Denna uppsats har visat att det finns ett gediget intresse hos etiska investerare att ta del av företags CSR-information. Vi ser att det ekonomiska ansvaret i Carrols pyramid utgör själva basen för företagens samhällsansvar och det är klart att företagets ekonomi påverkas positivt om det lyckas attrahera investerare. Enligt europakommissionen ska sociala och miljömässiga hänsyn tas i samverkan med intressenterna. En samverkan, eller kanske mer en
tvåvägspåverkan, tycker jag att vi ser mellan investerare och företag där investerare påverkar företag i en hållbar riktning genom att placera kapital hos de företag som kan visa att de lever upp till etiska kriterier och principer. Företagen visar i sin tur, och påverkar investerarna genom att redovisa för sina egna ansträngningar och ansvarstagande vad gäller the trippled bottom line - miljö, ekonomi och sociala frågor. Det här, tror jag, kan gynna en hållbar utveckling och bilda en positiv spiral vad gäller etiska ansträngningar.
Fem olika investerare samt ett konsultbolag som utför hållbarhets- och riskanalyser för investerare, alla undertecknare av Principles for Responsible Investment – PRI, har bidragit med svar på mitt frågeformulär och gett en bra grund för analys om hur de resonerar kring företags CSR-information.
Via analys har jag kommit fram till att gemensamt för dem alla är att de på ett eller annat sätt arbetar med att analysera företag för att se hur de uppfyller önskemål om CSR-arbete. I analysprocessen arbetar samtliga investerare med positiva eller negativa urvalskriterier.
Folksam och Swedbank Robur arbetar med negativa kriterier, Folksam investerar exempelvis inte i tobak och klustervapen. Mistra arbetade inledningsvis också uteslutande med kriterier baserade på FN-avtal och internationella konventioner, men har nu gått över till en modell med positivt urval. Dessa kriterier och konventioner går att finna på de olika investerarnas hemsidor. För att minska risken för följdfrågor från investerare och screeningföretag, drar jag slutsatsen att det är en fördel för det redovisande företaget att ha en uppfattning om
målgruppens olika principer och riktlinjer i samband med hållbarhetsrapporteringen. Denna åtgärd borde inte kräva speciellt mycket resurser. Viktigt är då att riktlinjerna och principerna, med tanke på den värdegrund de utgör och för den roll de kan spela för rapporterande företag, presenteras på ett välformulerat och välgenomarbetat sätt. Idag kan jag tycka att de är väl generellt hållna.
Min ena forskningsfråga handlar om hur investerare resonerar angående företagens CSR-information. Sammanfattningsvis använder sig alla, med undantag från Mistra som kan sägas utgöra ett specialfall eftersom de förvaltar kapital men investerar i forskningsprojekt, på ett eller annat sätt av screening och dialog i den företagsanalytiska processen. De anser att hållbarhetsrapporter är en viktig informationskälla vid bedömningen, och de tycker att de utgör viktiga målgrupper för dessa rapporter. Gemensamt för investerarna är också att de är positiva till en viss standardisering av CSR- informationen, exempelvis genom att företaget utgår från GRI i rapporteringen, fast företaget får inte följa kriterierna där så slaviskt att de glömmer bort att beskriva sina egna, specifika utmaningar i bolaget. Varje företag är unikt och det borde då också deras hållbarhetsrapportering vara. Att informationen och själva CSR-rapporteringen är transparent anses vara viktigt. Språket och informationen bör anpassas efter målgrupp, och man anser att det är av vikt att rapporten läggs ut på webben så att den blir åtkomlig för den som är intresserad. Trovärdigheten i CSR-arbetet ökar om rapporten är granskad av en oberoende tredje part. Standardiserade nyckeltal är ett önskemål som dyker upp flera gånger. Dessa skulle kunna finnas i en databas och bidra till att företagens
hållbarhetsarbete kunde jämföras med varandra mer översiktligt. Informationen i rapporterna bör alltså vara transparant, publik och läggas ut på hemsidan, dels för att alla
intressentgrupper skall kunna tillgodogöra sig den, och också för att det är lättare att uppdatera informationen på webben än i en tryckt rapport.
Jag har kommit fram till att hållbarhetsrapporteringen inte räcker som informationskälla för CSR-arbetet. Det finns ett värde i att träffas och diskutera som en rapport inte kan fylla.
Företagen kan förvänta sig uppföljande dialoger för att investerarna ska få en mer heltäckande bild av företaget och dess CSR-arbete. Dessa dialoger kan ske vid fysiska möten och runda bords samtal för att investerarna ska kunna få en bättre bild av företagens etiska arbete. Jag tror att det, oavsett hur väl företaget lyckas redovisa för sitt CSR-arbete, är något positivt.
Dels för att investerarna kan skapa sig en helhetsbild av företaget de intresserar sig för, och dels för att företaget då inte behöver känna att de måste få med precis all fakta i den skriftliga redovisningen. Det skulle vara intressant att ta reda på vilken typ av CSR-fakta som lämpar sig bäst för företagen att presentera för investerarna vid dessa fysiska möten. En idé jag sparar för framtiden.
På ett generellt plan anser investerarna att företag blivit bättre och bättre på att rapportera CSR-arbetet. Kvalitén på rapporteringen skiljer sig åt i olika branscher och mellan olika
företag. Vad det beror på är också något som väckt mitt intresse under skrivandets gång. Vilka branscher rapporterar sitt CSR-arbete ur investerares perspektiv bäst respektive sämst, och vad kan det komma sig? Det skulle vara intressant att forska vidare i.
Avslutningsvis vill jag återknyta till min andra forskningsfråga om på vilket sätt företagen kan rapportera sin information för att attrahera investerare. Företag kan ge
CSR-rapporteringen en tydlig struktur, gärna enligt GRI:s riktlinjer så att investeraren kan jämföra företaget med andra företag inom branschen. Rapporten kan också granskas av en oberoende, tredje part för att öka trovärdigheten. Rent distributionsmässigt ökar transparensen om
rapporten och information om den läggs ut på webben.
Innehållsmässigt uppskattar investerare beskrivningar om hur organisationen kring CSR-arbetet ser ut. Grundläggande fakta kring företagets uppförandekod, mål, åtgärder och resultat för miljömässiga, sociala, etiska och ekonomiska faktorer i hela verksamhetskedjan bör också finnas med. Viktigt är en systematisk uppföljning, gärna med standardiserade och reviderade nyckeltal och kommentarer, som gör jämförelser med tidigare rapporter möjligt. Nyckeltalen kan förklaras och redovisas för flera år för att investeraren skall kunna urskilja trender. En tydlig strategi och information om varför företaget arbetar med hållbarhetsfrågor med koppling till affärsstrategin och affärsnyttan efterfrågas också. Strategin får gärna
konkretiseras i siffror. Det är bra om företaget tar upp historiska och förväntade problem och risker med en ärlighet om varför misslyckanden skett och hur man arbetar vidare.
Jag har tidigare beskrivit att CSR-arbete kan anses vara frivilligt. Samtidens krav på hållbar utveckling och ansvarstagande innebär dock ett visst tryck för detta arbete och åtagandet innebär ansvar för människa, miljö och ekonomi. Jag tror att företagen får vänja sig vid att bli allt mer kritiskt granskade av olika intressentgrupperingar och hoppas att företagen lyckas bemöta efterfrågan genom att rapportera sitt arbete på ett transparent och trovärdigt sätt, utan att för den sakens skull få företaget att framstå i bättre dager än förtjänt. Det som investerare är intresserade av är först och främst att företagen endast rapporterar för det arbete som verkligen sker.
CSR-arbete är resurskrävande, likaså rapporteringen, men syftet är att processen skall löna sig. Min tolkning utifrån investerares resonemang om CSR-rapportering är att det etiska arbetet i framtiden, likt miljöarbetet, kommer att behöva integreras mer och ses som en naturlig del i ett ansvarsfullt företag.
Jag hoppas att mina slutsatser om hur etiskt intresserade investerare resonerar kring företags CSR-rapportering och om vilken typ av information företag kan redovisa redan i
hållbarhetsrapporteringen för att slippa komplettera gentemot potentiella investerare i efterhand, kan underlätta för företagen att rapportera rätt från början för att attrahera investerare och dessutom spara resurser.