från början så spelar varken huvudman eller ålder någon större roll för dessa lärare.
Vårt arbete kan bidra med att finna de förutsättningar som krävs för att skapa en bättre arbetsplats för lärare. Vårt förslag till vidare forskning är att studera om en nöjd lärare också är en bättre pedagog.
35